Revolution på Kinas internet – men inte som du tror

Revolutionen på Kinas internet fortsätter. Men OBS, det handlar inte om att människor använder sociala medier för att utmana makten, för det är det bara ett ytterst fåtal som gör.

Däremot är det stora och viktiga förändringar i brukarmönster. Som att de lågt betalda arbetare som tillverkar smarta mobiler åt globala jättar som Apple och Samsung också är de nya användarna av sådana mobiler, de senaste nätsurfarna.

Antalet användare ökar fortfarande kraftigt. Vid senaste halvårsskiftet fanns 591 miljoner användare enligt kinesiska regeringens eget internetcenter. Det är 45 procent av befolkningen jämfört med nästan det dubbla i Sverige, men en snabb ökning jämfört med bara 16 procent för sex år sedan.

Det blir allt tydligare att alltfler kopplar upp sig med rörliga apparater som smarta mobiler och surfplattor. I dag är det tre av fyra som gör det – i stället för eller i tillägg till uppkoppling från laptop eller persondator.

Många av dessa är de migrantarbetare som kommer från byarna till de stora fabrikerna i städerna. De är en ny grupp på internet. De använder gärna sin knappa fritid till att chatta, gå in på dejtingsajter eller spela datorspel på sina nya mobiler.

Apples planer på att lansera billigare smarta mobiler tar säkert sikte på denna grupp, bland andra.

Samtidigt kommer det en rapport från den USA-baserade organisationen China Labour Watch, baserad i New York, om nya missförhållanden på de fabriker i Kina som Apple använder för att tillverka i-Phone och i-Pad. Apple gick genast i svaromål. Läs mer om det här.

Bo Xilai åtalas – här får du hela bakgrunden

Den kinesiske toppolitikern Bo Xilai, som var en utmanare till president Xi Jinping, åtalas nu. Hans uppgång och fall ledde till den största krisen i Kinas ledning sedan 1989. Högsta ledningen har tagit lång tid på sig att förbereda åtalet. Bo Xilai hade många anhängare, men anklagas nu omfattande och långvarig korruption och för att ha medverkat till att försöka dölja ett mord på en brittisk affärsbekant.

Om Xi Jinpings nuvarande kampanj mot korruptionen ska ha någon trovärdighet var han tvungen att driva fram ett åtal.

Här en länk till hur skriver South China Morning Post om nyheten.

Här nedan följer min grundliga bakgrund och analys av fallet Bo Xilai som jag gjorde för Sweden-China Trade Councils tidskrift KinaNytt nr 2, 2012:

Häpnadsväckande avslöjanden om intriger och mord kommer i dagen, samtidigt som en ideologisk skiljelinje i Kinas högsta ledning visar sig tydligare. Höstens planerade maktskifte ter sig inte längre lika självklart och stabilt.

Det är resultatet av affären Bo Xilai. Den sparkade partichefen i Chongqing stod på tröskeln till nationell upphöjelse. Men nu har hastigt gått från att vara mediernas kelgris och allmänhetens hjälte till misstänkt konspiratör och brottsling.

Berättelsen om Bo Xilais uppgång och fall blir också ett utsnitt ur Kinas moderna historia. 

Detta har hänt

1949: Bo Xilai föds några månader innan kommunistpartiet segrar i inbördeskriget och grundar Folkrepubliken Kina. Han är son till Bo Yibo, en av de högsta inom partiet, senare bland annat finansminister och vice premiärminister.

 

1960-talet och 70-talet: I början av kulturrevolutionen 1966 är Bo Xilai 17 år och tillsammans med sina kamrater på elitskolan i Peking deltar han i verbala angrepp och fysisk tortyr mot lärarna. Enligt vissa uppgifter angriper han även sin egen far, som hamnar i skottgluggen när partiordföranden Mao Zedong riktar massrörelsen mot sina konkurrenter i ledningen. Ganska snart interneras hela familjen och Bo Xilai tillbringar fem år i fängelse.

