Intresset för grekisk-romerska klassiker ökar i Kina. Hur är det i Sverige?

För en vecka sedan skrev jag i Dagens Nyheter och här på bloggen om hur nyfikenheten på det klassiska västerländska arvet ökar vid kinesiska universitet. Samtidigt kommer en del rapporter om att intresset för latin, forngrekiska och de antika texterna svalnar i vissa anglosaxiska länder som USA, Kanada och Storbritannien.

Hur är det då i Sverige? Inte fullt så illa trots allt, men visst är det en period av omställning. Det visar svaren på min minienkät från fyra ledande universitet. Utbildningarna tuffar på trots att rekryteringsbasen minskat eftersom idag bara några få gymnasier undervisar i latin och ännu färre i grekiska.

”Idag är det ändå fler än någonsin på Göteborgs universitet som läser latin och grekiska, tack vare våra nätkurser. De flesta studenter läser bara 15 eller 30 högskolepoäng, men det finns i alla fall ett intresse för klassiska språk”, säger Mikael Johansson, lektor i antik grekiska.

Samtidigt säger han att det kanske inte är lika vanligt idag som under 1900-talets första hälft att de intellektuella har kunskaper om och intresse för antiken och dess tänkare. ”Det kan bero på att det finns så mycket annat att fundera kring idag. Förr var antiken, klassisk bildning och Bibeln gemensamma referenser. Så är det nog inte längre. På gott och ont.”

Ett annat perspektiv tillför Ingela Nilsson, professor i grekiska vid Uppsala universitet: ”Intresset ökar med romaner, omskrivningar och nya översättningar till svenska av till exempel Homeros och Cicero, men även av texter som inte varit översatta förut. Dessutom kommer det många datorspel som utspelas i antikens värld.”

Hon säger att visst är det vissa nedskärningar i stort, men inte särskilt i klassiska språk. ”Det hänger ju ihop med humanioras eviga kris.”

Ingela Nilsson tycker i alla fall att idag blir studenterna bättre utbildade än förr. ”På min tid lärde vi oss bara språket. Idag blir studenterna mer medvetna om vad det betyder att läsa grekiska och vad antiken betyder för Europa.”

Från Lunds universitet rapporterar sektionsföreståndare Petra Bernardini att klassisk grekiska, latin och nygrekiska får masterstudenter från flera håll, liksom starka doktorander på forskarnivån. Det är fråga om ämnen som var nedläggningshotade i Lund för ett antal år sedan.

Vid Stockholms universitet är det ”fåtaliga studenter men inte färre” inom dessa språk, enligt Denis Searby, professor i antik grekiska. Men färre unga studenter vill gå vidare till nivå två eller tre.

”Sedan klassikerlinjen togs bort från gymnasiet har unga studenter nu för tiden betydligt sämre kunskaper i grammatik. Det försvårar inlärningen av grekiska och latin”, säger Denis Searby.

Han nämner att möjligheterna till anställning för disputerade  inom klassiska språk är få. ”Men ännu viktigare är en allmän uppfattning i Sverige att människor utbildade i klassiska språk eller andra ämnen inom humaniora inte kan göra något annat. Den uppfattningen är mer djuprotad i Sverige än i vissa andra länder med en starkare så kallad liberal arts-tradition.”
Göran Leijonhufvud  

Grekisk-romerska klassiker alltmer populära bland Kinas studenter

Min text i Dagens Nyheter idag den 14 november:

Antika studier och språk är populära i Kina. Det finns en nyfikenhet på det västerländska, samtidigt som nationalismen propageras uppifrån. Kinakännaren Göran Leijonhufvud undrar om det kan frigöra tanken – eller befästa konservatismen i partiet.

En våg av intresse för den grekisk-romerska antiken sköljer över kinesiska universitet. Flera startar kurser i grekiska och latin. Oberoende av varandra spelas huvudrollerna i detta skeende av å ena sidan en österrikisk entusiast och å andra sidan den kinesiske presidentens närmaste rådgivare.

Intresset för att läsa de klassiska grekiska och latinska texterna svalnar i länder som USA, Kanada och Storbritannien. Samtidigt ökar nyfikenheten i Kina, enligt en översikt på den informativa USA-baserade fristående sajten The China Project.Leoplod

Det uppblossande intresset i Kina kan verka motsägelsefullt på mer än ett sätt i president Xi Jinpings rike. Som ny ledare för snart tio år sedan bannlyste han all akademisk undervisning som på något sätt berör västerländsk demokrati. Listan av tabun omfattar universella mänskliga värden och medborgerliga rättigheter. ”Demokrati” är ett grekiskt ord och det var antikens greker som tog de första stegen på vägen till västerlandets politiska system.

Wang Huning är Xi Jinpings närmaste ideologiska rådgivare och har bland annat bidragit till intresset i Kina för den västerländska antiken.

Hur är det då möjligt med de populära offentliga nybörjarkurser i latin och grekiska som den österrikiske universitetsläraren Leopold Leeb hållit i Peking varenda sommar de senaste elva åren? Från när och fjärran i Kina kommer elever i olika åldrar.

Och hur är det möjligt att toppuniversiteten i storstäder som Peking, Shanghai, Tianjin, Chongqing, Hangzhou och Wuhan har startat kurser i latin de senaste åren då övervakningen av universiteten ökat uppifrån?

Leopold Leeb  anser att det är naturligt att latin och forngrekiska fortsätter att stadigt ta större plats i Kina med tanke på att all sådan undervisning var praktiskt taget bortblåst för 50 år sedan. Han säger att de klassiska studierna i Kina i dag inte är så mycket stöttade uppifrån av regeringen, utan snarare en genuin ansträngning nerifrån på universiteten.

Akademiker i Peking beskriver klimatet på de ledande universiteten som ett slags skyddad verkstad med relativ frihet. Lärare och elever kan prata ganska fritt sinsemellan och respektive högskola kan skydda sina anställda om de skulle angripas uppifrån. Så berättade Zhan Jiang, universitetslärare i journalistik för Sveriges Radios Hanna Sahlberg. Detta stämmer med mina intryck från de år då jag deltog i forskningsutbyte med kinesiska universitet.

I tjugo år har det funnits en nisch för Leopold Leeb att undervisa i latin och grekiska på ansedda Renminuniversitetet i Peking. Han har hunnit examinera över 2 000 lärjungar. ”Mästaren Lei”, som de kallar honom, är flytande på kinesiska och hans textböcker och ordlistor är basen för alla som vill studera de västerländska klassikerna. Snart kommer han ut med två digra lexikon.

Många av studenterna ser texterna som en källa till universell visdom oavsett världsdel. Även de mest nationalistiska kan kombinera stolthet över Kinas konfucianska arv med en beundran för den europeiska antiken.

Men det är mer intressant och komplicerat än så med den växande uppmärksamheten för antikens tänkare som Aristoteles, Platon, Sokrates och andra. Vi som följer Kina upplever i dag fortfarande följderna av hur kinesernas uppdämda kunskapstörst och läslust vällde fram för drygt 40 år sedan.

Mao Zedongs slutna kulturrevolution 1966-76 var en hård prövning. Så kom superpragmatikern Deng Xiaoping och öppnade landet gradvis för marknadsekonomiska inslag. Unga intellektuella kunde också stilla sin hunger efter utländska tänkare och kulturer.

