Partiledningen går på krokodiljakt

Min artikel idag i KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

De senaste spektakulära ingreppen mot Kinas e-handelskung Jack Ma har fått stor uppmärksamhet. Zoomar vi ut lite kan vi se att det är bara den senaste utvecklingen i en trend som faktiskt började med Xi Jinpings makttillträde 2012. 

Privatiseringen av näringslivet är idag på väg att rullas tillbaka. Privata jättar tvingas eller finner det säkrast att erbjuda statliga företag att ta över delar av sina verksamheter. 

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Jack Ma har länge varit symbolen för lyckade egenföretagare inom teknologi och IT. Intill nyligen satt han på Kinas största privata förmögenhet. Hans bolag Alibaba med utlöpare skaffade sig tidigt en dominant ställning när det gäller näthandel. 

Begreppet ”krokodil” är vanligt i kinesisk politik och ekonomi för att beskriva bolagspampar eller börshajar som hungrar efter mera tillgångar.

Den senaste klart lysande stjärnan i företagsgruppen var intill nyligen det snabbväxande finansbolaget Ant Group.  Gruppen har lånat ut pengar till över 20 miljoner småföretag och 500 miljoner konsumenter. Alla är de kunder som inte skulle ha en chans hos de gamla statliga bankerna.  

Med sin utåtriktade offentliga persona har Jack Ma skaffat sig många anhängare och inte så få kritiker. Men när han tog till orda på en konferens i Shanghai i oktober 2020 gick han uppenbarligen för långt. Han kallade det statliga bankväsendet föråldrat och jämförde med gammeldags pantbanker, det vill säga endast lån mot någon säkerhet. 

Försvann från offentligheten

Samtidigt stod Ant Group inför en börsintroduktion som tippades bli den största i världen någonsin. Men efter brandtalet i Shanghai stoppades introduktionen i sista stund, enligt flera uppgifter på order från allra högsta ort. Jack Ma försvann från offentligheten i veckor, vilket framkallade en skur av spekulationer. 

 

Han håller fortfarande en låg profil, medan regeringen vidtar en rad åtgärder mot hans bolag. Tillsynsmyndigheten dömde Alibaba till att betala en rekordhög företagsbot på motsvarande 23,7 miljarder kronor. Det är straffet för att Alibaba försökte skapa ett monopol. Bolaget förhindrade handlare som vill sälja sina varor på Alibabas plattformar från att marknadsföra dem på rivaliserande näthandelsplatser.

Samtidigt pressar centralbanken på för att Ant Group ska öppna böckerna och lämna över hela sin skatt av konsumenternas låneuppgifter, uppgav Financial Times häromdagen. På så sätt skulle till exempel även de statliga konkurrenterna få tillgång till dessa. 

 

Jack Ma må ha tänjt på regelverket, men repressalierna mot honom och andra frispråkiga företagsbossar handlar minst lika mycket om att Xi Jinping och Kommunistpartiet absolut inte vill ha något alternativt politiskt maktcentrum. Kinas motsvarighet till de ryska oligarkerna brukar kallas ”stora krokodiler” och partiledningen är definitivt ute på krokodiljakt.  

Tidigare liberal debatt

Det senaste exemplet är Sun Dawu som driver ett framgångsrikt storjordbruk och har byggt en egen stad. I ett par årtionden har han dessutom ordnat plattformar för liberala samhällsdebattörer och reformister i huvudstaden samtidigt som han själv tog universitetskurser i juridik och litteratur på fritiden. Han har även upprätthållit vänskapsband med dissidenter långt efter att de brännmärkts. 

Inte bara Sun Dawu har som stora bolagsbossar sedan början av 2000-talet kommit med synpunkter och pekpinnar om samhällets utveckling i stort. Några har också skänkt pengar till tankesmedjor eller medier, bland annat till finanstidningen Caijing som drev undersökande journalistik.

Sun Dawu greps i november i fjol tillsammans med flera medarbetare. Inte förrän i förra veckan fick vi ett livstecken. Han åtalas enligt polisen för en rad förseelser, bland ”olagliga insamlingar” som är en omskrivning för korruption och/eller överbelåning. En annan åtalspunkt var att han ”obstruerat allmänna nyttigheter” i samband med en marktvist med ett statsjordbruk. 

Den stora kanonen

De senaste åren har alltfler kritiska företagspampar fått hårda straff och många gånger har även deras företag fått lida. Den pensionerade fastighetskungen Ren Zhiqiang, kallad ”den stora kanonen” för sina upprepade angrepp mot regimen på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter. Där hade han 37 miljoner följare. 

Efter att Xi Jinping för fem år sedan uppmanat alla statliga medier att följa partiet i allt ställde Ren Zhiqiang frågan: ”Sedan när har folkets regering förvandlats till partiets regering?” 

Han dömdes i fjol till 18 års fängelse. Då hade han bland annat skickat ett email till elva vänner med nedlåtande omdömen om Xi Jinping efter ett tal av presidenten om hur Kina betvingat coronaviruset. En av vännerna skvallrade.

Det är tydligt att partiet vill statuera exempel och sätta  munkavle på alternativa röster. De ledande affärsmän som profilerat sig mest med synpunkter på regimen ska tystas så att andra håller sig i skinnet. Partiet ökar kontrollen.

Inte bli för stora

Det handlar också om att reglera storleken på privata bolag. De får inte bli alltför mäktiga på hemmaplan som Alibaba.  De får inte heller bli alltför expansiva utomlands som till exempel Wu Xiaohui. Han ägde Anbang, ett av Kinas största försäkringsbolag. När han 2014 köpte Waldorf Astoria i New York, ett av världens mest berömda hotell, tyckte partiledningen att måttet var rågat. Han var under luppen länge tills han 2018 dömdes till 18 års fängelse för korruption.   

Just nu ligger tyngdpunkten i kampanjen för att kontrollera de största aktörerna på internetbolag och finansföretag eller fintech.

Det är intressant att gå tillbaka lite och följa Xi Jinpings inställning till den privata företagsamheten. 2007 nådde han partitoppen som ny medlem av politbyråns ständiga utskott, den innersta maktkärnan. Då uppfattade många att han var en stark förespråkare för att de privata företagen, stora som små, hade en viktig roll att spela. 

Den bilden byggde på att han kom från en framgångsrik period 2002-07 som partichef i Zhejiang, en provins som nästan mest av alla sprudlade av företagsamhet under de nya marknadsekonomiska friheterna. Alibaba och Volvos ägare Geely är goda exempel. Men egentligen har Xi Jinping varit relativt dämpad i sina uttalanden om statliga och privata företagsformer. 

Stärka statliga sektorn

Han spelade sina kort försiktigt tills han hade nått ställningen som partichef och president för tio respektive nio år sedan. Därefter har linjen varit att dämpa den ekonomiska liberaliseringen eller till och med återigen försöka stärka den statliga sektorn som partiet har mer kontroll över. 

Samtidigt har de privata företagen uppmanats att bilda partikommittéer och i alla lägen sätta partiets intressen först. Partiets representant förväntas ha ett ord med i laget i strategiska beslut. Partiet vevar också igång ett särskilt poängsystem med straff och belöningar för företagen. (Se KinaNytt 17 och 18 februari 2020)

En grov tumregel för att beskriva den privata företagsamhetens betydelse har varit sifferserien 60/70/80/90. Privata företag svarar för 60 procent av Kinas BNP, 70 procent av innovationerna, 80 procent av sysselsättningen i städerna, och skapar 90 procent av de nya jobben. Så varför krångla med denna vinstmaskin? Svaret är återigen att partiet vill ha kontroll.

Samtidigt vill ju Xi Jinping uttryckligen ha påhittiga företag som kan driva innovation och göra Kina oberoende från opålitliga utländska företag. Han vill också ha fabriker som på ett lönsamt sätt kan tillverka för inhemsk konsumtion och minska landets importberoende.  

Fler dollarmiljardärer

Oavsett turerna kring storföretagen och krokodilerna växer skaran av dollarmiljardärer. Enligt tidskriften Forbes årliga rikelista gick Peking om New York i fjol och är den stad som har flest personer med förmögenheter på över en miljard USA-dollar. Den kinesiska huvudstaden har 100 och New York 99. 

Förklaringen till Pekings uppsving stavas teknologiföretag, god återhämtning från pandemin och stigande börskurser. Den rikaste människan i huvudstaden är Zhang Yiming, grundare av videodelningsappen TikTok, en världssuccé, och moderbolaget ByteDance. Hans nettovärde är 35.6 miljarder dollar.

Frågan är då om flera dollarmiljardärer är goda eller dåliga nyheter för partiet. Kan det finns nya utmanare – och nya korruptionsfall – bland dessa nyrika personer, de flesta egenföretagare får vi antaga? 

