”Jag är Kina” raffinerad lek med identiteter

Guo Xiaolu3

Xiaolu Guo

Hon kände sig tvungen att flytta utomlands för att förstå Kina. Författarinnan Xiaolu Guo är inte den enda kinesiska författaren eller konstnären som på senare år skaffat sig perspektiv på sitt Kina utifrån – samtidigt som de behåller kontakten med hemlandet.

Ett par exempel är författaren Ha Jin (Xuefei Jin), bosatt i USA, och konstnären Ai Weiwei som efter en lång period i New York återvände hem – för att så småningom hamna i husarrest.

Vad gäller Xiaolu Guo hade hon före sin frivilliga exil skrivit åtta böcker på kinesiska, mest akademisk konstkritik.

– Verkligen urtråkiga böcker, sade hon till mig på årets litteraturfestival i Peking.

När hon bosatte sig i Frankrike och England började hon maniskt utforska nationella och kulturella identiteter.

Hon gör upptäckter om Kina när hon gnuggar sitt kinesiska modersmål mot andra språk och slog igenom internationellt med boken Kortfattad kinesisk–engelsk ordbok för älskande, 2007.

Den är skriven på engelska och språket går från trevande till närmast perfekt i slutet. Allteftersom Xiaolu Guo erövrar mer och mer av språket, förstår hon mer av västerländskt psyke och kan jämföra.

Hennes nya bok Jag är Kina är ett raffinerat spel med identiteter.

– Det är mycket mig i den boken, det var därför den tog så lång tid, fyra-fem år, det var roligt och smärtsamt.

Det är en berättelse där en ung brittisk översättare får en bunt osorterade kinesiska brev och dagböcker att arbeta med. Långsamt klarnar bilden för henne av hur kärleken mellan en rocksångare i Peking och hans flickvän från södra Kina steg för steg krossas av det hårda kinesiska samhället.

De senaste årtiondenas ekonomiska reformer har inte i grunden rubbat de traditionella maktmönster som kommunistpartiet har förstärkt. ”Det stora maktmaskineriet mal sönder människor och drömmar.”

Rocksångaren är himlastormaren som till slut sprider ett kritiskt manifest på en konsert. Polisen griper honom och ledarna i Peking kastar ut honom ur landet.

Han dränker sig i Medelhavet medan hans flickvän börjar en karriär hos en nyrik kinesisk kapitalist. Hon är mera anpasslig – som tusen och åter tusen år av konfucianism föreskriver.

Fiona, hon som översätter dokumenten, identifierar sig med båda under arbetets gång. Alla tre är som olika sidor av Xiaolu Guo själv, inte minst karaktären Fiona som ”proppade sig själv med utländska språk” för att bryta tristessen i sitt liv. På litteraturfestivalen i Peking går Xiaolu Guo ett steg längre:

– Att hålla sig till ett enda språk är fascistiskt, slungar hon ur sig i sin ofta burdusa stil.

Sitt perspektiv på Kina sammanfattar författaren i rocksångarens manifest:

Staten behöver myter, en mytisk vision för folket att följa och leva för. Detta är Kina, den stora mytskaparen.

Myter behövs för att kontrollera soldaterna som avfyrar kulorna. Med en stor myt kontrollerar folket sig självt. Kinas myt var förr i tiden den om kejsarna. Nu är det myten om det fina demokratiska medelklassamhället som konsumerar än det ena än det andra med sin kommersiella frihet… När medborgarna drömmer vet de ingenting om vem som skapar deras drömmar… Revolution är omöjligt eftersom folket väljer att leva i fängelse.

Och slutklämmen:

Bryt förtrollningen: Jag är Kina. Vi är Kina. Folket. Inte staten.

Bokhandeln i Laholm lördag kl 15

BOKHANDELN I LAHOLM

18 juli kl. 15 Göran Leijonhufvud – Pionjär och veteran: 50 år med Kina

OBS! Fullsatt 8 juli!

P.g.a. det stora intresset kommer Göran Leijonhufvud till oss ytterligare en gång i sommar. Nyinsatt: lördag den 18 juli kl. 15.

Vi bjuder på dryck och lite somrigt plock att äta till. Vid vackert väder kommer vi att vara på bokhandelns innergård.

