Så ökar Kina sitt inflytande i land efter land

Min recension i HD Sydsvenskan 10 januari:

Clive Hamilton och Mareike Ohlberg: Den dolda handen. Hur Kinas Kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen. Översättning; Joel Nordqvist. Daidalos förlag.

Göran Leijonhufvud

Kinas kommunistparti strävar efter att sätta den globala dagordningen. Partiet har en både öppen och dold agenda. Under reformledaren Deng Xiaoping för 40 år sedan var Kina försiktigt och visade inte sina kort. Nu är presidenten på livstid, Xi Jinping, helt öppen. Han tycker landet är ”en så mäktig kraft” att partiet kan hålla i taktpinnen internationellt och utmana USA:s dominans.

Självklart ska detta stora folkrika land med snart världens största ekonomi få ta plats – bara rättmätigt tycker många kineser efter lång förnedring under utländska makter. Nu säger Xi Jinping att den kinesiska enpartistaten är överlägsen västerlandets kaotiska demokratier. Han har beordrat Kinas ambassadörer att bli mera offensiva. 
 
Ambassadör Gui Congyou. Foto: chinaembassy.s

Därför har vi i Sverige fått vår beskärda del av hot och lämpor. Ambassadör Gui Congyou är ena dagen en räddande ängel villig att bekosta covid-tester. Nästa dag kan han hota med ett påstått talesätt om att ”Kina har hagelgevär för sina fiender”.

Det har blivit mera hagelbössa än änglamusik. Ambassadören har ideligen läxat upp svenska medier. Då blir han uppkallad till svenska UD för en bakläxa om yttrandefrihet – hittills ett femtiotal gånger på tre år.

Ibland hotar han med repressalier för Sverige utan att precisera. Ska det drabba vår export eller vad? Vi ska känna oss osäkra. Då finns risken att politiker, företag och media börjar utöva självcensur när det gäller Kina.

Sådana episoder finns med i ”Den dolda handen” av den australiske etikprofessorn Clive Hamilton och den tyska Kinaforskaren Mareike Ohlberg. Det är en gedigen kartläggning där vi möter en störtflod av kinesiska ledare, byråkrater, agenter och organisationer. Och utländska aktörer. 

Det låter nästan tråkigt, men är inte det. Jag tror att de flesta läsare kan sugas in i det globala maktspelet.

Det enorma Sidenvägsprojektet är sedan sju år det nya magiska redskapet för Kinas expansion. Peking tar kontroll över farleder till lands och till sjöss och ökar sitt inflytande i land efter land. Propagandan sprider en berättelse om ”en gemenskap kring en delad framtid”.

Lockbetet är stora lån som är svåra att tacka nej till. De går till infrastruktur och projekt som kinesiska bolag bygger, inte lokala. Sedan kommer räkningen och i exempelvis skuldsatta Sri Lanka tog Kina då en strategisk hamn i beslag.

Kinas storprojekt finns redan i ett 70-tal länder på olika kontinenter. I vår världsdel ökar landets närvaro påtagligt i flera öst- och sydeuropeiska stater, många i ekonomisk kris. Men påverkansarbetet pågår i nästan vartenda land. Bakom boktitelns dolda hand döljer sig en parallell kinesisk strategi som vinner över lokala eliter, politiker, akademiker, journalister, kulturarbetare och utlandskineser i väst. 

Peking kontaktar intet ont anande potentiella anhängare via ”icke-statliga” eller ”privata” organisationer som har ord som vänskap, vänorter, fred, mellanfolkligt och ekonomiskt utbyte i namnet. Men bakom varenda sådan fasad döljer sig i själva verket Kommunistpartiet – inte alltid lätt att veta när Peking lockar med resor och arvoden.

Det är alltså Kommunistpartiet som är den dolda handen. Förmår våra demokratier stå emot?

Kinas migrantarbetare diktar om Qin-dynastin och nya datorspel

Min artikel i Dagens Nyheter den 24 januari

De kallas migranter eller bondearbetare, dessa horder av kinesiska bönder som lämnar sina familjer och små jordlappar. De tvingas ta osäkra låglönejobb i städer och gruvor. Tack vare det får vi i väst billiga varor. De hörs sällan, men några bearbetar löpande bandets monotoni och utmattande övertidspass till ropande dikter.

Migrantarbeterae vid centralstationen i Kanton. Foto: Göran Leijonhufvud.

Hela befolkningen på landsbygden är systematiskt diskriminerad. Det är Kinas mindre kända baksida. Av dem utgör migrantarbetarna nästan 300 miljoner, ungefär var femte medborgare. 

Ett spännande urval av poesi från dessa andra klassens medborgare finns nu på svenska i ett specialnummer av tidskriften Orientaliska studier.

De flesta av dikterna utgår från den närmaste slitsamma vardagen. Men gruvarbetaren och sprängaren Chen Nianxi famnar tvåtusen år av kulturyttringar. Han kom till gruvan tillsammans med två kamrater. Livet blev enahanda, men en liten ljuspunkt var det stekta fläsket var tredje dag, berättar han i en lång dikt. Så en dag drack de sig fulla. De skrålade bland annat på en berömd aria ur en drygt tvåtusen år gammal Qin-opera. 

Senare avled en av kamraterna av dammlunga, mycket vanligt. Och den andre blev enbent efter en olycka och ”satt sedan som en ensam trana vid mahjongborden”. Sprängare Chens två nya medhjälpare var barnarbetare under 16 år. I långdikten retar han sig på dem och ”deras fullständigt meningslösa modeord och bärbara datorspel”. Så från Qin-dynastin till datoråldern. Ridå.

En annan poet förmedlar de kringflyttande arbetarnas belägenhet vid en stor mekanisk fabrik ”fylld av svett och blod”:

Där vandrar jag omkring och hör ofta deras klumpiga prat

De säger, jag har inte varit hemma på tre år

De säger, min hembygd är i Henan, Sichuan, Hainan, Guangxi…

De säger, när jag sparat ihop tillräckligt, ska jag flytta hem med tjejen och skaffa ungar

De säger, min son borde väl vara nio i år

Som en tjuvlyssnare i hörnen noterar jag vad de säger 

Varje tecken är illrött, flyter ut, stelnar och dör

Papper och penna faller från handen till marken med en smäll…

Dikten är skriven av Xu Lizhi som efter högstadiet hoppade mellan olika verkstadsjobb, framför allt i södra Kina som ofta kallas ”hela världens verkstad”.

Fyra dagar efter att han åter fick jobb hos världens största elektroniktillverkare Foxconn tog han livet av sig i september 2014. Endast 24 år gammal hoppade han från taket på fabrikens bostadskomplex. Hans diktsamling En ny daggavs ut postumt. 

Xu Lizhi var inte ensam. Utbrott av självmord bland de hårt hållna arbetarna har periodvis drabbat Foxconn. Koncernen är fjärrstyrd av taiwanesiska ägare och har cirka en miljon anställda i Kina. Bolaget har bland annat legotillverkat åt Apple, Nokia och Sony Ericsson. 

Till slut blev Foxconn och andra bolag tvungna att förbättra både arbetsvillkor och löner. Ändå fortsätter någon att dikta om händelser i bondearbetarnas vardag som ”lönekrav, obetalda löner, svarta tegelugnar, gasexplosioner, avklippta fingrar och död”.

Poesin från fabriks- och gruvarbetarna speglar utmattningen, den malande oron för olyckor, tristessen i torftiga miljöer och hemlängtan. Det är först på senare år som antalet arbetsolyckor per dag i Kina krupit under 100. 

Jag har själv sett allt från skitiga murriga verkstäder för västerländska prydnadssaker till toppmoderna elektronikfabriker i Nanshan och Shenzhen i södra Kina. Jag har såklart hört många klaga på usla villkor, men också mött några som planerar att bygga nytt i hembyn för pengarna – eller hålla fina bröllop. 

Här och var hos poeterna glimmar det också till av förhoppningar eller glänser kring någon som förlikat sig med sitt öde. Arton år i tillväxtmetropolen Shenzhen har ”gjort hembygden till en okänd trakt” för textilarbetaren Wu Xia. I stället älskar hon ”varmt varje tum av Shenzhens tillväxt”. Denna kärlek sipprar in i porerna, in i blodet och in i hennes dikt ”trots att mitt namn saknas i stadens mantalslängd”. 

Andra har bittra minnen som Tang Yihong från en skofabrik:

De där arbetskläderna, gråa

Jag ska gömma undan dem

Spåren av tårar och svett i den gråa färgen

de där lukterna av lim, olja och bedrövelse

känslan av hemlängtan som finns i sömmarna…

Arbetskläderna är 20 år gamla, samma ålder som när jag började jobba i fabriken

Jag gömmer undan de 20 åren…

Jag som håller huvudet nere och jobbar som om jag vore stum 

De flesta makar lämnar barnen hemma i byn hos far- eller morföräldrar. När en pappa återvänder på besök efter några år i fabriksexilen gömmer sig sonen blygt bakom farmor ”som om jag inte ens vore hans far”, berättar en av poeterna. Kan kännas svårt – de flesta migrantarbetare uppoffrar sig för att barnen ska få en bättre framtid. Migrantarbetare

Utan migrantarbetarnas insatser inget ekonomiskt under i Kina. Och utan dem hade vi här i Sverige fått klara oss utan tusentals enkla eller avancerade varor till låga priser. Det är enkla men ack så betydelsefulla sanningar. På 40 år har detta fattiga u-land förvandlats till världens näst största ekonomi och ett högteknologiskt kraftcentrum. 

Allt bygger på att bönderna får konstlat låga löner när de byter från åkerns fåror till löpande bandet. Deras inkomstnivå är bara 40 procent av de infödda stadsbornas. Samtidigt tjänar migrantarbetarna i alla fall mer än hemma i byn. 

Verktyget för att kontrollera dem är mantalsskrivningen. Den gör alla på den vidsträckta landsbygden till andra klassens medborgare. De kan bo åratal i en stad på tillfälliga tillstånd, men där får de ingen sjukförsäkring eller pension som stadsborna. Och om barnen är med kommer de inte in på skolorna. Alla förblir mantalsskrivna i hembyn med klart sämre förmåner. 

