Kinas mikrobloggare tänker inte störta kommunistpartiet – ny studie

Tro inte att internets snabba spridning i Kina nödvändigtvis raserar regimen i morgon eller ens i övermorgon. Det är en av de slutsatser man kan dra av en mycket intressant studie av Johan Lagerkvist och Gustav Sundqvist på Utrikespolitiska institutet.

De visar att en stor andel – minst hälften – av Kinas mikrobloggare verkar styrda av den traditionella kinesiska uppfattningen om att vara en ”lojal avvikare”. En sådan dissident kan komma med skarp kritik mot kejsarens styre, eller i dag mot kommunistpartiet, men inte ifrågasätta kejsarens eller kommunistpartiets själva maktinnehav.

I studien undersöker författarna 200 inlägg på Weibo, som är den kinesiska motsvarigheten till Twitter. Urvalet baseras på mikrobloggarnas kommentarer till fyra krisartade politiska händelser under våren 2012.

Bara tre procent av inläggen var direkt kritiska mot det politiska systemet. Lagerkvist och Sundqvist gör det viktiga påpekandet att censuren kan ha raderat ännu mer fientliga inlägg.

Samtidigt kvarstår faktum att väldigt många mikrobloggare agerar som traditionella ”lojala avvikare”. Författarna tycker att deras resultat antyder att den kinesiska bloggosfären knappast kommer att bli en katalysator för demokratisering i en nära framtid.

Jag kan haka på ett uttalande av den kritiske författaren Wang Xiaofang från min essä i Dagens Nyheter för i dag. Jag frågade honom om inte internet med alla bloggare och mikrobloggare kan rubba enpartistaten. Han svarade:

“Nätet har varit viktigt för att avslöja många korrupta ledare och det är mycket väsen därute i bloggvärlden, men det kan inte förändra systemet i grunden. Den politiska och institutionella strukturen måste ändras.”

Johan Lagerkvists och Gustav Sundqvists artikel “Loyal Dissent in the Chinese Blogosphere: Sina Weibo Discourse on the Chinese Communist Party” publiceras i det första numret av Studies in Media and Communication, en amerikansk akademisk tidskrift. Artikeln finns redan fritt tillgänglig online:

http://redfame.com/journal/index.php/smc/article/view/121

Min helsida i DN i dag:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/sa-kan-bloggarna-rubba-kinas-enpartistat

Ai Weiwei utmanar på nytt och jag blir minderårig och censurerad

På nytt utmanar konstnären Ai Weiwei den kinesiska regimen. Och ännu en gång har han funnit ett nytt medium för sitt budskap – en musikvideo.

I videon återskapar han den exakta miljön från när han satt häktad på hemlig plats i 81 dygn med två vakter ständigt vid sin sida. Polisen grep honom för två år sedan när kommunistpartiet fruktade att den arabiska våren skulle sprida sig och utlösa protester även i Kina. Senare har regimen dömt honom för skattefusk i en process som verkar politiskt motiverad.

Hans sång ”Ditt dumma arsle” (Dumbass) på videon innehåller så många grova uttryck och bilderna är också så provocerande att Google sätter en åldersgräns för den som vill se videon på Youtube.

Men i en intervju med Wall Street Journal säger han att han gör detta för att människor inte ska glömma bort de kinesiska åsiktsfångar som fortfarande sitter bakom lås och bom.

Ai Weiwei är spärrad från kinesiska internet, men han tror att många unga ändå håller reda på vad han gör.

Själv råkade jag av misstag ut för Googles censur. För att se videon på Youtube måste man intyga att man är över 18 år. När jag skulle markera mitt födelseår, klickade jag i ren distraktion på 2013 – med andra ord klart minderårig. Så nu är mitt googlekonto spärrat!!

En drönare för säkerhets skull

Fjärrstyrda helikoptrar och robotar som kan ta hand om bomber väckte nyfikenhet bland poliser från hela Kina på säkerhetsmässan i Peking. Polismakten får allt större resurser för att rusta upp.

”Många polisstationer har sådana där helikoptrar”, säger en försäljare på mässan till nyhetsbyrån AFP.

Lokala protester ökar över hela landet. De handlar om missnöje när myndigheterna tar mark från bönderna och ger dem oanständigt dålig kompensation. En annan vanlig orsak till lokala demonstrationer och ibland kravaller är när folk får fabriker med giftiga utsläpp som grannar.

