Äntligen ett nej till Konfuciusinstitutet

Det omstridda Konfuciusinstiutet vid Stockholms universitet läggs ned efter tio år. Kopplingen till den kinesiska staten ses nu som olämplig, enligt universitetets rektor Astrid Söderbergh Widding.

Institutet finansierades till stor del av den kinesiska regeringen, men har ändå varit en del av Institutionen för orientaliska språk. Kinesiska ledare på olika nivåer har inte gjort någon hemlighet av att Konfuciusinstituten vid olika utländska lärosäten även står det styrande kinesiska kommunistpartiet nära.

Hur Stockholms universitet 2005 kunde öppna portarna för en sådan trojansk häst har alltid varit en gåta för mig. Under Konfucius’ fotsida klädnad döljer sig det kinesiska kommunistpartiets fana. Det är alltså fråga om ett parti som står för ett diktatoriskt styre, historieförfalskning och systematiska övertramp mot rättstrygghet och mänskliga rättigheter.

Hur skulle detta kunna gå ihop med en fristående akademisk verksamhet, även om instituten framför allt lär ut språk och kultur? Och även om det har varit ont om pengar för undervisning i kinesiska? Lärarna var ju ändå utbildade av kinesiska staten och verkade inom en sådan ram. De måste hålla sig till partiets aktuella tolkning av vad kinesiska kultur är.

Det finns i dag cirka 500 Konfuciusinstitut över hela världen. De har ökat snabbt och de spelar en huvudroll i partiets strategi att projicera “mjuk makt” i omvärlden för att balansera bilden av Kina som en hungrig ekonomisk och politisk stormakt.

Stockholms universitet har alltså tagit det kloka beslutet att inte förnya kontraktet med Konfuciusinstitutet när det löper ut vid årsskiftet. Det är en prestigeförlust för den kinesiska regeringen, eftersom institutet var det första som öppnades i Europa och det andra i världen.

Frågan är nu hur länge de kvarvarande tre Konfuciusinstituten i Sverige ska kunna fortsätta inom de lokala högskolorna i Karlstad, Karlskrona och Luleå. De tre är grundade 2011 eller 2012 – aningslöst i fotspåren på Stockholms universitet – så deras kontrakt går inte ut förrän 2016 eller 2017.

Den läsare som vill behålla julefriden bör inte googla efter hemsidorna för dessa tre institut som jag gjorde i dag. De erbjuder nämligen en provkarta på svenska akademiker, politiker och affärsmän med hurtiga, troskyldiga och svassande synpunkter på samarbetet med kinesiska institutioner som ytterst är styrda av kommunistpartiet.

De är väl förförda av Kinas storhet och fina kultur, men de måste ju se vilka som står bakom dagens satsning på Konfucius. Allra värst är nog videon från Karlstad.

Länk till SVT-intervju

Kära läsare,

om du missade Kulturnyheterna på SVT1 i onsdags, så kommer här länken till inslaget där jag blir intervjuad av Abdul Hibombo om mina Kinamemoarer. Inslaget är här en minut kortare än vad det var i själva sändningen, men ger en hyfsad bild, fast det framgår kanske inte att jag övergav maoismen ganska snart när jag väl blev stationerad i Peking.

I dag kl 19 på SVT 1, Kulturnyheterna.

I går tisdag var jag i Stockholm och spelade in två tv-inslag. Dels för En bok, en författare. Det kommer i Kunskapskanalen i februari. Det är bra för där får man 20 minuter. Dels gjorde SVT Kulturnyheterna ett inslag, som de sade ska sändas i kväll klockan 19.

Det våras för diktatorer

Diktatorer verkar stå högt i kurs och prisas från oväntade håll. Facebook vill gärna framstå som ett av den västerländska yttrandefrihetens slagskepp. Nu sprider den populära webbtjänstens grundare Mark Zuckerberg den kinesiske presidentens Xi Jinpings skrifter. Xi Jinping har utmärkt sig genom att strama åt yttrandefriheten kraftigt under sina två år vid makten.