I städer som Peking och Shanghai utgör de en tredjedel av befolkningen, men är hänvisade till  provisoriska bostäder  i utkanterna. De är byggarbetare, butiksbiträden, servitörer, säkerhetsvakter, renhållningsarbetare. Många har de smutsiga eller enkla jobben som någon ändå måste göra, medan stadens medelklass ser ner på dem. 

Migrantarbetare vid Fågelboet i Peking, det vill säga OS-stadion 2008. Foto Göran Leijonhufvud.

Det styrande kommunistpartiet har sedan 1950-talet lutat sig mot detta sätt att utnyttja bönderna – ren utsugning för att låna en marxistisk term. Men för att påskynda urbaniseringen har partiet börjat mjuka upp de impopulära föreskrifterna. Bönder som kan visa att de bott länge i en stad kan nu söka permanent mantalsskrivning där. Men det är tuffa sökvillkor och lokala myndigheter drar ofta benen efter sig.

Under nästa femårsplan 2021-25 är det tal om att de mantalsskrivna i städerna ska öka med 80 miljoner. Om det målet uppfylls bättre än vid tidigare sådana försök förblir de allra flesta bönder ändå diskriminerade. Det känns som att regimen bjuder med armbågen.

Hjulen måste snurra igen efter pandemin och efter Donald Trumps handelskrig mot Kina. Hela världens verkstad öppnar igen, kanske inte riktigt med samma ensidiga exportfokus, men den öppnar. Och därmed strömmar den utbytbara billiga arbetskraften till igen. Som ebb och flod. Migrantpoeten Xiao Wen beskrev detta för några år sedan: 

Starka vindar blåser genom stationer, hamnar och folkmassor,

Så många människor som med vinden återvänder hem

Och ytterligare människor fortsätter att anlända

Likt tidvatten från havet rullar de genom detta liv. 

Förhoppningsvis anländer också nya poeter.

Faktaruta

Orientaliska studier nr 163, 2020 är ett specialnummer om den kinesiska migrantarbetarpoesin. Det innehåller 22 dikter fördelade på 12 poeter.

Gästredaktör är Jens Karlsson som är lektor i kinesiska vid Stockholms universitet. Specialnumret är frukten av en kurs om översättning som Karlsson höll. De flesta dikterna är översatta av Jens Karlsson men några har studenter som översättare.

Numret kan beställas via hemsidan orientaliskastudier.se

Tidskriften utges av Föreningen för orientaliska studier vid Stockholms universitet. 

Två kriser med Kina blossar upp för Biden

Min analys idag i KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

Utan tvekan blir Kina den svåraste utrikespolitiska utmaningen för Joe Biden. Listan är lång på de skärningspunkter som den nye USA-presidenten ärver. Där finns till att börja med en djupgående handelskonflikt, ideologiska motsättningar kring mänskliga rättigheter som bland annat berör Hongkong och Xinjiang. Där finns också ökande strategiska spänningar kring Taiwan och Sydkinesiska sjön, liksom en kraftmätning inom teknologi och information. 

Av de bilaterala krisfrågorna blossade två upp när Joe Biden knappt hunnit flytta in i Vita huset, nämligen Xinjiang och Taiwan. 

Även svenska företag påverkas av de amerikansk-kinesiska motsättningarna på specifika sätt.

Direkt landade en het potatis på Joe Bidens tallrik. Dagen innan han tillträdde blev plötsligt den kinesiska regionen Xinjiang en högprioriterad och extra känslig fråga för Washington. Utrikesdepartementet hade länge grunnat över hur skarpt USA skulle reagera på upprepade rapporter om Pekings förföljelse av uigurerna i den västliga gränsregionen. 

Till slut, på sin sista dag i ämbetet, gick den avgående utrikesministern Mike Pompeo ut och deklarerade att det handlar om ett folkmord på den muslimska folkgruppen och ingenting annat.

Även Joe Bidens nominerade utrikesminister, Antony Blinken, höll med om att det pågår ett folkmord i Xinjiang. Dessutom har Joe Biden själv tidigare använt samma term i detta fall. Företrädaren Donald Trump viftade bort sådana resonemang och sade vid två möten med den kinesiske presidenten Xi Jinping att han tyckte det var rätt av Kina att bygga interneringsläger för uigurer. 

Vad är folkmord?

Enligt den USA-baserade tyske forskaren Adrian Zenz och enligt  flera FN-källor har den kinesiska regeringen alltså upprättat läger för att kontrollera uigurer och andra minoritetsfolk i Xinjiang. Över en miljon uigurer, av elva miljoner, uppges hittills ha skickats till lägren. Utrikesdepartementet i Washington talar om ”en assimilering med tvång och slutlig utplåning av en folkgrupp och dess kultur”.  

Folkmord är enligt FN:s konvention gärningar som förövas”i avsikt att helt eller delvisförinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan”. 

Den kinesiska regeringens talespersoner säger att det handlar om yrkesskolor och omskolningsläger mot terrorism. De tillbakavisar anklagelserna om folkmord och säger att uigurerna ökat i antal mellan 2010 och 2018. Samtidigt talar uppgifter inifrån Xinjiang om tvångsaborter, angrepp på moskéer och andra religiösa symboler, samt inskränkningar i undervisningen på uiguriska i skolorna.

Många av lägren är i praktiken fabriker eller jordbruksenheter. Det gör att USA förbjudit import av bomull och tomater från Xinjiang. 

Påverkar svenska företag

Hela frågan har lett till nya ömsesidiga sanktioner mellan USA och Kina. I förlängningen av detta har klädkedjan H&M brutit samarbetet med en leverantör av bomull i Xinjiang. Även svenska importörer av ansiktsmasker som skydd mot Corona, som till exempel Kronans Apotek, har ifrågasatts på grund av kopplingar till Xinjiang i leverantörskedjan. 

Ett annat exempel på hur förbindelserna mellan Kina och USA även påverkar Sverige är motsättningarna kring telekomleverantören Huawei. De amerikanska myndigheterna, påhejade av Trump, har lett ett korståg mot Huawei och angivit säkerhetsskäl. De trycker på för att Sverige ska följa efter. Bland annat skulle det äventyra vårt samarbete med Nato om vi hade Huawei i våra nät, varnade nyligen USA:s avgående ambassadör Ken Howery i en intervju med Dagens Nyheter. 

Om Huawei utestängs från 5G-nätet i Sverige befarar Ericsson repressalier mot bolagets stora verksamhet i Kina. Så kan trådarna löpa i det kalla teknologikriget i globaliseringens tid.

Nytt skede i Taiwanfrågan

Vad  gäller Taiwanfrågan gick även den in i ett nytt skede under Mike Pompeos tid som utrikesminister. Han gav klartecken för att USA ska kunna umgås på en högre nivå med regeringen i Taipei. 

Ledarna i Peking betraktar ju Taiwan som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949 då det förlorande nationalistpartiet tog sin tillflykt till ön. Sedan dess är Kinas linje att Taiwan ska återförenas med fastlandet, förr eller senare, med eller utan vapenmakt.

Men ju kraftigare Peking på senare år försökt påminna om den agendan, desto mer har viljan bara ökat hos Taiwans befolkning att behålla status quo med i praktiken självstyre och fria val. Det visar opinionsundersökningarna. 

Ett av flera tecken på spänningen är överflygningen både på lördagen och söndagen av kinesiska bombplan och jaktplan i vad regeringen i Taipei sedan tidigare identifierat som sin försvarszon i luften. De militära aktionerna är naturligtvis en signal till den nyinstallerade mannen i Vita huset. Reaktionen kom omedelbart från Joe Bidens administration. Utrikesdepartementet bekräftade USA:s fortsatta ”bergfasta stöd” för att hjälpa Taiwan att försvara sig.  

USA skyddsmakt

USA har under Donald Trump uppgraderat förbindelserna med Taiwan på ett sätt som irriterar Peking – och även fortsatt att sälja vapen dit. Så trots att Washington erkänner regeringen i Peking som den enda rättmätiga för Kina, uppträder USA som en inofficiell skyddsmakt för Taiwan. 

I en artikel i oktober skrev Joe Biden att Taiwan är en ledande demokrati som USA bör fördjupa sina relationer med. Han påpekade också att USA har kvar sina marina styrkor i området och sina baser i Japan och Sydkorea. ”Vi är en Stillahavsmakt”, deklarerade Biden.

I valkampanjen sade han att han vill samla EU och Storbritannien för att tillsammans kunna sätta tryck på Kina och tvinga Peking ”att spela efter internationella regler”. Det handlar bland annat om handelsfrågorna där han anser Peking i praktiken brutit mot regelverket i världshandelsorganisationen WTO. Samtidigt skapar ju det färska och breda investeringsavtalet mellan EU och Kina en ny ekvation – efter sju år av tröga förhandlingar. 

Skäppan full för Biden

Joe Biden väntas inte omedelbart riva upp Donald Trumps kraftiga tullhöjningar i det så kallade handelskriget mot Kina. Han har hursomhelst utsett en intressant handelsrepresentant. Katherine Tai har taiwanesisk familjebakgrund, talar flytande mandarin och har redan en viss erfarenhet av att förhandla med Peking.

Joe Biden har skäppan full med flera kriser på hemmaplan så vi ska nog inte vänta oss stora utrikespolitiska initiativ på ett tag. Ändå bör han relativt snart försöka skapa mera normala kontakter med Peking efter Trumps ryckighet. 

Inför 2021: Kina vill stå mer på egna ben

Min analys för KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

Kina går in i 2021 med ännu starkare signaler om att minska beroendet av handeln och omvärlden, särskilt EU och USA. Det är kärnan i den nya femårsplanen och den nya långtidsplanen som kommunistpartiet lagt fram. Samtidigt tar Kina en ledande roll för regional frihandel. Tillsammans är detta  strategier som kan göra det tuffare i Kina för svenska och andra utländska bolag. 

Under det gångna året har vi också sett en ytterst ovanlig utmaning mot högst ledningen som kom från Kinas mest framgångsrika privatföretagare Jack Ma.

