Fortsatt kris och business as usual – min analys av Hongkong

HK Occupy Queensway

Foto: Pasu Au Yeung

Min analys av läget i Hongkong publiceras i nr 4:2014 av den utmärkta nättidskriften KinaNytt som ges ut av Sweden-China Trade Council.

Jag konstaterar att vi går mot en höst med fortsatt politisk spänning i Hongkong. Kraftmätningen ser ut att fortsätta mellan de uthålliga och fredliga paraplyprotesterna och den lokala regeringen, men på en mer lågintensiv nivå. Analysen fortsätter:

Men samtidigt återvände vardagen i och med att de 3 000 anställda vid regeringshögkvarteret kunde återgå till jobbet den 6 oktober. Det gångna veckoslutet präglades dock av nya motsättningar och nya protestaktioner i centrum, när försöken att få igång samtal mellan studenterna och den lokala regeringen bröt samman.

Vi kan vänta oss att aktionerna fortsätter till och från under hösten. Protesterna är fredliga och välordnade men många i omvärlden undrar hur länge Kinas ledare kan tolerera vad de uppfattar som störningar av ordningen. Hur länge kan Peking tillåta gatuaktioner med öppna krav på demokrati för staden?

Jag får frågor som denna: Kommer kommunistpartiets ledare att till slut kalla in trupper och slå ner studenternas uppror i Hongkong precis som de gjorde i Peking 1989?

Visst kan vi dra paralleller till demokrativåren i Peking för 25 år sedan, men det finns viktiga skillnader också. Denna gång gungar inte marken under fötterna på det kinesiska ledarskiktet så länge protesterna i Hongkong håller sig på nuvarande nivå.

Studenterna och gymnasieungdomarna ifrågasätter inte kommunistpartiets rätt att styra Kina. De ifrågasätter inte heller att Hongkong ska fortsätta att vara en del av Kina.

Dessutom gör den hårda censuren i landet att kunskapen bland gemene man om vad som händer i Hongkong är begränsad.

Umbrella revolution_2

Dolda motiv

Det kinesiska ledarskiktet i Peking har även dolda motiv för att inte låta konflikten gå till en dramatisk urladdning som skulle skada affärsklimatet i Hongkong och skrämma bort finansindustrin och kanske även stadens invånare. Många av ledarfamiljerna har nämligen betydande privata investeringar i staden. Det kan vara lägenheter, fastigheter eller bolag som de äger genom bulvaner och liknande. Många spelar också på börsen. Dessa familjer vill undvika ett ras för börsen eller fastighetsmarknaden.

Ytterligare en anledning för Kina att inte gå för hårt fram i Hongkong är att inte avskräcka folk på Taiwan från vad en återförening med fastlandet skulle innebära. Människor där är ändå redan väldigt skeptiska till ett samgående så länge kommunistpartiet styr.

Aktivisterna i Hongkong är väl medvetna om var gränserna går. Huvudområdet för deras protester vid regeringshögkvarteret ligger också alldeles intill kinesiska arméns högkvarter i staden. Även om de flesta inte ens var födda vid massakern på studenter och andra demonstranter i Peking den 4 juni 1989, så blir de påminda om riskerna med att driva sin aktion alltför långt.

I dagsläget är studenternas krav begränsade till att få samtal med lokalregeringen om demokratiska reformer. (I samtalen tänker de kräva att Hongkongborna ska ha) rätt att fritt nominera kandidater till valet av regeringschef. De vill också ha ett parlament där alla ledamöter är valda med allmän rösträtt.

Business as usual

Umbrella revolution_3De släppte tillfälligt kravet på att regeringschefen Leung Chun-ying ska avgå. Det gjorde de när han gick med på att öppna samtal med studenterna och utsåg sin närmaste medarbetare, den mera populära Carrie Lam, att möta studenterna. Men hon ställde in mötet när studenterna återupptog sin aktion för att öka trycket. Samtidigt säger Leung Chun-ying säger att chansen att Peking ska ändra sig i valfrågan är ”nästan noll”. Därför finns det ingen grund för samtal, enligt regeringschefen.

