Pittoreskt misch-masch på Kunskapskanalen

Varning, varning! Såg första delen av ”Karavanvägern till Tibet” på Kunskapskanalen. Bilderna är ofta fantastiska, men innehållet är ett misch-masch av felaktiga uppgifter.

Dokumentären är en samproduktion mellan den kinesiska provinsen Yunnans statliga tevekanal och ett par franska bolag, enligt eftertexterna. Men Yunnan TV har uppenbarligen haft ett stort inflytande och svarar för fotot. Jag ser för mig hur turistmyndigheterna i provinsen gnuggar händerna av förtjusning över mängden av pittoreska bilder med mer eller mindre lös anknytning till den gamla karavanvägen.

Mina övriga invändningar i urval:

  • Speakertexten ger det felaktiga intrycket av att rutten fortfarande används i full skala. Tidsangivelser är svävande.
  • Texten blandar hela tiden ihop de religiösa uttrycken för olika folkgrupper längs rutten. I ett sammanhang inkluderas nakhifolkets dongbakult och yifolkets naturdyrkan och begrepp som ”den heliga skogen” i den tibetanska lamaismen.
  • Texten ger det felaktiga intrycket att den tibetanska kulturen är ett matriarkat. Folkgruppen mosuo på gränsen till Tibet är däremot ett matriarkat.
  • Direkta felöversättningar och missförstånd. När exempelvis en intervjuperson talar om åsnor, säger översättningen hästar.

Men se gärna de båda avsnitten. De vackra scenerierna och miljöerna finns ju där. Tag bara informationen med en stor nypa salt.

Rättelse

I mitt senaste blogginlägg ”Kan en ledare verkligen ta en vanlig taxi?” kallade jag Xi Jinping president. Det var både rätt och fel. Den påstådda taxiresan ägde rum den 1 mars, enligt tidningen Ta Kung Pao. Då var Xi Jinping ”bara” partichef i Kinas kommunistiska parti, ännu inte utsedd till president, det var några dagar kvar till dess.  

Kan en ledare verkligen åka vanlig taxi?

Kinas nye ledare Xi Jinping tog en vanlig taxi i rusningstrafiken för några dagar sedan. Det skrev den Pekingvänliga tidningen Ta Kung Pao i Hongkong i en stort uppslagen artikel.

Under 26 minuter den 1 mars färdades partichefen Xi Jinping i taxin. Chauffören diskuterade föroreningarna i Peking med sin kund. Efter ett tag insåg han att det var landets nye ledare i egen hög person han körde, skrev Ta Kung Pao. Chauffören passade då på att prisa Xi Jinping för att han inte verkar ha några problem att umgås med vanligt folk – till skillnad från de flesta andra ledare.

Den officiella nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) bekräftade historien på sin egen blogg efter några timmar. Uppmärksamheten på kinesiska internet blev enorm och de flesta mikrobloggarna som yttrade sig var förtjusta.

Men regeringens egen röst tvingades snart dementera alltihop. Hela historien var ”påhittad och förfalskad”, förklarade Nya Kina. Av vem och varför har vi inte fått veta.

Att ansvariga journalister i Hongkong och Peking svalde betet kan bero på att berättelsen passar in i en dramaturgi om Xi Jinping som en folknära numera president som propagandamakarna börjat bygga upp. Det är också ett tecken på att många kineser verkligen längtar efter en sådan person i högsta ledningen som inte sätter sig på sina höga hästar.

I stället blev upplösningen nätkommentarer i stil med denna:

”Ha, vilken högre ledare skulle åka i en taxi? Inte ens en borgmästare skulle göra det!”

Nyligen förbjöd högsta censurmyndigheten kinesiska medier att använda ”icke auktoriserad information från utländska medier och hemsidor”. Vad ska man då säga om den falska information om presidentens taxiresa som regeringens egen nyhetsbyrå auktoriserade?

Kina skärper censuren

Reportrar Utan Gränser larmar om nya inskränkningar för media i Kina. Censurmyndigheten utfärdade häromdagen ett generellt förbud för att använda ”icke auktoriserad information från utländska medier och hemsidor”.

