Kinas informationschef föll sex våningar – självmord eller mord?

Li Wufeng var chef för regeringens informationskontor. Begick han självmord eller blev han knuffad ut från sjätte våningen?

Kinesiska regeringens informationschef Li Wufeng föll till sin död i måndags i vad som ser ut att vara ett självmord. Uppgiften bekräftas av kommunistpartiets huvudorgan Folkets Dagblad, som dock bara säger att han föll från sjätte våningen i sin kontorsbyggnad utan att spekulera om orsaken.

Han ska ha varit utsatt för förhör de senaste månaderna i den pågående kampanjen mot korruption, uppger South China Morning Post i Hongkong. Varför är inte känt.

Nyhetssajten Boxun skriver att det är oklart om han hoppade själv eller om han blev knuffad.

Li Wufeng blev 57 år. Han utsågs i maj i fjol till chef för regeringens informationskontor, enligt Folkets Dagblads hemsida.

Jag intervjuade honom 2008 för ett forskningsprojekt om internet i Kina. Han var då chef för informationskontorets internetbyrå. Här gör jag utdrag ur mina kommande memoarer (oktober i år) och ur min forskningsrapport.

Li Wufeng var alltså ansvarig för övervakningen av nätet – överste censorn om man så vill. Det var han som organiserade partiets och regeringens arbete med internet med början år 2000. Internetbyrån är i praktiken också samtidgt den enhet inom partiets propagandaavdelning som svarar för internet.

Li Wufeng tog emot på femte våningen i utrikesministeriets gamla byggnad, som informationskontoret övertagit. Han var öppen och avspänd, till skillnad från de stela och försiktiga diplomater jag hade att göra med där tidigare.

Han berättade att internetbyråns första uppgift blev att ge partiet och regeringen kontroll över utvecklingen på internet som var ganska kaotisk i början kring sekelskiftet 2000.

Byråns andra uppgift var att sätta upp det regelverk som gäller än i dag.

Den tredje uppgiften – fortfarande lika viktig som i starten – var att rapportera till centralkommittén om vad medborgarna uttrycker för åsikter på olika hemsidor. Internetbyrån har 20 anställda, oförändrat sedan starten eftersom hela statsförvaltningen fortfarande har ett sparbeting, förklarade chefen.

Varje dag ägnar sig sju eller åtta av dessa medarbetare åt att sammanställa en rapport på cirka 30 000 tecken om vad som diskuteras och rapporteras på internet. Rapporten är hemligstämplad och cirkulerar bara bland centralkommitténs medlemmar.

Regimen har de senaste åren gått från ett huvudsakligen reaktivt förhållningssätt till internet till ett proaktivt. De styrande nöjer sig inte med att bara absorbera vad som publiceras på internet. Myndigheterna har till exempel mer eller mindre systematiskt börjat testa förslag till reformer genom att lägga ut dem på nätet.

Li Wufeng spelade en viktig roll i att tillåta ett relativt öppet klimat på nätet. I dag, sedan Xi Jinping kom till makten, ser vi många bakslag när det gäller möjligheterna att uttrycka sig på kinesiska internet.

Li Wufengs död har antagligen ingenting med denna förändring att göra. Det kan vara någon disciplinförseelse – för partiet räcker det ibland med en otrohetsaffär. Personer som mött honom ofta tror inte han var iblandad i korruption, enligt Sotuh China Morning Post. “Han var en lärd intellektuell och verkade inte bry sig om pengar.”

 

Kinas kvinnor stora förlorare i fastighetskarusellen

 En oväntad och förbisedd effekt av Kinas oerhört snabba tillväxt av nya bostäder för stadsborna är att kvinnornas ställning har försämrats. Sociologen Leta Hong Fincher kommer snart ut med en bok som redogör för detta samband.

Sedan privatiseringen av bostadsmarknaden sköt fart 1988 har värdet på fastigheterna stigit snabbt till cirka 30 000 miljarder USA-dollar, det är över tre gånger dagens kinesiska BNP.