Vad gäller femårsplanen 2021-25 så understryker den hur viktigt det är att öka den inhemska konsumtionen för att göra Kina mer oberoende. Det är inget nytt tema men så länge det finns brister i välfärden sparar många kineser sina pengar för trygghet i stället för att konsumera. 

Kinas regering vill öka konsumtionen och fördubbla medelklassen. Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Ledarna i Peking betonar också att de vill utrota fattigdomen och utvidga medelklassen eller till och med fördubbla den. Nästa år fyller kinesiska kommunistpartiet hundra år. För president Xi Jinping var det därför oerhört betydelsefullt att några veckor före årsskiftet kunna uppfylla sitt löfte från 2015 om att utplåna åtminstone den extrema fattigdomen.

Här krävs ett förtydligande. Kinas regering har själv satt gränsen för extrem fattigdom vid en årsinkomst per capita på 4 000 yuan, motsvarande ungefär 5 200 kronor eller 333 yuan per månad. För åtta år sedan fanns det 3 000 län eller härader (xian) i detta jätterike som låg under en sådan genomsnittlig inkomst per capita. Men i november i år klättrade de sista eftersläntrarna över strecket.

Fördubbla medelklassen

Samtidigt lever ändå tusentals enskilda familjer och byar i många härader under gränsen för extrem fattigdom. Och enligt premiärminister Li Keqiang finns det 600 miljoner av 1,4 miljarder invånare som tjänar 1 000 yuan eller mindre i månaden – av 1.4 miljarder. De är fattiga utan att vara extremt fattiga. Båda kategorierna är de som är mest utsatta under pandemin och det gör att gapet mellan fattiga och rika ökar snabbare igen. 

För att stabilisera samhället vill partiet ”markant öka gruppen av medelinkomsttagare”. Så står det i långtidsplanen till 2035. Presidentens rådgivare preciserar att det är en fördubbling av medelklassen som är målsättningen. 

Som medelklass räknas en familj på tre personer som tjänar mellan 100 000 och 500 000 yuan per år, enligt nationella statistikbyrån. I dag handlar det om cirka 400 miljoner människor, mindre än en tredjedel av befolkningen. En fördubbling till 800 miljoner, närmare 60 procent, skapar en konsumentmarknad som är större än USA och Europa tillsammans. 

Ledarna i kommunistpartiet ser att en stor medelklass som är övervägande nöjd med den ekonomiska utvecklingen kan vara en garanti för partiets maktinnehav. Det fungerar som en tyst överenskommelse. Om partiet levererar stigande standard och stabilitet så ska ingen kräva politiska reformer.

Frihet och kontroll

Den kinesiska modellen med ekonomisk frihet men politisk kontroll motsäger utvecklingen i flera andra länder där en växande medelklass lett till en demokratisering. Exempel på nära håll är Sydkorea och Taiwan, delvis även Japan och Thailand. 

En grundtanke bakom planerna för att öka Kinas nationella självförsörjning är att ännu mer prioritera en ”högteknologisk modernisering”. Kina är till exempel fortfarande beroende av direkt import av halvledare eller utländsk teknologi för att kunna klara sin egen tillverkning.

Samtidigt är ju Kina alltmer avancerat och till och med världsledande på många områden. Landet attraherar i år faktiskt snabbt stigande utländska investeringar – trots pandemin och trots de många hinder som utländska bolag möter. De officiella siffrorna från Peking visar att dessa ökat med 6.4 procent under årets tio första månader.

Det är Kinas långsiktiga planer på fortsatt urbanisering och medelklassens tillväxt som ökar intresset. De utländska investeringarna kommer framför allt inom högteknologi, e-handel, logistik samt forskning och utveckling. Däremot minskar investeringarna i tillverkningsindustrin, bland annat därför att investerarna söker billigare arbetskraft i andra länder. 

God återhämtning

Investeringsflödet in i Kina skulle kunna motsäga talet i både Kina och USA om att en ”decoupling” är på väg, alltså att utländska företag börjar söka sig bort från ”världens verkstad” – en skilsmässa för att bygga upp alternativa leverantörskedjor. Förutom billigare arbetskraft söker de aktuella företagen ökad kontroll och ibland större geografisk närhet. Indien, Vietnam och Mexiko är exempel.

Trenden att dra sig ur Kina är stark när det gäller just tillverkning. Det visar den Hongkongbaserade journalisten och författaren Johan Nylander med all önskvärd tydlighet i sin rykande färska och översiktliga bok ”The Epic Split” (se faktaruta efter artikeln). 

Samtidigt accelererar återhämtningen i den kinesiska ekonomin efter chocken med corona. I november ökade inköpschefsindex för nionde månaden i rad. Index för tillverkningsindustrin har inte varit så högt på tre år och index för övriga näringar inte så högt på åtta år.

Både produktionen och efterfrågan stiger och ekonomin skulle kunna växa med 6.6 procent under fjärde kvartalet enligt inhemska börsmäklare – eller något lägre enligt utländska bedömare. Internationella valutafonden IMF tror på en kinesisk tillväxt på 8.8 procent nästa år.

Stödåtgärder och finansoro

Trots de positiva siffrorna ser det ut som om regeringen håller fast vid sina finansiella stödåtgärder. Det beror på 

osäkerheten kring pandemins utveckling i omvärlden och arbetslösheten på hemmaplan. 

Det finns också en ny oro kring obligationslånen där flera statliga företag på sistone inte kunnat sköta betalningarna på sina lån. Statliga bolag står för över hälften av marknaden. De brukar betraktas som säkra papper, men nu verkar det som om regeringen inte tänker rädda de krisande bolagen. Det är fråga om bolag som kan ha uppåt 70 inhemska och utländska banker som långivare.

I värsta fall skulle oron kunna sprida sig till hela banksektorn. Just denna sektor fick ta emot en rejäl bredsida från landets mest framgångsrika storföretagare, nämligen Alibabagruppens grundare Jack Ma. I ett uppmärksammat brandtal anklagade han de statliga kinesiska bankerna för att vara föråldrade och ”ge medicin mot demens till barn som är förlamade av polio”. Han kallade dem också gammeldags pantbanker.

 

Tio dagar senare ingrep president Xi Jinping personligen och stoppade den rekordstora och långt framskridna börsintroduktionen för Ant Group, ett snabbväxande finansbolag som Jack Ma kontrollerar. Gruppen har givit krediter till över 20 miljoner småföretag och närmare 500 miljoner individer, alla kunder som de gamla statsbankerna ignorerar.  

Jack Ma gick för långt

Jack Ma hade uppenbarligen gått för långt både finansiellt och verbalt. Ingen har utmanat högsta ledningen offentligt som han denna gång – och ändå är även han medlem av det styrande kommunistpartiet. Det är något av årets händelse i Kina. Regeringen tvingar nu Ant att antingen skära ner på långivningen eller öka sitt eget kapital. Vi kan också se det som ett inslag i partiets ökande kontroll över de privata företagen.

Nyfikenheten är stor i omvärlden på hur förbindelserna mellan Kina och USA ska utvecklas med Joe Biden som ny president. Han har förväntningar på sig från både demokrater och republikaner att fortsätta markera mot Peking för vad Washington ser som förbrytelser mot mänskliga rättigheter i både Xinjiang och Hongkong.

Men Joe Biden kommer troligen inte att avveckla Donald Trumps handelskrig i brådrappet. Även de tongivande i demokratiska partiet står för en kritisk linje gentemot Peking när det gäller handel och marknadstillträde. Fast Biden lär i alla fall efterhand justera de mest äventyrliga och självförstörande inslagen i företrädarens tullstrategi. 

Donald Trump har lämnat walk over i det strategiska spelet kring regionala frihandelsavtal. Då kliver Kina fram och tar en huvudroll i en ny handelsunion som bildades i november. Den omfattar Kina, Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och de tio medlemsländerna i Asean, det vill säga den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen (se faktaruta efter artikeln.) 

Målet är full frihandel

Det nya frihandelsavtalet kallas RCEP, vilket står för Regional Comprehensive Economic Partnership. Avtalet syftar till full frihandel inom 20 år och samlar ungefär en tredjedel av världshandeln, liksom den globala befolkningen och bnp. 

Genombrottet kom efter tolv års förhandlingar. Det är en logisk följd av att Trump tog USA ut ur Trans-Pacific Partnership (TPP) som samlar länder på båda sidor av Stilla havet men som nu hamnat i bakvatten. 

Äran för RCEP borde tillfalla länderna i Asean som med diplomatisk envishet hanterat de större makterna som Kina och Japan. Men i slutskedet fick alltså Peking en avgörande roll som öppnar för Kina att framstå som en ledare inom globalisering och multilateralt samarbete.

Det återstår att se om Joe Biden kommer att närma sig den nya unionen eller om han försöker att blåsa nytt liv i TPP. Generellt har han sagt att han vill samarbeta med USA:s traditionella partners, inklusive EU, i kontakterna med Kina. Detta till skillnad från Trumps isolationistiska linje.

Utspel från Bryssel planeras

Den tillträdande USA-presidenten kan i alla fall förvänta sig ett utspel från Bryssel om att skapa en mekanism som ska hjälpa EU och USA att hålla efter Kina i den globala handeln med högteknologi. Det uppger källor i Bryssel för den amerikanska nätbaserade tidningen Politico.

Handelsfrågorna är inte den enda störningen. Som president för en av två stormakter vid Stilla havet måste Joe Biden förhålla sig till den kinesiska expansionen i Sydkinesiska sjön. Där bygger Kina stora konstgjorda öar som blir militära flyg- och flottbaser. 

Samtidigt ökar också Pekings vapenskrammel gentemot Taiwan, som ledarna på Kinas fastland betraktar som en utbrytarprovins. I en essä i oktober skrev Joe Biden att USA bör fördjupa sina relationer med Taiwan, som han kallar en ledande demokrati. 

USA har kvar sina marina styrkor i området och sina baser i Japan och Sydkorea. ”Vi är en Stillahavsmakt”, skrev Joe Biden i essän. Men idag är det Kina som har den största flottan räknat i antal fartyg. Hursomhelst ökar den militära spänningen i regionen.

