Göran Malmqvist angriper Konfuciusinstituten

Göran Malmqvist

Även akademiledamoten Göran Malmqvist angriper nu offentligt utbredningen av Kinas så kallade Konfuciusinstitut vid hundratals lärosäten i västvärlden – och de så kallade Konfuciusklassrummen på gymnasieskolorna.

Malmqvist är professor emeritus i sinologi och sitter i Svenska Akademien. Han var min inspirerande lärare när jag började läsa kinesiska på 60-talet.

Göran Malmqvists huvudinvändning är att när de kinesiska instituten etablerar sitt samarbete med akademiska institutioner för sinologi förvandlas de senare till centra för undervisning i elementär kinesiska, medan seriös forskning blir lidande.

Professorn påminner på sin blogg om att de kinesiska ledarna tänker sig att instituten genom att sprida språket och kulturen ska öka Kinas mjuka makt i världen. Men Göran Malmqvist skriver att ledningen i Peking för alla dessa institut ute i världen har stora brister när det gäller grunderna i kinesisk kultur.

Han ger intressanta exempel på detta. Här är länken till hans inlägg.

Stockholms universitet var den första högskolan i Europa som släppte in ett Konfuciusinstitut för tio år sedan. Inför årsskiftet meddelade universitetets rektor att avtalet inte ska förlängas. Alltfler akademiker i västvärlden vänder sig nu mot de kinesiska institutens direkta koppling till universiteten.

Göran Greider och Puck Engman om ”Pionjär och veteran ”

Exif_JPEG_PICTURE

På återbesök i byn Wujiaping hos mina vänner i en familj som jag följt i över fyrtio år. Jag berättar om dem i min bok. Foto: Agneta Engqvist

Göran Greider och Puck Engman är de senaste recensenterna av min bok. Greider skriver i Dagens Nyheter den 18 januari att ”Pionjär och veteran” trots omfång och en viss plottrighet vinner i längden. Ingressen talar om en rik Kinaskildring och Greidner slutar med att säga att  säga att ”vi gör bäst i att läsa den”. Han saknar långa analytiska linjer, men konstaterar att boken i stället rymmer ett fantastiskt myller av vardagsdetaljer, människor, platser, historiska återblickar. Greidner skriver:

”Styrkan i Leijonhufvuds bok är att han inte stannar vid vare sig fördömande eller storögd fascination. Ett av bokens mest fängslande avsnitt är när han berättar om sina återkommande besök i byn Dazhai. På sjuttiotalet utsågs den av Mao till ett kollektivistiskt mönstersamhälle. Under Deng Xiaopings ekonomiska reformer angreps den för vänsteravvikelser och i dag har hela byn förvandlats till ett holdingbolag, med intressen utomlands!”

Puck Engman är sinolog och regelbunden skribent på den ledande Kinabloggen Världens Folkrikaste Land. Han är mycket positiv till boken samtidigt som han diskuterar ”en spänning mellan det personliga, självbiografiska berättandet och skildringen av den kinesiska historien i breda drag”. Han sammanfattar sin långa recension så här:

Pionjär och veteran kan läsas som en engagerande introduktion till Folkrepubliken Kinas historia, som en samling fascinerande berättelser från det kinesiska samhället eller som en fascinerande krönika över livet som korrespondent i Kina. Att boken dessutom är full av unika iakttagelser och kunskaper från historiska händelser gör läsningen mycket givande även för den mer initierade läsaren.

Länkar:  http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/goran-leijonhufvud-pionjar-och-veteran-50-ar-med-kina/ http://vflnyheter.se/?p=5332

Recensenter förundras och fascineras

leijonhufvud_pionjarochveteran Roligt skrivna och mycket positiva recensioner av mina memoarer fortsätter att flyta in.

Efter fem decennier finns det givetvis mycket att säga men när jag får veta att volymen uppgår till 900 sidor undrar jag om det verkligen är motiverat… Förmågan att skriva precist och tankeväckande om de mest skilda ämnen gör att Leijonhufvud ändå får till det.

Så skriver Lin Engdahl i Borås Tidning den 29 december. Hon tycker bland annat att kapitlet om väggtidningarna är “en pärla”. Hennes slutomdöme lyder:

Pionjär och veteran sammanfattar en imponerande karriär som korrespondent och forskare – samtidigt som den presenterar nya, nyanserade perspektiv på Kina.

