Kina utmanar Trump och försöker dämpa ekonomiska farhågor

Folkkongressen avslutad

Kina utmanar kraftfullt Donald Trumps uppfattning i handelsfrågorna. Samtidigt bekräftade den kinesiske premiärministern Li Keqiang på onsdagen att det ska bli ett toppmöte mellan Kinas och USA:s presidenter.

Av GÖRAN LEIJONHUFVUD för KinaNytt, Sweden-China Trade Council

Li Keqiangs kommentarer kom på en presskonferens som avslutade nationella folkkongressens årliga möte i Peking. Kongressen är landets motsvarighet till ett parlament, fast de 3 000 handplockade delegaterna är mycket fogliga.

Det var ett möte som annars präglades av att presidenten Xi Jinpings allt starkare ställning underströks ytterligare. Det är han som nu hela tiden framhålls som ”kärnan” i högsta ledningen, en beteckning som går tillbaka till Mao Zedong när denne var som mäktigast för 50 år sedan.

När Li Keqing fick frågan vad som varit hans största framgång under fyra år som premiärminister använde han den nya formeln om den högste ledaren. Han svarade:

”Den största framgången är den rimliga ekonomiska tillväxten under kommunistpartiets ledarskap med Xi Jinping som kärnan”.

I sin rapport vid folkkongressens inledning nämnde han kommunistpartiet och Xi Jinping många fler gånger än vad han gjort tidigare. Det har också att göra med att partiet förbereder sin stora kongress i höst, en händelse som inträffar vart femte år. Inför den präglades den nu avslutade folkkongressen av försiktighet, inga stora initiativ presenterades.

Handelsfrågorna

På en fråga från amerikanske tevebolaget CNN svarade Li Keqiang att det är USA som skulle förlora mest på ett handelskrig med Kina som Donald Trump har hotat med:

”Även om Kina har ett överskott i den bilaterala handeln med USA så går 90 procent av vinsterna där till amerikanska företag.”

Han tillbakavisade Trumps anklagelser om att Kina stjäl de amerikanska industrijobben och hävdade i stället att Kina skapat en miljon jobb i USA bara under fjolåret.

”Kina tjänar på globaliseringen och Kinas dörrar kommer bara att öppnas ännu mera”, försäkrade premiärministern.

I handeln med EU eftersträvar Kina balans. ”Vi söker inte avsiktligt ett överskott”. Li Keqing vill se ett starkt Europa efter Brexit.

Li Keqiang

Li Keqiang är hjärtligt trött på talet om en hård landning för Kinas ekonomi.

Ekonomin

Han sade att målsättningen på ungefär 6,5 procents tillväxt för i år ”inte är låg och inte heller lätt att uppfylla”. Han sade sig vara hjärtligt trött på talet om risken för en hårdlandning av ekonomin. Han tillade att Peking har flera alternativ för att hantera ekonomiska risker, eftersom statsskulden exempelvis är låg, under 3 procent.

När det gäller landets svåra luftföroreningar sade premiärministern för första gången att regeringen inte är klar över alla orsakerna till att smogen blivit så allvarlig. Han berättade att regeringen nu bildar en särskild forskningsfond för att ta reda på orsakerna i grunden. Han sade sig verkligen förstå folks oro.

 

Sitt stilla i båten

Analys av GÖRAN LEIJONHUFVUD i KinaNytt, Sweden-China Trade Council

Stabilitet och lugn är högsta prio i Kina inför årets stora händelse som är kommunistpartiets kongress i höst. Det gäller att sitta stilla i båten. Det präglade också talet av Kinas premiärminister Li Keqiang när han på söndagen inledde årets session i landets ”parlament”, den så kallade folkkongressen. Regeringen siktar till exempel på en något sänkt tillväxt efter ett år med lägsta BNP-ökningen på 26 år.

I regeringens rapport till folkkongressen gick premiärministern samtidigt emot de protektionistiska tendenserna i världshandeln.

Li Keqiang

Li Keqiang, en försiktig premiärminister

Höstens partikongress överskuggar alltså folkkongressen. Partiets kongress äger bara rum vart femte år. Denna gång väntas partimötet utse Xi Jinping till en ny femårsperiod som partichef och fastställa vilka som ska sitta i den innersta maktkärnan.