Kravet på att den alltmer impopuläre Leung Chun-ying ska avgå har återkommit. Varje regeringschef i Hongkong har en otacksam uppgift, eftersom de i praktiken är utsedda av centralregeringen i Peking även om de formellt är valda i en manipulerad ordning. Men Leung Chun-ying har ett ansvar eftersom han inte speglat djupet av missnöjet med valsystemet för sina uppdragsgivare. Å andra sidan faller ansvaret för den spända situationen minst lika tungt på Peking, eftersom ledarna skapat rutiner för att konsekvent utse svaga ja-sägare att sköta Hongkong.

Hongkongs förste regeringschef sedan övergången 1997, Tung Chee-hwa, tvingades avgå i förtid sedan hans administration misslyckats med att hantera allmänna opinionen när Peking skulle införa säkerhetslagar i territoriet. En demonstration mot förslaget till säkerhetslagar den 1 juli 2003 samlade en halv miljon deltagare. Peking lät Tung Chee-hwa bära hundhuvudet och gav honom sparken. Kinas ledare skulle också kunna tröttna på Leung Chun-ying.

Sedan 1990-talet har Hongkongborna utvecklat en politisk protestkultur. De har varit tvungna eftersom varken de forna brittiska kolonialherrarna eller de nya herrarna i Peking har ansett dem vara mogna för full demokrati. De känner sig övergivna av båda.

Det blir alltmer uppenbart att den stora medelklassen tröttnat på att bli så styvmoderligt behandlad i politiken. Det riggade valsystemet ger människor bara ett begränsat inflytande. Det som återstår är då öppna gatuprotester. Demonstrationerna kan vara nog så militanta, men de är alltid disciplinerade och ofta präglade av god stämning. Det är inte något gatans parlament i dålig mening.

Demonstrera på söndag

Umbrella revolution_4De öppna protesterna och demonstrationerna har sedan några år utvecklats till ett fast inslag i Hongkongs politiska liv. Många använder söndagarna till att gå och demonstrera – i stället för att gå och titta på lägenheter för att hänga med på fastighetsmarknaden, en annan favoritsysselsättning.

Det mesta pekar på att Hongkong ändå kan återgå till ”business as usual” efter de senaste veckornas dramatik. Protesterna kommer att fortsätta, eftersom Peking inte tänker ge upp sin kontroll och styrning av valprocedurerna. Men de utomparlamentariska aktionerna lär hålla sig på en nivå som Hongkong egentligen vant sig vid sedan flera år. De hotar därmed inte stabiliteten för näringslivet och finansmarknaden.

Den tändande gnistan för de senaste protesterna var Pekings vägran att tillåta en demokratisk ordning 2017 då Hongkong ska välja ny regeringschef.

Grundlagen för Hong Kong, den så kallade basic law, kom till efter överläggningar mellan den brittiska kolonialmakten och Peking inför Hongkongs återgång till Kina 1997. Hittills har fyra val av regeringschef, chief executive, ägt rum.

Röstningen har skett i en särskild elektorsförsamling där Peking har kunnat styra urvalet av medlemmarna så att majoriteten lydigt kan bekräfta den favorit som centralregeringen utpekat på förhand.

Direktval möjligt 2017

Umbrella revolutionGrundlagens paragraf 45 säger att regeringschefen ska kunna väljas direkt i ett allmänt val av alla röstberättigade medborgare. Det står också att kandidaterna ska nomineras av en brett representativ kommitté som är utsedd i demokratisk ordning, alltså inte handplockad på det sätt som Peking vill fortsätta med.

Tidigare har Kina sagt att den allmänna rösträtten skulle kunna introduceras vid valet 2017. När de reformvänliga krafterna i Hongkong påminde om detta inledde Kinas representanter försiktiga konsultationer med de politiska partierna i territoriet.