Hök eller duva

Michèle Flournoy var nummer två i försvarsministeriet under Barack Obama. Hon tycker att Washington ska kommunicera att USA kan sänka hela Kinas flotta i Sydkinesiska sjön och alla kinesiska handelsfartyg inom 72 timmar. ”Det borde avhålla Peking från att anfalla Taiwan”, skrev hon i en utförlig översikt i tidskriften Foreign Affairs i juni. 

Kommentatorer invänder att det skulle kräva alltför stora omdisponeringar och uppoffringar av USA:s styrkor. En del såg Michèle Flournoy som blivande försvarsminister. Andra tycker att hon är för hökaktig och det är möjligt att Joe Biden håller med. Till slut har han nominerat den pensionerade fyrstjärnige generalen Lloyd Austin.  

Kommer Joe Biden själv att vara hök eller duva eller mittemellan. Det skulle nog ledarna i Peking gärna vilja veta. Kinas mångårige ambassadör i Washington Cui Tiankai varnade apropå Bidens tillträde:

”Om USA:s politik syftar till att omringa Kina eller bilda en så kallad enad front mot Kina spelar det ingen roll om ni gräver fällan själva eller tillsammans med andra. USA:s förhållande till vissa allierade får inte återgå till det gamla.”

Faktaruta

Asean,Association of Southeast Asian Nations, bildades 1967 av Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Singapore och Thailand. Dessa fem mycket olika länder förenades av en gemensam rädsla för det kommunistiska Kina under 1960-talets kulturrevolution och kalla krig. Från och med 1984 tillkom Brunei, Kambodia, Laos, Myanmar och Vietnam. 

Asean har många former av samarbeten och utbyten. Medlemmarna har börjat sträva efter att skapa något liknande EU, men har en bra bit kvar. 

TPP, Trans-Pacific Partnership, omfattade tolv länder kring Stilla havet när avtalet med sikte på ökad frihandel skrevs under i februari 2016: Australien, Brunei, Chile, Japan, Kanada, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore, USA och Vietnam.   

I januari 2017 drog den nyinstallerade presidenten Donald Trump tillbaka USA:s underskrift. Ett år senare förnyade de elva kvarvarande medlemmarna avtalet. 

The Split. Den fullständiga titeln på Johan Nylanders bokärThe Split. Why ’Made in China’ is going out of style.Utgiven på One Hour Asia Ltd.Sök på johannylander.com.

Vilken linje har Trump och Biden mot Kina?

Min artikel för KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

På tisdag ska USA välja president. Vad betyder det för relationerna mellan Kina och USA om Donald Trump får förnyat mandat eller om Joe Biden vinner? Vad tycker de kinesiska ledarna om den äventyrlige Trump och vad tycker de om den mer strikte Biden?

Med Joe Biden i Vita huset kan vi vänta oss en återgång till en mer konventionell utrikespolitik, mer professionell, mindre personlig, mindre emotionell. 

Biden har flera gånger lovat att åter engagera USA:s gamla vänner och allierade, just de som Donald Trump antingen struntat i eller läxat upp. Biden vill samla EU och Storbritannien för att tillsammans kunna sätta tryck på Kina och tvinga Peking ”att ändra sitt oförskämda beteende och spela efter internationella regler”. 

Vad gäller Trumps handelskrig mot Kina är Biden försiktig. Han har visserligen kallat första fasen ”en total katastrof”. Underskottet  i handeln med Kina är 43 procent högre än när Trump tillträdde. Men Biden säger i alla fall att han ska börja med att titta på tullsatserna innan han går vidare. 

Tillgång till Kinas marknad

Samtidigt är även många på den demokratiska sidan delvis införstådda med Trumps ambition att pressa Peking till eftergifter. Framför allt vill de att Kina ska ge amerikanska företag större tillgång till sin marknad, ett återkommande klagomål som även EU har.

Både Trump och Biden försöker locka väljare med likartade tankar om hur de ska blåsa nytt liv i industrin på hemmaplan och minska beroendet av leverantörskedjor från Kina. De vill bland annat ta hem arbetstillfällen från utlandet och straffa företag som flyttar ut jobb. Men deras strategi skiljer sig åt. Trump vill att USA ska föra ”kriget” på egen hand. Biden vill återigen engagera USA:s allierade för att gemensamt pressa Kina. 

Båda kandidaterna vill visa sig tuffa mot Kina. Den amerikanska opinionen gentemot Kina har svängt till kraftigt negativ under senare år. Vad gäller inställningen till Xi Jinping som politiker och person har Biden gått så långt som att kalla honom ”en bandit” när det gäller mänskliga rättigheter och politiken i Xinjiang och Hongkong. 

Bilden av Xi Jinping

Däremot har Donald Trump i början av bekantskapen kallat den kinesiske presidenten både ”briljant” och ”en god vän”. Men nu i valkampanjen utmålar han Kina som huvudmotståndaren i världspolitiken och säger att Kina kommer att få betala dyrt för att ha släppt ut coronaviruset i världen. Han kallar det konsekvent ”Kinaviruset”. Samtidigt fortsätter han att anklaga Biden för att vara mjuk mot Kina. ”Om Biden vinner, vinner Kina”, säger han. 

Trump har öppnat en ny front mot Kina, nämligen i den teknologiska kraftmätningen. Han stänger dörren för telekomleverantören Huawei till amerikanska nätverk och uppmanar Europa att göra likadant. Han försöker också reglera kinesiska appar som TikTok och WeChat.

Donald Trump har inlett processen att ta USA ut ur klimatavtalet från Paris 2015. Joe Biden lovar att landet ska vara kvar. Där finns det en möjlighet att världens två största ekonomier USA och Kina ska kunna samarbeta för att nå klimatmålen och närma sig EU i det arbetet. 

Klimatlöfte från Xi

Ingenting är givet, men den kinesiske presidenten Xi Jinping lovade i alla fall i ett tal till FN:s generalförsamling i september att Kina ska bli koldioxidneutralt till 2060. Det är det mest konkreta klimatlöftet hittills från Peking. 

Vilken av kandidaterna kan Kina tänkas favorisera? En vanlig teori är att de kinesiska ledarna inte har något emot att Trump får fyra år till. Hans nyckfulla och destabiliserande utrikespolitiska linje under mottot ”America first” har minskat USA:s engagemang i många regioner och internationella organisationer. Han har lämnat dörren öppen för Kina att flytta fram sina positioner som en ny världsmakt. 

Å andra sidan behöver Kina en stabil omvärld för att kunna återhämta sig i ekonomin efter utbrottet av coronaviruset och göra sig mindre beroende av exportinkomsterna. Då är ju Biden mer förutsägbar.

Ökad spänning

Den ökande spänningen i Sydkinesiska sjön mellan kinesiska och amerikanska flottenheter något som mannen i Vita huset måste hantera, vem det än blir. Likaså konflikten kring Taiwans framtid. Under Trump har USA höjt sin profil där med besök på hög tjänstemannanivå och med nya vapenförsäljningar. 

Vem som än vinner presidentvalet har talet nästan tystnat helt om att Kina så småningom kan öppna sig och bli mer demokratiskt genom ökat internationellt utbyte eller bara genom att engagera landet ekonomiskt och handelspolitiskt. 

Domedagssekten stöttar Trump. Falungong en maktfaktor i USA.

Min artikel i Dagens Nyheter i dag den 30 oktober 2020

Den kinesiska andliga rörelsen Falungong har snabbt skapat sig en stor plattform bland amerikanska medier på yttersta högerkanten. Där trängs medier och sajter som bildar en hård kärna i kampanjen för att få president Donald Trump omvald. 

Falungongs mediegrupp lierar sig också tydligt med konspirationsteorin QAnon. Teorin utmålar en komplott av barnätande pedofila demokrater och liberaler med roller för både Hillary Clinton och Barack Obama som spioner mot Trump. 

Vilken häxbrygd är inte denna osannolika kombination av öst och väst med Donald Trump som världens frälsare. Allt är innehåll som delvis citeras på Trumps favoritkanal Fox News och den konservativa nyhetssajten Breitbart.

Om presidenten blir återvald tack vare bland annat Falungong komplicerar det ytterligare relationen med Kina. Det kinesiska kommunistpartiet och Falungong är nämligen varandras ärkefiender. 

Men låt mig för en stund lämna valrörelsen i USA och berätta om en meditativ stund vid ett torg i västra Peking anno 1997. Där mötte jag gräsrötterna i Falungong, rörelsen som spred sig över hela Kina. 

Tio pensionerade damer genomförde stilla och värdigt, mitt i morgonrusningen, de övningar som rörelsens grundare Li Hongzhi lanserat. De bedyrade att hälsan blivit mycket bättre tack vare övningarna. Sådana hedervärda medborgare utgjorde majoriteten av tiotals miljoner följare. De upplevde en renhet som de tyckte att kommunistpartiet förlorat.

Falungong var störst bland flera hemmagjorda väckelserörelser i Kina på 1990-talet. Den blandar buddism, daoism och meditation i kinesisk tradition. Li Hongzhi predikar också om en domedag där hans följare överlever medan alla kommunister går under. 

Kommunistpartiet såg en konkurrerande grupp växa fram och stämplade Falungong som en ”ond sekt”. Flera utövare fängslades och torterades. 

Många flydde, bland annat till USA. Dit hade Li Hongzhi själv flyttat redan 1996. Han lever tillbakadraget i en stor bas för sig själv och sin ledning i lantliga Deerpark norr om New York. Där bor också många medlemmar. Avhoppare vittnar om hårda tyglar. Därifrån fjärrstyr Li Hongzhi också ett växande medieimperium. 

Flaggskeppet är dagstidningen Epoch Times med redaktion på Manhattan. Under 20 år har den gradvis tonat ner  kopplingen till Falungong och på ytan blivit alltmer lik traditionella dagstidningar. 

De senaste två åren har Epoch Media Group trappat upp stödet för Trump. Periodvis har gruppen placerat fler videor och inlägg på sociala medier än någon annan organisation utanför Trumps egen valkampanj, enligt TV-kanalen NBC och Tubular, ett institut för medieanalys.  

Gruppens massiva kampanj ledde till att Facebook stoppade  tiotusentals annonser efter oklarheter om varifrån pengarna kom. Facebook stoppade också gruppens inlägg från fejkade konton. Då flyttade Epoch allt till Youtube. Från att ha varit en udda fågel bland de ultrakonservativa medierna är Epoch i dag tack vare okonventionella metoder ett kraftfält på nätet med miljarder besök varje månad. 