Efter Maos död 1976 återfår Bo Yibo och andra förföljda ledare sina positioner. Bo Xilai kan börja på det prestigefyllda Pekinguniversitetet där han tar examen i världshistoria och bygger på med internationell journalistik vid samhällsvetenskapliga akademin. Han är en av de få bland de nuvarande ledarna som har en humanistisk utbildning. De flesta andra är ingenjörer.

 

1980-talet och 90-talet: Efter examen hamnar Bo Xilai tidigt i Dalian i nordöstra Kina och blir borgmästare 1992. Den nedgångna hamn- och industristaden utvecklas snabbt under hans tid och förvandlas till en av landets mest välordnade och miljömedvetna metropoler.

Fadern försöker hela tiden främja sonens politiska karriär men misslyckas med att få honom invald i kommunistpartiets centralkommitté vid kongressen 1997. Bo Yibo hade dragit igång en stor pr-kampanj för sonen som många värjde sig mot. Många delegater var också trötta på nepotismen inom partiet.

 

2000-talet: Fadern intensifierar ansträngningarna för sonens partikarriär. Mycket viktigt i det sammanhanget är att Bo Yibo var en av de tongivande i att utse Jiang Zemin till partichef och president efter oroligheterna i Peking 1989.  Familjen Bo hjälper också Jiang Zemin när han tvingar rivalen Qiao Shi att gå i pension. De ställer dessutom oreserverat upp på presidentens något valhänta försök att skapa en ideologisk bas för de marknadsekonomiska reformerna. De nya ramarna gjorde det bland annat möjligt för privata företagare att få poster inom kommunistpartiet. 

Tack vare familjens stöd för Jiang Zemin kan Bo Xilai avancera till posten som guvernör för provinsen Liaoning och även bli medlem av centralkommittén. 2004 blir han handelsminister och får hantera Kinas anpassning till världshandelsorganisationen WTO efter inträdet tre år tidigare.

Under sina år i Dalian och Liaoning och på handelsministeriet träffar Bo Xilai många svenska och andra utländska affärsmän och politiker. Han framträder som en modern politiker med global utblick och duktig på engelska, en förespråkare för frihandel och utländska investeringar. Han gör ett mycket gott intryck på många.

         2007 får Bo Xilai uppdraget att leda megastaden Chongqing såsom partichef där. Det kan tolkas som en förvisning, ett test eller en uppgradering. Att leda partiet i en av de fyra städer som står direkt under regeringen räknas som en hög position och ger Bo Xilai en plats i politbyrån. Nu återstår bara att vinna inträde i politbyråns ständiga utskott, den allra innersta maktkärnan.

Även Chongqing får en ansiktslyftning under Bo Xilai. Hans breda kampanj mot korruptionen och den lokala maffian blir också mycket uppmärksammad. Den skaffar honom nya anhängare bland gemene man, men vissa ledare kritiserar honom för att sätta rättssäkerheten ur spel.

         Ännu mer uppmärksammad blir Bo Xilai när han startar en rörelse för att sjunga ”röda sånger” från 1950-talet och 60-talet. Han skickar sms till medborgarna med citat från den tidigare ledaren Mao Zedong. Han spelar på den nostalgi som många äldre känner för den perioden trots Maos oberäkneliga diktatur före och under kulturrevolutionen (1966-76). Folkrepublikens första årtionden var en tid då i stort sett alla var jämlika därför att alla var lika fattiga och sammanhållningen var större.

        Bo Xilai ser också till att öka den statliga sektorns roll i sin nya maktbas samt att bygga subventionerade bostäder för dem som har lägre inkomster. Man börjar tala om ”Chongqingmodellen” i den nationella debatten.

          Han blir hyllad som en rockstjärna på de evenemang där han dyker upp. Han och hustrun, den framgångsrika advokaten Gu Kailai, är omsvärmade på internet och i skvallerpressen. De kallas ibland Kinas version av familjen Kennedy i USA.