Folkkongressen som nu pågår är formellt som ett parlament, men de 3 000 utsedda delegaterna förväntas bara säga ja och amen till vad som föreläggs dem. Folkkongressen samlas en gång varje år, vanligen i mars. Det hindrar inte att premiärministerns rapport brukar ge oss en del viktiga signaler.

Dämpa överkapaciteten

Årets mål för tillväxten är 6.5 procent, en sänkning från fjolåret då målsättningen var 6.5 till 7.0 procent och ökningen landade på 6.7 procent.             En del av den fortsatta sänkningen i år handlar om att få utrymme för att komma åt överkapaciteten i många stora statliga bolag, så kallade zombieföretag. Produktionen av kol ska sänkas med över 150 miljoner ton och kapaciteten för ståltillverkningen ska minska med 50 miljoner ton. Kina har mött kritik och strafftullar för dumpade stålpriser på världsmarknaden.

Att tillverka mindre stål och bränna mindre kol hänger också ihop med miljömålen. Li Keqiang lovade att ”arbeta hårdare” för att angripa föroreningarna. Har vi hört det förut? Det har han sagt varje år sedan han tillträdde för fem år sedan. Ändå drabbades hela norra Kina denna vinter av långa perioder av livsfarlig smog.

Premiärministern sade att hädanefter ska alla källor till föroreningar inom industrin placeras under konstant övervakning online.

Att försiktigt bromsa tillväxten handlar också om att försöka strama åt krediterna och penningmängden för att hantera de bubblor som många varnar för på fastighetsmarknaden och i det finansiella systemet.

Lugna medelklassen

Egentligen skulle Kinas ledare vilja införa en fastighetsskatt för att dämpa marknaden. Den reformen finns inskriven i den nuvarande femårsplanen. Men på en presskonferens inför folkkongressen framgick att skatten i alla fall inte kommer i år. Det beror säkert på att ledningen inte vill skapa oro under tiden fram till partikongressen. Kommunistpartiet har i dag sitt starkaste stöd hos medelklassen i städerna, det vill säga de nya bostadsägarna som sitter i tillväxtens vinnarhål.

Bland övriga punkter i den digra rapporten kan vi notera att regeringen ska lägga fram en plan för att knyta ihop ett kluster av städer i området Guangdong–Hongkong–Macao. Samtidigt kom det för första gången in en varning för att försöka hävda oberoende för Hongkong såsom flera yngre aktivister där börjat göra. ”Den rörelsen kommer att leda ingen vart”, sade premiärministern.

Li Keqiang liknade Kinas ekonomi med ”en fjäril som kämpar för att komma ut ur sin puppa, en löftesrik förvandling men också en process med stora svårigheter”.

Motverka protektionismen

Utanför landets gränser lovade premiärministern att ”Kina ska fortsätta att bidraga till den existerande världsordningen och motsätta sig varje form av protektionism”. Adressen till Donald Trump och andra populister i västvärlden var tydlig och Kina är ju ett stort exportland.

Samtidigt sade han att läget både hemma och utomlands har blivit ”mycket mer komplicerat och allvarligt”. Han talade om att stärka försvaret med en budgetökning på 7 procent, som särskilt ska gå till flygvapnet och marinen – det senare säkert med tanke på konflikten kring Kinas territoriella krav i Sydkinesiska havet.

Folkkongressen brukar vara i cirka tio dagar. Den avslutas med en stor presskonferens med premiärministern, den enda som han ger under året.

”Helt galen jakt på det moderna”

Min artikel om arkitekten Wang Shu på Louisiana, införd 19 februari i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan:

En amatör i världsklass

wang-shu-portratt

Den kinesiske stjärnarkitekten Wang Shu är lagom vanvördig och verkar utanför det etablerade systemet. Samtidigt skördar han internationella utmärkelser. Han talar ofta om ”raseringen av kulturarvet” i Kina och om hur det styrande kommunistpartiet har hetsätit tillväxt i 30 år. Partiet har satt igång en rivningsvåg och tillåter statliga byggbolag och privata entreprenörer att förstöra stadsbilden med en enformig löpande band-arkitektur, menar han. Skyskraporna står på rad och i förorterna formerar identiskt likadana villor hela bataljoner.