Bokens längd avskräckte till en början även Erika Staffas på bloggen MotKina:

Men vad jag skulle komma att märka, och i efterhand alltid gör, är att tid i den verkliga världen aldrig spelar roll, när en slår upp första sidan till en riktigt bra bok. Det går att både förundras och fascineras av Göran Leijonhufvuds eskapader…

Tim Andersson på Hela Hälsingland skriver:

Boken rymmer något av det mest intressanta som skrivits om Kina i Sverige på länge. Leijonhufvud kom till landet första gången 1966, just när kulturrevolutionen hade brutit ut, och blev redan 1970 stationerad där som korrespondent. Den enda i Västeuropa. Nu, femtio år och stora politiska – såväl kommunistiska som kapitalistiska – omvälvningar senare, har han en högst ovanlig erfarenhet.

Men han är kritisk till omfånget och tycker att förlaget borde ha gallrat. Samtidigt säger han att när jag zoomar in och skriver om små byars utveckling lyser texten. Det gäller också kapitlen om Hongkong och intervjuerna med kända regimkritikerna, enligt Tim Anderson.

Bra inlägg om ökat förtryck i Kina

Sedan Xi Jinping tillträdde som Kinas ledare för två år sedan har det politiska förtrycket ökat. Minst 400 aktivister och intellektuella har kastats i fängelse sedan de pläderat för rättssamhälle, yttrandefrihet eller politiska reformer.

”Jag är orolig” skriver Jojje Olsson och gör en bra sammanfattning på sin blogg InBeijing. Han hävdar också att svenskar i Kina eller hemmavid uttrycker förståelse för regimen och ger några exempel på denna störande utveckling. Här är länken till hans inlägg.

Kina 2015: Protester som oroar ledarna

Protest i Qidong

En demonstrant betraktar kravallpolisen i Qidong, provinsen Jiangsu.

Två olika typer av protester kan störa nattsömnen hos de kinesiska ledarna under 2015. Dels vägrar aktivisterna i Hongkong att ge upp sina krav på ett demokratiskt valsystem. Dels ökar strejkerna på arbetsmarknaden i Kina – och det senare kan bli allvarligare för styresmännen i Peking. Så skrev jag i min krönika på nyårsafton i Helsingborgs Dagblad. Krönikan fortsatte så här:

Att demokratikämparna i Hongkong tänker fortsätta sina aktioner fick vi en påminnelse om på juldagen. Då samlades de åter i centrum, denna gång under förevändningen att sjunga julsånger. De fortsätter säkert att hitta på nya protestformer under hela det nya året, trots att polisen i december kört bort dem från deras läger och arresterat dussintals av dem.

Men aktivisterna måste också fundera över om metoden att blockera centrala trafikleder veckovis är den bästa i längden. De flesta Hongkongbor sympatiserade med dem i början, men tålamodet tröt så småningom hos många.

Det är en brokig samling på demokratisidan och de olika grupperna måste hantera sina interna motsättningar. Delvis är det en generationsskillnad.

Protesterna i Hongkong, som alltså är en särskild administrativ zon i Kina med större friheter, förblir ett irritationsmoment för det styrande kommunistpartiet. Men den ökande strejkviljan hos kinesiska arbetare kan bli en ännu större huvudbry för ledarskiktet.

Den armé av över 250 miljoner lågt betalda migrantarbetare från landsbygden som skapat de enorma kinesiska exportframgångarna, ställer nya krav i dag. Tillgången på billig arbetskraft minskar efter tre årtionden av familjeplanering. Den nya generationen migrantarbetare är mera medveten om sitt värde.

De senaste fem åren har arbetarna tvingat fram stora löneökningar. Delvis har de regeringen med sig, därför att Peking vill öka den inhemska köpkraften så att den kan bli en motor i ekonomin.

Samtidigt vill de styrande inte att strejkerna ska störa stabiliteten i samhället. I början gällde aktionerna bara större lönekuvert. Nu handlar de ofta även om att tvinga arbetsgivarna att trygga förmåner som pension, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.

Antalet strejker har ökat år från år. Från april till november 2014 genomförde arbetare vid 299 fabriker kortare eller längre strejker – en fördubbling jämfört med samma period året innan, enligt China Labor Watch, en facklig USA-baserad bevakningsgrupp med två kontor i Kina.

Löneökningarna sägs försvaga Kinas internationella konkurrenskraft. Kinesiska löner i tillverkningsindustrin är ofta sex gånger högre än i andra asiatiska länder.

Den facklige aktivisten Han Dongfang, som lever i en sorts exil i Hongkong, jämför med förhållandena på den skandinaviska arbetsmarknaden i början av 1900-talet.

Precis som hos oss måste de kinesiska arbetarna ”gå igenom en period av konflikt”, men han manar dem samtidigt att föra kampen vid förhandlingsbordet – snarare än att ta till våldsamheter.

Han ber arbetarna i Kina att också tänka långsiktigt, även om lönekampen måste få dominera på detta stadium. Men kampen måste också börja handla om rätten till vidareutbildning och kulturella värden, säger Han Dongfang.