 

9 januari 2012 ger partiets huvudorgan Folkets Dagblad översvallande beröm för utvecklingen i Chongqing i en artikel i topp på förstasidan. Bo Xilais stjärna står i topp och allt pekar på att hans heta önskan att nå maktens innersta kärna, politbyråns ständiga utskott, ska uppfyllas vid den partikongress som ska samlas på hösten.

         Men på kort tid skjuts alla hans planer i sank. En av hans närmaste medarbetare är den lokale polischefen Wang Lijun, en vapendragare som han tog med sig från sin tid i Liaoning. De blir osams när Wang Lijun konfronterar sin chef med uppgiften om att Bos fru Gu Kailai sett till att giftmörda familjens brittiske rådgivare, Neil Heywood, som hon ska ha haft en affärstvist med. Heywood hade bland annat hjälpt parets son att komma in på den exklusiva privatskolan Harrow i England. Sonen har sedan kunnat läsa vidare i både Oxford och Harvard.

 

6 februari: Efter ett storgräl med Bo Xilai fruktar Wang Lijun för sitt liv. Han grips av panik och söker asyl på USA:s generalkonsulat i Chengdu. Med sig har han flera dokument med graverande uppgifter för Bo Xilai om korruption och rättsövergrepp. Efter långa förhandlingar övertalas Wang Lijun att lämna konsulatet och han grips av de kinesiska myndigheterna.

 

9 mars håller Bo Xilai en presskonferens i Peking i samband med nationella folkkongressen. Han tillbakavisar alla som ”smutskastar” honom och hans familj. Men det börjar bli hett om öronen.

 

14 mars håller premiärminister Wen Jiabao sin årliga presskonferens där han utan att peka ut Bo Xilai med namn uppmanar ledningen i Chongqing att ”allvarligt tänka över sina misstag”. Han avvisar också alla försök att gå tillbaka till kulturrevolutionens kaos, en anspelning på den ”röda förnyelse” som Bo Xilai drev. 

        

15 mars kommer beskedet att Bo Xilai avsätts som partichef i Chongqing. Konkurrenten Xi Jinping, tippad som ny partichef och president, angriper samma dag i en essä politiker som ”spelar för massorna” och ”söker berömmelse och rikedom”.

 

10 april fråntas Bo Xilai sina poster i politbyrån och centralkommittén på grund av ”allvarliga disciplinära misstag”. Hustrun Gu Kailai arresteras, misstänkt för mordet på Neil Heywood. 

Vad betyder allt detta?

Affären Bo Xilai är den största krisen i partitoppen sedan oroligheterna 1989 som ledde fram till massakern på aktivister i Peking den 4 juni det året. Uppståndelsen kring hans olika utspel har samtidigt givit nytt liv åt slumrande ideologiska motsättningar och givit diskussionen skarpare kanter.

         Bo Xilai själv har gått från att vara en anhängare bland andra till de ekonomiska reformerna och öppningen utåt till att framträda som en nutida maoist som uppammat revolutionära och nationalistiska strömningar. Men hans motståndare i dag, inklusive forne vapendragaren Wang Lijun, ser hans olika ställningstaganden som övervägande opportunistiska.

         Hans populistiska kampanjer i Chongqing har provocerat många av hans kolleger i politbyrån. I praktiken lanserade sig Bo Xilai som en ny Mao Zedong. Han verkar ha gripits av storhetsvansinne och hans vurmande för 60- och 70-talet måste ha irriterat kollegerna i partiledningen. Många led ju själva av Maos terror in på bara skinnet. Det är inte omöjligt att de hade samlat sig till ett angrepp mot Bo Xilai alldeles oavsett skandalerna kring hustrun Gu Kailai och polischefen Wang Lijun.

