Öppenhet och manipulation mot Bo Xilai, skarpt läge på internet

Rättegången mot Bo Xilai avslutades i dag, domen kommer senare. Domstolens mikroblogg med referat nästan minut för minut har väckt uppmärksamhet. Den gav ett intryck av öppenhet, när väl högre makter hade bestämt att vem som helst inte fick komma in i rättssalen.

Mikrobloggen är också ett uttryck för kommunistpartiets nya linje för internet, gradvis introducerad de senaste fem åren. Partiet och myndigheterna ska vara mera aktiva. Det är de som ska ta initiativet och helst vara först med att rapportera på nätet om viktiga händelser. Rättegången mot Bo Xilai är ett exempel, men det kan också gälla olyckor, katastrofer och skandaler.

Efter fem dagars rättegång kommer det nu vittnesmål om att domstolens referat av Bo Xilai mycket aktiva försvar har varit censurerat ett antal gånger – surprise, surprise.

Det som verkar ha uteslutits är dels saker som kan kasta ett dåligt ljus över högsta partiledningen, dels yttranden som kan få Bo XBildilai själv att framstå som en mjukare och vänligare person.

Allmänt sett pågår en åtstramning på internet. Senaste exemplet kan vara gripandet av den populäre bloggaren och mikrobloggaren Charles Xue, som ibland varit ganska kritisk mot partiet. Han är son till en tidigare vice borgmästare i Peking, men är i dag amerikansk medborgare. Han är också en investerare i flera kinesiska internetbolag.

Polisen säger att han greps därför att han haft sex med en prostituerad. Att tysta kritiska röster genom att anklaga dem för att ha utnyttjat prostituerade eller för skatteproblem är inte ovanligt.

En modern skådeprocess – Bo Xilai i sin sista stora roll

Bild

Rättegången blir troligen Bo Xilais sista stora roll. Blir han en martyr hos många eller blir han avväpnad?

Rättegången mot Bo Xilai kommer att ge svallvågor länge. Dag två pågår och den åtalade försvarar sig fortfarande aggressivt. Igår fick han ett av åklagarens vittnen att backa. Han tog också tillbaka sitt eget erkännande om korruption och sade att han varit alltför hårt pressad under förhören.

Så är detta en riktig rättegång? Knappast. Den forne partichefen i jättestaden Chongqing, potentiellt en nationell toppledare, är redan utesluten ur kommunistpartiet för maktmissbruk. Om domstolen skulle frikänna honom vore det lika med att säga att partiet haft fel. Det kommer inte att ske.

Meningarna går isär, men de flesta bedömare tror att rättegången är regisserad för att ge ett intryck av trovärdighet. Bo Xilai kan spela med i utbyte mot ett lindrigare straff.

Men det är ett riskfyllt spel för partiet och Kinas ledare Xi Jinping. Med sin starka framtoning i rättegångssalen stärker Bo Xilai sin ställning som en martyr hos den maoistiska vänstern.

Till dramaturgin för att ge ett öppet och rättvist intryck under rättegången ingår kontinuerligt uppdaterade officiella referat på domstolen mikroblogg. Det är första gången vi får vara med om någonting sådant och det visar hur regimen alltmer aktivt försöker utnyttja internet och sociala medier för sina syften.

Det är också lite riskfyllt. I dag har dessa referat givit inblickar i hur Bo Xilais familj tagit emot pengar och förmåner från olika affärsmän, som haft nytta av kontakterna med familjen. Det kan öka missnöjet hos vanligt folk över hur de privilegierade familjerna som ärvt sina positioner skaffar sig ännu fler privilegier.

Bo Xilais linje är visserligen att han inte känt till vad hans hustru och son haft för sig med affärsmännen. Kanske har de inte uttryckligen informerat honom konkret om de olika gåvorna och mutorna, som han säger, men han måste absolut ha förstått vad som pågick.

Åklagarna och Bo Xilais fru, som vittnar, ger också en detaljerad bild av hur pengarna till en lyxvilla på franska Rivieran slussas runt mellan olika bankkonton i Kina och ute i världen.   

Rättelse

Radions vikarierande korrespondent i Asien, Claes Aronsson, påpekar att han i hastigheten kallade den åtalade toppolitikern Bo Xilai för tilltalsnamnet Xilai, endast en gång i morgonens ekoinslag – inte ”minst två gånger” som jag skrev.

Han har rätt och jag beklagar mitt misstag i mitt förra blogginlägg. Min reaktion berodde på att jag länge irriterat mig på att det är så vanligt att svenska medier blandar ihop kinesernas familjenamn och deras tilltalsnamn.

Har lyssnat på inslaget en gång tIll i efterhand. Claes Aronsson kallar den åtalade Bo Xilai (hela namnet) två gånger och Bo (familjenamnet) en gång. Helt okej. Det är bara en gång som det blir fel (Xilai). Rätt ska vara rätt.

