Så här introducerar Kunskapskanalen programmet:
Pionjär och veteran – 50 år med Kina. Med personliga upplevelser berättar korrespondent Göran Leijonhufvud om hur ett isolerat u-land blev världsekonomins tillväxtmotor. I ”Pionjär och veteran – 50 år med Kina” beskrivs också Görans väg från sökande maoist till kritisk observatör. Intervjuare: Anita Kratz. Från UR.
Sänds i dag den 26 februari kl 19 samt strax efter midnatt och även i morgon fredag kl 09. Därefter i SVT Play.
Ett känt svenskt spritmärke figurerar som en återkommande kommentar till det spända förhållandet mellan konst och politik i Kina. Det är konstnären Du Xia, som svarar för det. Han är en av de mera uppmärksammade av de samtida målarna i Kina.
Många har sett hans serie bilder med alienerade unga eller medelålders kinesiska män som halsar Absolut Vodka. I en färsk och frispråkig intervju ger han sin syn på den absolutism som han menar präglar det kinesiska samhället.
Med absolutism syftar han då inte på avhållsamhet från alkohol, utan på att den totalitära politiken i Kina är absolut. Men hur rimmar det med de lättnader i vardagen under de senaste 30 åren som både kineserna själva och vi utländska kommentatorer ofta talar om?
Du Xia svarar tveklöst att det fortfarande är absolutismen som är huvudaspekten. Han har till exempel inga illusioner om medielandskapet:
”Jag har en serie målningar med kinesiska tidningar som jag kallar Absoluta nyheter. Samtliga är ju kommunistpartiets tidningar, samtliga är propagandamaskiner, nyheterna är absoluta.”
Människorna i hans serie med Absolut är sökande och förvirrade, nästan lamslagna. När de bara häller i sig vodkan verkar det inte vara deras eget val. Det skarpa motljus som de kisar mot ger intryck av att de står inför en allsmäktig kraft som tvingar dem att sluka absolutismen.
Du Xia beskriver hur den globala konstmarknaden flörtar med investerarna genom att kittla med etiketten ”kinesisk” på all den nya konst som skapas i Kina.
”Men konsten är ett personligt uttryck där nationsgränser inte betyder någonting”, säger den 49-årige konstnären till tidskriften The World of Chinese.
Bakom tidskriften står några statliga organisationer i Kina. Men eftersom den har målsättningen att öka intresset för kinesiska språket utomlands, har den ett annat tilltal än partipropagandan och har ofta artiklar som är kritiska mot olika fenomen i dagens Kina.
Men denna tidskrift är ett undantag. Medieklimatet och censuren har hårdnat betydligt i vanliga kinesiska publikationer och på internet de senaste två åren.
”Många konstnärer undviker nu avsiktligt ett politiskt språk av rädsla för att störa marknaden eller sin egen karriär. Men jag tänker behålla mitt politiska fokus”, deklarerar Du Xia.
”Min konst beskriver hur främlingskap uppstår. Kina är ett svårt alienerat samhälle. Jag vill göra människor upprörda.”
Du Xia.
Han säger att Kina alltid har varit en politiserad stat och att politiken bryter sig in i alla medborgares liv, antingen de tror det eller inte.
”Regeringen stöder inte den samtida konsten. Ju större inflytande en konstnär får utomlands, desto mindre förekommer vederbörande i statliga medier.”
(Ovanstående är min krönika införd i dagens Helsingborgs Dagblad. Foto Louie Art Space Peking)
I dag tisdag framträder jag hos ABF/PRO och presenterar min bok. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.
Kinas nye ledare Xi Jinping använder sig mer och mer av både Mao Zedong och Konfucius för att få ut sitt budskap om att landet behöver en stark ledare. Här följer min senaste analys för KinaNytt, organ för Sweden-China Trade Council. Detta är en uppdaterad och väsentligt utökad version av ett inlägg som jag publicerade den 10 december på denna blogg.
Ett halvsekel efter ”Maos lilla röda” kommer ”Xis stora gula”. De hängivna hyllningarna till den kinesiske presidenten Xi Jinping börjar påminna om personkulten kring den forne ledaren Mao Zedong på 1960-talet. I både fallen är det deras citat, tal och skrifter som tilldelas närmast magiska krafter.