Nätkampanjen genererar nya stora inkomster från prenumerationer, enligt Stephen Gregory, den annars hemlighetsfulle chefredaktören för Epoch Times. Uppgiften stöds av avhoppade medarbetare intervjuade av New York Times. De säger också att rika utövare av Falungong i USA står bakom stora donationer.

Ett exempel är de 909 500 dollar som ekonomen Huayi Zhang skänkt till Epochs TV-kanal. Han har arbetat tillsammans med riskkapitalisten Robert Mercer, en av Trumps största bidragsgivare.

Både Mercer och Zhang har även donerat till högerpopulisten Steve Bannon, Trumps förre strategichef. Bannon är mycket omskriven i Epochs medier, som finansierat hans färska spelfilm Claws of the Red Dragon. Den smutskastar ett fiktivt kinesiskt telekombolag som verkar för cyberdominans – mer eller mindre kalkerat på Huawei.

Donald Trump uttrycker ibland beundran för den kinesiske presidenten Xi Jinpings framtoning som en handfast diktator. Men det är USA-presidentens envisa handelskrig mot Kina och hans många utfall mot Peking för viruspandemin som säkrat stödet från den kinesiska exilgruppen. Li Hongzhi vill ytterst störta Kinas kommunistparti.  

På senare år har rörelsen också ökat sin aktivitet i flera andra länder. Epoch Times publiceras globalt i 25 editioner på 21 språk, varav svenska är ett.

USA-presidenten och hans rådgivare har förtjust delat artiklar från Epoch Times på sociala medier. Men kommer Trump att få en gökunge i boet? Och hur agerar domedagssekten om han förlorar valet?

Göran Leijonhufvud

Signaler till Kinas privatföretag: Stå närmare kommunistpartiet

Min artikel i KinaNytt (Sweden-China Trade Council):

Kinas kommunistparti skärper kraven på att även privatägda kinesiska företag ska ställa upp på partiets politik och kärnvärden. Alla ska vara som en familj, enligt president Xi Jinping som också är partiets generalsekreterare. Samtidigt säger han att han vill förbättra villkoren för entreprenörer och privata företag.

Xi Jinping har varit mycket aktiv på sistone med att försöka stärka kommunistpartiets auktoritet över de privata företagarna och över forskarna och vetensskapsmännen.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD,goran.leijonhufvud@gmail.com

”Om partiet ska vara allsmäktigt är det relationerna med det privata näringslivet som är kärnfrågan”, sade Xi Jinping nyligen. Det är tydligt att han ser privatföretagarna som den felande länken i en annars fungerande kontrollkedja i samhället. Entreprenörerna har ju fått ganska fria tyglar under de ekonomiska reformerna och partifolk tenderar att se dem som en politisk risk. 

Men de nya riktlinjerna klargör också att de kan spela en huvudroll om ekonomin ska återhämta sig från den nedgång som började redan före pandemin. 

I värsta fall kan det bli nolltillväxt i år för första gången på 44 år. Privata företag har annars på senare år svarat för 50 procent av BNP och 80 procent av jobben. Så det gäller för högsta ledningen att balansera politiska och ekonomiska risker.

Hjälp i svårigheter

De nya riktlinjerna innehåller därför också uppmaningar till centrala och lokala myndigheter att hjälpa privata företag i de svårigheter de möter idag. Det är tal om att sätta upp ”mekanismer för konsultationer” mellan myndigheterna och privatföretagen, men mer konkreta än så är inte signalerna ännu.

De fria företagarna har länge klagat på att de har svårt att få krediter medan statliga bolag enkelt kan få vad de ber om. Andra klagomål gäller byråkratiska hinder.

Sedan 2017 har partiets steg för steg ökat kontrollen över privata bolag med krav på att de ska upprätta particeller. Dessutom introducerar partiet och myndigheterna nu steg för steg ett system med kreditpoäng för alla företag. De som bedöms agera bra får pluspoäng, de som inte sköter sig får minus. Bedömningen kan bland annat påverka krediter och tillstånd. Systemet blir ytterligare ett redskap för partiet

som KinaNytt introducerade i två artiklar den 17 och 18 februari i år. 

Omfatta partiets politik

Dessutom kommer nu alltså signalerna om att företagen också även måste omfatta partiets politik. Hur de ska göra detta i praktiken sägs inte närmare. Riktlinjerna publicerades den 16 september som ett partidokument i Folkets Dagblad, en sammanfattning av en serie möten i högsta ledningen.

Privatföretagare bör instrueras om att ”identifiera sig politiskt, mentalt och känslomässigt” med partiet, enligt dokumentet. Andemeningen är också att de ska uppmuntras att vara med i en nationalistiskt färgad satsning för att minska Kinas beroende av utländsk teknologi i vissa sektorer och generellt minska importen.   

Det framgår också att entreprenörer och företagare ska lockas till att gå kurser hos den så kallade enhetsfronten. Det är partiets organ för förbindelserna med olika religiösa, etniska och sociala grupper, i stort sett det som vi kallar civilsamhället. Enhetsfronten sköter också kontakten med kineser i utlandet. 

Utländska bolag berörs

Summa summarum måste utländska bolag vara medvetna om att kommunistpartiet finns i bakgrunden när de har affärer med privata kinesiska företag, ännu mer än hittills. 

Att kommunistpartiet har börjat närmarkera företagen framgick bland annat av KinaNytts intervju med advokaten Hans Sandberg den 24 juni i år. Efter snart 40 års erfarenhet i Kina konstaterade han: ”Närheten till partiet färgar idag varje steg i förhandlingarna. Vad kan partiet förväntas stödja respektive inte acceptera? Och vad förväntas den utländska parten acceptera?”

Ett annat exempel på myndigheternas ökande styrning är Volvo Cars ägare Geely och e-handelsjätten Alibaba. Båda dessa prestigefulla privata bolag fick i fjol vackert göra plats på sina huvudkontor i Hangzhou för varsin ”regeringsrepresentant”. 

Två bomber och en satellit

Samtidigt med försöken att involvera den fria företagsamheten i den ekonomiska återhämtningen går Xi Jinping ut brett till forskare och vetenskapsmän. I ett tal den 11 september påminde han om Kinas strategi är en innovationsdriven utveckling. Förutom att göra landet mindre beroende av utländsk teknologi ska strategin stärka Kina i handelskriget med USA.

Sedan eldade han på med att uppmana till samma kampanda som vetenskapsmännen hade i folkrepublikens ungdom, alltså  de två årtiondena efter partiets maktövertagande 1949. Det sammanfattade han i uttrycket ”två bomber och en satellit” – det vill säga när de skapade Kinas egen atombomb, egen vätebomb och sköt upp landets första satellit.  

FOTNOT: En översättning av Xi Jinpings tal till forskare och vetenskapsmän finns här: https://www.newamerica.org/cybersecurity-initiative/digichina/blog/translation-xi-jinpings-sept-2020-speech-science-and-technology/

Så har det lokala vanstyret i Hongkong eldat på protesterna

Min helsida i Dagens Nyheter idag den 1 augusti 2020:

Peking anklagas för att ligga bakom brotten mot yttrandefriheten och demokratin i Hongkong. Men även två årtionden av uselt lokalt ledarskap har påverkat missnöjet i megastaden. Bristen på bostäder och sociala framsteg är betydande. Författaren Göran Leijonhufvud har läst en ny studie om pamparna och folket.

Yttrandefriheten i Hongkong försvann stegvis. Grundlagens möjlighet till fria val trollades bort. Dessutom hotade Peking rättssäkerheten med ett förslag om att Hongkongbor skulle kunna utlämnas till domstolar i Kina. Då utbröt förra sommarens massiva och ofta våldsamma protester. 

Men bakom Hongkongbornas missnöje och desperation finns även två årtionden av uselt ledarskap från de lokala regeringscheferna. Deras vanstyre har urholkat tryggheten och välfärden för stora grupper och har därmed eldat på gatuprotesterna. 

Denna lokala aspekt saknas i den internationella rapporteringen, men britten Leo F Goodstadt ger hela bilden i ”A city mismanaged. Hong Kong’s struggle for survival”, en riktig guldgruva. 

Kolonin Hongkong byggde ursprungligen på opiumhandeln. Britterna och deras företag gynnades framför kineserna, som utgjorde 98 procent. Men på 1950-talet tvingades kolonialmakten hantera floden av flyktingar från den kommunistiska revolutionen och fattigdomen på Kinas fastland. När Hongkong 1997 återförenades med Kina hade staden en förvaltning i toppklass där tjänstemännen faktiskt värnade om invånarna i deras vardag. 

Tjänstemännen, mest infödda, gjorde jobbet så bra att Hongkong utvecklades till ett sorts välfärdssamhälle och ett ekonomiskt under, i dag en sofistikerad postindustriell metropol. Från eländiga kåkstäder på bergssluttningarna kunde flyktingarna flytta in i världens största kommunala bostadsprogram. De fick drägliga bostäder och tillgång till bra hälsovård och skolor. De hade en någorlunda anständig vardag, om än slitsam.

Inför övergången 1997 skrev representanter för Kina och Hongkong en grundlag för territoriet. Lagen är mest känd för att den ger Hongkong en hög grad av autonomi i 50 år enligt formeln ”ett land, två system”. Mindre känt är att den också förpliktar lokalregeringen att aktivt driva välfärd, hälsovård, utbildning och bra bostäder för invånarna.

Därefter har Hongkongs fyra svaga lokala regeringschefer på 23 år lyckats mala ner mycket av den välfärd och trygghet som Hongkongborna känt. Kom ihåg att centralmaktens viktigaste kriterium för att godkänna dessa ledare är att de visat sig lojala mot Peking. De behöver varken ha administrativ förmåga eller folklig förankring. De har varit tondöva gentemot den stora majoriteten invånare.