Vem är Xilai? Svenska medier har svårt med kinesiska namn

Bild

Xilai eller Bo?

Dagens Eko har en mycket bra utrikesbevakning. Men alltför många gånger slinker det igenom konstiga uttal och andra missuppfattningar om Kina. Det är inte acceptabelt när det gäller världens folkrikaste land och en ny supermakt. 

I morse rapporterade Claes Aronsson, semestervikarie i Asien, om rättegången mot Bo Xilai. Han kallade honom ”Xilai” minst två gånger. Det är elementärt att de flesta kineser sätter familjenamnet först, i detta fall Bo.

Xilai är den mannens tillnamn eller ”förnamn” som vi säger. Flera andra svenska medier, exempelvis de stora dagstidningarna, gör också denna typ av misstag ofta, särskilt i rubriker. Ekot har dock egna medarbetare som kan kinesiska och som semestervikarier och nyhetsuppläsare kan rådfråga.

I morse blev den stora staden som Bo Xilai styrt, Chongqing, uttalat ”Tjångqing”. Det bör vara mera som ”Tschoongqing”, om jag nu ska ge mig in på ett äventyrligt försök till transkription. Aronsson sade i alla fall inte ”Qingchong” som en tidigare semestervikarie.

Förra näringsministern Maud Olofsson havererade förresten totalt när hon var på besök i staden och skulle uttala dess namn. Vilka andra världsstäder skulle få en sådan behandling?

Överkurs: ”q” i Chongqing uttalas som ett aspirerat tje-ljud. 

 

 

Bo Xilai och Xi Jinping – lika goda kålsupare?

I morgon torsdag börjar rättegången mot Bo Xilai, den karismatiske före detta partichefen i megastaden Chongqing. Han står åtalad för korruption, förskingring och maktmissbruk. Samtidigt är det intressant att notera hur Kinas nye ledare Xi Jinping i många avseenden alltmer liknar Bo Xilai i sin politiska linje.

I sin retorik och i sin taktik drar sig inte Xi Jinping för att luta sig mot Mao Zedong, den forne partiordföranden som avled 1986. Han har dragit igång en ”korrigeringsrörelse” inom kommunistpartiet som påminner om vad Mao gjorde 1942.

Han begränsar samtidigt debatten om demokrati, rättssamhälle och konstitutionellt styre. Och lägger till en dos nationalism.

Under sin tid i Chongqing uppträdde Bo Xilai som en populist i maoistisk anda. Mao Zedong var en diktator, men många äldre och medelålders förknippar hans styre med en mer jämlik anda än i dag.

I dag är de skribenter, som tidigare lanserade Bo Xilai som kommunistpartiets räddare, tillbaka med samma närmast maoistiska budskap i tidningarna trots att de nu kontrolleras av Xi Jinping. Den fristående kommentatorn Chang Ping ger många exempel på detta i en artikel i South China Morning Post.

Xi Jinping och Bo Xilai är båda födda in i kommunistpartiets ledning. Deras fäder hade höga poster. De har haft samma inriktning, och även Xi Jinpings familj har under årens lopp samlat på sig en egen förmögenhet tack vare sin ställning. Men Bo Xilai hade otur, hans fru fälldes för ett mord på en brittisk affärskontakt.

Ny medelklass betyder inte att partiet måste störtas

Richard Swartz hamnar tokigt i sin artikel i Dagens Nyheter igår. Annars beundrar jag hans analyser. Största felslutet är att utgå ifrån att en bred medelklass ska störta partiet med krav på pluralism etc.

Han skriver bland annat att ”inte ens Sovjetunionen gav upphov till lika mycket bekymrad respektfullhet i USA som Kina gör i dag. Men ett land utan innovationsförmåga blir med tiden en papperstiger.”

Längre ner i artikeln noterar han att Kina föredrar att investera en stor del av sina väldiga exportinkomster utomlands i stället för hemma “där de skulle bidra till att skapa den breda medelklass som partiet fruktar”.

Han fortsätter: “Ty en bred medelklass innebär växande krav på både ekonomiska och politiska fri- och rättigheter, på pluralism och ett slut på enpartiväldet.”

Där måste jag konstatera att Richard Swartz inte följt med utvecklingen i Kina. En allt bredare medelklass finns redan och har det allt gosigare under partiets hägn. Det är den som njuter av tillväxten och är partiets stöttepelare, medan bönder och migrantarbetare protesterar fast utan samordning.

Visst kan medelklassen hamna i opposition i framtiden. men automatiken att en ny medelklass leder till att partiet störtas finns inte i Kina. Många, särskilt bedömare som följt utvecklingen i Sovjetunionen och Östeuropa, förutsätter felaktigt ett sådant samband. 

Bistra tider drabbar televisionens supergala

Bistra tider. Nu måste även kinesiska televisionens nyårsgala spara. 700 miljoner kineser brukar bänka sig för att följa showen som pågår under hela kinesiska nyårsaftonen.