Xi Jinping fortsätter att mycket systematiskt stärka sin ställning. Efter två år vid makten börjar det också klarna var han hämtar sin inspiration. Han går enbart till de kinesiska källorna och lånar friskt från gamla mästare som Konfucius och Mencius, men också från nutida giganter som Mao Zedong och Deng Xiaoping.
När Xi Jinping citerar så flitigt ur skrifternas moralregler är det en strategi för att förbättra det styrande kommunistpartiets inte alltför goda rykte. Han hakar på de nostalgiska känslor för det förflutna, för det gamla Kina, som många invånare hyser i dag.
Samtidigt har han organisatoriskt stärkt sitt grepp om makten. Ingen av Xi Jinpings föregångare de senaste 30 åren har så snabbt konsoliderat sin ställning. Han har använt en intensiv kampanj mot korruptionen för att bland annat oskadliggöra en huvudmotståndare som den uppåtgående Bo Xilai. Det är inte första gången som en maktkamp slutar med att segraren lyckas fälla en rival genom att leta upp mutor eller andra oegentligheter hos denne eller i dennes närhet – så pass utbredd är korruptionen.
Säkerhetschef arresterad
Den allt skarpare utmaningen från Bo Xilai inför partikongressen 2012 kan mycket väl ha ökat Xi Jinpings vaksamma inställning. Han fortsatte med att rikta missankar om korruption mot den förre säkerhetschefen Zhou Yongkang och hela dennes stora och välplacerade nätverk inom den vidsträckta säkerhetsapparaten och inom oljeindustrin.
Den 7 december i fjol kom det definitiva beskedet om att Zhou Yongkang hade arresterats som misstänkt för korruption och för att ha läckt statshemligheter. Han blev också utesluten ur partiet, där han intill för två år sedan var medlem av den allra innersta maktkärnan, nämligen politbyråns ständiga utskott.
Det har aldrig hänt förut att någon som haft en så hög ställning har fallit offer för en kampanj mot korruptionen. I vanliga fall brukar det stanna vid att partiet symboliskt sätter dit någon av rangen vice minister eller liknande som högst.
Var så säker att andra eventuella utmanare till Xi Jinping noterar att den nye bossen har hårda nypor. Bland gräsrötterna kan han få poäng för ingreppet mot Zhou Yongkang. Presidenten har visat att kampanjen denna gång inte bara riktas mot ”flugorna” utan också mot ”tigrarna”, som kineserna säger – alltså inte bara möt lägre kadrer utan också mot verkliga höjdare. Samtidigt förblir andra medborgare cyniska och tvivlar på att några högprofilerade offer för kampanjen räcker för att komma åt korruptionen i grunden.
Tre plus två nyckelposter
I likhet med sina företrädare sitter Xi Jinping på tre nyckelposter, nämligen som det styrande kommunistpartiets ledare, som landets president och som överbefälhavare. Men han har dessutom placerat sig själv på nya strategiska poster, till exempel som ordförande i en särskild kommission för den inre säkerheten och som ordförande i en ny kommitté för övervakning av internet.
Man kan i och för sig fundera en stund över om det tyder på styrka eller svaghet att sätta sig på så många stolar. Helt klart visar det i alla fall på ett starkt kontrollbehov.
Fokuset på säkerhetsfrågor blev också tydligt vid mötet med partiets politbyrå i januari. ”Kina står inför säkerhetsrisker utan motstycke”, hette det i kommunikén efter mötet som också menade att ”riskerna är svåra att förutsäga”. Vi väntar på preciseringar, men det handlar säkert om ”separatister” i Xinjiang och om ”politisk liberalisering” från väst, bland annat.
I samband med sin upphöjelse till partichef 2012 höll Xi Jinping ett internt tal. Delar av innehållet har läckt ut och han ska ha förklarat att Sovjetunionens sammanbrott berodde på att det inte fanns en stark ledare som var ”man nog att stå emot flodvågen”.
I dagens läge jämför många Xi Jinping med Vladimir Putin, kollegan i Kreml. Den kinesiske ledaren har sagt att han inte har något emot sådana paralleller. De båda har närmat sig varandra. En rysk-kinesisk allians får naturligtvis stora geopolitiska konsekvenser.
