”Pionjär och veteran. 50 år med Kina” blir talbok

Ett glädjande besked i min epostlåda:

Din bok Pionjär och veteran, utgiven på Bonnier 2014, har blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning som inte kan läsa tryckt text. ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har därför glädjen att meddela att MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) har gjort denna bok tillgänglig. Mer information om boken hittar du på www.legimus.se.

leijonhufvud_pionjarochveteran

En talbok är inte detsamma som en ljudbok. Talböcker produceras i enlighet med §17 i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och kan bara göras av bibliotek och organisationer som har regeringens tillstånd. Upphovsrättslagen medger att MTM gör framställningen utan att på förhand meddela upphovsmannen. 

Kinas offensiv kan beröra 60 länder – min senaste analys

Kinas utrikespolitik blir alltmer offensiv. Samtidigt är inrikespolitiken utpräglat defensiv, medan den ekonomiska agendan är närmast avvaktande, skriver jag i min senaste analys för KinaNytt, organ för Sweden-China Trade Council.

Fantasieggande visioner om nya ”sidenvägar” och sjöfartsleder ger Kina rubriker i världspressen. Det gör också Pekings intensiva kampanj för en ny asiatisk investeringsbank som ska utmana världsbanken och IMF. Det är planer som i första hand syftar till att etablera Kina som den klart ledande stormakten i sin egen region och där överglänsa USA och Japan.

Analys illustr

Även nyheten att Kina i höst ska ha en stor militärparad för att fira 70-årsminnet av att andra världskrigets slut har fått många att höja på ögonbrynen. Det blir ett tillfälle att visa hur mycket Kina har rustat upp – plus att genera förra ockupationsmakten Japan.

Det senaste halvåret har den kinesiske presidenten Xi Jinping energiskt lanserat nya planer på att förstärka handelslederna mellan Kina, Centralasien och Europa. Första gången han talade om detta var i september 2013, men nu har han skruvat upp volymen och intensiteten. Han har fallit för frestelsen att använda klatschiga termer som ”den nya sidenvägen” för att fånga människors fantasi.

Det är inte bara tal om att bygga vägar och järnvägar. Ambitionen är ett helt komplex av åtgärder med förbättrade flygplatser, telekommunikationer och finansiella lösningar längs dessa leder. Industriellt samarbete och utvinning av naturtillgångar är också på tapeten.

Sockrade erbjudanden

Xi Jinping sockrar sina tal om dessa initiativ genom att skapa en särskild fond på 40 miljarder USA-dollar för att få igång projektet. Han talar om krediter och erbjuder länderna längs de aktuella sträckorna att ge ut egna obligationslån i kinesiska valuta i Kina. Detta är också ett exempel på de målmedvetna ansträngningarna att göra yuan till en världsvaluta.

Samtidigt målar den kinesiske ledaren även upp ”marina sidenvägar” – alltså sjöfartsleder i andra riktningar, nämligen till Sydöstasien, Sydasien och Stilla havet. Han erbjuder kinesiskt stöd för att bygga ut hamnar, annan infrastruktur och andra samarbeten.

Alla dessa djärva planer handlar i princip om fyra transportleder i olika riktningar – varav två till lands och två till sjöss. Vi kan också kalla dem ekonomiska bälten eller utsträckta kluster.

Detta är de nya handelslederna i den gamla Sidenvägens anda som de kinesiska ledarna lanserar:

+ En av handelslederna ska länka Kina med Centralasien, Ryssland och Baltikum.

+ En sydligare är tänkt att knyta ihop Kina med Gulfstaterna och Medelhavet via Centralasien. En gren viker av söderut mot Sydöstasien, Sydasien och Indiska oceanen.

+ En ”marin sidenväg” ska gå från Kina till Europa via Sydkinesiska sjön och Indiska oceanen.

+ En annan sjöfartsled ska länka Kina med länderna vid södra Stilla havet.

Kina har också planer på att förlänga järnvägen från Lhasa i Tibet till Nepal och ända fram till gränsen mot Indien. Det skulle bland annat innebära att spränga tunnlar genom Mount Everest.

De konkreta planerna kan beröra så många som 60 länder och 60 procent av jordens befolkning.

Geopolitiska ambitioner

”Det är inte fråga om geopolitiska ambitioner som med den amerikanska Marshallhjälpen till Europa efter andra världskriget”, bedyrade utrikesminister Wang Yi i samband med nationella folkkongressen i mars.

Han menade att USA hade ambitioner att etablera sig politiskt i en ny geografisk omgivning med hjälpinsatsen i Europa. Ett annat syfte var att omringa Sovjetunionen.