         Bo Xilais beteende kan mycket väl vara präglade av hans formativa år under kulturrevolutionen med dess kompromisslösa fraktionsstrider och med den tidens personkult kring Mao. Han sägs också vara påverkad av sina långa tid i nordöstra Kina, där en viss bandit- och maffiakultur lever kvar från tiden före revolutionen, en anda som kombinerar strikt lojalitet med hårda straff för förrädare. 

         Bo Xilai var länge uppbackad av den inflytelserike förre partichefen och presidenten Jiang Zemin. Men den förbindelsen försvagades när fadern Bo Yibo avled 2007. Jiang Zemin ställde sig i stället bakom lanseringen av Xi Jinping, en annan son till en hög ledare, som ny partichef inför kongressen i höst.   

         Som jag skrev i min analys i KinaNytt nr 1, 2012, finns det framför allt två falanger i högsta ledningen. Inom den ekonomiska reformpolitikens breda ramar skiljer sig grupperna inte så mycket åt. Marknadsekonomin och öppningen mot utlandet ska vara kvar. Men de ser olika på vad som ska prioriteras och hur stor statens roll ska vara framöver.                     

Den ena gruppen kallas ibland ”Shanghaifalangen” och har fortfarande Jiang Zemin som en sorts fadersfigur. Det är visserligen nio år sedan han lämnade sin sista maktposition, men han har fortfarande inflytande. Den kallas också ”elitfalangen” eftersom den lutar sig mot eliten i städerna och inkluderar många barn till höga ledare, de så kallade prinsarna. Ytterligare en benämning är ”liberalerna”, med tanke på hur de ser på  ekonomins inriktning.

Gruppen prioriterar fortsatt tillväxt framför jämlik fördelning av frukterna och är arvtagare till Deng Xiaoping som förkunnade att några måste få bli rika först. Det är Shanghaifalangen som stått för de största liberaliseringarna av ekonomin. Det är också den som släppt in de nya företagarna som medlemmar i kommunistpartiet, ett symboliskt viktigt steg.

Den andra falangen består till stor del av ledare med bakgrund i kommunistiska ungdomsförbundet, inte minst nuvarande presidenten och partichefen Hu Jintao. Den kallas också den ”folkliga falangen”.

Gruppen vill sprida tillväxten mera rättvist. Presidenten Hu Jintao har fokuserat mera på de sociala följderna av de ekonomiska reformerna än på själva tillväxten. Tillsammans med premiärministern Wen Jiabao har han försökt att minska de växande inkomstklyftorna, utan att egentligen lyckas med det under sina tio år vid makten.

Många som mer eller mindre löst sorteras in under denna falang vill att staten ska spela en större roll i ekonomin igen, framför allt i en återupprustning av de sociala förmånerna. Detta är frågor som ligger den så kallade ”nya vänstern” nära. Den politiska skalan i Kina kompliceras ytterligare av att politiker i denna grupp ibland kallas ”konservativa”, eftersom de vill återupprätta en del av idealen från folkrepublikens tidiga år.

         Bo Xilai har rört sig mellan de båda falangerna men han försökte lägga beslag på frågan om inkomstfördelningen och blev därför hastigt och lustigt en favorit hos den nya vänstern. Han sade att det var viktigt att dela kakan jämnt och inte bara tänka på att få den att växa och bli större.

Innan han fick sparken var han engagerad i en ovanlig offentlig debatt med Wang Yang, som är de ekonomiska liberalernas nya stjärna och partichef i Guangdong. Wang Yang deklarerade tvärtemot Bo Xilai att på det här stadiet gäller det framför allt att göra kakan större. Wang Yang i Guangdong säger också att han vill ha ”en liten stat och ett stort samhälle”, det vill säga att privata företag, organisationer och individer ska spela den största rollen. Hans uttalande utmanar den nya vänstern som vill ge staten ökade resurser igen. Guangdongmodellen mot Chongqingmodellen.

Vad händer nu?