Allt fanns på bordet. Intellektuella som den unga succéförfattaren Yu Jie, som jag intervjuade 1994, kom in på både Michel Foucaults maktanalys och Friedrich Hayeks ytterst liberala ekonomilära.

I den snabbt ökande utgivningen av utländska verk hittade många till andra tidiga kulturer som utvecklades parallellt med Kina. ”De tänkte att eftersom Kina också är en stor civilisation, varför ska vi inte studera de andra också”, säger filosofiläraren T H Jiang som föreläser på amerikanska elituniversitet. Själv läste han på Pekinguniversitetet i början av 2000-talet.

En annan ingång till varför kineserna blåser nytt liv i det grekisk-romerska arvet är den ”Straussfeber” som kulminerade kring 2010, det vill säga det brinnande intresset för den tysk-amerikanske filosofen Leo Strauss. Hans tänkande påverkar fortfarande de högsta ledarna i Kinas kommunistparti – men även det republikanska partiet i USA.

Genombrottet på hög nivå för teorier i Strauss’ anda beror till stor del på Wang Huning. Han har varit ideologisk rådgivare till de senaste tre kinesiska presidenterna, inklusive Xi Jinping. Vid Kommunistpartiets nyligen avslutade kongress fick han förnyat förtroende som en av bara sju medlemmar i högsta partitoppen.

Som ung forskare från Shanghai tillbringade Wang Huning ett halvår i USA från augusti 1988. Han tog bland annat intryck av neokonservativa elever till Leo Strauss. Mest uppmärksammad bland dessa var Allan Bloom som jämförde USA på 1980-talet med Weimarrepubliken i Tyskland, där han såg en tomhet som underlättade för nazismens genombrott. Den stora faran på amerikanska universitet var liberalismen som övergivit antikens klassiska texter, enligt Bloom.

Wang Hunings reseberättelse ”America against America” 1991 har blivit en modern klassiker på båda sidor av Stilla havet. Han uppfattar att de neokonservativa i USA försvarar västerlandets traditionella värdesystem mot en ny okunnig vänster inom demokratiska partiet.

Leo Strauss utgick ifrån den välkända amerikanska rättighetsförklaringen om att alla män är skapade lika och av Skaparen begåvade med rätten till liv, frihet och sökande efter lycka och dessa rättigheter kan inte tas ifrån dem. Strauss härledde dem ända tillbaka till Aristoteles. Han ansåg att alla senare versioner av rättighetsbegreppen har varit och är nedsmutsade av de för tillfället rådande ekonomiska och politiska omständigheterna.

Han nämner upplysningstiden och vårt eget tidevarv som exempel på avvikelser från ursprungstanken. För Leo Strauss var medborgarnas rättigheter en naturrätt av Gud given och därmed moraliskt bindande oavsett sammanhang. Och med hjälp av Platon och Aristoteles håller han fram familjen som själva grundstenen i de grekiska städernas styrelseskick.

I sin USA-bok är Wang Huning förfärad över de amerikanska familjernas splittring. Och mycket tyder på att han ser en liknande fara i dagens Kina efter 40 år av marknadsekonomiska reformer där en stor del av föräldragenerationen i typfallet lämnat byarna för jobb i städerna och överlåtit åt far- och morföräldrar att ta hand om barnen. Samtidigt står familjerna i städerna inför stora påfrestningar som leder till att födelsetalen sjunker kraftigt.

De senaste två årens politik från Xi Jinping och Wang Huning under devisen ”gemensam välfärd” visar att de självkritiskt granskat den närmast ohejdade liberaliseringen av ekonomin som lett till ökande inkomstklyftor.

Essäisten Chang Che konstaterade i The New Yorker att ”de kineser som skolats i Strauss’ inställning till klassikerna vill ha en kulturellt konservativ väg rensad från postmodernistiska demoner”.

Då faller det sig naturligt även för det kinesiska toppskiktet att inte motsätta sig att antikens texter från Grekland kan publiceras och läras ut. Redan 2010 startade kinesiska akademiker Kinesisk tidskrift för klassiska studier med sikte på den västerländska antiken och bollen är fortfarande i rullning.

Göran Leijonhufvud är författare och journalist, tidigare DN:s mångårige korrespondent i Peking och Hongkong

Xi Jinping storstädar – bara hans förtrogna kvar

Min analys för KinaNytt (Sweden-China Trade Council) idag:

Xi Jinping framstår alltmer som den kinesiska folkrepublikens mäktigaste ledare någonsin. Hans ställning är starkare och mer systematiskt konsoliderad än någonsin Mao Zedongs. Kommunistpartiets just avslutade kongress blev en storstädning där andra falanger praktiskt taget utplånades. Som nyvald generalsekreterare för en tredje femårsperiod struntar Xi i tidigare praxis att balansera olika grupper i högsta ledningen.

När Mao Zedong var som störst dyrkades han som en gud av miljontals unga rödgardister, men han lyckades aldrig helt göra sig av med utmanare på nära håll i ledningen. Det verkar Xi Jinping nu ha gjort.

I det arbetet tar han inga risker. En av de få som haft försiktiga invändningar mot Xi Jinping i ekonomiska frågor är premiärministern Li Keqiang. Det har särskilt gällt avigsidorna av den strikta nolltoleransen mot covid. Han får inget förnyat förtroende i partiets centralkommitté. Detsamma gäller Wang Yang som tidigare tippats som ny premiärminister när Li Keqiangs tioårsperiod tar slut vid folkkongressen i mars nästa år.

Både Wang och Li tillhör samma ledargrupp som förre presidenten Hu Jintao, företrädaren till Xi Jinping. Den gruppen består av ledare som kommit fram genom partiets ungdomsförbund – till skillnad från Xi som är ren partiadel. Han hör till de så kallade prinsarna, det vill säga barn eller barnbarn till de högsta ledare som genomdrev revolutionen 1949. Hans pappa Xi Zhongxun hade höga regeringsposter.

En märklig episod

En märklig och ovanlig episod inför öppen ridå vid lördagens avslutning av kongressen var när en till synes förvirrad Hu Jintao leddes ut från podiet just när media släpptes in i salen. Xi Jinping verkade oberörd och satt kvar med ryggen vänd mot sin företrädare som förgäves sökte kontakt.

Efter en våg av spekulationer på Twitter och i utländska nyhetsorgan förklarade den officiella nyhetsbyrån Nya Kina att den förre presidenten, snart 80 år gammal, inte hade mått så bra. Men han repade sig efter en stund. Oavsett om den versionen är den riktiga eller om hans sorti var en planerad politisk markering, så blir bilderna en symbolisk bekräftelse på att den falangen blivit praktiskt taget utplånad från partiets olika maktorgan.

Efter storstädningen är över 60 procent av medlemmarna i partiets centralkommitté nya. En del kommentatorer noterar att det är många ledamöter med marknadsvänliga profiler som fått lämna. Ett exempel förutom Li Keqiang är Liu He som skött handelskontakterna med EU och USA.

