Kulturskymning och felgrepp på Migrationsverket

Medan sommaren blåste förbi har vi, några akademiker, författare och kulturarbetare, pressat Migrationsverket på besked om de märkliga utvisningarna av två personer som berikat svenskt kulturliv med högkvalitativa bidrag.

Li Shaoying

Li Shaoying utvisad på oklara grunder.

Det är fråga om två duktiga yrkespersoner som båda fyller var sitt tomrum inom svensk arbetsmarknad och i vår kultursfär. De har uppträtt mönstergillt och försökt att svara upp mot allt som myndigheterna har krävt av dem.

Hur det gick? Döm själv. Här följer hela skriftväxlingen. Vår skrivelse har också gått till kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Utvisningarna raserar kulturellt kapital

Li Shaoying och Sirajul Islam är två duktiga yrkespersoner som båda fyller var sitt tomrum inom svensk arbetsmarknad och i vår kultursfär.

Utvisningsbesluten av dem uppvisar en syn på mänskliga rättigheter och individens integritet som är ovärdigt en rättsstat som Sverige, skriver flera kulturpersoner.

Ska Sverige överhuvudtaget ha någon arbetskraftsinvandring?

När det gäller spetskompetens inom teknik och vetenskap verkar svaret vara givet, men när det gäller andra arbetsområden som till exempel kultur tycks det inte vara lika självklart.

Och kan vi lita på Migrationsverkets bedömningar, eller ska godtycke och inkompetens bli vad som förknippas med myndigheten?

Vi är många som är oroliga efter flera ärenden där Migrationsverkets myndighetsutövning gett prov på sällsynt dåligt omdöme och Kafka-liknande agerande.

Här vill vi ta upp två flagranta fall. Den kinesiske medborgaren Li Shaoying invandrade till Sverige 2011 för att här börja utge kinesisk kvalitetslitteratur på svenska – en kulturgärning som sinologer och litteraturälskare varmt välkomnade.

Under sin tid i Sverige har Li Shaoying hunnit låta översätta och ge ut tre romaner och ytterligare två är under översättning.

Han har även hjälpt till att etablera ett unikt elevutbyte mellan Stockholms internationella Montessoriskola och skolor i Kina.

Trots att han skapat arbetstillfällen i Sverige, bidragit till svenska skatteintäkter och dessutom var i full färd med att skapa starkare kulturella band mellan Kina och Sverige, så nekades han den 4 juli 2014 förlängt arbetstillstånd.

Det finns många underliga vändningar i ärendet. Här tar vi bara upp ett par av dem. Migrationsverket påstår att man meddelat Li Shaoying sitt utvisningsbeslut från 4 juli 2014. Något sådant beslut har dock aldrig nått Li Shaoying och märkligt nog finns det inget dokument hos Migrationsverket som styrker att beslutet sänts till Li.

Beslutet hade ännu inte vunnit laga kraft när hans minderåriga son den 16 augusti 2014 felaktigt utvisades vid Arlanda på väg hem från ett sommarläger i England.

Utan närvaro av vare sig målsman eller advokat skickades Lis son till Kina och överlämnades till kinesisk gränspolis.

Migrationsverkets motivering till utvisningen var att Li Shaoying inte hade alla nödvändiga försäkringar i Sverige från första dagen som han fick arbetstillstånd här. Det här är dock ett krav som dels inte finns i lag eller praxis, och dels är omöjligt att uppfylla med tanke på den tid det tar att få svenskt personnummer samt att införskaffa svenska försäkringar.

Att bokförlagets kinesiska moderbolag under tiden hade skaffat fullgoda kinesiska försäkringar för Lis räkning beaktades inte. Mer om fallet Li Shaoying finns att läsa på professor Göran Malmqvists blogg.

Det andra exemplet handlar om den bangladeshiske medborgaren Sirajul Islam som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare i mars 2011.

Han var anställd som säljare och importör för butiken Brokiga Bengalen i Stockholm. Butiksägare är Christina Nygren, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet.

Under långvarig forskning och Sida-finansierat arbete i Bangladesh lärde Nygren känna många kunniga kvinnor som broderade, sydde och vävde ute i byarna.

Hon startade därför butiken för att sälja hantverksprodukter från kooperativ i Bangladesh. Sirajul Islam har med sin utbildning inom handel och redovisning samt sitt omfattande lokala nätverk varit helt avgörande för att sköta den löpande verksamheten och alla butikens kontakter med Bangladesh.