Ny personkult
Samtidigt drar sig Xi Jinping inte för att bygga upp en kult kring sin egen person, en kult som för tankarna till Mao Zedong som var partiets ledare under folkrepubilkens första tre årtionden. Och när det gäller konst, film och litteratur kommer han med uttalanden och initiativ som också påminner om Maos kulturrevolutionära tid.
I ett tal till kulturarbetarna i oktober angrep han de frodigt experimenterade konstnärerna och författarna för att vara ”vulgära” och plagiera varandra. Han sade att de måste genomföra partiets politik inom kulturen och ”inte förlora sig själva i marknadsekonomin”. De måste vara klara över vilka de ska betjäna, nämligen folket och socialismen.
Med sådana yttranden föll han tillbaka på Mao Zedongs tal om litteraturen och konsten i Yan’an 1942, ett anförande som blev en tvångströja för kulturlivet i nästan 40 år.
Xi Jinping beordrade kulturutövarna:
”Använd ljus för att skingra mörker och godhet för att besegra fulhet. Låt människor se det goda, känna hopp och ha drömmar.”
Slår hårt
Xi Jinping slår hårt mot intellektuella och jurister som pläderar för ökad politisk öppenhet inom partistaten eller diskuterar mänskliga rättigheter. Under de senaste två åren har hundratals aktivister åkt in och ut ur arresten. Många får fängelsedomar. Enligt en sammanställning av Reportrar utan gränser i september 2014 sitter minst 30 journalister och 72 bloggare i fängelse. Många tvingas paradera inför tevekamerorna med framtvingade ”bekännelser”.
Inom ekonomin är det ändå Deng Xiaoping som är den nye ledarens stora förebild. Därför är Kina fortfarande en marknadsekonomi öppen för utländska investeringar – men samtidigt behåller partiet ett starkt statligt ägande inom nyckelsektorer.
Den speciella kombinationen av enpartidiktatur med en öppen ekonomi verkar mer cementerad än någonsin.
Presidenten är definitivt mera realist inom ekonomin än vad den äventyrlige Mao Zedong var. Xi Jinping har nyktert talat om för allmänheten att det gäller att hålla huvudet kallt och vänja sig vid att tillväxten kommer att bli svagare än under de flesta åren sedan början av 1980-talet.
Tvåtusenåriga förebilder
Tydligen är det också gamle Konfucius som ska säkra makten för Kinas president Xi Jinping. Han hänvisar allt oftare till den antike lärofadern. Att Konfucius är en mer än tvåtusen år gammal förebild är inget problem. För många kineser är den äldre historien fortfarande levande.
Vi har i några år sett tecknen mångfaldigas på att Konfucius gjort en storartad comeback – efter att ha fördömts under den så kallade kulturrevolutionen 1966-76. Då såg vi affischer på den gamle mästaren som en ömklig figur nedtryckt av en samling ilskna arbetare, bönder och soldater.
Trots lärofaderns gradvisa återkomst som föredöme, hajade vi ändå till i januari 2011 när han dök upp som en jättelik staty nära den revolutionäre ledaren Mao Zedongs porträtt på Himmelska fridens port i Peking. Må vara att statyn försvann lika plötsligt och något mystiskt en natt i april samma år, men det råder ingen tvekan om att landets nuvarande ledare hyllar honom mer och mer.
Frånsett nostalgin för det förflutna tar dagens makthavare fasta på de krav på lojalitet och lydnad mot makthavarna som är ett viktigt drag i konfucianismen. ”I vår långa tradition kan vi finna viktig kunskap om konsten att regera och bli visa styresmän”, sade Xi Jinping nyligen.
Polstjärnan
Därför citerade han med förtjusning Konfucius’ råd till antikens kungar: ”Den som regerar med god moral är som polstjärnan. Den behåller sin position och alla övriga stjärnor betygar sin vördnad.”
Trots att det är kommunistpartiet som styr, är socialismen alltså mer eller mindre avskaffad till förmån för dagens system med en sorts statskapitalism och ganska vilda marknadskrafter. Det finns inget ideologiskt innehåll kvar. Då hänvisar Xi Jinping i stället till ”de kinesiska kärnvärdena” från Konfucius’ tid.
Han avvisar i klartext västerländska påfund som parlamentarisk demokrati med flera partier verksamma. Han säger att västerlandet är inne i en förtroendekris, medan det kinesiska kommunistpartiet är ”den lojala arvtagaren till och förespråkaren för Kinas traditionella kultur”.