De styrande måste hantera närmare 200 000 så kallade massincidenter om året, enligt de senaste uppskattningarna.

Det är en viktig förklaring till att polisen och säkerhetstjänsten fått kraftigt ökade anslag. I år har de olika organ som sysslar med den inhemska säkerheten ett anslag på 769 miljarder yuan, ungefär lika mycket i kronor. Det är en ökning med 200 miljarder sedan 2010. Och det är större än den officiella försvarsbudgeten.

Därför var det trångt bland montrarna på säkerhetsmässan. Poliser från hela landet ville tydligen köpa upp sig på alltifrån enkla batonger till lögndetektorer och små drönare med videokameror. 

Kina om Kina

Jag säger det igen. ”Kina om Kina” är en mycket gedigen serie som UR producerat och som nu går i repris på Kunskapskanalen. Passa på, eller ta upp den på datorn. Grattis till producenten Lollo Jarnebring och hela gänget. Länge leve public service.

Enda plumpen var påståendet att Kina är på god väg att ta itu med de ofantliga miljöproblemen. Riktigt så väl är det inte. Det avsnittet var annars en bra genomlysning av problematiken.

Bara för att jag var på Kunskapskanalen fastnade jag i en film om pungrävarna i Melbourne och ett skrämmande program om kapitalismens undergång – hela valutasystemet och finansvärlden är en global Ebberöds bank.

Ai Weiwei och Mo Yan – så olika

Konstnären Ai Weiwei, som lever ständigt övervakad av myndigheterna i Peking, fortsätter att försvara sin rätt att tala i politiska och sociala frågor, nu senast i ett samtal med Spiegel Online.

”Jag skulle känna mig obekväm om jag måste ignorera orättvisor”, säger Ai Weiwei.

Han har varit mycket aktiv på sistone och förbereder bland annat sitt bidrag till en utställning i Hongkong. Det blir en sorts kommentar till den kinesiska mjölkskandalen 2008. Mjölk från många leverantörer hade den farliga kemiska tillsatsen melamin, som gjorde så att proteinhalten verkade höjas.

Denna skandal har lett till att fastlandskineser än i dag åker till Hongkong för att hamstra säkrare mjölkpulver. Affärerna tvingas ransonera varan.

Klarspråk från Mo Yan

Till skillnad från Ai Weiwei hoppas Mo Yan, fjolårets Nobelpristagare i litteratur, bara kunna dra sig undan alla politiska och sociala kommentarer. På ett kinesiskt-australiskt litterärt forum i Peking sade han att det är dags att återgå skrivbordet och göra ett bra jobb. Han hoppas att folk ska sluta bry sig om honom när väl årets Nobelpristagare är utsedd.

”Eftersom prispengarna inte kommer från skattebetalarnas fickor, så har jag inga förpliktelser. Jag hatar partipolitik och hur folk gaddar ihop sig på ideologiska grundvalar.”

”Jag vill komma och gå som jag vill, det tillåter mig att se saker och ting från sidan med en klar blick och på så sätt skaffa mig insikter om världen och den mänskliga tillvaron. Jag har varken kapacitet eller intresse för att bli politiker. Jag vill bara skriva i lugn och ro, och arbeta med välgörenhet i tysthet.”

Länkar:

http://www.spiegel.de/international/world/spiegel-interview-with-chinese-artist-ai-weiwei-a-898533.html

http://www.tealeafnation.com/2013/05/i-just-want-to-write-chinese-nobel-laureate-asks-china-and-world-to-leave-him-alone/

En annan värld

Efter 40 dagar är den längsta strejken i Hongkong på sex år över. Hamnarbetarna har godtagit arbetsgivarnas bud på 9,8 procents höjning av dygnsersättningen. Egentligen hade de begärt 20 procent.

Hisnande siffror, sedda med europeiska glasögon. Men Hongkong är världens tredje största containerhamn efter Shanghai och Singapore – tack vare närheten till exportfabrikerna i Kina.

Den kinesiska ekonomin må sakta ner något, men detta är fortfarande en tillväxtzon, så det finns pengar till löneförhöjningar. Fast en del av höjningen blir uppäten av inflationen på över 3 procent.