 

”Denna historiskt unikt stora ackumulering av rikedom har hamnat i händerna på männen”, sade Leta Hong Fincher vid ett framträdande på den pågående litteraturfestivalen i Peking.

 

Detta hänger ihop med en ändring av äktenskapslagen. Före ändringen räknades bostaden som makarnas gemensamma egendom. Men sedan augusti 2011 räknas bara den som står på lagfarten som bostadens ägare. Och det är nästan alltid mannen som gör det av tradition.

 

Motivet till ändringen var det faktum att i de flesta fall har mannens föräldrar sparat till insatsen, som är ganska hög. Trycket var stort att ändra lagen så att inte dessa sparpengar skulle ”gå förlorade” vid en skilsmässa.

 

Samtidigt är det av tradition brudens familj som står för inredningen av lägenheten eller huset, som nästan alltid bara är ett tomt skal utajn förvaring och vitvaror. Den kostnaden är många gånger nästan likvärdig med insatsen. Ändå kan mannen sitta kvar i orubbat bo vid en skilsmässa utan att kompensera sin maka för inredningen.

 

Kvinnan kan insistera på att också stå på lagfarten, men få orkar ta den striden som innebär att utmana de sociala konventionerna och den blivande makens familj.

 

Leta Hong Fincher beskriver äktenskapslagen som en kvinnofientlig lag och tillägger: ”Kopplingen till fastighetsmarknaden har skapat den största ekonomiska ojämlikheten någonsin i Kina.”

 

Leta Hong Fincher, tidigare journalist och korrespondent i Peking, ska snart doktorera på en avhandling i sociologi om kvinnorna och fastighetsmarknaden i Kina. Hennes bok Leftover Women: The Resurgence of Gender Inequality in China  kommer ut i slutet av april.

 

Ett samhälle i 50 år av chock

Rivningar i Peking 2004. Foto: Göran Leijonhufvud

Vården av gamla byggnader och miljöer har ett mycket svagt stöd i Kinas regering, sade en expert på lördagen på ett seminarium under litteraturfestivalen i Peking. Det är fortfarande ekonomisk tillväxt till varje pris som gäller.

Jag kom i tankar och ju längre samtalet pågick, desto mer pessimistisk blev jag, Det slog mig att det kinesiska kulturarvet blivit utsatt för en dubbel chock under de 50 år jag följt landet.

Under kulturrevolutionen 1966-76 var det fritt fram för de unga rödgardisterna att slå sönder de gamla kulturminnesmärkena, med vissa restriktioner. Allt gammalt uppfattades som a priori dåligt.

Efter den förstörelsen kom språnget över till marknadsekonomin med en rasande snabb tillväxt i över 30 år. De gamla miljöer som rödgardisterna inte hunnit rasera faller för rivningsvågen.

Lägg därtill att globaliseringen samtidigt drar fram över landet och gör att Kinas städer med köpgallerier och snabbmatskedjor och trafikleder alltmer ser ut som varandra – och som våra städer. Särdragen kommer i bakgrunden.

Jag stör mig på utvecklingen, samtidigt som jag inte missunnar kineserna ökad levnadsstandard. Och problemen är inte unika för Kina. Vi har dem också, men här i Kina är utvecklingen så mycket mer dramatisk och chockartad.

Det hade varit roligare att vara en utvecklingsoptimist än en gammal kverulant. 

Tillbaka i Peking, tack för smogfria dagar

En hyfsat klar kväll i Peking. Foto: Göran Leijonhufvud

Tillbaka i Peking sedan en vecka. Min blogg tystnade under tiden för det var besvärligt att få upp en stabil anslutning.

Haft tur, har bara behövt använda ansiktsmasken en dag, då index för de små partiklarna pm 2.5 var skyhögt över WHO:s gränsvärde.