Och när Xi Jinping på sistone talat om att göra Kina till ett lagstyrt samhälle menar han inte ett rättssamhälle i vår mening. Nej, han hänvisar i stället 23 århundraden bakåt till den tid då de så kallade legalisterna rådde makthavarna att säkra sitt envälde med hårda och tydliga regler om lydnad och makthierarkier.
Blandar och ger
Dagens kejsare Xi Jinping lyckas kombinera de antika lärofäderna även med hänvisningar till sin grymme föregångare som partichef, Mao Zedong, när han tycker det är lämpligt. Dessutom visar han sig som sagt vara en varm anhängare av Deng Xiaopings marknadsekonomiska reformer.
Han blandar och ger lite som det passar efter situationen och för att hålla olika fraktioner lugna. Men liksom för tidigare ledare gäller det främst att behålla partiets maktinnehav – med sig själv som enväldig överdomare.
Presidentens anhängare och uttolkare lanserar honom alltmer som den tredje store ledaren under folkrepublikens tid sedan 1949 – alltså först Mao, sedan Deng, och nu Xi. De närmast föregående ledarna Jiang Zemin och Hu Jintao ses som ganska svaga kort.
Med den alltmer intensiva publiciteten kring personen Xi Jinping och hans tankar kastas vi 50 år tillbaka i tiden till kulten av Mao Zedong. Presidenten kallas ofta ”Xi Dada” eller ”storpappa Xi” och han dyker upp i marknadsstånden både som gummidocka och som klistermärke. Ett talande exempel är de hjärtformade dubbelsidiga amuletterna med Xi på den ena sidan och Mao på den andra.
Hänförelse
Flera samlingar med citat, artiklar och tal av presidenten har sett dagens ljus. Den senaste boken i denna genre har titeln ”Hänförelsen med Xi Jinpings ord” och är utgiven av ett akademiskt förlag i Shanghai. Förordet förklarar att ”president Xi ofta använder metaforer och berättelser som ett sätt att förklara djupa sanningar. President Xis språk innehåller stor visdom i sin enkelhet och har en genomträngande kraft som direkt berör människorna i deras hjärtan.”
Tankarna går till ”Maos lilla röda”, citatsamlingen som varenda kines bar omkring på under kulturrevolutionen. Men omslaget är inte rött utan gult – som var kejsarnas färg. Slump eller inte?
Fick fel information via förlaget om intervjun med mig på Kunskapskanalen. Den sänds i En bok en författare på torsdag om en vecka, alltså den 26 februari kl 19 och 24, samt 27 februari kl 09. Därefter i SVT Play.
Beklagar felet.
Göran
I kväll torsdag sänder Kunskapskanalen en intervju med mig om min bok Pionjär och veteran. 50 år med Kina. Programmet En bok en författare går kl 19 och 24 samt på fredag kl 09. Det går sedan att se på SVT Play.
Jag önskar alla ett Gott Nytt Getens År, som börjat i Kina sedan några timmar tillbaka. Geten sägs vara kreativ, snäll och vilja väl. Verkar behövas i dagens alltmer oroliga värld.
恭喜发财!
Gongxi facai, Lycka och välgång!
I dag, när skid-VM i Falun invigs, kan vi också tänka på hur det egentligen ska bli med
vinter-OS 2022. Det går mot ett avgörande i juli och endast två kandidatstäder finns kvar: Peking och Almaty i Kazakhstan.
Det illustrerar ett dilemma för den olympiska rörelsen. Städer i demokratiska länder har efterhand dragit sig ur rejset, nämligen Stockholm, Oslo och Krakow. Så återigen får vi ett exempel på att det verkar vara diktaturer som söker prestige till varje pris som ror hem de stora idrottsarrangemangen.
De senaste åren har Ryssland och Qatar fått de stora mästerskapen till priset av svåra brott mot de mänskliga rättigheterna..
Medan invånarna i Falun har kunnat ifrågasätta hur kostnaderna har skjutit i höjden är det ingen ansvarig i Kina eller Kazakhstan som kommer att fråga de berörda medborgarna hur de ser på mastodontfesterna.
Veteran följer den nya stormakten
Veteran följer den nya stormakten
Sveriges största nyhetssida om Kina