Så försöker Kina söndra och härska i Sverige och Europa

Min artikel i Dagens Nyheter den 21 mars 2021

Se även rättelse efter artikeln

På bred front försöker Kina påverka opinionen i Sverige och knyta kontakter med nyckelpersoner från civilsamhället, forskarvärlden, medier, företag och utlandskineser. Taktiken är inte ny, men har trappats upp på senare år. Bakom står den så kallade Enhetsfronten, ett organ som är allt närmare knutet till det kinesiska Kommunistpartiet.

KINESISKA ENHETSFRONTENS BUDBÄRARE. Kinas förre vetenskapsminister Wan Gang (till höger) besökte Stockholm 2019 som företrädare för ett stödparti under Enhetsfronten. Han fick en dalahäst av Ye Peiquan, ledare för Sveriges Kinesiska Riksförbund och för flera andra grupper för kineser bosatta i Sverige.

”Enhetsfronten är ett magiskt vapen”, säger kinesiske presidenten Xi Jinping med ett citat från revolutionsledaren Mao Zedong. Nu vidgar han det.Sedan 2015 har Enhetsfronten växt till en global spelare i jakt på inflytande och mjuk makt. Syftet är att påverka folkopinionen i respektive land med Kommunistpartiets berättelse om att enpartistaten är klart mer effektiv än ”kaotiska” demokratier i väst.

Offensiven är mycket varierad. Ofta kontaktas nyckelpersoner via ”icke-statliga” eller ”privata” organisationer med ord som vänskap, fred, mellanfolkligt eller ekonomiskt utbyte i namnet. Men bakom står alltid Kommunistpartiet – inte så lätt att veta när resor och arvoden lockar. 

Den bilden förmedlar etikprofessorn Clive Hamilton och kinaforskaren Mareike Ohlberg övertygande och detaljrikt i boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” (Daidalos). Den som vill förstå Kommunistpartiets maktspel i världen bör läsa den.

Ett bra komplement är en rapport av Pär Nyrén på tankesmedjan Frivärld: ”Kinesiska Kommunistpartiets enhetsfront – och dess verksamhet i Sverige”. Jag går här vidare från den basen. 

Enhetsfronten fokuserar numera allt starkare på utlandskineserna som är cirka 60 miljoner över hela världen. Kommunistpartiet anser sig ha rätt vägleda dem, även om de saknar kinesiskt medborgarskap. De som  stöder Kommunistpartiet räknas som ”patrioter” och partiet försöker använda dem för påtryckningar i respektive land.

En organisation som varit särskilt aktiv i Sverige är Förbundet för främjandet av en fredlig kinesisk återförening(CCPPNR efter förbundets engelska namn).Huvudsyftet är att främja Taiwans återförening med fastlandet på Kommunistpartiets villkor. 

Svenska CCPPNR har särskilt stark kontroll över Sveriges Kinesiska Riksförbund,den största organisationen för kineser i vårt land. Kinas ambassadör Gui Congyou kallar riksförbundet för CCPPNR:s svenska ”ryggradskraft”. 

Båda grupperna samlas ibland för att studera linjetal av Xi Jinping. De har organiserat möten för Kinas rätt till nästan hela Sydkinesiska sjön och protesterat vid Japans ambassad i tvisten om en ögrupp. De har fördömt humorprogrammet ”Svenska Nyheter” och brännmärkt demokratirörelsen i Hongkong. 

Båda kontrolleras sedan länge av familjen Ye med företagaren Ye Peiquan som verkställande ordförande i Kinesiska Riksförbundet. Han  sitter dessutom i CCPPNR:s centralråd i Kina. 

Kinesiska Riksförbundets stadgar tillåter bidrag även från statliga myndigheter. På hemsidan för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) ser jag att förbundet sedan 2011 fått över 4,4 miljoner kronor. Merparten är ”bidrag för etniska organisationer” som även andra etniska föreningar får. Men pengarna till Kinesiska Riksförbundet har börjat ifrågasättas med tanke på förbindelserna med Enhetsfronten i Kina. 

Samtidigt samlade 43 medlemmar av förbundet ihop 40 000 kronor till ansiktsmasker för intensivvården på Karolinska Institutet i början av pandemin i mars 2020.

Ye Peiquan har också varit aktiv i Nordic Zhigong Association som bildades 2017. Zhigong betyder ”främja rättvisa”. Föreningen vänder sig främst till kinesiska forskare i Norden och säger sig ha drygt 60 medlemmar. 

Föreningen står nära Zhigongpartiet i Peking som har en akademisk bas. När kommunisterna tog makten i Kina 1949 drog de snabbt in partiet under Enhetsfrontens paraply som en maktlös stödtrupp. Dock var partiets ordförande Wan Gang vetenskapsminister 2007-2018. När han besökte Norden sade han att den nordiska föreningen var “oskiljaktig från centralorganisationen”. 

Föreningen har blivit mindre aktiv under 2020. Men ordföranden Cao Yihai, cancerforskare på Karolinska Institutet, organiserade medlemmarna att ta fram behandlingar mot covid i Kina. Han blev själv hjälte i kinesisk press för en behandlingsmetod.

Ett påverkansförsök som mer eller mindre havererat är China-Sweden Business Council (CSBC) som plötsligt dök upp inför sin första konferens i Stockholm 2017. Namnet fick flera att tro att det var väletablerade Sweden-China Trade Council (SCTC) som stod bakom. SCTC är en fristående förening med 40 år på nacken och cirka 200 svenska medlemsföretag som tillverkar eller gör affärer i Kina, däribland flera börsjättar. 

Drivande i nya CSBC var Lydia Liu, ledamot i kommunfullmäktige i Nacka för Kristdemokraterna. Hon fick kinesiska ambassadens välsignelse. I augusti 2019 kom det ut att hon var en av grundarna av Belt and Road Institute Executive Group in Sweden (BRIX) som står nära Enhetsfronten i Peking. Då blev hon utesluten ur Kristdemokraterna och sedan har CSBC gått på sparlåga.

Det så kallade Bälte och Väg-initiativet är Xi Jinpings högprioriterade projekt för att bygga kinesisk infrastruktur längs moderna sidenvägar som strålar ut i hela världen. Bakom BRIX står Schillerinstitutet, startat av Europeiska Arbetarpartiet (EAP), en svensk ytterkantsgrupp, numera till höger. 

Kinesiske ambassadören kallar BRIX ”mina svenska vänner” och ger dem bidrag till event. En av grundarna är Lydia Liu. Gruppen vill ansluta Sverige till den ”gemensamma framtid” som Xi Jinping talar om. Ordförande i BRIX och Schillerinstitutet är civilekonomen Ulf Sandmark. 

Att kinesiska ambassaden väljer att omfamna Schillerinstitutet tyder på en brist på bättre ”vänner”. 

Svenska folkets misstro mot Kina har på senare år växt till att bli störst i Europa, enligt amerikanska Pew Research som mäter globala attityder. Enhetsfrontens aktörer har haft svårt att etablera Pekings narrativ hos svensk allmänhet, enligt Pär Nyrén. 

Till misslyckade påverkansinitiativ måste vi också räkna förra svenska ambassadören Anna Lindstedts försök att med hjälp av affärsmannen Kevin Liu övertala Angela Gui, dotter till fängslade svenske medborgaren Gui Minhai, att lägga ned sin öppna kamp för fadern. Agerandet från Kevin Liu bär Enhetsfrontens prägel.

Mönstret är att närma sig nyckelpersoner med förslag som ger vederbörande tillgång till personer eller miljöer i Kina. En ambassadör i Peking är mycket kringskuren, men Anna Lindstedt fick plötsligt kontakter på vardaglig nivå genom Kevin Liu. Hon var till och med bjuden på bröllopet för Lius son.

Däremot har regimen i Peking hittills lyckats bättre i kontakterna med svenska akademiker. Våra ledande universitet har flera samarbeten med kinesiska motparter. Nu leder det skärpta akademiska klimatet i Kina till känsliga gränsdragningar med risk för självcensur.

Niklas Swanström är chef på fristående tankesmedjan Institute for Security & Development Policy (ISDP) som är baserad i Stockholm. Han berättar att institutet har avslutat alla samarbeten i Kina: 

”Vi känner att den politiska situationen inte är acceptabel. Problemet för mig är inte det kinesiska folket eller Kina, utan politiken. Vi hoppas kunna samarbeta med kinesiska universitet och tankesmedjor i framtiden, dock utan påtryckningar från offentliga Kina.” 

För två år sedan visade en kartläggning från Australian Strategic and Policy Institute (ASPI) att Kinas militär skickar forskare med dold agenda till utländska universitet. Sverige är överrepresenterat vad gäller att ta emot sådana forskare. Samtidigt värvar Kina också forskare via hemliga kontor i Sverige och andra länder, enligt ASPI. 