Den kinesiska ledningens utslag kom den 31 augusti i år, formellt som ett uttalande av nationella folkkongressen i Peking. Kongressen sade visserligen ja till direktval av Hongkongs regeringschef med en man en röst, men lade till ett förbehåll som skjuter den demokratiska tanken i sank. Det får nämligen bara vara två eller tre kandidater och de måste vara ”patriotiska”, alltså godkända av Kinas ledare. Att vara ”patriotisk” betyder i klartext att kandidaterna måste stödja kommunistpartiets styre i Kina och att de inte får ifrågasätta att Hongkong hör till Kina.

För att säkerställa att kandidaterna blir patriotiska i Pekings ögon måste de godkännas av en tilltänkt nomineringskommittë som ska utses på samma sätt som den elektorsförsamling som hittills valt regeringscheferna. Denna kommitté kommer också att hämta sina medlemmar från elitgrupper som stöder regimen i Peking. Det handlar ofta om affärsmän och andra grupper som av kommersiella skäl vill hålla sig väl med den kinesiska ledningen.

Bojkott och veto

Efter utslaget i nationella folkkongressen har de olika demokratiska grupperingarna sagt att de tänker bojkotta de överläggningar som ska utforma valproceduren mera i detalj i parlamentet, den så kallade lagstiftande församlingen eller legislative council. Och när förslaget väl kommer upp till omröstning i början av nästa år tänker de rösta nej.

Ett förslag som rör bestämmelserna i grundlagen kräver två tredjedels majoritet för att bli verklighet. Det betyder att det demokratiska lägret kan stoppa förslaget. Tillsammans har dessa partier nämligen 27 mandat av 70 i lagstiftande församlingen. Med andra ord kommer denna fråga inte att lösas i brådrasket.

Kallduschen från Peking, det vill säga folkkongressens nej till ett fullt demokratiskt val, uppfattas som ett löftesbrott av de prodemokratiska krafterna i Hongkong. Studenterna bojkottade därför undervisningen under en vecka i protest och en grupp avslutade strejken med att ockupera den lilla öppna platsen framför regeringskansliet den 26 september.

Polisen försökte köra bort ockupanterna med stora mängder av pepparsprej och tårgas. Det är slutet på regnperioden i Hongkong så studenterna hade med sig paraplyer, som de använde för att försöka försvara sig mot sprejen och gasen. Det hjälpte litegrann och de flesta bet sig fast på platsen. Sedan dess är paraplyet en symbol för kampen mot myndigheterna och för demokrati.

Tårgas provocerade

Umbrella revolution_6Polisens hårda metoder provocerade många. Människor som inte hade tänkt sig att gå ut sätta sig på gatorna, kom också med i protesterna. Den reaktionen spädde på antalet deltagare rejält.

Studenternas ockupation var oväntad. Hongkong inväntade snarare en trolig aktion på Kinas nationaldag den 1 oktober från en rörelse kallad Occupy Central som startats av några akademiker för att driva fram demokratiska reformer och markera missnöje med den lokala förvaltningen. Gruppen har nära band till de prodemokratiska partierna i parlamentet. Men studenterna förekom Occupy Central som bara hade att haka på.

Det var de unga studentledarna som blev drivkraften i ockupationerna av olika platser i Hongkong. Vi har få se en ny generation träda fram och skaffa sig en identitet i det civilsamhälle som är så starkt i Hongkong, men som inte tillåts växa i Kina.

Detta civilsamhälle yttrade sig bland annat i den disciplin som aktivisterna visade. De städade regelbundet efter sig och sopsorterade.

Stödet för studenterna ökade. Men långtifrån alla Hongkongbor var med på noterna. Samtidigt har ju aktionerna varit olagliga och många medborgare tröttnade efter några dagar på att finna spärrar, ockupanter och poliser i sin väg. I stadsdelen Mongkok gick några av invånarna handgripligt tillväga mot ockupanterna.