Wang Shu är förtvivlad.

– 90 procent av den äldre bebyggelsen är borta. Det är en total kollaps och en helt galen jakt på det moderna, säger han då vi möts på Louisiana konstmuseum i Danmark.

– Hur kan en nation som värnat så mycket om naturen göra så här?

Han varnar även andra länder för att kinesiska företag kan komma att förstöra deras kulturarv. Hans egen skräckbild hämtad från verkligheten beskriver han som:

– Det finns 3 000 städer i Kina med över 500 000 invånare var. Och överallt ser det ut som i USA. Men det är tur att Kina är så stort. Jag kan trots allt hitta uppdragsgivare ute i provinserna som vågar satsa på oprövade former för byggnader och design.

Mycket av den trista stadsbilden skapas på stora, oftast statliga byråer som kan ha uppåt ett par tusen anställda. Wang Shu ställer sig alltså utanför detta.

Nu kan vi se hans prisade och omdiskuterade verk på Louisianas mycket välgjorda utställning. Den inleder museets serie om den skapande processen hos en rad yngre uppmärksammade arkitekter.

För Wang Shu står hoppet till landsbygden, men där har de lokala ledarna ofta sin egen dagordning för att slå mynt av marken, menar han. I bakgrunden bläddrar en skärm fram bilder från ett av hans pilotprojekt i en sydkinesisk by. Där blandar han varsamt in nya hus i den äldre bebyggelsen. Landsbygden måste inte urbaniseras arkitektoniskt, hävdar han bestämt.

Wang Shu by.jpg

Wang Shu har sin egen filosofi kring skapandet. Den utvecklar han i ett mångordigt manifest om ”Amatörarkitektur”. Han vill närma sig varje uppgift med ett öppet sinne, välja material och lösningar efter lokala förutsättningar.

– Precis som hantverkarna i byarna alltid har byggt utan ritningar och utan att ens ha hört talas om arkitekter.

Det är så han kommer fram till begreppet amatör och han använder det i namnet på den arkitektbyrå han startade för 20 år sedan tillsammans med sin fru Lu Wenyu i parets trånga lägenhet.

Den 53-årige Wang Shu är full av vad som ser ut som motsättningar, men som kanske inte är det. Han pläderar för en amatörisk arkitektur. Samtidigt finns det få som är så utbildade i ämnet som han. Förutom grundexamen har han flera års extra studier. Men redan på universitetet var han gossen Ruda.

– Jag gick inte på föreläsningarna utan hellre till biblioteket för att läsa. Jag gick ut på stan och reste på landsbygden och gjorde min egen forskning. Jag tittade på byggnader, på detaljer och tekniker. Jag lärde mig de naturliga materialens egenskaper av hantverkarna.

Wang Shu är också en traditionalist som kan uppfattas som en futurist. Han bottnar framför allt i det kinesiska landskapsmåleriet där berg och vatten harmonierar. Det är en konstform som alltid stått sig stark i hemstaden Hangzhou.

Han inspireras av dessa element i sina byggnader och förmedlar gärna perspektiv och skalförhållanden från naturen. Hans mest kända försök i den vägen är museet i Ningbo, en kompakt massa av sten och tegel som reser sig insprängd i stadens nya finansdistrikt. Stora delar av fasaden består av återanvända tegelstenar i olika nyanser av grått. De räddades från just de gamla kvarter som revs för att ge plats för finanspalatsen. Stenarna har pusslats ihop på samma sätt som lokala stenhuggare reparerat tyfonskadade hus i århundraden. Så bevarar Wang Shu spår av bykulturen – det är inte hållbarhetstanken som är primär.

wang-shu-ningbo-museum-6827

Museet i Ningbo bidrog starkt till att Wang Shu fick Pritzker-priset 2012, det finaste en arkitekt kan få. Han fick det trots att insidan av museet fått kritik för att vara svårnavigerad.

Wang Shu har nästan bara gjort signaturbyggnader, som museet och ett stort universitetsområde, där han i båda fallen strävar efter en bykänsla. Jag frågar om han kan omsätta sina ideal till att bygga billiga bostäder för medel- och låginkomsttagare i städerna, där priserna på mark och bostäder skjuter i höjden.