Dessutom har Sirajuls erfarenheter inom teater- och dansområdet varit en tillgång för Brokiga Bengalen Butik, som fungerar som ett litet kulturcentrum med regelbundna föreläsningar, sång- och dansföreställningar.

Sirajul Islam bor alltså i Sverige sedan 2011, har fast arbete, har betalat skatt från första arbetsdagen, är utan förseelser eller andra anmärkningar och ska därför, enligt svensk lag, få permanent uppehållstillstånd. Hans arbete på 75 procent uppfyller Migrationsverkets försörjningskrav och lönen har godkänts av fackförbund och genom kollektivavtal.

Sirajul Islam har aldrig uppburit bidrag eller annan ekonomisk ersättning från svenska staten.

Han utvisas nu med motiveringen att han begärt tjänstledighet för resor till Bangladesh under totalt 3,5 månader under fyra år i samband med nära anhörigas allvarliga sjukdom, dödsfall och begravning.

Migrationsverkets egna regler accepterar arbetsavbrott på upp till sex månader under en fyraårsperiod, men varken dessa regler, svensk lag eller kollektivavtal har följts vid handläggning och beslut i Sirajuls ärende.

Migrationsverket beslöt den 21 januari 2015 att avslå Sirajuls ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och att utvisa honom från Sverige. Dock misslyckades man även i detta fall med att nå adressaten.

Sirajul fick informationen endast efter att han själv ett flertal gånger efterfrågat och slutligen besökt Migrationsverket för att få besked om beslutet. Inte heller hans arbetsgivare fick något meddelade om avslaget, trots att beslutet tydligt angav att kopia hade skickats till arbetsgivaren.

Migrationsverkets agerande i båda dessa fall är rättsosäkert och ovärdigt en rättsstat som Sverige.

Utvisningsbesluten uppvisar en syn på mänskliga rättigheter och individens integritet som inte överensstämmer med den hållning angående demokrati och likställdhet som Sverige gör gällande både inom landet och internationellt.

Här har vi två duktiga yrkespersoner som båda fyller var sitt tomrum inom svensk arbetsmarknad och i vår kultursfär. De har uppträtt mönstergillt och försökt att svara upp mot allt som myndigheterna har krävt av dem.

Vi kan inte stillatigande åse hur Migrationsverket raserar värdefullt kulturellt kapital eller ödelägger internationellt forskningsutbyte som mödosamt byggts upp mellan Sverige och berörda länder.

Vi uppmanar Migrationsverket att göra en kritisk granskning av sina rutiner och att tillämpa praxis så som den är tänkt. Hanteringen av ovanstående båda exempel strider direkt mot lagstiftarens uppenbara mening.

Göran Malmqvist, ledamot i Svenska Akademien och professor emeritus

Ann Mari Engel, generalsekreterare, Svensk teaterunion/Svenska Internationella Teaterinstitutet (ITI) samt ordförande i ITIs Action Committee for Artists Rights

Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap

Michael Schoenhals, professor i kinesiska vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet

Lillemor Lindh, före detta samordnare för verksamheter inom kultur och media i Asien, Sida

Lena T Hansson, skådespelare och regissör

Peter Haber, skådespelare

Göran Leijonhufvud, journalist och författare

Agneta Pleijel, författare och professor

Christer von der Burg, fristående forskare och stiftelseordförande i Muban Educational Trust.

Cecilia Lindqvist, författare och professor honoris causa

Svar från generaldirektör Anders Danielsson, Migrationsverket:

Tack för er artikel,

Jag har inte möjlighet att närmare gå in på de bedömningar som har gjorts i de enskilda ärenden som ni tar upp. Det som kan vara värt att lyfta fram är det grundläggande rättssäkerhetsskydd som instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden erbjuder dem som söker arbetstillstånd i Sverige. När Migrationsverket avslår en ansökan om arbetstillstånd har den sökande möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsrätten (migrationsdomstolen) som då tar ställning om det ska ändras eller inte. Förvaltningsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar och processen är ungefär densamma som för andra mål som avser överprövning av myndighetsbeslut. En förutsättning om man vill få sin sak överprövad är naturligtvis att kommunikationen i fråga om det fattade beslutet fungerar. När det gäller formerna för delgivning av beslut så finns väl utvecklade rutiner hos Migrationsverket. Med anledning av det ni skriver om att besluten inte har nått adressaten vill jag därför att rättsavdelningen granskar hur rutinerna har följts i dessa fall och om det finns något övrigt i hanteringen som har brustit. Vi strävar hela tiden efter att utveckla vårt arbetssätt och våra rutiner i syfte att ytterligare förbättra kvalitet och service för de sökande. Vi vill göra allt för att underlätta rörlighet och genom en snabb och korrekt handläggning se till att behov av arbetskraft inom olika områden blir tillgodosedda.