Det var länge sedan vi fick så många inblickar i maktspelet bakom kulisserna. Men det är fortfarande i stort sett partiet som bestämmer vilken information vi ska matas med? Kommer vi någonsin att få full klarhet när det gäller de många ryktena om Bo Xilai? Har han till exempel ett mera direkt ansvar för Neil Heywoods död än vad som framskymtat. Det skulle i så fall skada partiets och Kinas anseende. Det kunde dämpa utländska investerares entusiasm om en hög ledare varit med om att ta livet av en utländsk rådgivare. Är det ett försök att skydda partiets rykte att skylla Heywoods död på att Bo Xilais fru var deprimerad och mentalt störd?

Affären Bo Xilai har punkterat alla ledningens förhoppningar om ett smidigt och stabilt maktskifte vid partikongressen som ska samlas i oktober eller november.  De flesta av politbyråns 25 medlemmar faller för åldersstrecket eller för principen att ingen ska sitta mer än två femårsperioder. Av de nio medlemmarna i ständiga utskottet, maktens innersta kärna, avgår minst sju. Det kan något i stil med ”hela havet stormar” när platserna efter Bo Xilai och hans sympatisörer ska fyllas och förskjutningar uppstår.

         Efter att Bo Xilai försvunnit ur bilden kommer den så kallade folkliga falangen att intensifiera sina ansträngningar för att få in eller flera ersättare i politbyrån och ständiga utskottet. Den så kallade liberala falangen står starkare. Den väntade nye partiledaren Xi Jinping hör till den gruppen. Men han måste som tidigare ledare i viss mån balansera förhållandet mellan de båda falangerna för att inte provocera fram ett missnöje.

         Den liberale partichefen i Guangdong, Wang Yang, väntas hamna högt upp i rangordningen medan hans främste antagonist Bo Xilai aldrig lär komma tillbaka. Wang Yang fick positiv uppmärksamhet när han hanterade ett uppror mot korruptionen i en stor by, Wukan,  genom att låta bönderna välja ett nytt byråd. 

Den utvecklingen är ett exempel på en fråga som blir allt svårare för partiet att sopa under mattan, nämligen önskemålen om politiska reformer efter drygt 30 år av enbart ekonomiska reformer. Det är något som nuvarande premiärministern Wen Jiabao verkar vilja göra till sitt politiska testamente innan han avgår i mars nästa år.    

         Högsta ledningen har således många heta personfrågor och trängande politiska och ekonomiska problem att ta ställning till inför partikongressen. Inte på många år har ovissheten varit så stor.  ./.

 

Utländska böcker som säljer bäst i Kina: Potter, Jobs och flera japaner

Kina har stort underskott i den litterära handelsbalansen. De kinesiska författarnas andel av översättningarna utomlands är ännu mycket liten. Däremot blir Kina en allt bättre marknad för utländska författare.

I fjol köpte förlagen i USA rättigheter till 453 utländska titlar. Det motsvarade 3 procent av utgivningen. 16 böcker var kinesiska. Bilden var liknande i England.

De kinesiska förlagen köpte däremot rättigheter till 14 708 utländska verk 2011. Under fjolåret toppade J.K. Rowlings ”The Casual Vacancy” listan för royalties från Kina.

De tio utländska toppsäljarna (royalty) 2012:

J.K. Rowling: The Casual Vacancy

Gabriel García Márquez: One Hundred Years of Solitude

Walter Isaacson: Steve Jobs

Christian Jolibois: The Little Hen Who Wanted to See the Sea

Haruki Murakami: 1Q84

Higashino Keigo: Into the White Night

Thomas Brezina: A Mystery for You and the Tiger Team

Tetsuko Kuroyanagi: Totto-chan: the Little Girl at the Window

Dan Brown: The Da Vinci Code

Kazuo Inamori: The Principles to Living

Jag har hämtat listan från Bloomberg Businessweek, därför är den på engelska.