Ett viktigt område där Kina faktiskt verkar äga frågorna är det ekonomiska utbytet. Ett exempel är Volvo Cars som har kinesiska ägare. Cirka 40 000 är anställda i Sverige plus alla som är sysselsatta hos underleverantörer. Handeln med Kina ökar stadigt och landet är vår största handelspartner i Asien. Ambassadör Gui Congyou hotar ofta med ekonomiska konsekvenser i skarpa lägen. Det gjorde han när vår kulturminister var med på en prisceremoni för Gui Minhai. Det gjorde han när vänortsutbytet mellan Göteborg och Shanghai var uppe till prövning för ett år sedan. Och det gjorde han när Post- och telestyrelsen på Säpos inrådan beslöt att av säkerhetsskäl stoppa kinesiska telekombolag i svenska 5G-nät. 

Ambassadörens utfall fick Ericssons vd Börje Ekholm att dra en lans för konkurrenten Huawei och hänvisa till principen om frihandel. I sms till handelsminister Anna Hallberg antydde han att Ericsson skulle kunna lämna Sverige. Koncernen har en position att försvara i Kina.   

Hoten från ambassadören kombineras med en mediekampanj från Peking där Sverige är särskilt utvalt som måltavla. Vi kan ha blivit ett testfall för Peking sedan konflikten kring Gui Minhai blossade upp. Hur mycket tål ett litet handelsberoende land som vårt av hotelser och anspänning? 

Kinesiska Kommunistpartiet är för sin del berett att kortsiktigt förlora nationell goodwill och förlora i ekonomisk krigföring. Siktet är inställt på år 2050 då landet ska vara den ledande världsmakten enligt Xi Jinping.   

Orkar vi stå emot, orkar vi vara vaksamma när kinesiska Kommunistpartiet försöker söndra och härska bland Europas länder?

Göran Leijonhufvud

Rättelse

I min artikel ”Så försöker Kina söndra och härska för att påverka den svenska opinionen” i DN 21/3 har jag gjort mig skyldig till ett allvarligt faktafel. Jag uppger där att Sveriges Kinesiska Riksförbund (SKR) sedan2011 fått över 4,4 miljoner kronor i bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). 

Men korrekt är att den andra rikstäckande organisationen för kineser i Sverige, nämligen Kinesiska Riksförbundet i Sverige (KRS), har fått detta belopp i årliga bidrag sedan 2011. Merparten är under rubriken ”bidrag för etniska organisationer”, något som många andra etniska grupper i Sverige också får.

Samtidigt har SKR fått 812 034 kronor i bidrag mellan 2011 och 2017. Och det är bidragen till SKR som har börjat ifrågasättas i svenska medier. Detta på grund av förbundets nära kopplingar till Kommunistpartiet och Enhetsfronten i Kina. 

Bidragen till KRS har inte ifrågasatts. Kinesiska Riksförbundet i Sverige betonar att förbundet är politiskt oberoende, demokratiskt, arbetar för den kinesiska kulturen och alltid i linje med grundvärderingarna i Sverige. KRS räknar sig som det större förbundet av de båda med 2 800 individuella medlemmar i 24 föreningar över hela landet.

Den stora likheten i de båda förbundens namn vilseledde mig, men det ursäktar inte faktafelet. 

Göran Leijonhufvud    

Drogen som byggde Hongkong och ännu triggar Kinas revanschism

Min recension i Sydsvenskan HD idag av Bertil Lintner: Opiumkrigen. Historiska Media

Varför läsa en bok om de två opiumkrigen på 1800-talet? En högst rimlig anledning är att förstå lite mer av den såriga situationen i och kring Hongkong sedan i fjol. Att förstå varför det kinesiska kommunistpartiet klampar in så hänsynslöst och så mycket tidigare än avtalat. Och varför vi ser ett kallt krig mellan Kina och Storbritannien trappas upp.

Det var opium som byggde Hongkong. Därifrån ledde britterna sina expeditioner längs kinesiska kusten. De odlade vallmo i sin koloni Indien och såg till att skapa en efterfrågan i Kina. De struntade i de kinesiska kejsarnas försök att hejda opiumvågen. Bertil Lintner belyser tydligt den brittiska cynismen. De tyckte opiumhandeln var helt legitim för att balansera sin ökande import av te från Kina till England. Dessutom täckte exporten av opium till Kina delvis kostnaderna för deras koloniala förvaltning i Indien. 

Britterna ville inte att de indiska arbetarna skulle bli beroende av opium för de behövde deras arbetskraft. Men de lät något hundratal miljoner kineser gå ner sig i opiumrökning. 

Missbruket hade spritt sig till alla samhällsklasser vid mitten av 1800-talet efter 70 år av brittisk bearbetning. På många platser kan halva befolkningen ha fastnat för drogen. 

En av de affärsmän som krävde att brittiska regeringen skulle skicka flottan för att säkra opiumexporten till Kina var skotten William Jardine. Han skapade själv en enorm förmögenhet på trafiken – en strikt troende kalvinist som utan skrupler smugglade och sålde förödande droger. Vid leveranserna till uppköparna i Kina hade Jardine med sig en tysk missionär som tolk och medhjälpare. 

Handelshuset Jardines fick en rivstart i Hongkong som britterna lade beslag på 1841. Jardines kontrollerar än idag en stor del av fastighetsmarknaden där.

Den marina supermakten Storbritannien tvingade ett svagt och alltmer korrupt Kina att öppna flera hamnstäder på hårda villkor efter de båda krigen. Andra makter följde efter. 

Utlänningarna insisterade på extraterritoriella rättigheter. De stod alltså utanför kinesisk rättsskipning. Till och med Sverige fick ett sådant avtal.

Samtidigt, som Bertil Lintner visar, hade opiumhandeln aldrig varit möjlig utan beredvilliga kinesiska mellanhänder och korrumperade ämbetsmän. 

Kina kring 1850 rymmer en paradox. Opiumkrigen förde med sig en rad förödmjukelser och påskyndade förfallet. Samtidigt var landets ekonomi ännu några årtionden faktiskt den största i världen.

Det är en viktig bakgrund till den längtan efter revansch som präglat den kinesiska partistatens framfart i världen det senaste årtiondet. 

Revanschismen förklarar också de starka känslorna och den stora otåligheten bakom Kommunistpartiets totalitära ingrepp i Hongkong sedan i fjol. Det är ju den  staden som symboliserar opiumkrigens start. Men det ursäktar inte att Peking struntar i avtalet med britterna 1984, det som skulle ge stor autonomi för Hongkong i minst 50 år efter återföreningen med Kina 1997. 

Trots flera år av tumult finns de brittiska pengarna kvar i Hong Kong hos storbolag som Jardines. Men likaväl som platsen var basen för opiumkrigen symboliserar den nu Kinas revanschism.

Göran Leijonhufvud

Efter folkkongressen: Kina-USA trappar upp kapplöpningen

Min artikel idag för KinaNytt (Sweden China Trade Council)

Kina och USA trappar upp sin teknologiska kapplöpning. Handeln länderna emellan ser ut att fortsätta med protektionistisk slagsida på båda sidor. Det står klart sedan regeringen i Peking lagt fram detaljerna för en industripolitisk satsning fram till år 2025. Det var en av de viktigaste signalerna under nationella folkkongressen som avslutades på torsdagen. 

Pekings nya riktlinjer blev offentliga bara några dagar efter att USA:s president Joe Biden lagt fram ett liknande strategiskt program i Washington. Litegrann i skuggan av detta kom Kinas utrikesminister Wang Yi med en viss uppmuntran till EU.

AV GÖRAN LEIJONHUFVUD. goran.leijonhufud@gmail.com

Folkkongressen är Kinas högsta beslutande organ. Den samlas några dagar en gång om året. De 3 000 delegaterna är vana vid att säga ja och amen till allt som läggs fram och som i allmänhet kommer från det styrande Kommunistpartiets högsta ledning.

De ambitiösa planerna går ut på att Kina ska uppgradera sin industriella kapacitet inom främst åtta områden: sällsynta jordartsmetaller och speciella material, robotteknik, flygplansmotorer, bilar som drivs av nya energislag och smarta bilar,  högkvalitativ medicinsk utrustning och innovativa mediciner som till exempel vacciner, jordbruksmaskiner, utrustning för skeppsbyggnad, flyg och höghastighetståg, och slutligen industriella applikationer för Kinas globala satellitburna navigationssystem Beidou.

När premiärminister Li Keqiang nu lägger fram programmet är det en uppdatering av strategin ”Made in China 2025” som regeringen presenterade för sex år sedan. Som South China Morning Post påpekar har Peking sedan dess talat ganska tyst om strategin. Detta sedan både Washington och EU klagat på att de uppsatta målen för ökad självförsörjning riskerade att stänga stora delar av den kinesiska marknaden för utländska företag.