Inhyrda provokatörer

Umbrella revolution_7Polisen uppgav sedan att bland de arresterade bråkmakarna hade de identifierat kända medlemmar av de så kallade triaderna, det vill säga maffian. Det prodemokratiska lägret tvekade inte om att anklaga regeringschefen för att ha uppmuntrat triaderna att ställa till bråk så att polisen fick en anledning att köra bort de unga aktivisterna. Triadmedlemmarna ska ha fått 500 Hongkongdollar (nästan 500 kronor) per man för sin insats, enligt en uppgift som South China Morning Post vidarebefordrade.

Metoden att använda sig av provokatörer kan för övrigt vara hämtad från de kinesiska myndigheternas taktik under protestvåren 1989.

Bland de missnöjda i Mongkok fanns också flera små butiksägare, som är beroende av turister för sin försörjning och nu fick ett stor ekonomiskt avbräck, särskilt eftersom de sett fram emot ett ökat antal besökare från fastlandet i samband med ledigheten kring nationaldagen. Nu blev det i stället så att de kinesiska myndigheterna stoppade gruppresorna till Hongkong tills vidare.

Så Hongkong är splittrat mitt i det stora stödet för de utomparlamentariska aktionerna mot Pekings manipulativa tolkningar av grundlagen.

Xi Jinpings villkor

Det är utan tvekan den kinesiske presidenten Xi Jinping som dikterat de hårda villkoren. Sedan han övertog makten för två år sedan har han försökt dämpa alla ansatser till en diskussion om politiska reformer på hemmaplan. Han fruktar att direktval av ledare i Hongkong skulle öka aptiten bland människor i Kina på en liknande reform, det vill säga att alla kineser skulle få vara med och välja landets president. Men i dag känns det som om regimen i Peking är ljusår ifrån någonting sådant.

Xi Jinping har höjt Kinas profil i regionen och lagt kraft bakom landets territoriella krav i Sydkinesiska sjön med militära aktioner. Han har en mer självsäker framtoning än sina företrädare. Han verkar inte bry sig om att han utlöst bred internationell kritik för den parodi på val som den kinesiska regeringen erbjuder Hongkong. Huvudsaken för ledarna i Peking är att vad som händer i den forna brittiska kolonin inte får påverka stabiliteten eller status quo i Kina.

De styrande i Peking har aldrig riktigt förstått sig på Hongkong. Både praktiskt och mentalt betraktar de denna metropol närmast som ett annat land. Yan Xuetong, tongivande utrikespolitisk expert i Peking, har sagt att ”Hongkong har bara återvänt till namnet, inte i realiteten”.

När situationen i Hongkong började bli riktigt tillspetsad visade Xi Jinping vilka hans regim helst pratar med. Han bjöd in en delegation av 70 ledande affärsmän som snällt kom när husbonden kallade. Mötet den 22 september hölls bakom stängda dörrar. De tongivande i delegationen, de som nämndes först i rangordningen, var i stort hela samlingen av sju fastighetsoligarker som dominerar och gemensamt kontrollerar marknaden i Hongkong – en ordning som andra, mindre affärsmän börjat klaga på alltmer.

Den kinesiske presidenten bjöd inte några ledamöter från parlamentet eller några representanter från andra sektorer i samhället till samtal.

Penningtvätt och investeringar

Umbrella revolution_8Hongkong är formellt en del av Kina, men räknas som en ”särskild administrativ region” med en egen ekonomi och egna juridiska regler baserade på brittisk rättstradition. Därför är den mycket populär bland fastlandskineser som behöver tvätta pengar eller vill investera i fastigheter.

De driver upp hyrorna och fastighetspriserna till en nivå som är mycket smärtsam för Hongkongborna. Detta samverkar med den globala finansindustrins återkomst, som gör att utländska börs- och fondmäklare åter slår sig ned i detta finanscentrum. Även de är beredda att betala fantasipriser på bostadsmarknaden.