En pyramid

Partiets maktorgan bildar en pyramid. Basen är centralkommittén med 205 medlemmar, varav endast elva kvinnor. Centralkommittén utser politbyrån med 24 medlemmar, ingen kvinna denna gång. Toppen av pyramiden är politbyråns ständiga utskott, denna gång med sju medlemmar varav ingen kvinna. Alla i utskottet kan nu betecknas som lojala och ofta långvariga medarbetare till partichefen.

Det senare gäller till exempel nuvarande partichefen i Shanghai, Li Qiang. Han var stabschef hos Xi Jinping under dennes tid som provinsledare i Zhejiang från 2004 till 2007. Det var också han som administrerade den långa och impopulära nedstängningen av Shanghai under covidvågen där i våras. Nu är Li Qiang invald i ständiga utskottet som nummer två i rangordningen. Med stor sannolikhet blir han landets nye premiärminister.

De hårda restriktionerna mot covid ska fortfarande tillämpas, att döma av Xi Jinpings tal vid invigningen av kongressen. Men det ingick tydligen inte i nolltoleransen att även ledarna på första raden skulle bära munskydd, medan de övriga cirka tretusen närvarande i kongressalen var tvungna att göra det.

En annan nära trotjänare från början av Xis karriär är Cai Qi som arbetade tillsammans med Xi under flera år av dennes posteringar i Fujian och Zhejiang. I nutid har Cai Qi utmärkt sig som den högste ansvarige för vinter-OS i februari och som en förgrundsfigur i kampanjen mot covid. Nu är han invald i ständiga utskottet och ska leda partiets sekretariat.

”Farliga stormar, höga vågor”

I sin sammanfattning av kongressen upprepade den återigen omvalde generalsekreteraren Xi att Kina står inför stora utmaningar i omvärlden med ”farliga stormar med höga vågor” vid horisonten. Det är ett mer uppskruvat språkbruk jämfört de senaste partikongresserna som betonade öppenhet och fredliga ansträngningar. Det är bland annat den försämrade stämningen gentemot väst som ligger bakom. Samtidigt ville han denna gång ändå tillfoga att ”Kinas utveckling kan inte överge omvärlden och omvärldens utveckling behöver också Kina.”

Xi Jinping blev inte bara omvald – kanske i praktiken på livstid. Han fick också in tillägg i partistadgan som pekade ut honom som själva kärnan i partiet idag tillsammans med hans politiska tänkande. Han uppmanade partiets 97 miljoner medlemmar att hålla högsta beredskap ”som studenter som sitter i ett examensprov som aldrig tar slut”.

Närmast på dagordningen i det eviga examensprovet står att ta itu med de negativa följderna av covidstrategin, kriserna i fastighetsbranschen och bankväsendet, den höga ungdomsarbetslösheten på nära 20 procent och tillväxten av bnp som har bromsat upp. Den övergripande strategin är inte nu längre att komma med stora krispaket som så ofta förr. Det gäller att inte i första hand sträva efter en hög tillväxt utan en stabil tillväxt med kvalitet, helst baserad på egen högteknologi.

FAKTA: KINAS INNERSTA MAKTKÄRNA

Medlemmarna i ständiga utskottet till centralkommitténs politbyrå, i rangordning:

Xi Jinping, 69 år. Generalsekreterare i Kommunistpartiet tillika Kinas president och i praktiken även landets ÖB.

Li Qiang, 63 år. Partichef i Shanghai. Blir troligen näste premiärminister i mars nästa år. Ny i utskottet.

Zhao Leiji, 65 år. Chef för centrala disciplinkommissionen som leder kampen mot korruptionen. Blir troligen ordförande i nationella folkkongressen, som är landets ”parlament”.

Wang Huning, 67 år. De senaste tre presidenternas ideologiska rådgivare och han fortsätter säkert med den informella uppgiften. Troligen blir han samtidigt ordförande i den politiskt konsultativa konferensen, som samlar krafter utanför kommunistpartiet och även prominenta utlandskineser.

Cai Qi, 66 år. Partichef i Peking. Tar över som chef för den dagliga verksamheten i partiets nationella sekretariat. Ny i utskottet.

Ding Xuexiang, 60 år. Xi Jinpings stabschef sedan 2013. Ny i utskottet.

Li Xi, 66 år.Partichef i provinsen Guangdong. Tar över som chef för centrala disciplinkommissionen. Ny i utskottet.

Sayragul Sauytbay är ett unikt vittne från de kinesiska koncentrationslägren

14 oktober 2022 på hd.se, 15 oktober i Helsingborgs Dagblad

Text: 

Göran Leijonhufvud

Göran Leijonhufvud är författare, Kinakännare och skribent på kultursidan. 

Efter skakande vittnesmål om koncentrationslägren i Kinas västliga gränsregion Xinjiang frågade en åhörare asylflyktingen och ögonvittnet Sayragul Sauytbay:

”Hur kan det komma sig att vi inte är fler än ett trettiotal här i publiken samtidigt som det säkert är tre-fyra tusen i Catena Arena på hockey med Rögle? Vad är det som gör att intresset är så olika?”

Detta hände i Ängelholm, i bibliotekets hörsal på torsdagskvällen. Det var Amnesty i Ängelholm, Båstad och Höganäs som hade bjudit in Sayragul Sauytbay. Hon hör till den kazakiska folkgruppen som är lika förföljd av den kinesiska staten som den uiguriska folkgruppen.

Ja, varför var vi inte fler i hörsalen? Kvällens huvudperson svarade:

”Kanske tänker många att Xinjiang är långt borta, att vad som händer där inte påverkar oss.”

Hon hänvisade i stället till Kinas långtgående planer som hon fick insyn i som tidigare medlem av kommunistpartiet. Först ska minoritetsfolken likriktas in i den etniskt kinesiska folkmajoritetens samhälle. Därefter ska Kina bli den dominerande världsmakten kring mitten av detta århundrade.

”Expansionen ska bland annat utgå från Xinjiang och fortsätta in i Centralasien och vidare mot Europa. Hela tiden ska demokratiska styren utmanas. Därför är det viktigt att lyssna till våra vittnesmål”, sade Sayragul Sauytbay.

Denna idag 45-åriga kvinna var rektor för flera förskolor i staden Ili när hon en natt beordrades till ett möte med fyra beväpnade soldater. Hon fick en huva över huvudet och fördes till ett läger för minoritetsfolk med tusentals fångar som utsattes för tvångsundervisning, tortyr och våldtäkter.

Hon tvingades skriva på ett kontrakt om att undervisa fångarna i den kinesiska majoritetsbefolkningens språk, kultur och traditioner. Hon fick inte yppa för någon vad som föregick. Efter en incident råkade hon själv ut för flera dagar av misshandel och tortyr i en elektrisk stol.

Sayragul Sauytbay är en av få som lyckats fly utomlands från lägren. Hon och hennes familj kom till Sverige som kvotflyktingar och bor sedan 2019 i Trelleborg.

Utländska forskare har kunnat visa att över en miljon uigurer, kazaker och uzbeker hamnat i koncentrationslägren. Detta fastslog även en rapport som FN nyligen antog, medan Peking säger att det handlar om utbildningsläger mot terrorism och hänvisar till enstaka uiguriska attentat.

Under kvällen i Ängelholm blev det också mycket fokus på nya uppgifter om missförhållanden i fängelseliknande barnhem, i vilka det har uppgivits ska finnas en halv miljon barn till föräldrar som är fast i koncentrationsläger eller slavarbete. Sayragul Sauytbay, som har stor erfarenhet från förskolorna, tror att det snarare rör sig om nästan en miljon barn på de slutna barnhemmen.