Med vänliga hälsningar                                                                                                                               Anders Danielsson

www.migrationsverket.se

– – – – –

Till Generaldirektör Anders Danielsson                                                                          Migrationsverket.

Vi har den 17 augusti 2015 mottagit ditt svar på vår skrivelse den 6 augusti 2015 och ber att få framföra nedanstående synpunkter.

  1. I ditt brev hänvisar du till

”det grundläggande rättssäkerhetsskydd som instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden erbjuder dem som söker arbetstillstånd i Sverige. När Migrationsverket avslår en ansökan om arbetstillstånd har den sökande möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsrätten (migrationsdomstolen) som då tar ställning om det ska ändras eller inte.

Detta fungerar dock inte som tänkt. Migrationsverket gömmer sig bakom möjligheterna för personer att överklaga dess beslut till Migrationsdomstolen och hänvisar alla klagomål på beslut till domstolens ”överprövning”. Det finns tyvärr flera fall där domstolen inte tagit ställning till de dokument som de överklagande sänt till domstolen.  I andra fall går det inte att utläsa domstolens bedömning av de omständigheter som åberopas i överklagandet. Domstolen har inte heller kommenterat flera av de omständigheter varpå överklagandet vilar.

  1. ”När det gäller formerna för delgivning av beslut så finns väl utvecklade rutiner hos Migrationsverket.”

Tyvärr tycks de rutinerna mycket bristfälliga. Förutom de fall vi refererar till i vår skrivelse har efter publiceringen av skrivelsen i Expressen flera andra fall kommit till vår kännedom om personer som inte fått meddelande om avslag från Migrationsverket, förrän de själva åkt till verket och bett att få veta beslutet.

  1. Du skriver:

Jag har inte möjlighet att närmare gå in på de bedömningar som har gjorts i de enskilda ärenden som ni tar upp.

Detta är beklagligt. För om verket inte känner till omfattningen av och de bedömningar som gjorts av olika – ibland felaktiga – hanteringar av ärendena, så finns ingen möjlighet att rätta till rutinerna och uppnå en mer rättssäker hantering.

För undertecknarna av skrivelsen till Migrationsverket den 6 augusti 2015

Cecilia Lindqvist – – – – –

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Läsarbrev med fina kinesiska inblickar

Vill gärna vidarebefordra delar av ett läsarmejl. Det innehåller fina iakttagelser och berättelser från Kina. Brevskrivaren Stefan tar också upp ett par saker ur min bok Pionjär och veteran. 50 år med Kina till diskussion – samtidigt som han tycker att sommarens läsning av boken var ett stort nöje och att den var mycket intressant och välskriven.

Stefan är engelsklärare i en svensk stad. Han har skrivit akademiska uppsatser om Kina och om Taiwan och han gillar historia.

Här följer utdrag ur hans mejl, något förkortat,leijonhufvud_pionjarochveteran samt mitt svar:

Huvudanledningen till att jag kastade mig över din bok är att jag—i betydligt mindre utsträckning än du, men dock—har mina relationer till Kina. Åren 1993-1996 bodde jag i en mindre stad i provinsen Shandong. Jag undervisade i engelsk kommunikation på stadens lärarhögskola och stortrivdes med nästan allt.

Trots mina rätt fragmentariska kunskaper och erfarenheter från Kina och kinesisk kultur hittar jag många saker jag känner igen och både instämmer uppskattande i och reagerar närmast med avsky mot bland allt jag läser i din bok som blodskandalen i Henan och de för allmänheten mörkade miljöbrotten.