Men nu verkar Peking inte blygas för att lägga fram ett program som delvis liknar vad regeringen kom fram med 2015. Om den kinesiska industrin lyckas följa detta förnyade högteknologiska fokus skulle det göra landet mindre importberoende i flera nyckelsektorer. 

Spegelbild

Planerna ser ut som en spegelvänd bild av USA-presidenten Joe Bidens nya säkerhetspolitiska strategi som han introducerade i onsdags i förra veckan. Ett centralt inslag är just riktlinjerna för den inhemska industrin. Den nye presidenten beordrade en årslång översyn för flera sektorer. 

Hans administration ska också se över läget för fyra grupper av produkter där amerikanska tillverkare är importberoende, ofta med leverantörskedjor från Kina. De fyra områdena är halvledare, batterier med hög kapacitet, läkemedel och deras aktiva ingredienser, och viktiga mineraler och strategiska material. 

De kinesiska och amerikanska planerna kommer i ett skede när det är en ökande brist på halvledare i världen samtidigt som Kina har vad vissa kallar ett strypgrepp på marknaden för sällsynta jordartsmetaller.  

Den industriella kapplöpningen och handelskonflikten som Joe Biden ärvt från Donald Trump hindrar inte att Kina och USA nu är beredda att mötas på hög diplomatisk nivå. Ländernas utrikesministrar och säkerhetspolitiska rådgivare ska träffas i Alaska i nästa vecka. Det bekräftade båda regeringarna på onsdagen. 

Det skulle kunna bli inledningen på ett mer normaliserat utbyte efter ryckigheten under Trump. Det är till och med tal om sonderingar för ett toppmöte mellan XI Jinping och Joe Biden. Under torsdagens avslutande presskonferensen svarade Li Keqiang på en fråga från CNN om de ansträngda relationerna mellan USA och Kina. Premiärministern valde att betona att de båda länderna borde ta vara på möjligheterna till samarbete och pekade på att den bilaterala handeln ökade med 8,5 procent under fjolåret. Han sade inte något om de problemområden som Hongkong och Xinjiang som CNN tog upp.

Uppmuntran till EU

Samtidigt var utrikesminister Wang Yi angelägen om att framhålla EU:s betydelse under en presskonferens i samband med folkkongressen. ”Kina ser gärna att EU stärker sitt strategiska oberoende och upprätthåller multilateralismen”, sade utrikesministern. Han betonade att han inte vänder sig mot någon tredje part när han pratar upp förhållandet till Europa utan att världen har flera poler. 

Han lovade att Kina ska upprätthålla det färska investeringsavtalet med EU, något som tog sju år att förhandla fram. Även punkterna om mänskliga rättigheter ska Kina följa, enligt Wang Yi. Samtidigt stundar en granskning i EU-parlamentet där många är kritiska till avtalet och anser att skyddet mot dåliga arbetsvillkor i Kina är otillräckligt.

Vad gäller ekonomin satte premiärminister Li Keqiang en siffra på över 6 procents tillväxt som ett realistiskt mål för i år. Många bedömare tror att den kan bli högre. Regeringen kommer att trappa ner stödåtgärderna som införts under pandemin och försöka angripa den höga belåningen som är ett orosmoln. Men de stora statliga bankerna ska öka utlåningen till småföretag med 30 procent, enligt premiärministern.  

Högteknologisk femårsplan tema på Kinas folkkongress

Min artikel idag för KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

I morgon fredag samlas folkkongressen i Peking för att ta nya avgörande steg in i ett mer högteknologiskt samhälle. Egentligen handlar mötet med de 3 000 delegaterna om att ceremoniellt bekräfta tunga beslut som redan fattats av det styrande Kommunistpartiets inre krets.

Den viktigaste punkten på dagordningen är att klubba igenom den nya femårsplan som vi fick se i huvuddrag i november. Men det finns en stor nyfikenhet på detaljer och konkretion – inte minst i affärskretsar utomlands. Det inte är säkert att den nyfikenheten blir helt tillfredsställd, men några signaler bör vi få.

AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Denna den 14:e femårsplanen är den första som har ett särskilt kapitel tillägnat teknologi. Planen är en del av målsättningen att fördubbla landets BNP till år 2035. 

Ledarna vill minska ladets beroende av högteknologisk import. Den inriktningen är tydligare formulerad än tidigare. Udden är främst riktad mot USA även om det inte är uttalat.

En annan huvudlinje är redan bekant, nämligen att den inhemska konsumtionen ska öka. President Xi Jinping beskriver de båda huvudlinjerna som ”den dubbla interna cirkulationen”. 

Den globala krisen under pandemin har till exempel fått både Kina och USA respektive Kina och Europa att tala om ”decoupling”. Parterna funderar alltså på att koppla loss från invanda bilaterala handelsband och leverantörskedjor i ett osäkert globalt läge. 

Fortsatt öppenhet

Betyder allt detta sämre möjligheter för utländska bolag? När planerna på minskad import och ökad självtillit presenterades i november var Liu He, presidentens ekonomiska rådgivare, snabb ute. Han förklarade att det inte är fråga om att stänga portarna och försöka tillämpa total självförsörjning. 

”Internationell arbetsfördelning gäller fortfarande. Kina fortsätter att söka bredare och djupare ekonomisk öppning”, bedyrade Liu He.

Det återstår att se hur den balansen presenteras under folkkongressens session. Det brukar dyka upp några morötter för utländska investerare och handelspartner i rapporten från premiärminister Li Keqiang den första dagen. Sedan kan det dröja innan de blir verklighet.

Stor vaksamhet

Denna gång är mötet avkortat till en vecka och många inslag kommer att avhandlas digitalt. Kina har visserligen lyckats bra med att dämpa spridningen av coronaviruset, men tillämpar fortfarande stor försiktighet. 

Även politiskt är vaksamheten stor. I juli fyller Kommunistpartiet 100 år. Inför folkkongressen och jubileet har polisen beordrats ”bekämpa eventuella utmaningar på alla slagfält, inklusive på nätet”.

En känslig fråga under kongressen är planerna på omfattande reformer i valsystemet i Hongkong. De går alla ut på att krympa utrymmet för politiker från det demokratiska lägret. 47 sådana ledande politiker står för övrigt denna vecka inför rätta för ”omstörtande verksamhet” under de senaste två årens demonstrationer och protestaktioner.

Så ökar Kina sitt inflytande i land efter land

Min recension i HD Sydsvenskan 10 januari:

Clive Hamilton och Mareike Ohlberg: Den dolda handen. Hur Kinas Kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen. Översättning; Joel Nordqvist. Daidalos förlag.

Göran Leijonhufvud

Kinas kommunistparti strävar efter att sätta den globala dagordningen. Partiet har en både öppen och dold agenda. Under reformledaren Deng Xiaoping för 40 år sedan var Kina försiktigt och visade inte sina kort. Nu är presidenten på livstid, Xi Jinping, helt öppen. Han tycker landet är ”en så mäktig kraft” att partiet kan hålla i taktpinnen internationellt och utmana USA:s dominans.

Självklart ska detta stora folkrika land med snart världens största ekonomi få ta plats – bara rättmätigt tycker många kineser efter lång förnedring under utländska makter. Nu säger Xi Jinping att den kinesiska enpartistaten är överlägsen västerlandets kaotiska demokratier. Han har beordrat Kinas ambassadörer att bli mera offensiva. 
 
Ambassadör Gui Congyou. Foto: chinaembassy.s

Därför har vi i Sverige fått vår beskärda del av hot och lämpor. Ambassadör Gui Congyou är ena dagen en räddande ängel villig att bekosta covid-tester. Nästa dag kan han hota med ett påstått talesätt om att ”Kina har hagelgevär för sina fiender”.

Det har blivit mera hagelbössa än änglamusik. Ambassadören har ideligen läxat upp svenska medier. Då blir han uppkallad till svenska UD för en bakläxa om yttrandefrihet – hittills ett femtiotal gånger på tre år.

Ibland hotar han med repressalier för Sverige utan att precisera. Ska det drabba vår export eller vad? Vi ska känna oss osäkra. Då finns risken att politiker, företag och media börjar utöva självcensur när det gäller Kina.

Sådana episoder finns med i ”Den dolda handen” av den australiske etikprofessorn Clive Hamilton och den tyska Kinaforskaren Mareike Ohlberg. Det är en gedigen kartläggning där vi möter en störtflod av kinesiska ledare, byråkrater, agenter och organisationer. Och utländska aktörer. 

Det låter nästan tråkigt, men är inte det. Jag tror att de flesta läsare kan sugas in i det globala maktspelet.

Det enorma Sidenvägsprojektet är sedan sju år det nya magiska redskapet för Kinas expansion. Peking tar kontroll över farleder till lands och till sjöss och ökar sitt inflytande i land efter land. Propagandan sprider en berättelse om ”en gemenskap kring en delad framtid”.