Respekterad jurist gripen, vad menar Xi Jinping?

Bild

Xu Zhiyong blev för besvärlig?

Menar Kinas nye ledare Xi Jinping verkligen allvar med sin breda kampanj mot korruption och slöseri? Frågan måste ställas sedan polisen gripit den respekterade juridikprofessorn Xu Zhiyong och fört bort honom till okänd plats. Den gångna helgen organiserade liberala krafter ett upprop till stöd för den gripne, så frågan ställs på sin spets.

Bakom uppropet står kända namn som veteranekonomen Mao Yushi, riskkapitalisten Wang Gongquan och journalisten Xiao Shu.

Och varför grep polisen Xu Zhiyong den 16 juli? Anledningen verkar vara att han sänt ett öppet brev till regeringen där han begärde att tio aktivister skulle släppas. Aktivisterna hade i en öppen demonstration krävt att alla statsanställda tjänsteman ska deklarera sina finansiella tillgångar offentligt.

Xu Zhiyong är en av initiativtagarna till medborgarrörelsen Gongmeng 公盟, som pläderar för ett öppet och konstitutionellt styre. Rörelsen har redan tio år på nacken.

När en man som Xu Zhiyong arresteras, alltså en man som skulle kunna vara en viktig medarbetare i kampen mot mutvälde och frosseri, då måste vi fråga oss hur seriös president Xi Jinping egentligen är när han tacklar frågan.

Men det är just när någon med potential att samla ett folkligt missnöje och gå till konkret handling som kommunistpartiets panikreflexer slår till. Partiet tolererar i dag en debatt om många ämnen, men det är farligt att gå vidare och organisera människor kring någon fråga.

Läs kinesiska – tro inte på professorn

“För svårt. Kinesiska är inget världsspråk, trots att det talas av 1,3 miljarder i Kina. När kineser gör internationella affärer gör de det på engelska. Att låta svenska elever lära sig kinesiska är därför i det närmaste meningslöst – det är viktigare att lära sig bättre engelska.”

Så sammanfattar redaktören för DN Debatt inlägget den 12 juli från Erik Ringmar, professor i internationell politik vid Jiaotong-universitetet i Shanghai. Hela inlägget:

http://www.dn.se/debatt/studier-i-kinesiska-spraket-ofta-sloseri-med-resurser/

Professorn har en poäng, nämligen att varna för orealistiska förväntningar om att kunskaper i kinesiska kan leda till jobb och affärsframgångar. Men frånsett detta är det ju alldeles utmärkt att svenska elever kan välja kinesiska redan på högstadiet eller i gymnasiet – även om det stora flertalet sedan kanske aldrig använder det.

De får inblickar och stimulans i ett språk och en flertusenårig rik kultur som ligger utanför den europeiska kulturkretsen. Höj blicken från nyttan i affärsrelationerna och låt eleverna uppleva glädjen med att upptäcka ett skriftspråk som är helt annorlunda mot vårt.

Vi tvingas alla att förhålla oss till den framväxande världsmakten Kina i dag. Ju fler vi är som har bakgrundskunskaper i landets språk, historia och kultur desto bättre.

Erik Ringmar överdriver dessutom hur svårt det är att lära sig kinesiska. Grammatiken är väldigt enkel och uttalet inte alltför komplicerat för skandinaver. Skrivtecknen är naturligtvis ett speciellt hinder, men också en inblick i en ny värld. Det finns också system i hur tecknen är uppbyggda.

När jag läste kinesiska

Som bonus bjuder här jag här på ett ett utdrag ur mina kommande memoarer. Det handlar om hur jag började lära mig kinesiska på Stockholms universitet, samtidigt som jag jobbade på Dagens Nyheter. Det är sent 1960-tal.