Den första regeringschefen Tung Chee-hwa kom från en redarfamilj med gamla förbindelser till Kinas ledare. När rederiet var på fallrepet kom kinesiska regeringens banker till undsättning. Så Hongkong fick en ledare som stod i stor tacksamhetsskuld till Peking. Tung Chee-hwa hade absolut ingen politisk erfarenhet och var inte heller någon förgrundsfigur i näringslivet. Han var handplockad av den kinesiske presidenten Jiang Zemin.

Även om det bara var ett fåtal lokala elektorer som skulle bekräfta den kinesiske presidentens val drev Tung Chee-hwa en sorts valkampanj inför olika samhällsgrupper. Som ackrediterad korrespondent följde jag honom när han framträdde på Baptist University i november 1996. Han var obekväm med uppmärksamheten och framstod mest som en snäll farbror. Men inför universitetets socialt engagerade lärare lovade han dyrt och heligt att följa grundlagens påbud om att bevara välfärden och ”skydda äldre och missgynnade”. 

Dessutom skulle varje Hongkongbo få en modern välbalanserad utbildning. Flera skulle snart få förverkliga drömmen om en egen bostad. Och de äldre skulle känna sig ”trygga, delaktiga och värdefulla”, en antydan om en allmän pension.

Men det skulle visa sig vara tomma ord. Att få en utbildning med kvalitet berodde alltmer på föräldrarnas ekonomi, enligt Goodstadts genomgång. Tanken på en folkpension har utretts till leda men har landat i en halvmesyr. Tveksamheten från varje regeringschef beror på att näringslivet larmar om att ekonomin inte orkar, eftersom de äldres andel av befolkningen ökar. 

I en debatt om sociala reformer gav textilkungen James Tien röst åt många av företagsledarna: ”Om de enkla arbetarna inte lever upp till samhällets behov, så kommer de tyvärr att bli utslagna.” 

Allmännyttans bostadsprogram var till stor del avvecklat efter fem år med Tung Chee-hwa. Han ville inte konkurrera med privata entreprenörer och hyresvärdar. Denna linje skapade kris på marknaden och 2011 tvingades regeringen åter börja bygga hyresbostäder till rimliga priser för allmänheten. Men det var inte så lätt längre, eftersom mycket mark delats ut till de privata fastighetsbolagens kommersiella projekt. Bostadsbristen är i dag akut också därför att spekulativa köp av fastlandskineser driver upp priserna. De unga Hongkongbor som jag träffat fattar inte hur de någonsin ska ha råd med en egen bostad. Frustrationen växer.

Så fort sociala reformer kommit på tal har taktiken varit att förhala, skylla på budgetbalansen eller med en from förhoppning bjuda in privata aktörer. Mönstret går igen från Tung Chee-hwa och vidare under de tre följande regeringscheferna hittills: Donald Tsang, Leung Chun-ying och Carrie Lam. 

Donald Tsang lanserade 2009 en plan för att stärka sjukvården som gick på knäna efter nio år av nedskärningar. Uppryckningen skulle finansieras med medicinsk turism utifrån. När klinikerna började översvämmas av födande mödrar från fastlandet krackelerade planen inför ett utbrett lokalt missnöje. 

Den njugga inställningen till välfärden har lett till pekpinnar från två kinesiska premiärministrar. I mars 2011 sade Wen Jiabao: ”Med så goda finanser och så stor valutareserv behöver Hongkong passa på att utnyttja sina goda förutsättningar för att förbättra det sociala skyddsnätet. Det gäller att särskilt ta hand om svaga grupper så att Hongkongborna kan leva ett bättre liv.” Han upprepade budskapet ett år senare.

Trots maningarna fortsatte Hongkongs regering att snåla. Den skar ner på personal inom socialvård, hälsovård och reguljär bostadsinspektion. Det senare ledde till förfall i äldre fastigheter och olyckor för de boende. Många i medelklassen såg sina bostadsvärden falla.

När Carrie Lam 2017 tillträdde som lokal regeringschef ville Kinas nye premiärminister Li Keqiang påminna om att stadens ledare måste ta medborgarnas livskvalitet som en huvudfråga. De fick inte se så pessimistiskt på ekonomins bärkraft. 

Ledarna i Hongkong håller alltså igen på välfärd, utbildning, hälsovård och bostäder så till den grad att centralmakten oroar sig gång på gång. Det ligger i det styrande Kommunistpartiets dna att frukta protester av alla slag.

Men Hongkongs regeringschefer har tjänat två herrar. Förutom att ständigt snegla mot Peking har de prioriterat den lokala affärsmannaeliten, pampar som utövar ett fåtalsvälde på fastighetsmarknaden och avskyr ordet välfärdssamhälle. Goodstadts grundliga forskning visar hur de tre första regeringscheferna i sin inkompetens landat i osmälta nyliberala föreställningar om att allt ordnar sig bara marknaden får styra.

I sin iver att ge Hongkongs företagare nya fördelar har de samtidigt försökt knyta stadens ekonomi fastare till kinesiska fastlandet. Goodstadt citerar flera uttalanden som speglar deras låga tilltro till Hongkongs egen styrka. Tung Chee-hwa tog initiativ till ett frihandelsavtal med Kina som Peking gick med på för syns skull. I praktiken fungerade det bara sporadiskt. Hongkongs företag hade lika svårt att få tillträde på marknaden i Kina som andra utomstående bolag. Deras försök stupade ofta på den välkända protektionismen ute i provinserna – märkligt nog ny kunskap för de intet ont anande Hongkongledarna.

Det mest besynnerliga var när Donald Tsang på allvar ville att Hongkong skulle ingå i Kinas planekonomi ”för att öka integrationen”. Ledarna i Peking förklarade taktfullt att det stred mot Hongkongs grundlag som just skiljer på de båda ekonomierna genom ”ett land, två system”. Det framgick senare att Donald Tsangs motiv var något så trivialt som att Hongkong 2007 hade problem med leveranser av fläskkött från fastlandet. 

Efter det föreläste Wen Jiabao lite om Hongkongs stora bidrag till Kinas ekonomi: ”Stadens ställning som internationellt finanscentrum byggde inte på planbeslut utan på marknadens konkurrens. Hongkong blomstrar tack vare en lång historia av finansiell förvaltning och ett fullfjädrat juridiskt system.

Men nu hotas dessa Hongkongs styrkor av Pekings senaste klubbslag. I slutändan har de fyra regeringschefernas missgrepp bidragit till ett så starkt missnöje och så omfattande våldsamma protester att Kinas ledare gått över alla gränser. Kommunistpartiet har på egen hand infört den skoningslösa säkerhetslagen för Hongkong. Regeringschefen Carrie Lam fick inte ens se innehållet innan lagen var ett faktum.

Göran Leijonhufvud Författare och tidigare DN:s korrespondent i Hongkong och Kina.

Fotnot

Leo Goodstadt kom till Hongkong 1962 som nationalekonomisk forskare. 1966-76 var han andreredaktör för tongivande Far Eastern Economic Review och bevakade Kina och Hongkong. Senare blev han rådgivare åt Hongkongs två sista guvernörer i sociala och ekonomiska frågor. ”A City Mismanaged” (2018) blev hans sista bok. Han avled nyligen 81 år gammal. Få har haft så djup, långvarig och engagerad erfarenhet av Hongkong. 

Hongkong 4 juni: Hoppets låga riskerar brinna ut

Min text i Dagens Nyheter i dag:

Under torsdagen högtidlighålls minnet av massakern på torget vid Himmelska fridens port i Peking 1989. Men när Kina nu drar åt tumskruvarna i Hongkong kan den årliga ljusvakan plötsligt börja räknas som samhällsomstörtande verksamhet, skriver Göran Leijonhufvud.

De årliga ljusvakorna i Hongkongs Victoria Park har alltid varit värdiga och stämningsfulla kvällar. I morgon torsdag är det 4 juni igen, årsdagen av massakern i Peking 1989. 

Att påminna om denna dag då den kinesiska militären på Kommunistpartiets order ställde till med blodbad på demonstrerande studenter är strikt tabu i Kina. Men vartenda år har Hongkongborna samlats till ljusvaka för att hedra  offren. I fjol deltog 180 000 i alla åldrar på vakan. (Se bilden)

Hur blir det i år? Den lokala polisen vägrar i år att ge tillstånd och hänvisar till risken för spridning av coronavirus. I stället vill organisatörerna att Hongkongborna tänder ljus där de befinner sig. De planerar också en manifestation på internet.

Hongkongborna känner sig ännu mer utlämnade när Kina och USA trappar upp sina motsättningar över deras huvuden. Donald Trump angriper Peking i Hongkongfrågan, bland annat för att avleda uppmärksamheten från kravallerna hemma. Han hotar att slopa Hongkongs speciella handelsstatus, något som inte minst skulle drabba de vanliga Hongkongborna. 

I Peking för 31 år sedan var jag var med om upprinnelsen till massakern 4 juni. Som reporter följde jag studenternas första stora protestmarsch. Stämningen var osäker – och godmodig. Många Pekingbor ropade sitt stöd från bostäder och kontor. 

Studenterna hade bland annat osmälta krav på demokrati, som knappast skulle förverkligas. Kanske var jag naiv ändå, för jag kunde aldrig föreställa mig att allt skulle sluta så illa.

Vad som hände där mitt i Peking 1989 har direkt bäring på Hongkong i dag. Deng Xiaoping och övriga ledare såg hur protesterna växte och öppet trotsade partiets kontroll. Det påverkade hur de tyckte att en lag om nationell säkerhet skulle utformas för Hongkong. Den brittiska kolonin skulle ju återgå till kinesisk överhöghet 1997. Därför lade de till  ”omstörtande verksamhet” och ”utländsk inblandning” som brott i en föreslagen en säkerhetslag i Hongkong.  

Ledarna uppfattade nämligen – eller ville låtsas – att det var sådant som låg bakom studenternas aktioner i Peking 1989.  Som exempel på utländsk inblandning pekade de på tälten som aktivisterna använde när de ockuperade torget vid Himmelska fridens port. Tälten hörde till de förnödenheter som Hongkongborna hjälpte studenterna i Peking med genom insamlingar och stödkonserter. 

Efter stora folkliga protester har demokratirörelsen i Hongkong hittills ändå lyckats stoppa en säkerhetslag av Kinamodell. Men nu är en lag snart på plats när otåliga ledare i Peking helt sonika tar över denna lagstiftning från Hongkongs lagstiftande församling. Därmed gör Peking slut på det stora mått av självstyre som staden skulle åtnjuta till 2047. 