– Det måste i så fall bli på landsbygden. Det är så ont om mark i städerna.

Wang Shu är splittrad inför berömmelsen och vill behålla byrån liten.

– Framför allt vill jag påverka mina studenter med mina idéer.

Utställningen på Louisiana pågår till och med 30 april.

Göran Leijonhufvud är tidningens kulturkorrespondent i Peking och författare, senast till ”Pionjär och veteran. 50 år med Kina” (Albert Bonniers förlag)

Shakespeare stor i Kina

I ett Kina som återigen snävar in gränserna mot utländska kulturyttringar finns det fortfarande plats för en pjäsförfattare som kineserna familjärt kallar ”gamle Sha”. Det handlar om William Shakespeare. 400-årsminnet av bardens död är nästan lika uppmärksammat i Kina som i Europa.

Jag blev påmind om Shakespeares starka ställning när jag hörde vad studenterna på Tekniska högskolan i den sydkinesiska hamnstaden Xiamen gjort i sommar. Högskolans teaterklubb har spelat olika pjäser av Shakespeare på engelska och på kinesiska. Publiken har oftast bestått av fascinerade gymnasieelever som stannat kvar när ridån gått ner och ställt rader av frågor.

Skådespelarna är alltså teknologer som siktar på en karriär som ingenjörer och företagsledare, men de säger att de ”gillar språket och möjligheten att ställa filosofiska och moraliska frågor”.

I över hundra år har Shakespeare – Shashibiya på kinesiska –  varit ett namn på allas läppar bland kinesiska intellektuella under olika regimer. Och enligt en brittisk enkät är det faktiskt fler kineser än britter som anser att Shakespeare är relevant än i denna dag. 76 procent av kineserna tycker det, jämfört med 57 procent av britterna. Intresset för skalden får också ny näring av den snabbt ökande kinesiska turismen till Storbritannien.

Royal Shakespeare Company hakar på och sponsrar en översättning till kinesiska av Shakespeares samlade verk med alla de 37 pjäserna och 154 sonetterna.

För den nya kulturrörelsen i Kina i början av 1900-talet representerade William Shakespeare det moderna. Även om han inte var samtida så såg hans översättare till att ge hans verk ett modernt kinesiskt vardagsspråk – till skillnad från den inhemska teatertraditionen.

Kineserna kan exempelvis knyta an till Hamlets kamp för att hämnas sin mördade fader, eftersom det konfucianska tänkandet med respekt och lojalitet mot föräldrarna fortfarande är mycket viktigt.

Dessutom har Shakespeares dramer om maktkamp vid hovet och korrumperade ämbetsmän visat sig fullt tillämpliga på den kinesiska verkligheten, även under kommunistpartiets styre.

När kommunisterna tog makten 1949 förblev Shakespeare godkänd, eftersom Karl Marx och Friedrich Engels sagt att hans pjäser innehöll en realistisk kritik av feodalismen.

Under kulturrevolutionens tumult 1966-76 hörde den brittiske ikonen däremot till dem som Mao Zedong fördömde. Nästan allt utländskt var lovligt villebråd då.

Men Shakespeare var snabbt tillbaka. 1980 kom en uppmärksammad teveföreställning där Macbeth och Lady Macbeth oundvikligen ledde de kinesiska tittarnas tankar till maktparet Mao Zedong och hans maka Jiang Qing.

Shakespeare in China

I en uppsättning av Richard III från 2012 (bilden ovan) har regissören Wang Xiaoying helt enkelt flyttat handlingen från det engelska hovet till ett kinesiskt kejsarpalats – utan att ändra någonting på karaktärerna.

”Shakespeares sanslösa skräckföreställning om makt och paranoia är tidlös och allmängiltig och det är just det jag vill få fram”, sade Wang Xiaoying när hans version visades i England i fjol.

Frågan är nu bara hur länge William Shakespeares pjäser tolereras av Kinas nuvarande mäktige ledare Xi Jinping, som visat sig ha ett mycket starkare kontrollbehov än sina närmaste företrädare.

(Texten är min krönika i Helsingborgs Dagblad den 22 augusti.)