Jag reagerar givetvis även med avsky när jag läser om hur de som tycker sig stå över lagen kan göra vad de vill, inbegripet köra ihjäl människor och komma undan med det. Men samtidigt instämmer jag i dina ord om hur många fantastiska kineser det finns och hur glad jag är att jag mött ett hyfsat antal av dessa. I mitt fall rör det sig, av naturliga (och språkliga) skäl mest om mina studenter men det gör inte saken sämre. – – –

Som lärare med fast schema och begränsad ekonomi reste jag inte särskilt mycket i Kina men skryter gärna ändå med att åtminstone ha bestigit Tai Shan. Andra erfarenheter jag gärna delar med mig av, ibland typiska för det land jag befann mig i, rymmer min amerikanske kollega som tvingades lämna Kina efter att ha skickat anonyma brev till oss lärare (vi kom till Kina genom Amity Foundation, en kinesisk kyrka tillhörande Tre själv-rörelsen) om att vi skulle tänka på och be för offren vid Tiananmen 1989 när det i slutet av mitt första år var femårsdagen sedan denna både otänkbara och overkligt verkliga händelse ägde rum framför världens TV-kameror.

Min Amity-kollega åkte till en annan stad och skickade breven anonymt till oss andra lärare inom Amity men snart var han haffad och fick någon vecka på sig att packa och lämna landet. – – –

Jag hade även andra och personliga upplevelser, om än inte på samma nivå, av kontrollen och hur myndigheterna/skolan visste mer om vad som försiggick runt omkring mig än vad som kändes behagligt. Men i stort sett hade jag det mycket bra.

I alla mina klassrum satt en stor bild på Mao ovanför svarta tavlan. Trots att jag börjat lära mig en del om Kinas moderna historia (jag kan betydligt mer idag) och vad Mao utsatt sitt folk för tyckte jag det var “en kul grej” att undervisa framför Mao. Ännu roligare blev det den dagen jag visade en student ett foto jag låtit ta av mig stående framför Mao och hon, såvitt jag vet på fullt allvar, sa “there are two great men in this picture.”

Fast när jag, på tu man hand med en annan student som råkat få se en artikel i TIME om Tibet, berättade att Tibet faktiskt i princip var självständigt för mindre än 50 år sedan (när detta hände) och att “the peaceful liberation of Tibet” inte var vad hon fått lära sig i skolan började hon gråta.

Ett annat minne … var när jag kom till Kina och fick se alla banderoller och annat med texten “Beijing 2000” vilket sedan följdes av förväntansfulla samtal med mina studenter om hur Beijing skulle få OS men hur det sedan dagen efter omröstningen blev ett icke-ämne. Ingen ville längre ens nämna OS 2000.

Den obligatoriska morgongymnastiken för alla studenter – där när- och frånvaro fanns att läsa klass för klass på en svart tavla i korridoren – tillsammans med obligatoriska självstudier i klassrummen även på kvällar var naturligtvis en del av högskolestudielivet som jag kunde tycka var lite lustigt men samtidigt olustigt. Det var ju vuxna människor det gällde!

En annan detalj om synen på studenterna var när skolan relativt snart drog tillbaka de lediga lördagar man enligt den nya lagen skulle få 1994. Anledningen, enligt den kinesiska professor som var min och min brittiska kollegas livlina vid många kulturellt “knepiga” tillfällen, var att skolans ledning var rädda för att för mycket ledig tid skulle utmynna i att kvinnliga och manliga studenter skulle få tid över för okontrollerbar romantik!

Det finns, som sagt, många och härliga minnen som väcks till liv inom mig när jag nu läst din bok… Jag har även fått ny och/eller breddad kunskap genom Pionjär och veteran, ett härligt komplement till dina artiklar i DN.

Apropå Taiwan reagerade jag dock på att du i din uppräkning av de kinesiska provinserna i slutet av boken även räknat in Taiwan där. Att man gör så i Kina är ju helt uppenbart men för mig känns det konstigt om vi som befinner oss utanför den kinesiska tolkningen av historien och dess (o)föränderlighet gör samma sak. Just frågan om Taiwans status och framtid tillhör förresten mina största intressen inom regionen. Den senaste tidens händelser i Taiwan vad det gäller den nya läroplanen i historia för gymnasiet gör detta till en aktuell fråga just i detta nu.

Jag kan ju mot slutet av detta brev bidra med ett par upptäckta “tryckfelsnisseställen” som jag dock tyvärr inte vet riktigt på vilka sidor de förekommer. Ett är årtalet för vapenstilleståndet i Koreakriget där det står 1954 istället för 1953. Ett annat är antalet döda och insjuknade i AIDS i en av byarna i Henan där den siffran faktiskt överstiger antalet som smittats med HIV.

Ett namn saknar jag i boken: Lei Feng. Det är, vid sidan av Maos simtur i Yangzi-floden, en av de mest fantastiska historierna som jag tagit del av när det gäller Kina. Och de är ändå ganska många om än inte jämfört med vad du hört och läst.