Men det är klart att geopolitik även är en del av Kinas aktuella högtflygande planer. Det är ju så uppenbart att Kina gör detta för att i första hand öka sitt inflytande i närområdet och stabilisera sin geografiska omgivning. Detta alltså genom att åstadkomma fredlig tillväxt i hela regionen. Inget fel med det så länge det sker på jämställd fot. Frågan är, går det att säga nej när Kina kommer med sina yuanmiljoner och dito miljarder?

Om och när Kina och berörda länder går från slagord till verklighet med dessa projekt, kan de få militära implikationer i förlängningen. Det kan till exempel bli många stora kinesiska investeringar att försvara i ganska avlägsna länder.

Alternativ till Världsbanken

Ytterligare ett uppmärksammat initiativ från Kinas regering är den Asiatiska investeringsbanken för infrastruktur, eller Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB). Här hoppas de kinesiska ledarna skapa ett alternativ till Världsbanken och Internationella valutafonden IMF, som de tycker är alltför kontrollerade av USA. Kina har tröttnat på att Washington inte infriat sina löften om att reformera styret av Världsbanken och IMF utan förhalar frågan.

De kinesiska ledarna ser också den nya banken som ett alternativ till Asiatiska utvecklingsbanken ADB, där Japan och USA har stort inflytande.

Vid ett möte i Peking i oktober i fjol anslöt sig 21 asiatiska stater som grundarländer till den nya banken. USA pressade sina allierade Sydkorea och Australien att inte gå med. Men båda dessa länder har senare meddelat att de tänker bli medlemmar i alla fall.

USA-regeringen har från början motsatt sig planerna och hänvisar till farhågor för hur banken ska drivas och ifrågasätter om genomskinligheten blir tillräckligt stor. Men bakom ligger säkert en oro för att förlora ytterligare politiskt inflytande.

Washington vädjar

Washington har vädjat till allierade som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien att stanna utanför. Men dessa fyra har ändå anmält sig som medlemmar tillsammans med en lång rad länder i Europa, däribland Sverige och andra nordiska länder. Sveriges ansökan kom in ”fem i tolv” dagen innan fristen gick ut för ansökan om att bli grundande medlem i AIIB.

Ingen vill gå miste om en del av de enorma investeringar i infrastruktur som Asien kommer att behöva framöver. ADB har beräknat det behovet till 8 000 miljarder dollar under det närmaste årtionden.

Många stater anmäler sig också för att hålla sig väl med initiativtagaren Kina som en ny ekonomisk stormakt och motor i världsekonomin. Oro för den politiska utvecklingen i den kinesiska enpartistaten får då underordna sig.

Guld och gröna skogar

President Xi Jinping är angelägen att hålla fram sitt land som en stark ekonomi trots att tillväxten saktar in. Vid det årliga internationella forumet i Bo’ao på den kinesiska ön Hainan lovade han guld och gröna skogar:

”Under de närmaste fem åren ska Kina importera för mer än 10 000 miljarder USA-dollar av varor, investera för mer än 500 miljarder dollar utomlands, och kinesiska turister kommer att göra över 500 miljoner utlandsresor.”

För Kinas del kan den nya banken och den nya sidenvägsfonden bli ett sätt att kanalisera landets stora valutareserv på mer än 3 000 miljarder dollar. Det kan också bli ett sätt att ta hand om landets överkapacitet när det gäller arbetskraft, stål och cement – som i stället kan användas utomlands.

Den uppskruvade kampanjen för handelsleder, ekonomiska bälten och nya finansieringsvägar ska projicera mjuk, icke-militär makt. Samtidigt har Kina tonat ner yttringarna för hård makt, det vill säga den militära närvaron i Sydkinesiska sjön och skärmytslingarna med flera grannländer kring omstridda öar.

Bra guidebok om Peking

MittPekingJojje Olssons nya guidebok om Peking innehåller roliga och nyttiga tips för resenären. Många av tipsen ligger utanför turistrutterna. Samtidigt täcker författaren in de vanliga, omistliga sevärdheterna. Boken är praktiskt och systematiskt upplagd och på det hela taget mycket väl genomarbetad. Det intrycket kvarstår trots några onödiga skönhetsfläckar, som egentligen inte påverkar tillförlitligheten.

Jojje Olsson delar med sig av sina favoriter i den myllrande kinesiska huvudstaden. Han är journalist, författare och fotograf. Sedan 2007 bor han i Peking, där han bland annat med stor flit driver bloggen InBeijing.

“Mitt Peking” är utgiven av Karavan förlag och ingår i en serie liknande guideböcker.