Men även om vinden har blåst bort de osynliga förrädiska partiklarna några dagar finns ju grundproblemet med smogen kvar. Partiklar på 2.5 mikrogram och under kan gå rakt in i blodflödet och orsaka astma, cancer och hjärtproblem.

Jag märker att det är påtagligt mycket färre turister i staden. Rapporteringen utomlands om Pekings smog har säkert avskräckt många, det säger till och med Pekings turistmyndigheter.

I går kom nyheten att japanska Panasonic, som har många fabriker och andra enheter i Kina, hädanefter ska ge sina japanska anställda särskilda bonuspengar därför att de jobbar här trots föroreningarna. Troligen måste andra utländska bolag börja med samma policy för att få folk att flytta hit. Några företag har i praktiken motsvarande tillägg fast de kallar det för något mera neutralt

Några dagar innan nationella folkkongressen skulle börja sin årliga session i början av mars var luften den värsta någonsin. Det stod helt still i elva dagar. Då såg de styrande till att utlösa regn genom att så kemikalier i molnen. Detta plus den turliga vinden tog fram en blå himmel.

Pekingborna säger halvt på skämt att Kina måste ha uppfunnit en jättestark vindmaskin också. Vad vi vet är i alla fall att tekniker här har utvecklat en drönare som kan gå upp själv och utlösa regn, så de behöver inte skicka upp bemannade flygplan.

Kamp mot smogen högsta prio

Li Keqiang vill ta sig an smogen.
.

 

 

Våra reformer innebär ett krig mot miljöföroreningarna och en skoningslös kamp mot korruptionen, sade Kinas premiärminister Li Keqiang i öppningstal till nationella folkkongressen på onsdagen.

 

Enligt Li ska regeringen nu prioritera insatser mot luftföroreningarna, ett område där det folkliga missnöjet växer snabbt. Särskilt de senaste två åren har många kinesiska städer drabbat av en giftig smog som kraftigt överskrider Världshälsoorganisationen WHOs gränsvärden.

 

Li Keqiang medgav att smogen är naturens sätt att signalera rött ljus som en varning för en ineffektiv och blind utvecklingsmodell. Det är inte första en gång kinesisk ledare lovar kamp mot luftföroreningarna. Hittills har det ändå gått åt fel håll – i allt snabbare takt.

 

Tillväxtmålet i ekonomin ligger samtidigt fast vid 7,5 procent. Däremot är det meningen att investeringarna ska minska till sin lägsta nivå på tio år. De styrande vill hellre få igång den inhemska konsumtionen som motor i utvecklingen.

 

De kinesiska försvarsutgifterna ökar med drygt tolv procent – väntat efter årliga försvarsökningar på omkring tio procent under de senaste 20 åren. Många tror att de faktiska försvarsutgifterna är betydligt större än vad regeringen vill publicera.

 

Som ett led i kampen mot korruptionen har delegaterna vid folkkongressen i år förbjudits att hålla officiella festmåltider. Kampen är helt i linje med tidigare löften av president Xi Jinping.

Censurens direktiv om massakern i Kunming

Efter knivmassakern i Kunming som krävt minst 29 människors liv går myndigheterna ut och styr informationen. Reportrar utan gränser visar hur censuren arbetar i sådana här känsliga lägen:

Authorities censor coverage of Kunming station attack

Reporters Without Borders condemns the censorship that the Chinese authorities have imposed on the media in the wake of the attack by people armed with knives on travellers at the main station in Kunming, in the southwestern province of Yunnan, on 1 March.

The following directive from the State Council Information Office was sent to the media:

Media that report on the knife attack incident that occurred March 1 at the Kunming railway station must strictly adhere to Xinhua News Agency wire copy or information provided by local authorities. Do not treat the story with large headlines; do not publish grisly photos. Please respond to confirm that you have received this message. Thank you.

“We deplore this use of censorship after the attack,” said Reporters Without Borders research chief Lucie Morillon. “The media have been ordered to use only the official version provided by the national news agency Xinhua. This is intolerable.