”Jag skrev mer och mer om Kina från Stockholms horisont och tänkte att jag borde lära mig språket ordentligt för att fördjupa min förståelse. På fritiden tog jag fyra betyg i kinesiska på universitetet, motsvarande fyra terminers studier. Jag klarade det tack vare att jag hade kvälls- och nattjänstgöring i ett rullande schema med tre arbetsdagar på tio timmar som började på sena eftermiddagen. Därefter var jag ledig i tre dagar.

Resorna till och från jobbet eller universitetet tillbringade jag tillsammans med mina små kinesiska kort. På ena sidan hade jag skrivit ett tecken, på andra sidan uttalet och betydelsen. Så jag bläddrade och vände på korten fram och tillbaka under hela resan. Vi hade rätt att ta taxi hem efter avslutad nattjänst och en och annan chaufför undrade vad jag höll på med.

Jag tyckte tecknen var oerhört spännande, uppbyggda som stiliserade bilder, ofta vackra att se – utom i min egen skrift som än i dag har sina brister, eftersom jag kände mig tvungen att välja bort lektionerna i kalligrafi av tidsskäl. Jag stod inför utmaningen att lära mig flera tusen tecken, men jag sökte tröst i det faktum att nästan alla är uppbyggda av dels en bred betydelseangivare och dels ett fonetiskt element. Lektionerna i teckenanalys med lektor Sven Broman var ögonöppnare och jag fortsatte envist att bläddra bland mina teckenkort när jag kom åt.

Tidens vänsterradikala anda mot slutet av 1960-talet visade sig även på Institutionen för östasiatiska språk i Stockholm. De flesta av studenterna var intresserade av det samtida Kina till skillnad från en tidigare generation som fokuserat på den klassiska kulturen. Vi lyckades övertala vår professor Göran Malmqvist att även få läsa de aktuella texterna från kulturrevolutionen.

Men jag lyssnade också intensivt på satsmönstren som vår professor och hans fru Ningtsu läst in på band. Göran Malmqvist har oförtrutet missionerat om att kinesiska inte är svårt. Språket har en enkel formlära. Kineserna använder inte ändelser eller böjningar och sällan tempus. Det går förvånansvärt bra ändå, kan vi tycka som kämpat med de indo-germanska språkens alla komplikationer.

Däremot är satsläran eller syntaxen desto viktigare, alltså hur ord sätts ihop till satser och meningar och det ibland skiljer sig från hur vi gör. Orden eller grupperna av ord är som färdiga byggbitar som måste sättas in på exakt rätt ställe. Därför var det så bra att gnugga de 120 satsmönster som Göran Malmqvist samlat. Ingegerd (min dåvarande fru) hörde mig till och med prata kinesiska i sömnen, det var troligen satsmönstren. De sitter än i dag. Jag kan tappa bort ord, men aldrig hur meningarna ska konstrueras från fall till fall.

De började med enkla meningar som ta gao, han är lång, eller ni mang ma?, är du upptagen? Det senare kan förresten lika gärna uttryckas som ni mang bu mang, är du upptagen inte upptagen? Följande sats är bara ett litet exempel på speciella sätt att bygga meningar som en elev som jag bara måste nöta in: ta xiede hao bu hao, ordagrant: hans skrivande bra inte bra? Eller fritt översatt: skriver han väl?

Sedan var det bara att trava på med fler och lite mer komplicerade satsmönster. Fortfarande kan meningar som zhe tiao lu bei diren jieduan le, den här vägen har skurits av av fienden, oförmedlat poppa upp i hjärnan. Eller: nandao ta ba qian yongwanle ma, har han verkligen gjort slut på alla pengarna?

Till höjdpunkterna hörde Göran Malmqvists undervisning i klassisk kinesiska – trots våra krav på samtida maoistiska texter. Han gick bland annat igenom dialogerna med filosofen Meng Zi eller Mencius från cirka 300 år före vår tideräkning. Melodiskt och tonande läste Malmqvist högt för oss, för att sedan plocka sönder det strama språket i sina beståndsdelar.”