Lockbetet är stora lån som är svåra att tacka nej till. De går till infrastruktur och projekt som kinesiska bolag bygger, inte lokala. Sedan kommer räkningen och i exempelvis skuldsatta Sri Lanka tog Kina då en strategisk hamn i beslag.

Kinas storprojekt finns redan i ett 70-tal länder på olika kontinenter. I vår världsdel ökar landets närvaro påtagligt i flera öst- och sydeuropeiska stater, många i ekonomisk kris. Men påverkansarbetet pågår i nästan vartenda land. Bakom boktitelns dolda hand döljer sig en parallell kinesisk strategi som vinner över lokala eliter, politiker, akademiker, journalister, kulturarbetare och utlandskineser i väst. 

Peking kontaktar intet ont anande potentiella anhängare via ”icke-statliga” eller ”privata” organisationer som har ord som vänskap, vänorter, fred, mellanfolkligt och ekonomiskt utbyte i namnet. Men bakom varenda sådan fasad döljer sig i själva verket Kommunistpartiet – inte alltid lätt att veta när Peking lockar med resor och arvoden.

Det är alltså Kommunistpartiet som är den dolda handen. Förmår våra demokratier stå emot?

Kinas migrantarbetare diktar om Qin-dynastin och nya datorspel

Min artikel i Dagens Nyheter den 24 januari

De kallas migranter eller bondearbetare, dessa horder av kinesiska bönder som lämnar sina familjer och små jordlappar. De tvingas ta osäkra låglönejobb i städer och gruvor. Tack vare det får vi i väst billiga varor. De hörs sällan, men några bearbetar löpande bandets monotoni och utmattande övertidspass till ropande dikter.

Migrantarbeterae vid centralstationen i Kanton. Foto: Göran Leijonhufvud.

Hela befolkningen på landsbygden är systematiskt diskriminerad. Det är Kinas mindre kända baksida. Av dem utgör migrantarbetarna nästan 300 miljoner, ungefär var femte medborgare. 

Ett spännande urval av poesi från dessa andra klassens medborgare finns nu på svenska i ett specialnummer av tidskriften Orientaliska studier.

De flesta av dikterna utgår från den närmaste slitsamma vardagen. Men gruvarbetaren och sprängaren Chen Nianxi famnar tvåtusen år av kulturyttringar. Han kom till gruvan tillsammans med två kamrater. Livet blev enahanda, men en liten ljuspunkt var det stekta fläsket var tredje dag, berättar han i en lång dikt. Så en dag drack de sig fulla. De skrålade bland annat på en berömd aria ur en drygt tvåtusen år gammal Qin-opera. 

Senare avled en av kamraterna av dammlunga, mycket vanligt. Och den andre blev enbent efter en olycka och ”satt sedan som en ensam trana vid mahjongborden”. Sprängare Chens två nya medhjälpare var barnarbetare under 16 år. I långdikten retar han sig på dem och ”deras fullständigt meningslösa modeord och bärbara datorspel”. Så från Qin-dynastin till datoråldern. Ridå.

En annan poet förmedlar de kringflyttande arbetarnas belägenhet vid en stor mekanisk fabrik ”fylld av svett och blod”:

Där vandrar jag omkring och hör ofta deras klumpiga prat

De säger, jag har inte varit hemma på tre år

De säger, min hembygd är i Henan, Sichuan, Hainan, Guangxi…

De säger, när jag sparat ihop tillräckligt, ska jag flytta hem med tjejen och skaffa ungar

De säger, min son borde väl vara nio i år

Som en tjuvlyssnare i hörnen noterar jag vad de säger 

Varje tecken är illrött, flyter ut, stelnar och dör

Papper och penna faller från handen till marken med en smäll…

Dikten är skriven av Xu Lizhi som efter högstadiet hoppade mellan olika verkstadsjobb, framför allt i södra Kina som ofta kallas ”hela världens verkstad”.

Fyra dagar efter att han åter fick jobb hos världens största elektroniktillverkare Foxconn tog han livet av sig i september 2014. Endast 24 år gammal hoppade han från taket på fabrikens bostadskomplex. Hans diktsamling En ny daggavs ut postumt. 

Xu Lizhi var inte ensam. Utbrott av självmord bland de hårt hållna arbetarna har periodvis drabbat Foxconn. Koncernen är fjärrstyrd av taiwanesiska ägare och har cirka en miljon anställda i Kina. Bolaget har bland annat legotillverkat åt Apple, Nokia och Sony Ericsson. 

Till slut blev Foxconn och andra bolag tvungna att förbättra både arbetsvillkor och löner. Ändå fortsätter någon att dikta om händelser i bondearbetarnas vardag som ”lönekrav, obetalda löner, svarta tegelugnar, gasexplosioner, avklippta fingrar och död”.

Poesin från fabriks- och gruvarbetarna speglar utmattningen, den malande oron för olyckor, tristessen i torftiga miljöer och hemlängtan. Det är först på senare år som antalet arbetsolyckor per dag i Kina krupit under 100. 

Jag har själv sett allt från skitiga murriga verkstäder för västerländska prydnadssaker till toppmoderna elektronikfabriker i Nanshan och Shenzhen i södra Kina. Jag har såklart hört många klaga på usla villkor, men också mött några som planerar att bygga nytt i hembyn för pengarna – eller hålla fina bröllop. 

Här och var hos poeterna glimmar det också till av förhoppningar eller glänser kring någon som förlikat sig med sitt öde. Arton år i tillväxtmetropolen Shenzhen har ”gjort hembygden till en okänd trakt” för textilarbetaren Wu Xia. I stället älskar hon ”varmt varje tum av Shenzhens tillväxt”. Denna kärlek sipprar in i porerna, in i blodet och in i hennes dikt ”trots att mitt namn saknas i stadens mantalslängd”. 

Andra har bittra minnen som Tang Yihong från en skofabrik:

De där arbetskläderna, gråa

Jag ska gömma undan dem

Spåren av tårar och svett i den gråa färgen

de där lukterna av lim, olja och bedrövelse

känslan av hemlängtan som finns i sömmarna…

Arbetskläderna är 20 år gamla, samma ålder som när jag började jobba i fabriken

Jag gömmer undan de 20 åren…

Jag som håller huvudet nere och jobbar som om jag vore stum 

De flesta makar lämnar barnen hemma i byn hos far- eller morföräldrar. När en pappa återvänder på besök efter några år i fabriksexilen gömmer sig sonen blygt bakom farmor ”som om jag inte ens vore hans far”, berättar en av poeterna. Kan kännas svårt – de flesta migrantarbetare uppoffrar sig för att barnen ska få en bättre framtid. Migrantarbetare

Utan migrantarbetarnas insatser inget ekonomiskt under i Kina. Och utan dem hade vi här i Sverige fått klara oss utan tusentals enkla eller avancerade varor till låga priser. Det är enkla men ack så betydelsefulla sanningar. På 40 år har detta fattiga u-land förvandlats till världens näst största ekonomi och ett högteknologiskt kraftcentrum. 

Allt bygger på att bönderna får konstlat låga löner när de byter från åkerns fåror till löpande bandet. Deras inkomstnivå är bara 40 procent av de infödda stadsbornas. Samtidigt tjänar migrantarbetarna i alla fall mer än hemma i byn. 

Verktyget för att kontrollera dem är mantalsskrivningen. Den gör alla på den vidsträckta landsbygden till andra klassens medborgare. De kan bo åratal i en stad på tillfälliga tillstånd, men där får de ingen sjukförsäkring eller pension som stadsborna. Och om barnen är med kommer de inte in på skolorna. Alla förblir mantalsskrivna i hembyn med klart sämre förmåner. 

I städer som Peking och Shanghai utgör de en tredjedel av befolkningen, men är hänvisade till  provisoriska bostäder  i utkanterna. De är byggarbetare, butiksbiträden, servitörer, säkerhetsvakter, renhållningsarbetare. Många har de smutsiga eller enkla jobben som någon ändå måste göra, medan stadens medelklass ser ner på dem. 

Migrantarbetare vid Fågelboet i Peking, det vill säga OS-stadion 2008. Foto Göran Leijonhufvud.

Det styrande kommunistpartiet har sedan 1950-talet lutat sig mot detta sätt att utnyttja bönderna – ren utsugning för att låna en marxistisk term. Men för att påskynda urbaniseringen har partiet börjat mjuka upp de impopulära föreskrifterna. Bönder som kan visa att de bott länge i en stad kan nu söka permanent mantalsskrivning där. Men det är tuffa sökvillkor och lokala myndigheter drar ofta benen efter sig.