Och därmed kan till exempel en ljusvaka för offren den 4 juni klassas som ”omstörtande verksamhet” mot den kinesiska staten. Den kan också betraktas som ”utländsk inblandning” med budskap från landsflyktiga aktivister i den kinesiska diasporan.

Säkerhetslagen är bara senaste exemplet på hur Peking dragit åt tumskruvarna i Hongkong sedan 2010. Hur stadens invånare upplever trycket framgår av en översiktlig rapportbok av den amerikanske historikern Jeffrey Wasserstrom: Vigil. Hong Kong on the Brink

Bland annat har Wasserstrom frågat flera Hongkongbor vilken bok eller film som bäst speglar läget i staden. Svaren från några yngre oroar. 21-åriga Hana Meihan med flera nämner filmserien Hunger Games förkänslan av desperation, allt eller intet, som präglar en del tonåringar i stadens proteströrelse. Deras slagord ”Om vi brinner, brinner ni med oss” kommer från filmserien.

Författaren Ma Jian säger att han tappat känslan av trygghet i Hongkong och det påminner honom om George Orwells roman 1984. Han bor numera i London.

Flera nämner filmen In the Mood for Loveav den lokale regissören Wong Kar-wai. En talar om drömmar som verkar nära att förverkligas men egentligen är de ouppnåeliga. 

Många tar upp den dystopiska filmen Ten Years(2015) av fem yngre regissörer i Hongkong. De förmedlar varsin bild av sin stad 2025. En taxichaufför får stora problem för att hans gps inte klarar den lokala kantonesiska dialekten. Samtidigt tvingas hans son lära sig mandarin, den nordkinesiska standarddialekten.

En ledande politiker i demokratiska lägret, Wong Yeung-tat, tycker att filmen Titanic bäst beskriver läget: ”Fartyget går sakta under, men vissa ombord fortsätter att festa.”

Göran Leijonhufvud

Kinas investeringar i Sverige (3, 4) Affärsveteraner analyserar ”svensk okunnighet”

Efter att pandemin sänkt börskurserna finns det risk för en utförsäljning av svenska företag, enligt flera svenska politiker. I de två föregående artiklarna den 25 och 26 maj här på bloggen kartlade vi de kinesiska investeringarna i Sverige och refererade debatten om dem. 

I den avslutande artikeln i dag intervjuar vi två experter på affärer med Kina, nämligen advokaten Thomas Lagerqvist och konsulten Frédéric Cho, ordförande respektive vice ordförande i Sweden-China Trade Council (SCTC). De försöker dämpa oron för kinesiska uppköp och säger att tvärtom kan det vara läge för svenska företag att investera i kinesiska bolag.

Vi skrev serien för KinaNytt som ges ut på sctc.se. Publiceringsdagarna där var 13, 14, 18 19 maj 2020.  

Thomas Lagerqvist: Okunskap om okunskapen ger ytliga förslag

Av AGNETA ENGQVIST och GÖRAN LEIJONHUFVUD

”Det finns en okunskap om vad Kina egentligen handlar om. Det finns till och med en okunskap om okunskapen. Det är rent farligt när den finns hos ledande politiker. Den finns också hos många tjänstemän i riksdag, förvaltning och officiella institutioner.” Detta förklarar enligt Thomas Lagerqvist varför det på sistone dykt upp ”okunniga och ytliga förslag”som varnar för kinesiska investeringar.

Thomas Lagerqvist är advokat med lång Kinaerfarenhet och ordförande i Sweden-China Trade Council.

Han börjar intervjun med att ta upp svenskarnas förhållande till Ryssland och till Kina: ”Vi har över generationer utvecklat en ”ryssreflex” eftersom vi haft Ryssland i alla dess olika former som en påtaglig risk i vårt närområde. Under lång tid har vi tvingats förhålla oss till effekterna i Sverige på vad som sker där. Denna reflex finns hos alla politiker, i media och till och med hos gemene man. Den bygger på lång erfarenhet som ger oss rimlig träffsäkerhet i bedömningarna.”

”Men detsamma gäller inte Kina. Ändå uttalar sig olika människor, till och med ledande politiker ur alla partier, men det blir inte sällan fel och ofta ytligt och okunnigt om Kina”, säger Thomas Lagerqvist.

Det är också den okunskapen som ligger bakom de ökande kraven på investeringsgranskning som mer eller mindre öppet riktas mot Kina i dagsläget, anser han. ”När de flesta inte förstår spelplanen och okunskapen får styra, söker de skydd bakom regler och lagar i stället för att skaffa sig fakta. Ett i och för sig mänskligt beteende. Men då blir det inte heller några effektiva och relevanta lagar, eftersom dessa inte speglar den situation som de ska tillämpas i.“

Vem, varför och hur?

När det gäller att göra investeringar och förvärv framhåller han att det är inget konstigt att efterforska vem, varför och hur innan affären blir av. Det gör ju redan professionella aktörer inom M&A (mergers and acquisitions) baserat på egen kunskap och erfarenhet.

Dessa aktörer ställer redan de relevanta frågorna som lagstiftningen ska syfta till:

VEM är ”ultimate beneficial owner”, det vill säga ”den ägare som har den slutgiltiga nyttjanderätten”?

VARFÖR, i vilket bakomliggande syfte – om något – görs affären?

HUR, det vill säga titta på finansiering och andra relevanta frågor.

“De gör detta eftersom inga affärer är riskfria, alltså handlar det alltid om riskanalys och riskeliminering”, tillägger han.

Balansera frihandel och säkerhet

KinaNytt frågar hur Sverige ska balansera mellan frihandel och skyddet av vår nationella säkerhet. Thomas Lagerqvist slår fast att Sverige är ett av världens mest exportberoende länder.

”Exporten utgör hela 50 procent av Sveriges BNP. Det är just exporten som är grunden för vår välfärd. Så detär självklart att Sverige ska fortsätta vara ett uttalat frihandelsland. Det finns helt enkelt inget alternativ när vi har en hemmamarknad påbara drygt 10 miljoner människor.”

”Samtidigt finns det inget motsatsförhållande mellan att vara frihandelsvän och att skydda de delar av vårt näringsliv som tillhandahåller produkter och tjänster som kan bedömas vara del av vår nationella säkerhet. Vår välfärd bygger på att vi som exportberoende land kan utveckla och behålla all den kunskap, erfarenhet och teknologi som gör att det svenska näringslivet kan fortsätta att vara konkurrenskraftigt på en global marknad. Där handlar det ’bara’ om konkurrensskäl”, säger Thomas Lagerqvist. 

Vår fortsatta välfärd

Han tillägger: ”Om kunskapen, erfarenheten och teknologin dessutom bedöms vara del av vår nationella säkerhet, så vill vi även av säkerhetsskäl undvika att dessa hamnar i ’fel händer’. På det hela taget handlar det om att vi av båda skälen måste skydda det som är strategiskt viktigt för vår fortsatta välfärd.“ 

Thomas Lagerqvist tycker att svenska företags internationella affärsutbyte alltid i första hand måste vägledas av våra värderingar om mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, rättsstat samt marknadsekonomi.

”Det gäller även i relationerna med Kina som inte sällan sätter EUs och Sveriges värderingar på svåra prov. Sverige och EU står för en öppen västerländsk modell medan Kinas modell bygger på helt andra förutsättningar och en helt annan politisk agenda. Det innebär tyvärr att Kina drar fördelar av vår öppenhet men samtidigt förvägrar västerländska företag samma öppenhet genom att tillämpa olika handels- och etableringshinder på den kinesiska marknaden”, säger han.

Kina i fem punkter

För den som behöver förstå Kina och spelplanen bättre hjälper det att tänka på följande punkter, enligt Thomas Lagerqvist:

  •       Kina är en enpartistat som styrs auktoritärt av en mindre krets människor i Kommunistpartiet, som inte behöver ta hänsyn till majoritetens önskningar i allmänna val. Genom tillväxt i en blandekonomi legitimerar partiet sitt fortsatta maktinnehav. Partichefen Xi Jinping är i praktiken utsedd på livstid. Han är också president och ÖB. 
  •       Kina är i dag världens största ekonomi (i köpkraftsjusterade termer) och är troligen världens största ekonomi, mätt i dollar, före 2030.
  •        Landet har också allt större säkerhetspolitiska ambitioner, inte bara i sitt närområde utan även globalt. Det faktum att världens ledande ekonomi förväntas vara en auktoritär stat utmanar våra intressen, värderingar och ytterst den rådande världsordningen. 
  •        Kinas agerande måste också ses mot bakgrund av att detta var en stormakt innan utländska makter angrep och försvagade landet från början av 1800-talet. I ledarnas ögon handlar det nu om att ta tillbaka Kinas rättmätiga plats i världsordningen. Där verkar de ha gott stöd av folkmajoriteten. 
  •        Kina agerar inom ramen för existerande organisationer som FN för att blockera initiativ som riskerar att skada kinesiska intressen eller allierade. Samtidigt skapar Kina nya, parallella organisationer och strukturer som riskerar att försvaga etablerade institutioner som FN, EU och Världsbanken.

Annorlunda värderingar

Thomas Lagerqvist framhåller att vi alltid bör vara noggranna med utländska investeringar från länder som liksom Kina har annorlunda värderingar. ”Men det ska inte med automatik betyda att vi ska stoppa alla sådana investeringar. Vi ska bara använda den väl beprövade erfarenhet som vårt privata svenska näringsliv har när vi gör våra riskanalyser.”

Den svenska SOU-utredaren, Kommerskollegiets Jonas Hallberg, talar om att ett investeringsskydd bara ska bli aktuellt för strategiska företag som hotas av uppköp som inte baseras på marknadsmässiga beslut utan utgör ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmänna ordning. Thomas Lagerqvist kommenterar:

”För att utredningen ska bli relevant och användarvänlig, så måste den i första hand utveckla de grundläggande syftena bättre. Vad är ett ”skyddsvärt område”?  Vilka företag i Sverige har verksamhet eller teknologi som har betydelse för säkerhet eller allmän ordning? Och vem gör den bedömningen, näringslivet eller staten? Vilka mekanismer är det man har i åtanke för att skydda de skyddsvärda? Med vilken laglig rätt ska staten kunna stoppa en transaktion och ska kompensation utgå?