Samtidigt utdelar en kinesisk organisation ett fredspris i Konfucius’ namn till den åldrige kubanske ledaren Fidel Castro.

Med Facebook är det så att sajten är blockerad i Kina sedan 2009. Men Mark Zuckerberg har under besök i Kina gjort flera försök att förmå censuren att öppna Facebook för landets över 600 miljoner internetabonnenter. Hans senaste drag är att dela ut en bok med Xi Jinpings tal till sina medarbetare. “Jag vill att de ska förstå socialismen med kinesiska förtecken”, förklarar Zuckerberg.

Hu Jia, en kines som kämpar för mänskliga rättigheter, kommenterar: “Zuckerberg är ett geni på internet, men hans förståelse av kinesisk politik ligger på en treårings nivå.”

Och statsvetaren Zhang Ming, professor på Renmin universitet i Peking, säger: “Zuckerberg är affärsman. Business är business.” Vad gäller ett kinesiskt fredspris till Fidel Castro rekommenderar jag Puck Engmans utredning på bloggen Världens Folkrikaste Land.

Kejsarens gamla kläder

Detta är min senaste krönika i Helsingborgs Dagblad, införd i måndags den 8 december:

Det är tydligen gamle Konfucius som ska säkra makten för Kinas president Xi Jinping. Han hänvisar allt oftare till den antike lärofadern. Att Konfucius är en mer än tvåtusen år gammal förebild är inget problem. För många kineser är den äldre historien fortfarande levande. Allt är en strategi för att förbättra det styrande kommunistpartiets inte alltför goda rykte. Presidenten hakar på den nostalgiska vurm för det förflutna, för det förrevolutionära Kina, som många medborgare hyser i dag.

Vi har alla sett tecknen mångfaldigas på att Konfucius gjort en storartad comeback – efter att ha fördömts under den så kallade kulturrevolutionen 1966-76. Då såg jag affischer på den gamle mästaren som en ömklig figur nedtryckt av en samling ilskna arbetare, bönder och soldater.

Trots hans gradvisa återkomst som föredöme, hajade jag till när han dök upp som en jättelik staty nära den revolutionäre ledaren Mao Zedongs porträtt på Himmelska fridens port i Peking i januari 2011. Må vara att statyn försvann lika plötsligt och något mystiskt en natt i april samma år, men det råder ingen tvekan om att landets nuvarande ledare hyllar honom mer och mer.

Frånsett nostalgin för det förflutna tar dagens makthavare fasta på de krav på lojalitet och lydnad mot makthavarna som är ett viktigt drag i konfucianismen. ”I vår långa tradition kan vi finna viktig kunskap om konsten att regera och bli visa styresmän”, sade Xi Jinping nyligen.

I likhet med sina närmaste företrädare har han samlat all makt i sina händer som president, partichef och överbefälhavare. Men han går längre och detaljstyr själv flera nyckelområden.

Därför citerade han nyligen med förtjusning Konfucius råd till antikens kungar: ”Den som regerar med god moral är som polstjärnan. Den behåller sin position och alla övriga stjärnor betygar sin vördnad.”

Trots att det är kommunistpartiet som styr, är socialismen mer eller mindre avskaffad till förmån för en blandekonomi med en sorts statskapitalism och ganska vilda marknadskrafter. Det finns inget ideologiskt innehåll kvar. Då hänvisar Xi Jinping i stället till ”de kinesiska kärnvärdena” från Konfucius’ tid.

Han avvisar i klartext västerländska påfund som parlamentarisk demokrati med flera partier verksamma. Han säger att västerlandet är inne i en förtroendekris, medan det kinesiska kommunistpartiet är ”den lojala arvtagaren till och förespråkaren för Kinas traditionella kultur”.