Under nästa femårsplan 2021-25 är det tal om att de mantalsskrivna i städerna ska öka med 80 miljoner. Om det målet uppfylls bättre än vid tidigare sådana försök förblir de allra flesta bönder ändå diskriminerade. Det känns som att regimen bjuder med armbågen.

Hjulen måste snurra igen efter pandemin och efter Donald Trumps handelskrig mot Kina. Hela världens verkstad öppnar igen, kanske inte riktigt med samma ensidiga exportfokus, men den öppnar. Och därmed strömmar den utbytbara billiga arbetskraften till igen. Som ebb och flod. Migrantpoeten Xiao Wen beskrev detta för några år sedan: 

Starka vindar blåser genom stationer, hamnar och folkmassor,

Så många människor som med vinden återvänder hem

Och ytterligare människor fortsätter att anlända

Likt tidvatten från havet rullar de genom detta liv. 

Förhoppningsvis anländer också nya poeter.

Faktaruta

Orientaliska studier nr 163, 2020 är ett specialnummer om den kinesiska migrantarbetarpoesin. Det innehåller 22 dikter fördelade på 12 poeter.

Gästredaktör är Jens Karlsson som är lektor i kinesiska vid Stockholms universitet. Specialnumret är frukten av en kurs om översättning som Karlsson höll. De flesta dikterna är översatta av Jens Karlsson men några har studenter som översättare.

Numret kan beställas via hemsidan orientaliskastudier.se

Tidskriften utges av Föreningen för orientaliska studier vid Stockholms universitet. 

Två kriser med Kina blossar upp för Biden

Min analys idag i KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

Utan tvekan blir Kina den svåraste utrikespolitiska utmaningen för Joe Biden. Listan är lång på de skärningspunkter som den nye USA-presidenten ärver. Där finns till att börja med en djupgående handelskonflikt, ideologiska motsättningar kring mänskliga rättigheter som bland annat berör Hongkong och Xinjiang. Där finns också ökande strategiska spänningar kring Taiwan och Sydkinesiska sjön, liksom en kraftmätning inom teknologi och information. 

Av de bilaterala krisfrågorna blossade två upp när Joe Biden knappt hunnit flytta in i Vita huset, nämligen Xinjiang och Taiwan. 

Även svenska företag påverkas av de amerikansk-kinesiska motsättningarna på specifika sätt.

Direkt landade en het potatis på Joe Bidens tallrik. Dagen innan han tillträdde blev plötsligt den kinesiska regionen Xinjiang en högprioriterad och extra känslig fråga för Washington. Utrikesdepartementet hade länge grunnat över hur skarpt USA skulle reagera på upprepade rapporter om Pekings förföljelse av uigurerna i den västliga gränsregionen. 

Till slut, på sin sista dag i ämbetet, gick den avgående utrikesministern Mike Pompeo ut och deklarerade att det handlar om ett folkmord på den muslimska folkgruppen och ingenting annat.

Även Joe Bidens nominerade utrikesminister, Antony Blinken, höll med om att det pågår ett folkmord i Xinjiang. Dessutom har Joe Biden själv tidigare använt samma term i detta fall. Företrädaren Donald Trump viftade bort sådana resonemang och sade vid två möten med den kinesiske presidenten Xi Jinping att han tyckte det var rätt av Kina att bygga interneringsläger för uigurer. 

Vad är folkmord?

Enligt den USA-baserade tyske forskaren Adrian Zenz och enligt  flera FN-källor har den kinesiska regeringen alltså upprättat läger för att kontrollera uigurer och andra minoritetsfolk i Xinjiang. Över en miljon uigurer, av elva miljoner, uppges hittills ha skickats till lägren. Utrikesdepartementet i Washington talar om ”en assimilering med tvång och slutlig utplåning av en folkgrupp och dess kultur”.  

Folkmord är enligt FN:s konvention gärningar som förövas”i avsikt att helt eller delvisförinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan”. 

Den kinesiska regeringens talespersoner säger att det handlar om yrkesskolor och omskolningsläger mot terrorism. De tillbakavisar anklagelserna om folkmord och säger att uigurerna ökat i antal mellan 2010 och 2018. Samtidigt talar uppgifter inifrån Xinjiang om tvångsaborter, angrepp på moskéer och andra religiösa symboler, samt inskränkningar i undervisningen på uiguriska i skolorna.

Många av lägren är i praktiken fabriker eller jordbruksenheter. Det gör att USA förbjudit import av bomull och tomater från Xinjiang. 

Påverkar svenska företag

Hela frågan har lett till nya ömsesidiga sanktioner mellan USA och Kina. I förlängningen av detta har klädkedjan H&M brutit samarbetet med en leverantör av bomull i Xinjiang. Även svenska importörer av ansiktsmasker som skydd mot Corona, som till exempel Kronans Apotek, har ifrågasatts på grund av kopplingar till Xinjiang i leverantörskedjan. 

Ett annat exempel på hur förbindelserna mellan Kina och USA även påverkar Sverige är motsättningarna kring telekomleverantören Huawei. De amerikanska myndigheterna, påhejade av Trump, har lett ett korståg mot Huawei och angivit säkerhetsskäl. De trycker på för att Sverige ska följa efter. Bland annat skulle det äventyra vårt samarbete med Nato om vi hade Huawei i våra nät, varnade nyligen USA:s avgående ambassadör Ken Howery i en intervju med Dagens Nyheter. 

Om Huawei utestängs från 5G-nätet i Sverige befarar Ericsson repressalier mot bolagets stora verksamhet i Kina. Så kan trådarna löpa i det kalla teknologikriget i globaliseringens tid.

Nytt skede i Taiwanfrågan

Vad  gäller Taiwanfrågan gick även den in i ett nytt skede under Mike Pompeos tid som utrikesminister. Han gav klartecken för att USA ska kunna umgås på en högre nivå med regeringen i Taipei. 

Ledarna i Peking betraktar ju Taiwan som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949 då det förlorande nationalistpartiet tog sin tillflykt till ön. Sedan dess är Kinas linje att Taiwan ska återförenas med fastlandet, förr eller senare, med eller utan vapenmakt.

Men ju kraftigare Peking på senare år försökt påminna om den agendan, desto mer har viljan bara ökat hos Taiwans befolkning att behålla status quo med i praktiken självstyre och fria val. Det visar opinionsundersökningarna. 

Ett av flera tecken på spänningen är överflygningen både på lördagen och söndagen av kinesiska bombplan och jaktplan i vad regeringen i Taipei sedan tidigare identifierat som sin försvarszon i luften. De militära aktionerna är naturligtvis en signal till den nyinstallerade mannen i Vita huset. Reaktionen kom omedelbart från Joe Bidens administration. Utrikesdepartementet bekräftade USA:s fortsatta ”bergfasta stöd” för att hjälpa Taiwan att försvara sig.  

USA skyddsmakt

USA har under Donald Trump uppgraderat förbindelserna med Taiwan på ett sätt som irriterar Peking – och även fortsatt att sälja vapen dit. Så trots att Washington erkänner regeringen i Peking som den enda rättmätiga för Kina, uppträder USA som en inofficiell skyddsmakt för Taiwan. 

I en artikel i oktober skrev Joe Biden att Taiwan är en ledande demokrati som USA bör fördjupa sina relationer med. Han påpekade också att USA har kvar sina marina styrkor i området och sina baser i Japan och Sydkorea. ”Vi är en Stillahavsmakt”, deklarerade Biden.

I valkampanjen sade han att han vill samla EU och Storbritannien för att tillsammans kunna sätta tryck på Kina och tvinga Peking ”att spela efter internationella regler”. Det handlar bland annat om handelsfrågorna där han anser Peking i praktiken brutit mot regelverket i världshandelsorganisationen WTO. Samtidigt skapar ju det färska och breda investeringsavtalet mellan EU och Kina en ny ekvation – efter sju år av tröga förhandlingar. 

Skäppan full för Biden

Joe Biden väntas inte omedelbart riva upp Donald Trumps kraftiga tullhöjningar i det så kallade handelskriget mot Kina. Han har hursomhelst utsett en intressant handelsrepresentant. Katherine Tai har taiwanesisk familjebakgrund, talar flytande mandarin och har redan en viss erfarenhet av att förhandla med Peking.

Joe Biden har skäppan full med flera kriser på hemmaplan så vi ska nog inte vänta oss stora utrikespolitiska initiativ på ett tag. Ändå bör han relativt snart försöka skapa mera normala kontakter med Peking efter Trumps ryckighet. 

Inför 2021: Kina vill stå mer på egna ben

Min analys för KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

Kina går in i 2021 med ännu starkare signaler om att minska beroendet av handeln och omvärlden, särskilt EU och USA. Det är kärnan i den nya femårsplanen och den nya långtidsplanen som kommunistpartiet lagt fram. Samtidigt tar Kina en ledande roll för regional frihandel. Tillsammans är detta  strategier som kan göra det tuffare i Kina för svenska och andra utländska bolag. 