Hon kom ifjol ut med boken ”Ögonvittnet” som beskriver alla hennes erfarenheter från uppväxten, arbetslivet och vidare till lägren i Xinjiang. Idag fortsätter hon att resa runt och berätta för världen.

”Därför får jag fortfarande hotfulla telefonsamtal från Kina. När jag skulle på en uigurisk tribunal i London ringde de till och med just när jag skulle borda planet och hotade med att den kinesiska staten har långa armar.”

Ekonomisk kris inför Kinas partikongress. Ny nivå av regional spänning kring Taiwan

Min senaste analys för KinaNytt (Sweden-China Trade Council), lätt omarbetad:

Under några dagar i augusti förflyttades de globala mediernas fokus från Ukraina till spelet kring Taiwan. Sedan dess får omvärlden vänja sig vid en ny nivå av säkerhetspolitisk och ekonomisk anspänning i östra Asien. Kina och USA blir huvudaktörerna. Det nya kalla kriget.

Ön Taiwan är i praktiken självstyrande och har utvecklat en hög grad av demokrati. Ekonomin är stark, till och med världsledande på hett eftertraktade halvledare bland annat. Samtidigt betraktar Kinas regering ön som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949. Då flydde det förlorande Nationalistpartiet och etablerade en diktatur på ön.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

De infödda Taiwanborna vände sig allt starkare mot det inflyttade Nationalistpartiets styre och bildade Demokratiska progressiva partiet, en liberal gruppering som ytterst har oberoende för Taiwan på agendan. Partiet har idag både presidentmakten och en klar majoritet i parlamentet. I val efter val sedan 1992 har Nationalistpartiet, som upprätthållit en viss kontakt med Peking, tappat mark.

De flesta länder accepterar principen om ”ett Kina” som inkluderar fastlandet och Taiwan. Även företag som vill göra affärer med Kina måste agera spå att de inte kan beskyllas av Peking för att uppmuntra en splittring genom exempelvis att publicera en karta som kanb tolkas som att Taiwan är ett eget land.

Principen om ”ett Kina” slogs fast i en banbrytande överenskommelse mellan Kina och USA 1972. Dock tolkar parterna olika vad ”ett Kina” betyder i praktiken. De var eniga om att vara oeniga och låta status quo gälla tills vidare. Sedan dess har USA stiftat en egen lag som säger att USA motsätter sig en återförening med militära medel.

Om detta betyder att Pentagon och den stora amerikanska flottan i Stilla havet måste ingripa den dag kinesiska trupper anfaller är officiellt oklart. Experter beskriver den amerikanska inställningen som en ”strategisk tvetydighet”. 

Taiwanesiska soldater under en övning i juni i år. Ön Taiwans militära styrkor anses vara en tiondel av de kinesiska på fastlandet. Bild från privatperson till Taiwan TV.

Känslig fråga

Hur känslig frågan är blev väldigt tydligt när det amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosi dök upp på en snabbvisit i den taiwanesiska huvudstaden Taipeh den 2 och 3 augusti. Hon ville stödja den demokratiska utvecklingen samtidigt som hon sade att ”ett Kina” fortfarande gäller.

Hursomhelst reagerade regeringen i Peking med full kraft och kallade besöket en oacceptabel provokation. Som talman i representanthuset är hon är ändå nummer två efter presidenten i den amerikanska politiska hierarkin.

Under sitt omtvistade besök blev Nancy Pelosi mottagen av Taiwans president Tsai Ing-wen. Besöket var på den högsta nivån från USA på 20 år. Tsai Ing-wen, jurist i grunden, är 66 år och har varit president sedan 2016, den första kvinnan på en hög post på ön. Hon blev omvald 2020 med en stor marginal. En fientlig kampanj från regeringen i Peking ansågs ha bidragit till att hennes segermarginal ökade betydligt.

Pelosis besök utlöste den största militära manöver som Peking genomfört kring Taiwan. Hela ön var omringad av kinesiska marinen, stridsplan kränkte ideligen den taiwanesiska luftförsvarszonen och missiler landade här och var bara några mil från kusten.

Redan när det började gå rykten om att Nancy Pelosi planerade ett besök sade den kinesiske presidenten Xi Jinping att ”de som leker med elden går under, vi hoppas att USA inser detta klart och tydligt”. Det sade han i ett telefonsamtal till Joe Biden i Vita Huset i slutet av juli.

Sensationsrubriker

Mot bakgrund av det uttalandet och den upptrappade militära avskräckningen var det väntat att massmedia många gånger tog till sensationsrubriker och underblåste oron med alarmistiska rapporter.

Samtidigt tog Taiwanborna det hela ganska lugnt, enligt flera rapporter. Livet i Taipeh gick sin gilla gång och samtalen på tesalongerna hade en vardaglig ton. Några nyfikna tog sig till stränderna för att försöka se de kinesiska örlogsfartygen på nära håll och filma med mobilerna.

Taiwanborna har de senaste årtionden helt enkelt vant sig vid många hotelser. De militära markeringarna från fastlandet har blivit fler och större. Ändå är det ett nytt allvarligare läge sedan den 2 augusti. Peking har utnyttjat det amerikanska besöket för att släppa loss en riktigt storskalig manöver, ett utmärkt tillfälle att samöva de olika vapenslagen. Samtidigt ökar naturligtvis riskerna för en sammanstötning av misstag mellan kinesiska och taiwanesiska trupper, men även med amerikanska enheter.

Nytt handelspolitiskt läge

Det blir också ett nytt ekonomiskt och handelspolitiskt läge. Kina ströp genast importen av taiwanesiska jordbruksprodukter till fastlandet. Men Taiwan är samtidigt i framkant när det gäller halvledare och där ropar Kina efter leveranser liksom hela världen. Flera tusen taiwanesiska bolag i olika branscher är etablerade på fastlandet och det är oklart hur de påverkas.

Medan stormanövern pågick började Kinas grannländer som Japan och Sydkorea göra beredskapsplaner för evakuering av sina medborgare på fastlandet och Taiwan.

Samma dag som Peking avblåste krigsövningarna kring ön släppte den kinesiska regeringen den första vitboken om Taiwan på 20 år. Den vänder sig i mångt och mycket till omvärlden enligt Lu Xiang, specialist på relationerna mellan USA och Kina på samhällsvetenskapliga akademin i Peking. Den vill förklara den historiska bakgrunden

Vitboken lovar att Kina ska anstränga sig till det yttersta för att åstadkomma en fredlig återförening. ”Skulle det ske med vapenmakt siktar den in sig på externa och separatistiska aktiviteter, inte på öns invånare”, heter det. Vitboken öppnar också för första gången för att tillåta utländska konsulat på Taiwan – för att ge ett mer öppet och positivt intryck.

Hur nära militärt angrepp?

Analytiker försöker bedöma hur nära ett kinesiskt militärt maktövertagande på Taiwan kan vara. Flera säger att Xi Jinping för närvarande har skäppan full med ekonomiska och sociala problem på hemmaplan. Han har också siktet inställt på den stora kongressen i Kommunistpartiet i oktober eller november. Det är då han väntas bli omvald för en tredje femårsperiod som partichef och därmed landets president.