Tack igen för inspirerande och samtidigt roande läsning.

Hälsningar,

Stefan

Mitt svar

Hej Stefan. Jag blev mycket glad för ditt mejl. Det är många fina och tänkvärda iakttagelser som du delar med dig av från din egen tid i Kina. För mig är det alltid mycket värdefullt med bilder och insikter från platser utanför de stora städerna.

Berättelsen om din amerikanska kollega inom Amity, liksom hur övervakad du förstod att du var, är starka påminnelser om hur mycket som finns kvar att göra innan Kina blir ett öppnare och mänskligare samhälle.

Du ger också fina inblickar i studielivet på högskolan.

I efterhand kan jag tycka att jag i min uppräkning av provinserna mera borde ha markerat att Taiwans status som en del av Kina i dag inte längre ter sig lika självklar.

Jag tackar också för dina påpekanden om ett par felaktigheter i texten. Eventuellt blir det en ny upplaga, eller en engelsk utgåva, och då får jag chansen att rätta till dem.

Håller helt med dig om att det var fel att ge Peking vinter-OS 2022. Inför spelen 2008 lovade Kina gång på gång att förbättra de mänskliga rättigheterna, i dag är läget närmast sämre än då.

Visst hade Lei Feng kunnat vara med också. Det är märkligt att regimen i sin propaganda fortfarande ofta faller tillbaka på denna till stor del uppdiktade hjälte från en helt annan period, en figur som dagens unga måste ha svårt att relatera till.

Jättestort tack, Stefan, för att du tog så mycket av din tid åt att kommentera min bok.

Många hälsningar/Göran

Nytt oberoende litterärt pris

Bookworm Café, ett av mina favoritställen i Peking, tillhandahåller både andlig och lekamlig spis. Nu börjar oberoende Bookworm publicera egna böcker och dela ut ett litterärt pris för kinesisk skönlitteratur i översättning. Se här nedan vilka som fått första priserna:

INDEPENDENT PUBLISHER OF CONTEMPORARY CHINESE WRITING IN TRANSLATION
BEIJING – The China Bookworm Press is delighted to announce the winners of the inaugural China Bookworm Literary Award, with the first prize going to 34-year-old Guangzhou native Wang Zhezhu for her novel The Train That Came To Its End.
The runner-up is Li Ziyue with I Am in the Red Chamber, You Are on the Journey to the West, with third prize going to Lin Weipan’s When a Cloud Meets a Sheet of Paper.
Wang Zheshu’s winning submission tells of a doomed train and the passengers onboard-their life stories, their thoughts and feelings, and the different ways they cope with the disaster that awaits them.
In their assessment the jury said  Wang was ”a keen observer of the inner world of her characters who, in many ways, are representative of present-day Chinese … she paints the many slices of Chinese life with delicate strokes – the mixed emotions and dilemmas of the Chinese people, and ultimately, what it means to live in today’s complex Chinese society. The novel is not only well-crafted, but also exudes the kind of quiet warmth and wisdom that clearly comes from Wang’s sympathy and deep love for her characters. This is a small gem in today’s Chinese literature.”
Wang has previously published a short story collection and a novel, and her work has appeared in the anthology Best Chinese Novellas as well as leading literary journals in China.
The China Bookworm Literary Award was initiated in January 2015 to select a previously unpublished novel by a mainland Chinese writer. Entries for the award came from both published and unpublished writers across the country and covered a broad range of topics and styles. The judging panel for the award was made up of three distinguished literary figures – Guo Xiaolu (A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers, I Am China), Karen Ma (Excess Baggage) and Eric Abrahamsen (Pathlight Magazine) – all of whom have worked with both Chinese- and English-language literature, as well as literary translations.
In second place, Li Ziyue’s I Am in the Red Chamber, You are on the Journey to the West, is ”a biting satire” about a migrant worker who receives a letter supposedly written by a relative and former Nationalist official promising great fortune. Unfortunately, he loses the letter, which sets forth a series of events that will take him from the city to his hometown and back to the city again. Li’s story is ”a critical commentary on the great social divide between rural and urban China and the many social ills such as greed, wanton desire and mercantilism that have plagued much of the society today. This tale has a lot of heart and is a story well worth telling.”
Based in Nanjing, Li Ziyue was born in the ’80s and is a director who has previously published novels, novellas and short stories.
Lin Weipan’s submission When A Cloud Meets A Sheet of Paper is a ”refreshing and whimsical” tale about two boys in the countryside, a story that ”contains rich language, intense monologues and elements of magical realism and streams of consciousness.” A copywriter from Fujian, Lin has published widely in literary journals in China.
The Bookworm and the China Bookworm Press heartily congratulate the winners of the 2015 Bookworm Literary Award and will publish in English translation the first and second prize novels in early 2016. The three winners will also receive cash prizes of 5,000 RMB, 2,500 RMB and 1,000 RMB, respectively.
Wang Zhezhu
Li Ziyue
Lin Weipan