Under det gångna året har vi också sett en ytterst ovanlig utmaning mot högst ledningen som kom från Kinas mest framgångsrika privatföretagare Jack Ma.

Vad gäller femårsplanen 2021-25 så understryker den hur viktigt det är att öka den inhemska konsumtionen för att göra Kina mer oberoende. Det är inget nytt tema men så länge det finns brister i välfärden sparar många kineser sina pengar för trygghet i stället för att konsumera. 

Kinas regering vill öka konsumtionen och fördubbla medelklassen. Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Ledarna i Peking betonar också att de vill utrota fattigdomen och utvidga medelklassen eller till och med fördubbla den. Nästa år fyller kinesiska kommunistpartiet hundra år. För president Xi Jinping var det därför oerhört betydelsefullt att några veckor före årsskiftet kunna uppfylla sitt löfte från 2015 om att utplåna åtminstone den extrema fattigdomen.

Här krävs ett förtydligande. Kinas regering har själv satt gränsen för extrem fattigdom vid en årsinkomst per capita på 4 000 yuan, motsvarande ungefär 5 200 kronor eller 333 yuan per månad. För åtta år sedan fanns det 3 000 län eller härader (xian) i detta jätterike som låg under en sådan genomsnittlig inkomst per capita. Men i november i år klättrade de sista eftersläntrarna över strecket.

Fördubbla medelklassen

Samtidigt lever ändå tusentals enskilda familjer och byar i många härader under gränsen för extrem fattigdom. Och enligt premiärminister Li Keqiang finns det 600 miljoner av 1,4 miljarder invånare som tjänar 1 000 yuan eller mindre i månaden – av 1.4 miljarder. De är fattiga utan att vara extremt fattiga. Båda kategorierna är de som är mest utsatta under pandemin och det gör att gapet mellan fattiga och rika ökar snabbare igen. 

För att stabilisera samhället vill partiet ”markant öka gruppen av medelinkomsttagare”. Så står det i långtidsplanen till 2035. Presidentens rådgivare preciserar att det är en fördubbling av medelklassen som är målsättningen. 

Som medelklass räknas en familj på tre personer som tjänar mellan 100 000 och 500 000 yuan per år, enligt nationella statistikbyrån. I dag handlar det om cirka 400 miljoner människor, mindre än en tredjedel av befolkningen. En fördubbling till 800 miljoner, närmare 60 procent, skapar en konsumentmarknad som är större än USA och Europa tillsammans. 

Ledarna i kommunistpartiet ser att en stor medelklass som är övervägande nöjd med den ekonomiska utvecklingen kan vara en garanti för partiets maktinnehav. Det fungerar som en tyst överenskommelse. Om partiet levererar stigande standard och stabilitet så ska ingen kräva politiska reformer.

Frihet och kontroll

Den kinesiska modellen med ekonomisk frihet men politisk kontroll motsäger utvecklingen i flera andra länder där en växande medelklass lett till en demokratisering. Exempel på nära håll är Sydkorea och Taiwan, delvis även Japan och Thailand. 

En grundtanke bakom planerna för att öka Kinas nationella självförsörjning är att ännu mer prioritera en ”högteknologisk modernisering”. Kina är till exempel fortfarande beroende av direkt import av halvledare eller utländsk teknologi för att kunna klara sin egen tillverkning.

Samtidigt är ju Kina alltmer avancerat och till och med världsledande på många områden. Landet attraherar i år faktiskt snabbt stigande utländska investeringar – trots pandemin och trots de många hinder som utländska bolag möter. De officiella siffrorna från Peking visar att dessa ökat med 6.4 procent under årets tio första månader.

Det är Kinas långsiktiga planer på fortsatt urbanisering och medelklassens tillväxt som ökar intresset. De utländska investeringarna kommer framför allt inom högteknologi, e-handel, logistik samt forskning och utveckling. Däremot minskar investeringarna i tillverkningsindustrin, bland annat därför att investerarna söker billigare arbetskraft i andra länder. 

God återhämtning

Investeringsflödet in i Kina skulle kunna motsäga talet i både Kina och USA om att en ”decoupling” är på väg, alltså att utländska företag börjar söka sig bort från ”världens verkstad” – en skilsmässa för att bygga upp alternativa leverantörskedjor. Förutom billigare arbetskraft söker de aktuella företagen ökad kontroll och ibland större geografisk närhet. Indien, Vietnam och Mexiko är exempel.

Trenden att dra sig ur Kina är stark när det gäller just tillverkning. Det visar den Hongkongbaserade journalisten och författaren Johan Nylander med all önskvärd tydlighet i sin rykande färska och översiktliga bok ”The Epic Split” (se faktaruta efter artikeln). 

Samtidigt accelererar återhämtningen i den kinesiska ekonomin efter chocken med corona. I november ökade inköpschefsindex för nionde månaden i rad. Index för tillverkningsindustrin har inte varit så högt på tre år och index för övriga näringar inte så högt på åtta år.

Både produktionen och efterfrågan stiger och ekonomin skulle kunna växa med 6.6 procent under fjärde kvartalet enligt inhemska börsmäklare – eller något lägre enligt utländska bedömare. Internationella valutafonden IMF tror på en kinesisk tillväxt på 8.8 procent nästa år.

Stödåtgärder och finansoro

Trots de positiva siffrorna ser det ut som om regeringen håller fast vid sina finansiella stödåtgärder. Det beror på 

osäkerheten kring pandemins utveckling i omvärlden och arbetslösheten på hemmaplan. 

Det finns också en ny oro kring obligationslånen där flera statliga företag på sistone inte kunnat sköta betalningarna på sina lån. Statliga bolag står för över hälften av marknaden. De brukar betraktas som säkra papper, men nu verkar det som om regeringen inte tänker rädda de krisande bolagen. Det är fråga om bolag som kan ha uppåt 70 inhemska och utländska banker som långivare.

I värsta fall skulle oron kunna sprida sig till hela banksektorn. Just denna sektor fick ta emot en rejäl bredsida från landets mest framgångsrika storföretagare, nämligen Alibabagruppens grundare Jack Ma. I ett uppmärksammat brandtal anklagade han de statliga kinesiska bankerna för att vara föråldrade och ”ge medicin mot demens till barn som är förlamade av polio”. Han kallade dem också gammeldags pantbanker.

 

Tio dagar senare ingrep president Xi Jinping personligen och stoppade den rekordstora och långt framskridna börsintroduktionen för Ant Group, ett snabbväxande finansbolag som Jack Ma kontrollerar. Gruppen har givit krediter till över 20 miljoner småföretag och närmare 500 miljoner individer, alla kunder som de gamla statsbankerna ignorerar.  

Jack Ma gick för långt

Jack Ma hade uppenbarligen gått för långt både finansiellt och verbalt. Ingen har utmanat högsta ledningen offentligt som han denna gång – och ändå är även han medlem av det styrande kommunistpartiet. Det är något av årets händelse i Kina. Regeringen tvingar nu Ant att antingen skära ner på långivningen eller öka sitt eget kapital. Vi kan också se det som ett inslag i partiets ökande kontroll över de privata företagen.

Nyfikenheten är stor i omvärlden på hur förbindelserna mellan Kina och USA ska utvecklas med Joe Biden som ny president. Han har förväntningar på sig från både demokrater och republikaner att fortsätta markera mot Peking för vad Washington ser som förbrytelser mot mänskliga rättigheter i både Xinjiang och Hongkong.

Men Joe Biden kommer troligen inte att avveckla Donald Trumps handelskrig i brådrappet. Även de tongivande i demokratiska partiet står för en kritisk linje gentemot Peking när det gäller handel och marknadstillträde. Fast Biden lär i alla fall efterhand justera de mest äventyrliga och självförstörande inslagen i företrädarens tullstrategi. 

Donald Trump har lämnat walk over i det strategiska spelet kring regionala frihandelsavtal. Då kliver Kina fram och tar en huvudroll i en ny handelsunion som bildades i november. Den omfattar Kina, Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och de tio medlemsländerna i Asean, det vill säga den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen (se faktaruta efter artikeln.) 

Målet är full frihandel

Det nya frihandelsavtalet kallas RCEP, vilket står för Regional Comprehensive Economic Partnership. Avtalet syftar till full frihandel inom 20 år och samlar ungefär en tredjedel av världshandeln, liksom den globala befolkningen och bnp. 

Genombrottet kom efter tolv års förhandlingar. Det är en logisk följd av att Trump tog USA ut ur Trans-Pacific Partnership (TPP) som samlar länder på båda sidor av Stilla havet men som nu hamnat i bakvatten. 

Äran för RCEP borde tillfalla länderna i Asean som med diplomatisk envishet hanterat de större makterna som Kina och Japan. Men i slutskedet fick alltså Peking en avgörande roll som öppnar för Kina att framstå som en ledare inom globalisering och multilateralt samarbete.