De omfattande restriktionerna under regeringens nolltolerans mot covid utsätter ekonomin för stora påfrestningar och får hård kritik på sociala medier. Särskilt efter den två månader långa nedstängningen av Shanghai i våras har missnöjet växt. Den åtgärden bidrog också starkt till att tillväxten under andra kvartalet sjönk till 0.4 procent jämfört med samma tid i fjol.

Lägg därtill inflation och stigande arbetslöshet. De flesta ekonomer tror att Kina ligger långt ifrån att uppfylla målsättningen med 5.5 procents tillväxt i år och politikerna har börjat tala tyst om den siffran.

Krisen i fastighetsbranschen förvärras och leder också till folkligt missnöje. Ett bankfiasko i provinsen Henan nyligen gjorde att tusentals småsparare förlorade nästan alla sina pengar, vilket utlöste gatuprotester i provinsens huvudstad Zhengzhou. Många av deltagarna klubbades ner av civilklädda personer medan polisen tittade på.

Slagord om gemensam välfärd

Xi Jinping och hans närmaste rådgivare visar att de uppmärksammar de ökande inkomstklyftorna. De försöker på olika sätt ge konkret innebörd åt det senaste slagordet om ”gemensam välfärd”. De ställer sig exempelvis på bostadsköparnas sida mot fastighetsbolagen. De vill omskapa de senare till företag som ska vara något i stil med de allmännyttiga bostadsbolagen i Sverige.

Men om raset i ekonomin fortsätter och människor får det mer och mer knapert utesluter en och annan utomstående bedömare inte att ett sådant läge kan bli startskottet för en invasion av Taiwan. Tanken är att det skulle avleda uppmärksamheten från vardagsbekymren och utlösa en nationalistisk våg som samlar människor.

Det finns antydningar om att premiärministern Li Keqiang motsatt sig Xi Jinpings strikta restriktioner kring covid eftersom ekonomin tar stryk. Men premiärministern har sagt att han ska avgå vid nationella folkkongressen i mars. Det är också svårt att bedöma vilket stöd han har bland kollegerna i partitoppen. Som vanligt är sekretessen och slutenheten rigid kring kring högsta ledningen i Peking.  

 ./.

Med fantasin till frihetens försvar. Hongkong sörjer författaren Ni Kuang.

Hongkongborna sörjer en av de mest modiga och envisa motståndarna till det allt hårdare marionettstyre som Kinas kommunistparti tvingat på dem. Författaren Ni Kuang blev 87 år gammal. Han var älskad i breda lager för sina stilbildande sci fi-romaner och underhållande historiska äventyrsberättelser i traditionell stil.

Ni Kuang gick bort två dagar efter att Pekingregimen firat 25 år som Hongkongs yttersta makthavare under en hårt kontrollerad ceremoni. Hongkongborna minns hur Ni Kuang i kritiska skeden varnat dem för att lita på kommunistpartiets löften om vissa friheter under 50 år efter övergången från brittiskt kolonialvälde 1997.

Han grälade på stadens invånare för att de inte gick man ur huse och demonstrerade för sin sak under de kinesisk-brittiska förhandlingarna på 1980-talet. Han tyckte att de bara lät saker ske över deras huvuden. Ni Kuang ansåg att om ledarna i Peking med den relativt pragmatiske Deng Xiaoping i spetsen fick se till exempel en halv miljon demonstranter på gatorna skulle de ändå ta intryck.   

Han kom som flykting till Hongkong från Kina som 23-åring. ”Sedan jag lämnade Kina har jag varit fri utan restriktioner och kunnat tala och tänka fritt”, sade han i en intervju 2019.

Samtidigt varnade han alltså för partiets löften till Hongkong om ”en hög grad av självstyre och ”ett land, två system”. Han såg retoriken som en trojansk häst, ur vilken kommunistpartiets sanna väsen skulle krypa fram. Han skulle bli sannspådd.

När vänner sade att Kina hade moderniserats och uppmuntrade honom att återvända var han skeptisk. ”Idag äter partiet lammkött med kniv och gaffel men det är ändå samma skrot och korn”, svarade han och vägrade konsekvent att sätta sin fot på Kinas fastland.

Under 2019 samlade en pånyttfödd proteströrelse stora skaror i Hongkong med krav på demokratiska reformer. Vissa gångar var det inte en halv miljon demonstranter på gatorna, som Ni Kuang talat om tidigare, utan så många som 1,5 miljon deltagare vid ett par tillfällen.

Efter några protestfyllda månader slog partiet tillbaka och införde utifrån en säkerhetslag för Hongkong i början av 2020. Luddiga paragrafer har gjort det möjligt för Pekings hantlangare att godtyckligt kväsa yttrandefriheten och andra fri- och rättigheter.

Ni Kuang tyckte att han hela tiden talade av egen erfarenhet. Han föddes i Shanghai och när kommunisterna tog makten över hela landet 1949 sveptes han med. Han ville göra en insats för ”det nya Kina” och redan vid 16 års ålder fick han ansvarsfulla uppgifter inom säkerhetsväsendet, blev också medlem av kommunistpartiet och utfärdade till och med dödsdomar.

Men han kom snart på kant med regimens hårda metoder, hoppade av och tog sig till Hongkong 1957. Hans hat mot kommunistpartiet har sedan dess präglat många av hans offentliga kommentarer.

Den mödosamma flykten blev underlaget för hans första bok. Han var oerhört produktiv med hundratals romaner och även över 300 manus till filmer och TV-serier.

Ni Kuang skapade detektiven Wesley i sin mest kända sci fi-serie där övernaturliga varelser figurerade i en miljö som också var präglad av Hongkong och Kina. Romanerna gick först som följetong på 1960-talet i den största dagstidningen Ming Pao. Följetongens form med korta kapitel passade de hårt arbetande och stressade Hongkongborna. En period höll han samtidigt igång tolv följetonger i olika tidningar.

Den populäre författaren stöttade hela tiden proteströrelsens kamp för att få den demokrati som avtalet om Hongkongs framtid lovade. Ni Kuang blev känd över hela den kinesiskspråkiga världen och runt om i Asien. Men hans röst blir särskilt saknad för alla dem i Hongkong som ser framtiden mörkna under säkerhetslagen.

Göran Leijonhufvud

Ni Kuang (Ni Yiming) 1935–2022

Hongkong-baserad kinesisk författare. Skev uppåt 700 romaner och film-manus. Rikligt prisbelönt. Mest känd för sin science fiction.

Växte upp i Shanghai. Från 16 års ålder arbetade han för Kinas kommunistparti i Inre Mongoliet, men tog avstånd från regimen och flydde till Hongkong 1957.

Varnade tidigt för kommunistpartiets intentioner i Hongkong.

Flyttade till USA 1992. Återvände till Hongkong 2006. Ni Kuang ville ha en enkel begravning i kretsen av de närmaste. En offentlig ceremoni skulle ha lockat stora skaror.