Det cyniska spelet kring VM i Peking

Fågelboet

Fågelboet, OS-stadion från 2008, öppnar i dag för VM i friidrott.

Peking öppnar portarna inför ännu ett stort evenemang, denna gång VM i friidrott som drar igång 22 augusti. Men ”öppna portar” kanske är fel att säga. Visst, arenorna är öppna, men deltagare och media från hela världen kommer till en stad präglad av en alltmer sluten politik, särskilt inom kulturen.

Den allra senaste inskränkningen är en lista på 120 förbjudna låtar som kulturministeriet går ut med. De kan hota stabiliteten i samhället, enligt de styrande.

De svartlistade sångerna innehåller våld, pornografi och saker som är ”skadliga för den allmänna moralen”, enligt ministeriets något svepande formulering.

Men den som skärskådar listan ska finna att den toppas av 17 låtar med ett band som heter Yinsan’er och som framför allt är känt för sina samhällskritiska texter. Gruppen rappar om de växande ekonomiska klyftorna, korruptionen och ”hjärntvätten” inom utbildningen.

Inför det största arrangemanget i den kinesiska huvudstaden sedan olympiska spelen sommaren 2008 har åtstramningen inom media och kultur ökat. När Peking kandiderade för att få olympiska spelen lovade arrangörerna att förbättra de mänskliga rättigheterna i landet. Därav har blivit praktiskt taget intet. Läget är snarare värre nu sju år senare.

Trots detta har Peking belönats med att få ta hand om vinter-OS 2022, även om staden ligger i en mycket snöfattig trakt. Flera mera lämpliga vinterstäder drog sig ur, oftast av kostnadsskäl. Däribland Stockholm.

Kvar fanns två diktaturer som inte vänder på slantarna när det gäller att försöka köpa internationell prestige, nämligen Kina och Kazakstan. Så kom det sig att Peking blir den första staden som fått arrangera både sommarspel och vinterspel.

Kommunistpartiet vill gärna framstå som internationellt rumsrent inför sina egna medborgare och visa att hela världen kommer till Peking i samband med friidrotts-VM och vinter-OS.

Regimen har försökt att förbättra sitt internationella rykte inför VM genom att ge den kritiske konstnären Ai Weiwei bättre villkor. För fyra år sedan satt han 81 dygn i häkte på okänd ort utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Nu har han fått tillbaka sitt pass. Den långa husarresten som följde på tiden i häktet är hävd. Han ska snart resa ut och titta till en utställning av sina verk i London.

Nyheten om lättnaderna för den internationellt välkände Ai Weiwei kom dagarna före omröstningen om vilken stad som skulle få OS 2022 – uppenbarligen för att förbättra Pekings chanser.

Det är ett cyniskt spel som Kinas ledare även tidigare ägnat sig åt inför viktiga statsbesök och omröstningar. De styrande bestämmer sig plötsligt för att frisläppa någon politisk fånge med hög profil. Syftet är att blidka opinionen utomlands.

Samtidigt kan partiet fortsätta att förfölja och trakassera många andra samhällsdebattörer och kulturarbetare som inte är fullt så uppmärksammade utomlands. Särskilt utsatt verkar den fängslade frispråkiga journalisten och veteranen Gao Yu vara. Polisen fortsätter enligt uppgift med långa pressande förhör för att tvinga henne att bekänna olika brott samtidigt som hennes hälsa försämras drastiskt.

Samtidigt kan partiet fortsätta att förfölja och trakassera många andra samhällsdebattörer och kulturarbetare som inte är fullt så uppmärksammade utomlands. Särskilt utsatt verkar den fängslade frispråkiga journalisten och veteranen Gao Yu vara. Polisen fortsätter enligt uppgift med långa pressande förhör för att tvinga henne att bekänna olika brott samtidigt som hennes hälsa försämras drastiskt.