Det återstår att se om Joe Biden kommer att närma sig den nya unionen eller om han försöker att blåsa nytt liv i TPP. Generellt har han sagt att han vill samarbeta med USA:s traditionella partners, inklusive EU, i kontakterna med Kina. Detta till skillnad från Trumps isolationistiska linje.

Utspel från Bryssel planeras

Den tillträdande USA-presidenten kan i alla fall förvänta sig ett utspel från Bryssel om att skapa en mekanism som ska hjälpa EU och USA att hålla efter Kina i den globala handeln med högteknologi. Det uppger källor i Bryssel för den amerikanska nätbaserade tidningen Politico.

Handelsfrågorna är inte den enda störningen. Som president för en av två stormakter vid Stilla havet måste Joe Biden förhålla sig till den kinesiska expansionen i Sydkinesiska sjön. Där bygger Kina stora konstgjorda öar som blir militära flyg- och flottbaser. 

Samtidigt ökar också Pekings vapenskrammel gentemot Taiwan, som ledarna på Kinas fastland betraktar som en utbrytarprovins. I en essä i oktober skrev Joe Biden att USA bör fördjupa sina relationer med Taiwan, som han kallar en ledande demokrati. 

USA har kvar sina marina styrkor i området och sina baser i Japan och Sydkorea. ”Vi är en Stillahavsmakt”, skrev Joe Biden i essän. Men idag är det Kina som har den största flottan räknat i antal fartyg. Hursomhelst ökar den militära spänningen i regionen.

Hök eller duva

Michèle Flournoy var nummer två i försvarsministeriet under Barack Obama. Hon tycker att Washington ska kommunicera att USA kan sänka hela Kinas flotta i Sydkinesiska sjön och alla kinesiska handelsfartyg inom 72 timmar. ”Det borde avhålla Peking från att anfalla Taiwan”, skrev hon i en utförlig översikt i tidskriften Foreign Affairs i juni. 

Kommentatorer invänder att det skulle kräva alltför stora omdisponeringar och uppoffringar av USA:s styrkor. En del såg Michèle Flournoy som blivande försvarsminister. Andra tycker att hon är för hökaktig och det är möjligt att Joe Biden håller med. Till slut har han nominerat den pensionerade fyrstjärnige generalen Lloyd Austin.  

Kommer Joe Biden själv att vara hök eller duva eller mittemellan. Det skulle nog ledarna i Peking gärna vilja veta. Kinas mångårige ambassadör i Washington Cui Tiankai varnade apropå Bidens tillträde:

”Om USA:s politik syftar till att omringa Kina eller bilda en så kallad enad front mot Kina spelar det ingen roll om ni gräver fällan själva eller tillsammans med andra. USA:s förhållande till vissa allierade får inte återgå till det gamla.”

Faktaruta

Asean,Association of Southeast Asian Nations, bildades 1967 av Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Singapore och Thailand. Dessa fem mycket olika länder förenades av en gemensam rädsla för det kommunistiska Kina under 1960-talets kulturrevolution och kalla krig. Från och med 1984 tillkom Brunei, Kambodia, Laos, Myanmar och Vietnam. 

Asean har många former av samarbeten och utbyten. Medlemmarna har börjat sträva efter att skapa något liknande EU, men har en bra bit kvar. 

TPP, Trans-Pacific Partnership, omfattade tolv länder kring Stilla havet när avtalet med sikte på ökad frihandel skrevs under i februari 2016: Australien, Brunei, Chile, Japan, Kanada, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore, USA och Vietnam.   

I januari 2017 drog den nyinstallerade presidenten Donald Trump tillbaka USA:s underskrift. Ett år senare förnyade de elva kvarvarande medlemmarna avtalet. 

The Split. Den fullständiga titeln på Johan Nylanders bokärThe Split. Why ’Made in China’ is going out of style.Utgiven på One Hour Asia Ltd.Sök på johannylander.com.

Vilken linje har Trump och Biden mot Kina?

Min artikel för KinaNytt (Sweden-China Trade Council)

På tisdag ska USA välja president. Vad betyder det för relationerna mellan Kina och USA om Donald Trump får förnyat mandat eller om Joe Biden vinner? Vad tycker de kinesiska ledarna om den äventyrlige Trump och vad tycker de om den mer strikte Biden?

Med Joe Biden i Vita huset kan vi vänta oss en återgång till en mer konventionell utrikespolitik, mer professionell, mindre personlig, mindre emotionell. 

Biden har flera gånger lovat att åter engagera USA:s gamla vänner och allierade, just de som Donald Trump antingen struntat i eller läxat upp. Biden vill samla EU och Storbritannien för att tillsammans kunna sätta tryck på Kina och tvinga Peking ”att ändra sitt oförskämda beteende och spela efter internationella regler”. 

Vad gäller Trumps handelskrig mot Kina är Biden försiktig. Han har visserligen kallat första fasen ”en total katastrof”. Underskottet  i handeln med Kina är 43 procent högre än när Trump tillträdde. Men Biden säger i alla fall att han ska börja med att titta på tullsatserna innan han går vidare. 

Tillgång till Kinas marknad

Samtidigt är även många på den demokratiska sidan delvis införstådda med Trumps ambition att pressa Peking till eftergifter. Framför allt vill de att Kina ska ge amerikanska företag större tillgång till sin marknad, ett återkommande klagomål som även EU har.

Både Trump och Biden försöker locka väljare med likartade tankar om hur de ska blåsa nytt liv i industrin på hemmaplan och minska beroendet av leverantörskedjor från Kina. De vill bland annat ta hem arbetstillfällen från utlandet och straffa företag som flyttar ut jobb. Men deras strategi skiljer sig åt. Trump vill att USA ska föra ”kriget” på egen hand. Biden vill återigen engagera USA:s allierade för att gemensamt pressa Kina. 

Båda kandidaterna vill visa sig tuffa mot Kina. Den amerikanska opinionen gentemot Kina har svängt till kraftigt negativ under senare år. Vad gäller inställningen till Xi Jinping som politiker och person har Biden gått så långt som att kalla honom ”en bandit” när det gäller mänskliga rättigheter och politiken i Xinjiang och Hongkong. 

Bilden av Xi Jinping

Däremot har Donald Trump i början av bekantskapen kallat den kinesiske presidenten både ”briljant” och ”en god vän”. Men nu i valkampanjen utmålar han Kina som huvudmotståndaren i världspolitiken och säger att Kina kommer att få betala dyrt för att ha släppt ut coronaviruset i världen. Han kallar det konsekvent ”Kinaviruset”. Samtidigt fortsätter han att anklaga Biden för att vara mjuk mot Kina. ”Om Biden vinner, vinner Kina”, säger han. 

Trump har öppnat en ny front mot Kina, nämligen i den teknologiska kraftmätningen. Han stänger dörren för telekomleverantören Huawei till amerikanska nätverk och uppmanar Europa att göra likadant. Han försöker också reglera kinesiska appar som TikTok och WeChat.

Donald Trump har inlett processen att ta USA ut ur klimatavtalet från Paris 2015. Joe Biden lovar att landet ska vara kvar. Där finns det en möjlighet att världens två största ekonomier USA och Kina ska kunna samarbeta för att nå klimatmålen och närma sig EU i det arbetet. 

Klimatlöfte från Xi

Ingenting är givet, men den kinesiske presidenten Xi Jinping lovade i alla fall i ett tal till FN:s generalförsamling i september att Kina ska bli koldioxidneutralt till 2060. Det är det mest konkreta klimatlöftet hittills från Peking. 

Vilken av kandidaterna kan Kina tänkas favorisera? En vanlig teori är att de kinesiska ledarna inte har något emot att Trump får fyra år till. Hans nyckfulla och destabiliserande utrikespolitiska linje under mottot ”America first” har minskat USA:s engagemang i många regioner och internationella organisationer. Han har lämnat dörren öppen för Kina att flytta fram sina positioner som en ny världsmakt. 

Å andra sidan behöver Kina en stabil omvärld för att kunna återhämta sig i ekonomin efter utbrottet av coronaviruset och göra sig mindre beroende av exportinkomsterna. Då är ju Biden mer förutsägbar.

Ökad spänning

Den ökande spänningen i Sydkinesiska sjön mellan kinesiska och amerikanska flottenheter något som mannen i Vita huset måste hantera, vem det än blir. Likaså konflikten kring Taiwans framtid. Under Trump har USA höjt sin profil där med besök på hög tjänstemannanivå och med nya vapenförsäljningar. 

Vem som än vinner presidentvalet har talet nästan tystnat helt om att Kina så småningom kan öppna sig och bli mer demokratiskt genom ökat internationellt utbyte eller bara genom att engagera landet ekonomiskt och handelspolitiskt.