Nu går ridån ned i den trotsiga megastaden Hongkong

Idag den 1 juli är det 25 år sedan Hongkong återgick till Kina. En dag att summera raden av Pekings svikna löften till Peking. Här är min artikel i DN den 26 juni:

Hongkong koloniserades av både britter och kineser. Nu har hårda ­säkerhetslagar kvävt demokratin i den annars så vitala megastaden. Den 1 juli installeras den lydigaste marionettregeringen hittills. Göran Leijonhufvud läser två nya böcker om vardagligt motstånd och inställda framtidsdrömmar.  

Hongkong den trotsiga staden, Hongkong den omöjliga staden, men också Hongkong den outplånliga staden. Bokhögen växer på skrivbordet. Böckerna beskriver en metropol som kraschat halvvägs in i ett unikt experiment. De nya härskarna uppe i Peking hade inte tålamod att ge staden en chans.

Hur har Hongkongborna försökt skapa sin egen identitet när marken ständigt skiftar under fötterna? Hur kan de återfå självförtroendet efter de senaste två årens ras? Två av böckerna lyfter fram oväntade vardagshjältar som hamnat i skymundan i rapporteringen kring de senaste årens kraftmätning mellan aktivisterna och makten.

En av de många stora folkliga protesterna i Hongkong. Bild från 2014.

När den brittiska kolonin återgick till Kina den 1 juli 1997 fick invånarna en ny centralmakt på distans. Men de skulle få ”en hög grad av autonomi” i 50 år efter övergången, enligt avtalet mellan Storbritannien och Kina. De skulle själva kunna få välja regeringschef och parlament. Men Peking fuskade bort allt.

Både 2014 och 2019 krävde Hongkongborna denna sin rätt i massiva manifestationer. I vissa deltog så många som en fjärdedel av stadens drygt sju miljoner invånare, gammal som ung.

Kinesiska kommunistpartiets svar blev att införa en särskild nationell säkerhetslag för Hongkong med svepande bestämmelser från nyåret 2020. Alla fri- och rättigheter har därefter i praktiken avskaffats.

Nu den 1 juli installeras ännu lydigare marionetter än ­hittills. Ny regeringschef efter en parodisk valprocedur blir John Lee Ka-chiu. Som säkerhetsminister har han banat väg för polisens skoningslösa tillslag mot aktivisterna.

Under hela 1990-talet då jag bodde i Hongkong såg jag ofta säregna grova kinesiska tecken som kunde dyka upp på postlådor, elskåp, väggar, murar, pelare och viadukter. Renhållningen tvättade bort men snart var de där igen.

Mannen bakom dessa budskap blev allmänt kallad Kejsaren av Kowloon av Hongkongborna eller Kungen av Kowloon på engelska. Hans riktiga namn var Tsang Tsou-choi. Han var övertygad om att han var den rätt­mätige markägaren till halvön Kowloon, en betydande del av Hongkong. Han härledde sina anspråk 2 700 år bakåt i tiden.

Vid morgontidiga räder på offentliga platser hävdade han sin rätt mot den brittiska kolonialmakten och sedan likaledes mot den kinesiska centralregeringen. Ibland klottrade han namnen på förfäderna i släktled efter släktled och strösslade gärna med svordomar mot makthavarna.

Han levde på sopor och lite socialhjälp. Efter en olycka tog han sig fram på kryckor där plastpåsar med varghårspenslar och bläck dinglade på handtagen. Först uppfattade många honom som en mentalt störd kuf. Men hans trots, djärvhet och uthållighet under ett halvsekel gjorde honom till en osannolik ledstjärna för många Hongkongbor som sökte en identitet. De uppfattade sig bara som koloniserade av först Storbritannien och sedan Kina – och övergivna av världen.

2003 blev han faktiskt den förste Hongkongbon som representerat staden på biennalen i Venedig. Men att kalla Kejsaren en konstnär irriterade en del konstkännare, medan Hongkongborna i gemen stärktes av hans dagliga motståndshandlingar.

Han fick också många nya beundrare år 2000 efter en tv-reklam för rengöringsmedel. Han berättade där kort­fattat om sitt liv och sina förfäder. Då blev han ”farbror Choi” med tittarna. När han avled 86 år gammal i juli 2007 kom Hongkongs många dagstidningar ut med digra extra­upplagor.

”Hans skrift var en visuell kakofoni som kopierade den kompakta energin i Hongkongs gatuliv med tecken som i sin angelägenhet tumlade in i varandra”, skriver Louisa Lim, uppväxt i Hongkong och sedan journalist där större delen av sin karriär.

Hon gav nyligen ut den sprudlande och breda översikten ”Indelible city. Dispossession and defiance in Hong Kong”. Boken går också till botten med de brittiska och kinesiska historiemyter som på olika sätt alltid förminskat områdets tidiga utveckling och oberoende.

För breda lager av stadens många fattiga flyktingar från Kina kom Kejsaren av Kowloon att symbolisera den så kallade ”Lion Rock spirit” efter en mäkta populär vardagsserie på tv 1974. Lejonklippan sticker upp på en bergskedja i Kowloon. Det var i ruffiga kåkstäder nedanför Lion Rock som flera av nykomlingarna byggde upp sina liv i en anda av outtröttligt slit. De jobbade i enkla fabriker och bidrog till ett ekonomiskt under.

I dag är arbetarna och de flesta i medelklassen miss­gynnade på bostadsmarknaden i staden. Den enkla tillverkningen bakom ”Made in Hong Kong” har sedan länge flyttat till södra Kina och det är fastighetsmarknaden som styr ekonomin.

Bristen på mark tillsammans med spekulativa investeringar från nyrika fastlandskineser har drivit upp priser och hyror till de högsta i världen. Vanliga löntagare har inte råd och familjerna tränger ihop sig i minimala lägenheter. Unga människor har väldigt svårt att skaffa egen bostad.

Karen Cheung tillhör generationen som föddes kring övergången 1997 och växte upp nedanför Lejonklippan. Som student flyttade hon runt i sex trånga lyhörda andrahandsboenden med våningssängar, golvmadrasser och en ynka kokplatta. Efter examen på universitet bevakar hon kulturscenen i Hongkong och särskilt indiemusik.

I sin utlämnande bok ”The impossible city. A Hong Kong memoir” beskriver hon en desperat vardagskänsla av trångboddhet, packade trottoarer och ”överturism från fastlandet”.

Karen Cheung berättar om den allmänna uppfattningen: först när man kommit över en lägenhet har man lyckats i livet: ”Lion Rock spirit lärde oss att om vi bara böjde våra nackar och jobbade ihärdigt skulle vi nå framgång. Min generation fortsätter att klamra sig fast vid denna lögn, trots att kapitalismen och regeringen fortsätter att arbeta i maskopi med fastighetsmagnaterna.”

Det är denna trängda generation som svarade för den heta, ibland våldsamma protestvågen 2019–2020. Det är denna trängda generation som svarar för ett påtagligt ökande antal fall av psykisk ohälsa sedan dess.

Efter att ridån gått ner med den nya säkerhetslagen och censuren och självcensuren breder ut sig, vad göra? Vad kan alla de göra som inte har råd att skaffa sig en anständig bostad eller flytta utomlands?

Inför Hongkongs återgång till Kina talade medierna om att det skulle bli ett möte mellan två kolliderande identiteter. Karen Cheung skriver att sanningen var ännu värre: ”Vi hade ingen identitet.” Andra säger att Hongkongbornas identitet i dag präglas av förluster i vardagen när hela stadsdelar gentrifieras och gamla tehus ersätts av turistanpassade kedjor.