Objudna gäster tystar kritisk röst

28ec1442-4dc8-11e6-ba91-9b331c0ddad9_486x-1

Du Daozheng – hur länge får han höras?

En ovanlig dag på jobbet

Häromdagen dök en grupp objudna gäster upp på redaktionen för Yanhuang Chunqiu i Peking, en av ytterst få frispråkiga tidskrifter som finns kvar i Kina, kanske den sista. Besökarna slog sig ner vid några skrivbord, beställde dit mat, de åt och de sov över. Efterhand fick tidskriftens mångåriga medarbetare besked från högsta censurbyrån att de objudna gästerna var den nya redaktionen. Själva hade de fått sparken.

Allt tyder därför på att en viktig röst tystnar, en stämma som vågade kräva att Kina borde fungera som en konstitutionell demokrati enligt författningens bokstav. Tidskriften har också kritiskt granskat det styrande kommunistpartiets historia.

Grundaren och ansvarige utgivaren, den 93-årige Du Daozheng, får inte vara kvar eftersom han är ”för gammal”. Även chefredaktören och övriga ledningen tvingas gå.

Det är Du Daozhengs tidigare erfarenheter från partiets innersta maktkärna som är hans styrka. Han var faktiskt själv en gång högste censor, fast under en mycket öppnare period på 1980-talet. Den öppenheten tog slut när studenter började ifrågasätta partiets envälde. En falang av hökar kallade in armén som massakrerade fredliga demonstranter i Peking den 4 juni 1989.

Jag mötte själv Du Daozheng när jag var med i en journalistdelegation i Peking 1979. Han är en av de mest avspända partitjänstemän jag träffat under alla mina år i Kina. Han talade redan då om att vissa tidningar skulle få en något friare roll.

Det var för 25 år sedan som han grundade tidskriften Yanhuang Chunqiu – Kinesiska Annaler i ungefärlig översättning. Bakom stod en stiftelse med stöd från flera liberala partiveteraner. Men 2014, när den alltmer diktatoriske presidenten Xi Jinping blivit varm i kläderna, tvingades redaktionen inordna sig under kulturministeriet och därmed ökade partiets kontroll.

Det blev kontroverser kring nästan vartenda nummer, ofta därför att tidskriften fortsatte att ifrågasätta partiets överslätande historieskrivning kring den kaotiska kulturrevolutionen 1966-76 och den stora svälten 1958-61 – båda katastrofer som berodde på partichefen Mao Zedongs hybris och missgrepp.

Redaktionen har också ifrågasatt den hejdlösa nyliberalismen inom delar av ekonomin, samtidigt som den för några år sedan pläderade för en svensk socialdemokratisk modell.

Om Yanhuang Chunqiu försvinner som fri kritisk granskare blir det en lika stor förlust för mångfalden som när Xi Jinping såg till att snöpa den orädda grävande Söderns Veckoblad (Nanfang Zhoumo) i januari 2013.

Den som i dag söker en bredare samhällsdebatt tvingas leta efter enstaka artiklar i mindre, akademiska publikationer eller skanna internet efter tillfälliga inlägg. Så hårt slår presidentens påbud tidigare i år om att alla medier och alla journalister måste ”visa absolut lojalitet mot partiet, älska partiet och skydda partiet”.

Nu försöker de avsatta medarbetarna på Yanhuang Chunqiu gå till domstol. De hänvisar till sitt avtal med kulturministeriet 2014 som skulle garantera tidskriftens redaktionella autonomi. Troligen en fåfäng kamp.

”Men vi ska slåss för vår sak till slutet”, säger Du Mingming, dotter till grundaren. ”Vi är hellre skärvor som det lyser om än en kakelplatta i mängden.”

(Ovanstående är min krönika i Helsingborgs Dagblad publicerad i dag den 24 juli.)

Bildextra

CmYWAyZVIAEuPim

Studenternas bostadslänga på lärarhögskolan i Kanton.

Bilden vann andra pris i Travel Photographer of the Year, National Geographic.

Photo and caption by Wing Ka H.

This photo was taken on my last trip to Guangzhou, China. This place is the school dormitories of South China Normal University. When I was hanging around, most of them were taking a break. After lunchtime, they needed to go back to study.