100 kr/person. Bindande anmälan snarast! Insläpp från ca 14.30

Som ung student kliver Göran Leijonhufvud av den transsibiriska järnvägen i Peking och hamnar mitt i utbrottet av kulturrevolutionen. Tillbaka hemma lär han sig kinesiska. Tre år senare återvänder han som journalist och blir arresterad i Shanghai. Men han fortsatte i 45 år som korrespondent och som forskare på gräsrotsnivå i Kina.

Göran Leijonhufvud har ett unikt långt perspektiv på den nya supermakten, från det kaotiska raseri som Mao Zedong släppte loss till dagens spända balans mellan diktatur och bloggare. Han möter höga ledare och bortglömda förlorare. Med överblick och personliga upplevelser berättar han om hur ett isolerat u-land blev världsekonomins tillväxtmotor – och beskriver sin egen väg från sökande maoist till kritisk observatör.

Kina

Sverige utvisar kinesisk förläggare

Allas vår hackkyckling migrationsverket stoppar ett mycket värdefullt och ovanligt kulturutbyte på oklara grunder.

Jag vet att det varit ett par fall där kinesiska entreprenörer försökt skaffa svenska medborgarskap på tvivelaktiga grunder. Men nu stryper verket en viktig kulturgärning och stänger några fönster mot den nya stormakten, som vi bara behöver lära oss mer om.

Den kinesiske reklammannen Li Shaoying har sedan 2011 drivit ett förlag i Sverige som givit ut en av dagens stora kinesiska författare på svenska. Han har dessutom utvecklat ett unikt elevutbyte mellan skolor i Sverige och Kina.

Hans svenska förlag Jinring har koncentrerat sig på att ge ut Zhang Wei, en författare sprungen ur provinsen Shandongs rika berättartradition, precis som Nobelpristagaren Mo Yan. Flera kritiker anser att Zhang Wei faktiskt överskuggar Mo Yan.

Zhang Weis moderna klassiker Det gamla fartyget är en jordnära skildring av grymheterna under maoismen i en landsortsstad. Den ger klara insikter även om dagens samhälle.

Det gamla fartyget kunde komma ut 1987 då den kinesiska politiken var ovanligt öppen – elva år efter diktatorn Mao Zedongs död. Boken översattes till flera världsspråk, men saknades på svenska tills Zhang Wei gjorde något åt saken. Den svenska utgåvan kom 2013.

Den ambitiöse Li Shaoying har sedan givit ut ytterligare en roman av Zhang Wei på svenska, en färgstark och kritisk skildring av den kinesiska revolutionen. Och ännu en ska komma nu i juli.

Men immigrationsverkets beslut att utvisa Li Shaoying kan betyda slutet för förlaget. Det snåla svenska klimatet för översättningar av kinesisk och annan utomeuropeisk skönlitteratur blir då ännu bistrare.

Det var 2011 som Li Shaoying fick arbets- och uppehållstillstånd i Sverige för två år. Han sökte förlängning men fick avslag 2014. Motiveringen var framför allt att han inte hade svensk sjukförsäkring, trygghetsförsäkring, pensionsförsäkring och livförsäkring under hela tvåårsperioden.

Hans advokat förklarar att detta delvis berodde på att det tar lång tid för utländska medborgare att få svenskt personnummer, ett måste för sådana försäkringar. Advokaten säger att myndighetens krav i efterhand på vissa försäkringar “var oförutsägbart, saknar stöd i lagen och i Li Shaoyings fall omöjligt att uppfylla i praktiken.”

Li Shaoying överklagade men fick nyligen avslag i migrationsdomstolen. Nu har han knappt tre veckor på sig att lämna landet. Advokaten överväger att gå till Europadomstolen.

Jag kan bara hålla med Göran Malmqvist, sinolog och ledamot av Svenska Akademien när han säger att det är orimligt. “Här har vi någon som arbetar och betalar sin skatt.”

Jag fattar att migrationsverket dignar under bördan av flyktingvågen och drunknar bakom de snabbväxande högarna av asylansökningar. Men samtidigt ägnar sig verket åt dunkelt paragrafrytteri – till och med uppfinner paragrafer i ett enskilt ärende som detta. Jag tänker också på fallet med den koreanske pojken som skulle utvisas på helt felaktiga grunder i fjol.

Misstanken växer att myndigheten befarar en anstormning av kinesiska företagare som med hjälp av nyvunnet kapital vill etablera sig i Sverige. Ett tänkande som kan påminna om den gamla “gula faran”.