I de senaste årens opinionsundersökningar har i alla fall de som identifierar sig som Hongkongbor – och alltså inte som kinesiska medborgare – stigit till över 80 procent. Under året efter att nationella säkerhetslagen infördes ökade utvandringen kraftigt från normalt cirka 20 000 på ett år till nästan 90 000 – merparten på grund av lagen, därav många unga begåvningar, enligt lokala analytiker.

Karen Cheung hänvisar till sin favoritmusiker, sångaren Wong Hin Yan. Han förespråkar en mer subtil form av uppror på indiescenen. I det nya strikta klimatet vill han föra in en ”positiv partykänsla” i motståndet.

Samtidigt, just på den dagen då säkerhetslagen infördes, lade han upp en sång på sin Facebook. Den fick Karen Cheung att utbrista: ”Wong Hin Yan sjunger från djupet av en brunn, han bönar och ber att vi ska framhärda när flammorna slickar vårt kött.”

Många Hongkongbor, oavsett tro eller politisk inriktning, uppges sympatisera i det tysta med den 90-årige kardinalen Joseph Zen. Han hör till en krympande skara som fort­farande vågar tala öppet emot makten. Han anhölls i maj och riskerar ett hårt straff för att ha ”konspirerat med utländska krafter” i sitt aktiva stöd för den demokratiska rörelsen.

Med sitt snövita hår var han lätt igenkännlig i protestmarscherna. Till Louisa Lim sade han 2019 att det var ”en kamp mellan det goda och det onda”. Lim frågade vad han tyckte om dåvarande regeringschefen Carrie Lam, också katolik. ”Hon är Satans tjänare”, svarade kardinal Zen.

Göran Leijonhufvud

Göran Leijonhufvud är journalist och författare, tidigare DN:s korrespondent i Hongkong och Kina

”Indelible city” och ”The impossible city” gavs bägge ut på engelska tidigare i år.

Början till slutet för Foreign Correspondents Club i Hongkong?

Se följande meddelande till medlemmarna i den anrika Foreign Correspondents Club i Hongkong. Marken skiftar under fötterna på journalister i staden efter att Peking införde ”den nationella säkerhetslagen” 2020. Den är så drastisk att många tvingas till självcensur.

Dear Members,
 
I write to inform you that the FCC Board met on Saturday, 23 April, and, after a lengthy discussion, regretfully decided to suspend the Human Rights Press Awards pending further review.
 
I know this is an unusual step to take so late in the process, just weeks before we were set to announce the winners. It is likely to be deeply disappointing to all those who took time to enter, and to the judges and everyone else who invested their time and energy into this project.
 
Over the last two years, journalists in Hong Kong have been operating under new “red lines” on what is and is not permissible, but there remain significant areas of uncertainty and we do not wish unintentionally to violate the law. This is the context in which we decided to suspend the Awards.
 
This decision in no way reflects the FCC Board’s view of the content of any of the entries or the work of the independent judges.
 
The FCC intends to continue promoting press freedom in Hong Kong, while recognising that recent developments might also require changes to our approach.
 
This was a very tough decision to reach. We explored a variety of other options, but could not find a feasible way forward. It is particularly painful coming less than two weeks before May 3, World Press Freedom Day, when we normally announce the HRPA winners and celebrate their journalism.
We would like to thank and apologise to all the entrants, the judges, the staff members and others who gave their time.
 
Keith Richburg
President 
25 April 2022

Premiärministerns rapport balanserar försiktigt, söker stabilitet inför partikongressen

Min analys i KinaNytt (Sweden-China Trade Council) igår:

Kina är nu ett land som vänder sig inåt i mångt och mycket, trots till exempel fortsatta satsningar på nya sidenvägar utomlands. Kommunistpartiet och därmed regeringen betonar stabilitet över hela linjen och krattar manegen inför partiets stora kongress i höst. Då vill partichefen Xi Jinping bli omvald ännu en gång och bekräfta den nya ordningen där han fortsätter som enväldig landsfader på livstid.

Det är bilden som framträder under veckans pågående möte med nationella folkkongressen, som formellt är Kinas lagstiftande organ.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Som vanligt levererade premiärminister Li Keqiang rapporten om regeringens arbete inför folkkongressen. I praktiken var budskapet att alla måste sitta stilla i båten. Alltså inga nya grepp, inga äventyrliga satsningar, ingen ny riktning, inga nya viktiga lagar.

Li Keqiang nämnde inte Ukraina i sitt långa tal.

Regeringen siktar på en tillväxt på ”omkring 5.5 procent” i år. Det är en modest siffra för Kina, den lägsta målsättningen på 31 år.

Det betyder att partiet och regeringen ännu en gång skjuter på försöken att uppmuntra den inhemska konsumtionen som ekonomisk drivkraft. Hittills har de styrande nämligen i stället framför allt förlitat sig på stora lån till projekt inom infrastruktur och fastigheter. Fast när det gäller fastighetssektorn har Peking ändå börjat ingripa mot provinsernas ofta hejdlösa projekt.

Tyst om EU

Till skillnad från i fjol hänvisar premiärministern inte till investeringsavtalet mellan Kina och EU eller till affärskontakterna mellan Kina och USA som något betydande. Han nämner dem inte överhuvudtaget – kanske något oroväckande för exempelvis utländska företag.

Men samtidigt talade Li Keqiang om att fortsatt ”utveckla ett högkvalitativt internationellt ekonomiskt utbyte” och stabilisera utrikeshandeln. Han nämnde utvidgade exportkrediter för Kinas små, medelstora och mikroskaliga handelsenheter. Kina ska också aktivt utnyttja utländska investeringar och ”i praktiken likställa utländskt finansierade företag med de inhemska på den kinesiska marknaden”.  

Regeringens rapport tassar ibland på tårna och låtsas inte om Ukrainakriget, trots att krigets följder ökar det yttre trycket även på den kinesiska ekonomin.

Tryck från tre håll

Trots 8.1 procent tillväxt under fjolåret möter Kina en alltmer ”volatil, allvarlig och osäker” yttre omgivning, enligt premiärministern. Han upprepar att trycket kommer från tre håll: sjunkande efterfrågan hemma och i omvärlden, rubbade leveranskedjor och minskade förväntningar framöver.

Under det sista kvartalet 2021 bromsade ekonomin tvärt och tillväxten blev bara 4 procent. Li Keqiang hade kunnat lägga till nolltoleransen för Covid-19 som ytterligare ett sänke, men han gav ingen signal om öppning där.

Han aviserar skattesänkningar och ökade budgetutgifter för att stimulera ekonomin. Särskilt får små och medelstora teknologiföretag får full skattebefrielse för forskning och utveckling. ”Det innebär  ett storskaligt statligt finansiellt stöd för företagens innovation”, slog premiärministern fast i sin presentation.

Minska inkomstskillnader

Fokus ligger också på nya jobb och på välfärdsinsatser för att minska gapet i inkomster. Samtidigt ökar militärbudgeten med drygt 7 procent, i linje med senare år. 