Organisationen kallar direktivet ett nytt steg i den skärpning av censuren som vi sett sedan kommunistpartiets kongress i november, då nya ledare valdes.

Läs mera här:

http://en.rsf.org/china-ban-on-quoting-foreign-media-17-04-2013,44386.html

Komiska poänger när Kinas ekonomi ”snubblar”

Vem hade trott att Kina en dag skulle vara så inlemmat i kvartalskapitalismen som i dag? Nu reagerar människor världen över på ett par tiondelar hit eller dit i kinesisk tillväxt under det senaste kvartalet. Investeringar omvärderas, portföljer ses över, prognoser justeras.

Visst, det är världens näst största ekonomi och en av de få som fortfarande växer kraftigt. Men dessa närmast panikartade reflexer, som nu när senaste BNP-tillväxten backade från 7,9 procent under fjärde kvartalet i fjol till 7,7 procent under första kvartalet i år – vad står de för?

Experter drar genast slutsatser om att ekonomin ”snubblat” eller ”bromsat upp”.

Jag vet inte, jag är bara en enkel observatör, men ibland kan det bli nästan komiskt med dessa reaktioner, särskilt om man betänker alla felkällor i kinesisk statistik.

Den vanligaste felkällan är alla enheter på lokal nivå som vill framstå som duktigare än vad de är. Visst har kapitalismen gjort sitt intåg i Mittens rike, men samtidigt finns det mycket statlig planering och godtycke kvar. Lokala chefer och provinsguvernörer ser det fortfarande som en karriärväg att rapportera en blomstrande lokal ekonomi. Det, mina vänner, är kvartalssocialismen med kinesiska förtecken.

En helt annan felkälla är att tillväxten å andra sidan kan vara underskattad, därför att korruption, skatteflykt och allmän klurighet gör att det finns en stor svart sektor i ekonomin. Så jag föreslår att vi ska betrakta kinesiska statistikbyråns tillväxtsiffror som enbart grova gissningar.

Men det som står klart, om vi anlägger ett lite längre perspektiv än senaste kvartal, är att Kina går in i en period med lägre tempo. I stället för en genomsnittlig mirakeltillväxt på 10 procent per år i genomsnitt – som under de senaste tre årtiondena – kan det bli flera år med, ja varför inte dra till med 7,7 procent.

Det handlar bland annat om att ställa om till en lägre investeringsnivå och en minskad export och samtidigt introducera mera hållbara metoder. Men det är en annan historia.

 

Två bra vägar till Kinas spännande författare

Kinesisk litteratur upplever fortfarande i stort sett ett töväder som varat sedan 1978 – även om det finns oroande tecken på angrepp mot yttrandefriheten i början av den nyvalde partichefen och presidenten Xi Jinpings regim.

Bild

Nu finns det en utmärkt svensk översikt av denna period, nämligen Nutida kinesisk litteratur – jakten efter det moderna (Carlssons) av Kerstin Johansson. Det finns så mycket mer än fjolårets Nobelpristagare Mo Yan, som också får en presentation i boken.

Kerstin Johansson presenterar flera aktuella författarskap i en mångfald genrer. Hon gör det översiktligt och lättillgängligt. Hon är dessutom bra på att sätta in författarna i ett samhälleligt och historiskt sammanhang.

Kerstin Johansson arbetar till vardags som bibliotekarie i Helsingborg, men har följt kinesisk litteratur i många år och har doktorerat i ämnet. Hon skriver regelbundet i Helsingborgs Dagblad. (Här anmäler jag jäv eftersom jag ofta gör det också!)

Bild

Ett annat mycket bra sätt att bli uppdaterad om den litterära scenen i Kina är att följa den livaktiga blogg som Anna Gustafsson Chen skriver: http://baodaobooks.blogspot.se/

Anna Gustafsson Chen är mest känd som Mo Yans översättare i Sverige. Hennes senaste fina översättning är Tio ord om Kina (Natur & Kultur) av Yu Hua.