Hyreshöjningarna tvingar vanliga butiksägare i konkurs, det vill säga de som inte lever på att sälja handväskor eller juveler till nyrika besökare från Kina. Många människor tvingas flytta allt längre bort från centrum. Till och med på en mindre ö som Lamma, som bara har färjeförbindelse med Hongkongön, kostar en lägenhet på knappt 50 kvadratmeter motsvarande 16 000 kronor i hyra per månad.

Lokalbefolkningen börjar se snett på fastlandskineserna som kommer med resväskor fyllda med kontanter och förvrider vardagen för dem. Det borde ju vara trevligt att nytt kapital strömmar in, men effekterna börjar dra åt fel håll. Samtidigt finns det även en legal invandring av cirka 50 00 fastlandskineser per år.

           ”Gräshoppor” norrifrån

Umbrella revolution_9Många Hongkongbors irritation över besökarna och inflyttarna norrifrån verkar ligga alldeles under ytan – och med jämna mellanrum kokar den över. Några Hongkongbor bildade en grupp på Facebook och bekostade en helsidesannons i dagspressen. Annonserna visade fastlandskineserna som en svärm gräshoppor som lade beslag på territoriets godbitar.

Häftiga gräl mellan lokalbefolkningen och besökare från fastlandet har hamnat på internet och genererat ytterligare skällsord mot besökarna. En professor i litteratur vid Pekinguniversitetet, Kong Qingdong, slog tillbaka och sade: ”Hongkongborna ska inte säga något, de är inte kineser, de var ju hundar åt de brittiska kolonialherrarna för inte så länge sedan – de är hundar, inte människor!”

Återföreningen mellan Kina och Hongkong har hittills misslyckats i det mellanmänskliga umgänget och i de politiska kontakterna. Hongkongborna försöker etablera någonting mera stabilt, en mera förutsägbar vanlig tillvaro, men har svårt att få gehör för sina krav på fulla politiska rättigheter. Uppgörelsen mellan Peking och London om ”ett land, två system” gäller bara i femtio år till 2047. Med andra ord är det mycket som fortfarande är diffust för Hongkongborna och de söker fortfarande sin identitet.

Tankeställare

Det är en tankeställare för mig när jag med jämna mellanrum träffar vanliga Hongkongbor som tycker att det var bättre under britternas tid, särskilt under den siste guvernören Chris Patten. De tycker att han stod upp för dem bättre än vad någon av de infödda regeringscheferna har gjort. De senare har i stället ängsligt försökt tolka hur Peking skulle vilja ha det.

Men väldigt få vill på allvar att återföreningen med Kina ska upphöra. Ändå försöker de partikontrollerade medierna i Kina inför hemmaopinionen spela upp ett yttre hot i Hongkong. De tolkar de utländska sympatiyttringarna för det demokratiska lägret som ”försök att underminera stabiliteten i territoriet”.

Det politiska samarbetet med Peking krisar således. Däremot rullar det ekonomiska utbytet mellan Hongkong och fastlandet på bra. Den lokala regeringen har ibland försökt skapa en ny identitet med olika projekt för ett kunskapssamhälle eller en it-ekonomi. Men i längden klarar sig Hongkong bra på att fortsätta med det som gått bäst: att hantera andras idéer, organisera produktionen på andra sidan gränsen i Kina, sy ihop finansieringen och ta hand om exporten av produkterna.

Umbrella revolution_5

Vinjettbilderna från paraplyprotesterna har jag hämtat från hemsidan news.artnet.com. Där kan du se vilka konstnärerna är. 

One thought on “Fortsatt kris och business as usual – min analys av Hongkong

  1. Ping: Onsdag 15 oktober 2014 « VÄRLDENS FOLKRIKASTE LAND

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s