Bild

Nyårsgalan i februari 2013.

Det är propagandamakarnas bästa tillfälle att nå över halva befolkningen i ett enda program. Programmet är också reklammakarnas förtjusning och de årliga auktionerna av reklamsekunder inbringar mångmiljonbelopp till statliga huvudkanalen CCTV.

Den närmaste jämförelsen är Kalle Anka på julafton i Sverige, fast enormt mycket större. Nuförtiden kanske teven står på i bakgrunden snarare än att alla familjemedlemmar – som i programmets barndom för 30 år sedan – följer vartenda sång- och dansnummer som bräcker Hollywood och Broadway med hästlängder. Men showen är fortfarande en institution.

Som en del av nye presidenten Xi Jinpings sparkampanj beordrade regeringen på fredagen televisionen att skära ner på överdådet nästa nyårsafton.

”Nyårsgalan ska fokusera på att berika publiken andligt och estetiskt. Skryt, vräkighet och sensationalism måste undvikas”, förklarade propagandaministeriet.

I stället måste programmet släppa fram vanliga representanter för allmänheten och skära ner den tid och de pengar som satsas på stjärnor inom show business, hette det.

Skuldtyngd bekännelse för kulturrevolutionen

Bild

Unga aktivister under kulturrevolutionen. I dag bekänner de sin skuld.

Försiktigt, försiktigt börjar kinesiska tidningar släppa fram individuella bekännelser av svåra missdåd under kulturrevolutionen. Denna massrörelse 1966-76, som ledde till hemska förföljelser, har hittills varit ett tabuämne i kinesiska massmedia.

Häromdagen berättade Zhang Hongbing i dagstidningen Pekings Nyheter (Xin Jing Bao) hur han som tonåring sögs in i den kollektiva hysterin. 1970 angav han sin mor för att ha kritiserat Mao Zedong, den ”store rorsmannen” som drog igång kulturrevolutionen. Modern avrättades.

”Alla sveptes med och man kunde inte komma undan, även om man ville. Den snällhet eller skönhet som finns inom mig blev grundligt omformad”, sade Zhang till Pekings Nyheter.

Efter 40 år av ökande skuldkänslor valde han att öppet berätta. ”Jag kommer aldrig att förlåta mig själv.”

En handfull liknande bekännelser har sett dagens ljus. Men ingen har ännu vågat ta upp vilken roll kommunistpartiet eller Mao Zedong spelade i grymheterna under kulturrevolutionen.

Stannar de nya bekännelserna vid enstaka inlägg av åldrande medborgare eller ser vi början på en seriös genomlysning av partiets onda arv?

Ny version: häktad jurist i utsmugglad video manar medborgare att stå upp för rätten

(En tidigare version av detta inlägg länkade av misstag till en video utan engelsk text. Här nedan länkar jag i stället till en sida där videon finns med engelsk textremsa.)

I en utsmugglad video säger den häktade kinesiske juristen och professorn Xu Zhiyong att hans landsmän måste vara stolta över att vara ”medborgare” och stå upp för sina rättigheter.

Videon är textad på engelska i denna länk. Den är av allt att döma inspelad i hemlighet med en mobiltelefon  den 1 augusti.

Xu greps av polisen efter att ha samlat stöd för ett krav att kinesiska ledare måste öppet deklarera sina tillgångar. Han ser det som ett sätt att komma åt den omfattande korruptionen.

För mera information om den respekterade aktivisten Xu Zhiyong se mitt blogginlägg av den 22 juli här nedan.

Omskakande dokumentär om ökande barnarov

Barn som rövas bort verkar vara ett växande problem i Kina. Tidningarna i Peking rapporterar om en liga i provinsen Shaanxi som polisen avslöjat. Samtidigt kommer en dokumentärfilm som visar hur omfattande kidnappningarna av barn är över hela landet och hur detta drabbar enskilda människor.

Spindeln i nätet för den avslöjade ligan var en barnläkare på ett sjukhus i staden Fuping. Läkaren övertalade föräldrar att ge upp sina nyfödda barn under förevändning att de fötts med allvarliga skador. Sedan såldes barnen till andra familjer. Hittills har sju familjer anmält att de misstänker att även deras barn har kidnappats på detta sätt.

Detta är bara ett exempel på en verksamhet som enligt den nationella radiokanalen omfattar cirka 200 000 bortförda barn om året, en siffra som en polistalesman sagt är för hög.

En omskakande dokumentärfilm har i dagarna lagts ut på internet. Där uppskattas antalet till 70 000 bortförda barn per år. Barnen kan sedan säljas till barnlösa familjer för motsvarande mellan 30 000 och 80 000 kronor.

Barnaroven är delvis en effekt av familjeplaneringen som i princip tillåter bara ett barn per familj, även om det finns många undantag. Men barnen säljs också för att bli tiggare, prostituerade eller arbetskraft.

Här berättar Charlie Custer om sin dokumentär ”Living with Dead Hearts”.