Och när Xi Jinping på sistone talat om att göra Kina till ett lagstyrt samhälle menar han inte ett rättssamhälle i vår mening. Nej, han hänvisar i stället 23 århundraden bakåt i tiden till den tid då de så kallade legalisterna rådde dåtidens makthavare att säkra sitt envälde med hjälp av hårda och tydliga regler.

Dagens kejsare Xi Jinping lyckas när det passar även kombinera de antika lärofäderna med hänvisningar till sin grymme föregångare som partichef, Mao Zedong. Dessutom visar han sig vara en varm anhängare av Deng Xiaopings marknadsekonomiska reformer.

Han blandar och ger lite som det passar, men liksom för tidigare ledare gäller det främst att behålla partiets maktinnehav – med sig själv som enväldig överdomare.

Göran Leijonhufvud

Bra och dåligt i Kina – intervju på Kinablogg

Bloggen motkina,.se har en färsk intervju med mig med anledning av min bok ”Pionjär och veteran. 50 år med Kina”. Erika Staffas intervjuade. Här ett par utdrag:

Vad tycker du har blivit bättre i det kinesiska samhället om du jämför det Kina vi ser idag gentemot det du upplevde för första gången?
600 miljoner kineser har lyfts ur absolut fattigdom. Det är viktigt även om det finns stora fickor av både relativ och absolut fattigdom kvar.

Lika viktigt är avspänningen i vardagslivet. Partiet sitter inte på axeln och vakar över medborgarna i stort och smått längre. Människor vågar diskutera samhällsfrågor, men fortfarande är det helt förbjudet att ifrågasätta partiets maktinnehav.

Kina blev i oktober utnämnt till världens största ekonomi, vad tror du ligger i Kinas framtid under de kommande 50 åren?
Jag är mycket försiktig med att komma med förutsägelser, särskilt så långt fram. Det finns alltför många skojare i branschen – konsulter, diplomater, journalister – som försöker tjäna på intresset för Kina som marknad, utan att de egentligen har någon grund att stå på.

Men jag kan säga att även om ekonomin blivit den största i världen, är den sjuk på många sätt och kan få stora problem framöver. Det är till exempel nu som räkningen för den snabba tillväxten måste börja betalas. Kina i dag är redan en miljökatastrof. Det kan ta lång tid innan ekonomin är hållbar och i balans. Samtidigt är partiet tvunget att fortsätta med att underblåsa tillväxten för att hålla människor lugna.

Kina har blivit världens största ekonomi utan att i grunden rubba på enpartidiktaturen en tum, trots lättnaderna i vardagen för det stora flertalet.

Svensk socialdemokrati facklig förebild för kineser

 Han Dongfang.

Medan det svenska socialdemokratiska partiet kämpar för att på något sätt förbli regeringsdugligt, ser en ledande kinesisk fackföreniungsman den skandinaviska socialdemokratin för hundra år sedan som en förebild för dagens strejkande kinesiska arbetare.

Han Dongfang är en kinesisk aktivist som arbetar i ”exil” i Hongkong sedan många år. Han var nyligen på ett av sina många besök i Skandinavien.

I en kommentar efter resan ser Han Dongfang paralleller mellan det ökande antalet strejker och arbetskonflikter i Kina och förhållandena på den skandinaviska arbetsmarknaden i början av 1900-talet.

Precis som hos oss måste de kinesiska arbetarna ”gå igenom en period av konflikt”, men han manar samtidigt arbetarna och de fackliga ledare som börjar dyka upp att föra kampen vid förhandlingsbordet – snarare än att ta till våldsamheter.

Han ber arbetarna i Kina att också tänka långsiktigt, även om lönekampen måste få dominera på detta stadium eftersom lönerna fortfarande är låga. Men på sikt måste kampen också handla om att de anställda måste få chansen att utvecklas som mångsidiga människor.

I Sverige gästade Han Dongfang bland annat LO och Olof Palme International Centre.

(Jag uppmärksammade Han Dongfangs besök tack vare en notis från bloggen Världens Folkrikaste Land.)