“We call on the authorities to guarantee complete transparency about this incident and about progress in the investigation. It is vital that journalists should be able to work without any hindrance and that the public should have access to full, unrestricted news coverage.”

The censorship has elicited ironic comments from Chinese microbloggers. “It is as if nothing happened in Kunming,” Ye Taijin wrote. “If we didn’t have Weibo and WeChat, we would still be living in a happy world like the one presented on the evening new on China Central Television.”

The censorship measures recall those put in place after the last October’s incident in Tiananmen Square, in which a car was driven into pedestrians and caught fire.

China is ranked 175th out of 180 countries in the 2014 Reporters Without Borders press freedom index.

Sanningen bakom nya ”Zlatanfilmen”

Den nya “Zlatanfilmen” är förrädisk. Det handlar om en motversion till vår fotbollshjältes patriotiska reklam för Volvo. Den nya varianten visar kinesiska förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna med fyndiga motbilder till den ursprungliga versionen.

Budskapet bakom filmen är att Volvo är kinesiskt och att bakom biltillverkarens nya ägare Geely står ytterst det kinesiska kommunistpartiet, som sett till att finansiera Geelys köp. Budskapet är också att detta parti ligger bakom förtrycket av Falun Gong-utövare och tibetanska och uighuriska aktivister.

Och det stämmer. 

Det som är lurigt är vilken organisation som lanserat filmen. Den kallar sig Supporting Human Rights in China – SHRIC. Under fredagen har den haft en viss framgång i svenska medier med ett långt inslag i P1 Morgon och med intervjuer i Göteborgsposten och Dagens Media.

Falun Gongs emblem

Men SHRIC är inte riktigt öppen med sin koppling till Falun Gong. Och Falun Gong har en speciell agenda. 

Låt mig först säga att många hedervärda kinesiska, svenska och andra medborgare har anslutit sig till Falun Gong. De har kanske framför allt uppskattat de avslappnande gymnastiska övningarna, som påminner om taichi, och meditationen. Jag mötte många sådana anhängare i Kina innan partiet slog till mot rörelsen.

Många utanför Kina har också anslutit sig därför att de blivit upprörda när de läst rörelsens information om den brutalitet som drabbat de kinesiska utövarna.

Men Falun Gong är också en domedagssekt där grundaren Li Hongzhi, tidigt landsflyktig i USA, predikar att medlemmarna är de enda utvalda som kommer att överleva jordens undergång.

I hans sammelsurium till lära ingår också att han som frälsare gör anspråk på övernaturliga krafter och att han är emot homosexualitet.

Det var synd att kommunistpartiet inte hade självförtroende nog att låta Falun Gong hållas i Kina utan jagade alla anhängare med hänsynslösa metoder så att rörelsen i praktiken är utrotad. Hade Li Hongzhi och rörelsen fått fortsätta tror jag nästan att den hade självdött.

Nu lever den i exil och har naturligtvis ett revanschbehov mot den kinesiska regimen. I strategin ingår att bygga upp ett imperium av medier som dagstidningen Epoch Times och tevebolaget New Tang Dynasty Television, som försöker ha en objektiv framtoning. Att starta SHRIC är ett liknande initiativ, vad jag förstår. Pengar saknas inte, vilket kvaliteten på den aktuella filmen också visar.

Rörelsens medier kan rapportera om många förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna i Kina. På det området är det fortfarande bedrövligt. Men det kan vara bra att hålla i minnet att Falun Gongs medier ofta överdriver, till exempel när det gäller anklagelserna om systematisk organskörd på fångar av de kinesiska myndigheterna. Oberoende granskare har inte kunnat bekräfta att så skett i den massiva skala som Falun Gong talar om.

Å andra sidan saknar vi tillräcklig insyn i det kinesiska fängelsesystemet – vilket skapar utrymme för Falun Gong att komma med svepande anklagelser.

Utövare av Falun Gong i Söul, Sydkorea. Bild från Epoch Times.