Planerna på att införa en ny fastighetsskatt läggs på hyllan. Som Xu Hongcai på regeringens tankesmedja för ekonomisk politik sammanfattade för media: ”Stabilitet överskuggar allt före den 20:e partikongressen i höst. Vi måste skapa en stabil miljö för utveckling.”

./.

Tigerns år laddat med stora möten och svåra frågor

I morgon lördag börjar Kinas nationella folkkongress sitt årliga möte. Det är en av de största händelserna under Tigerns år i Kina. Jag återger därför min analys som publicerades i KinaNytt (Sweden-China Trade Council) den 3 februari.

Texten är alltså skriven före Rysslands invasion av Ukraina. Angreppet är ytterligare en faktor som fäster blickarna på Kina med tanke på president Xi Jinpings nära band med ryske presidenten Vladimir Putin.  

 Här följer artikeln som den publicerades i KinaNytt:

2022 är Vattentigerns år

Tigerns år har just börjat och under 2022 riktas blickarna ännu mer mot Kina. Det är ett år laddat med viktiga händelser, stora möten och många svåra frågor. KinaNytt ger en överblick.

 I morgon fredag invigs vinter-OS i Peking i en pandemisk bubbla, drygt två år sedan coronaviruset bröt igenom i Wuhan. Hur länge kan Kina hålla ut med nolltoleransen mot nya fall, en linje som leder till nästan helt stängda gränser? Kan ekonomin kan skaka av sig effekterna av pandemin?

 ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Hur utvecklas spänningarna gentemot USA? Kan Kina hjälpa vårens stora FN-möte i Kunming om biologisk mångfald till framsteg? Och kommer höstens partikongress att bekräfta Xi Jinpings envälde?

Kina har obegränsade finansiella muskler för att samla poäng i mjuk makt. Men i väst skapar spelen i Peking i stället negativ uppmärksamhet för vad som händer med Hongkong, Xinjiang och mänskliga rättigheter.

På hemmaplan är det folkliga intresset mindre än vid sommar-OS 2008. Till och med myndigheternas OS-propaganda är relativt tillbakahållen denna gång. Detta även om regeringen vill att fler kineser ska ägna sig åt vinteridrott.

USA-regeringen tillämpar en demonstrativt ”diplomatisk bojkott” och sänder ingen officiell representant alls till spelen. Kanada, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Japan har anslutit, medan EU, Sverige och många andra länder uteblir med hänvisning till pandemin. Kinas reaktion blev: ”Vi har inte skickat några inbjudningar.”

Polariserad värld

En som väntas vara med på invigningen är i alla fall den ryske presidenten Vladimir Putin. Det är ytterligare ett tecken på hur Kina och Ryssland närmat sig varandra gentemot USA på senare år.

”Att en del länder inte skickar officiella delegationer till spelen är symptomatiskt för hur polariserad världen blivit med ideologiska, politiska, teknologiska och ekonomiska fronter. Detta eldar på fördomar och till och med hat”, kommenterar regeringsorganet China Daily.

Några utbrott av den mer smittsamma virusvarianten omikron i Peking ökar nervositeten för att pandemin ska kasta en ihållande skugga över den stora festen.

Den olympiska bojkotten är inte den enda frågan där motsättningarna mellan Kina och USA växer. Det allvarligaste är förhållandet till Taiwan där Vita huset upprepar att USA står bakom Taiwans rätt att försvara sig och trappar därför upp sin vapenförsäljning dit. Samtidigt ökar både Kina och USA sin militära aktivitet kring ön.

Med eller utan vapenmakt

Regeringen i Peking betraktar Taiwan som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949 och upprepar att ön förr eller senare ska återförenas politiskt med fastlandet – med eller utan vapenmakt.

Samtidigt finns inga tecken på att den djupa handelskonflikten mellan USA och Kina kan avvecklas i brådrasket. Det handlar om en offensiv av strafftullar som president Joe Bidens företrädare Donald Trump drog igång 2018. Biden får nu ökad kritik för att inte riktigt ha en linje i frågan – annat än att tullarna får ligga kvar på Trumps nivåer.

Trots strafftullarna fick Kina en rekordstor ökning av handelsöverskottet med USA i fjol – tack vare de amerikanska konsumenternas glupande aptit på hemelektronik och cyklar under pandemin.

När vi summerar Kinas ekonomi 2021 kan det å ena sidan se bra ut med en BNP-tillväxt på 8.1 procent och en kraftigt ökad export även till andra länder än USA. I båda fallen handlar det dock om ökningar i förhållande till det första svåra året med corona 2020.

Tungt belånade fastighetsbolag

Å andra sidan har de stora fastighetsbolagens akuta problem avslöjat hur tungt belånade denna och vissa andra branscher är. Riktigt vart den krisen tar vägen ser vi inte ännu. Tills vidare får myndigheter på provinsnivå eller lägre nivå hålla bolagen under armarna. De styrande är rädda för social oro eftersom många vanliga bostadsköpare riskerar att se sina investeringar gå upp i rök.

Kinas nolltolerans för covid-19 sätter käppar i hjulen med oregelbundna plötsliga och strikta nedstängningar av områden med enstaka smittfall. Det leder till lokala stopp i produktionen och hack i försörjningskedjorna. Det bidrar  sin tur till en inflation i producentledet som ser ut att spilla över på konsumenterna i år.

Regeringen varnar nu för att ekonomin är trängd från tre håll: sjunkande efterfrågan, bristande leveranser av insatsvaror och låga förväntningar. Nedgången speglas bland annat i att det finns färre jobb för de allt större skarorna av nyutexaminerade studenter.

Tigersprång eller små skutt

Samtidigt sänker nästan samtliga provinser eller motsvarande sina prognoser för tillväxten under 2022. De mera utvecklande som Guangdong, Shanghai, Jiangsu och Peking lägger sig mellan 5 och 5.5 procent. Det är tigersprång jämfört med europeiska siffror, men relativt beskedliga skutt jämfört med vad vi vant oss vid för Kina.

Vid sidan av de utrikespolitiska och ekonomiska bekymren är de kinesiska ledarna på tårna under OS och Paralympics och strax därefter nationella folkkongressen. Den samlas under stort inhemskt mediepådrag varje vår för att bekräfta Kommunistpartiets linje.

I april/maj står Kina värd för det globala toppmötet om biologisk mångfald. Där i Kunming ska många kontroversiella frågor tacklas.  

Stabilitet och kontroll

Men inte minst kan vi vänta skärpt kontroll inför årets absolut viktigaste händelse enligt Kommunistpartiets praxis, nämligen partikongressen som i princip bara samlas vart femte år. I höst är det dags för den tjugonde kongressen sedan partiets bildades 1921. Exakt datum kommer senare. Partitoppen håller det hemligt in i det sista.

Med en sådan kalender för helåret kommer ledarna att ytterligare betona stabilitet, övervakning och censur av sociala medier. Dessutom blir det strikta visumbegränsningar för utländska besökare.

Huvudpunkten på partikongressen är att den då 69-årige Xi Jinping väntas bli omvald som partichef för en tredje femårsperiod. Därmed kan han fortsätta med sin dominanta ledarstil och även automatiskt bli bekräftad som landets president på nationella folkkongressen nästa år. Han har redan tidigare sett till att avskaffa regeln att ledare bara ska kunna sitta två femårsperioder. Han kan sitta på livstid om han vill.