Han tycker att det är viktigt att ha is i magen och försöka lägga vår samlade kunskap och erfarenhet bakom arbetet. Det är bättre än att försöka påskynda utredningen som några vill.

”Bolag till reapris”

KinaNytt frågar hur han ser på att flera svenska politiker på sistone varnat för en risk att kinesiska bolag ska utnyttja börsraset under coronakrisen för att köpa skyddsvärda svenska bolag till reapris.

”Det är uttalanden som de här under en pandemi som inte bidrar till något positivt överhuvudtaget. Det är ytligt och med en argumentation som inte övertygar i saklighet och analys. Utspelen är är både okunniga och stundtals motsägelsefulla.”

Han säger att det inte finns några indikationer påatt just svenska bolag står inför en uppköpsvåg. ”För övrigt har vi redan mött en våg för några år sedan när den kinesiska regeringen i sin industriplan ’Made in China 2025’ uppmuntrade företagen att söka sig utomlands och förvärva högteknologiska bolag. Då lockades också några aningslösa statligt ägda halvledarbolag göra affärer med Kina utan att ställa sig den sortens frågor som EUs säkerhetsgranskning nu kommer att lära oss att ställa innan en transaktion genomförs.”

Nej tack till fond

Thomas Lagerqvist är övertygad om att framgångsrika svenska bolag är med på någons önskelista redan nu, precis som framgångsrika svenska företag har sikte på andra internationella bolag i samma syfte. ”Det är så förvärvsmarknaden fungerar. Man ligger alltid före i planeringen, annars blir man efter.”

”Men Kinas ekonomi lider av covid-19 och de enda sektorerna som idag tjänar pengar är de digitala jättarna och läkemedelsindustrin, alla andra blöder.”

Ett förslag i debatten är att staten skapar en särskild fond som kan användas för viktiga företag som hotas av uppköp som kan skada den nationella säkerheten. Är det ett bra förslag undrar KinaNytt.

”Absolut inte. Statens och politikernas roll är att ombesörja sätta upp ramarna för hur näringslivet kan agera. Men de ska absolut inte lägga sig i affärerna. Det finns för många avskräckande exempel på hur fel det det kan bli. Se påPostNord, Nuon och Vattenfall. Konspiratoriskt lagda personer kan nog till och med se förslaget som ett första steg mot en smygsocialisering av delar av näringslivet”, slutar Thomas Lagerqvist.

Frédéric Cho: Kinesiska företag hungrar inte efter uppköp i Sverige

Frédéric Cho avvisar entydigt farhågorna för att börsraset under coronakrisen ska öppna för kinesiska investerare att köpa viktiga svenska bolag på rea. ”De är inte hungriga vargar. De har inte råd och än så länge kan de inte ens resa hit. Coronan ger inte någon automatisk köpsignal. Andra faktorer avgör.”

AV AGNETA ENGQVIST

I stället framhåller han att nu när kineserna faktiskt går på knäna på grund av coronan finns det möjligheter för svenska bolag att köpa kinesiska företag eller bilda samföretag. Han nämner till exempel bolag inom hälsovård eller innovativa företag som ofta är öppna för investerare. 

”Jag ser förresten att amerikanska och japanska företag gör fler uppköp i Kina. Samtidigt minskar de kinesiska uppköpen kraftigt i USA.”

Frédéric Cho är Kinakonsult med uppdrag både i Sverige och Kina. Han är också vice ordförande i Sweden-China Trade Council. Han har de senaste fem åren varit involverad i en handfull av de större kinesiska investeringarna i Sverige. 

Han berättar varför han tror att kinesiska företag är försiktiga med utländska investeringar idag. Många har bränt sig. Han tar finanskoncernen Ping An som exempel. Koncernen köpte belgiska banken Fortis för tolv år sedan. Banken kollapsade under globala finanskrisen. Börsvärdet gick ner med mer än 90 procent och Ping An fick avveckla affären. 

Frédéric Cho påminner om att kinesiska bolag är mer begränsade sedan 2016 då den kinesiska ledningen tyckte att många kinesiska entreprenörer agerade som kalvar på grönbete. De gjorde ”irrationella investeringar” bland annat i lyxprojekt som Waldorf Astoria i New York och fotbollslag i Europa. ”I dag måste de skaffa många tillstånd av myndigheterna för projekt utomlands, till exempel för att föra ut valuta.”

Vad vill vi skydda?

”De som oroar sig för kinesiska uppköp ignorerar att Kinas BNP-tillväxt i år i bästa fall kan bli plus 1.5 procent. Kineserna måste dra ner kraftigt.” 

Men nästa år då? undrar KinaNytt. ”Det behöver inte innebära något av ondo att kinesiska företag köper svenska. Grundfrågan är vad vi vill skydda, inte mot vem. Vi är för frihandel. Tyvärr dras många med i USAs Trump-retorik mot Kina. Vi måste bestämma vilken fot vi ska stå på.” 

”Kina har dålig image rent allmänt. Det finns en oro för Kinas framfart i världen. Mycket som rapporteras i Sverige idag om Kina är negativt, allt ifrån coronaviruset till de bilaterala affärerna kring (den fängslade svenske medborgaren) Gui Minhai.” 

”De som inte har någon bakgrundskunskap kategoriserar allt. De ser ingen skillnad på vad som är en bra eller dålig kinesisk investering.”

Apropå förslaget från Centerpartiet att även medieföretag ska få investeringsskydd säger Frédéric Cho: ”Sverige lider kollektivt av paranoia och extrem okunskap om Kina.”. Han kommenterar syrligt att det inte finns några medieföretag att köpa. ”Bonniers köper i princip upp allt”.

”Bra investering i Volvo Cars”

Han vill ge exempel på bra investeringar. ”När Geely köpte Volvo Cars hade köparen hjälp de bästa juridiska rådgivarna och revisionsbyrån KPMG och investmentbanken Rothschild som finansiell rådgivare. De bästa kinesiska företagen är vana att jobba med de bästa rådgivarna.”

”Bra investerare håller sig inom det område de specialiserat sig på – som Li Shufu i Geely som håller sig inom fordonsindustrin.”

Frédéric Cho tycker också att det kinesiska köpet av NEVS, före detta Saab, är ett gott exempel. Han tror att det gör att företaget lever vidare.

Så räknar han upp en lång lista av vad han kallar skämtinvesteringar, utspel av glada amatörer från Kina. ”De kan inget om svenska marknaden, de tror sig kunna tjäna en hacka, de är inte seriösa. Där ingår förslag och projekt som jättehamn i Lysekil, Fanerdun i Kalmar, Dragon Gate vid E4 i Älvkarleby, tunnel i Öresund och snabbtåg mellan Oslo och Stockholm som aldrig lär förverkligas.”

”Många svenskar generaliserar”

Han anser att många svenskar i olika läger generaliserar som om alla investeringar bestäms av president Xi Jinping eller Kommunistpartiet. ”Det är ett tankefel att tro att allt är genomtänkt från högsta ort. Det är fel fokus. Folk får tänka sig för. Seriösa kinesiska investerare är kommersiellt inriktade.” 

Med tanke på att EU-kommissionen i ett linjedokument kallar Kina en ”systemrival” säger han: ”Vi svenskar ska kunna ha två bollar i luften samtidigt. En boll i ena handen för vårt arv och tradition. Och en boll i andra handen för vår tro på frihandel och att se till att göra de bästa och smartaste affärerna.”

Han framhåller skillnaden mellan finansiell investering och kontrollinvestering. Vissa investerare vill ha bara ha en bra avkastning genom en finansiell investering. Ett exempel på det är State Administration of Foreign Exchange (SAFE) under kinesiska centralbanken som gjort en finansiell investering i Arlanda Express. Andra investerare investerar för att äga och ha kontroll genom en kontrollinvestering, och där är Geelys köp från Ford av Volvo Cars ett bra exempel.

Filmstadens kinesiska ägare i kris

”Fånig” kallar Frédéric Cho oron för Wandagruppens köp av amerikanska biografbolaget AMC där svenska Filmstadens biografer ingår. ”Vad är poängen? Jag har träffat grundaren av Wanda vid olika tillfällen. Tror folk att de vill spela propagandarullar?”

Just nu brottas Wanda och deras dotterbolag AMC med den omedelbara utmaningen att biomarknaden i Kina och USA kollapsat på grund av coronaviruset. AMC riskerar att hamna i rekonstruktion, så Filmstaden kanske får en ny ägare med tiden.

Frédéric Cho vill uppmärksamma handeln mellan Sverige och Kina. I fjol var Kina vår åttonde största handelspartner. Vår handel uppgick till 126 miljarder kronor och den är i balans.”Snart går nog Kina om USA som större handelspartner till Sverige. Att Kina blir viktigare är inte något skadligt, så länge vi som sagt gör de bästa och smartaste affärerna.”

Han säger att det är uteslutet att Kina skulle ”köpa upp Sverige”: 

”Inte mycket att köpa i Sverige”

”I dag handlar det om ofarliga konsumentföretag som klädmärken, där finns ingen säkerhetsdimension. Det finns inte så mycket att köpa i Sverige. Huawei vill inte köpa Ericsson, de tycker inte det är värt det. Svenska staten skulle aldrig sälja LKAB eller Vattenfall. De stora kinesiska bankerna vill inte gå in och konkurrera om svenska bolån. I Sverige finns intressanta läkemedels- och life science-företag, men de är för små för att vara intressanta för Kina.”

KinaNytt frågar om Frédéric Cho har någon kommentar till Jacob Wallenbergs uttalande om potentiella säkerhetsproblem med kinesiska investeringar och bristen på ekonomisk reciprocitet mellan Kina och västvärlden. 

Frédéric Cho svarar: ”Jag håller med Jakob. Vi ska hålla koll på vad som investeras. Vi vill ha reciprocitet med Kina, vi vill att Kina är lika öppet mot Sverige och EU när det gäller ägande och investeringar.”