Nordkoreanske Kim får stanna

Fick detta mejl nyss:

Göran! Du har väl inte glömt gatubarnet Kim som hotades att utvisas till döden i Nordkorea på grund av Migrationsverkets slarv? De anlitade bland annat ett översättningsföretag som ljugit om sin språkkunskaper. Dessutom vägrade myndigheten lyssna på experter som intygade att Kim talade nordkoreanska.

Tack vare att tusentals engagerade sig – och skickade tusentals mejl till Migrationsverket, omprövades beslutet – den här gången ordentligt. Det har varit tyst ett tag på grund av processen men för bara en liten stund sen mejlade Kims advokat:

”Jag vill meddela er den glädjande nyheten att Kim har fått permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring då Migrationsverket anser att han är flykting gentemot Nordkorea. Stort tack till er alla för era insatser!”

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

 

Falsk damernas riddare: Xi Jinping

Xi Jinping

Xi Jinping har inte haft någon tur med sitt statsbesök i USA. Först blev den kinesiske presidenten överskuggad av påvens besök och mot slutet av veckan dök Putin upp och stal showen i FN.

Men Xi Jinping fick i alla fall leda en FN-session om kvinnors rättigheter tillsammans med FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Han framträdde där som damernas riddare och vad gällde Kina försäkrade han att ”varje kinesisk kvinna kan lyckas i livet genom att förverkliga sina drömmar”. Simsalabim.

Sagt av samme man som ansvarar för förföljelsen av en grupp feministiska aktivister som försökte belysa problemet med sexuella trakasserier i kollektivtrafiken.

Sagt av samme man som leder ett parti och en statsapparat där bara enstaka kvinnor återfinns nära toppen. Den manliga dominansen i politiken är massiv.

Läs mer på bloggen InBeijing om Xi Jinpings framträdande och om reaktionerna utomlands.

Paraplyrevolutionen ett år senare

För ett år sedan i Hongkongs centrum.

För ett år sedan i Hongkongs centrum.

Att glömma ett paraply kan vem som helst göra. Att glömma en hel paraplyrevolution är tydligen också möjligt.

I dessa dagar är det ett år sedan paraplyrevolten började i Hongkong. Någon som minns den? Aktivister ockuperade en stor trafikled och några gator i centrum. I början fick de skydda sig mot polisbatonger med sina paraplyer, därav den informella benämningen på rörelsen som engagerade hundratusentals Hongkongbor i alla åldrar.

Genom “Occupy Central” ville de tvinga fram allmänna och direkta val av territoritoriets regeringschef till valet 2017 – såsom det står i Hongkongs grundlag. Men den kinesiska centralregeringen envisas med sin tolkning att bara kandidater som handplockats av Peking kan komma ifråga.

Ockupationen varade i nästan tre månader och i dag är frågan på sparlåga för både aktivisterna och lokalregeringen. Flera av protestledarna står åtalade, men det verkar som om det inte är någon brådska med några domstolsutslag – förmodligen av rädsla för att upproret ska flamma upp igen.

Studentledarna verkar i stort sett ha givit upp striden om 2017 års val. Den mest profilerade av dem under ockupationen, gymnasieeleven Joshua Wong, säger att nu gäller det att tänka mera långsiktigt, att arbeta för att rädda vad som räddas kan av Hongkongs friheter till efter 2047, det år då avtalet om Hongkongs särställning i Kina löper ut.

Det verkar redan vara dags att utkämpa den långsiktiga striden. Som jag skrev i bloggen här nyligen har Kinas högste man i den forna brittiska kolonin deklarerat att “Hongkongs regeringschef står över den verkställande makten, över domstolarna och över den lagstiftande församlingen.” Sagt av Zhang Xiaoming, som är chef för den kinesiska regeringens förbindelsekontor i staden.

Reaktionerna blev starka i Hongkong, inte minst från lokala jurister. På så sätt eroderar Peking bit efter bit av den autonomi som Hongkongborna blev lovade inför återgången till kinesiskt styre 1997.

Kinesiska ledningens tolkning av valsystemet garanterar att territoriets regeringschef alltid är en Pekingvänlig nickedocka. En sådan funktionär ska alltså stå över alla andra institutioner i Hongkongs statsskick. Den ursprungliga tanken om en maktdelning mellan den exekutiva, den lagstiftande och den juridiska makten kan flyga och fara. Säkert har Pekingledarna tänkt så länge, nu säger de det offentligt.

Många blev förbryllade när dessutom en högt uppsatt kinesisk diplomat sade att Peking anser att Hongkongborna “sköter avkoloniseringen från Storbritannien alltför långsamt”.

De flesta av fjolårets studentaktivister har återgått till studierna men är oroliga för hur representanter från Kina får alltmer att säga till om på universiteten.

Den brittiska regeringen gör endast lama försök att påminna Peking om garantierna i avtalet om Hongkong. I stället har finansministern George Osborne frotterat sig med de kinesiska ledarna under ett besök i den kinesiska huvudstaden. Belöningen blev 53 nya avtal om ökat ekonomiskt utbyte mellan Storbritannien och Kina.

Bland annat ska statsägda kinesiska företag bygga ett nytt kärnkraftverk i England.

Men det är inte bara Storbritannien som inte längre orkar engagera sig i Hongkongfrågan – den som var så het för ett år sedan. Det verkar gälla hela världen, även till exempel USA. Och Sverige.

Dråpslag mot NGOs – civilsamhället under attack

NGO Wang Xingjuan

Wang Xingjuan är en eldsjäl och en nestor bland de som ägnar sina krafter åt frivilligt arbete. Hon har grundat The Maple Women’s Psychological Center i Peking. Det är en kinesisk NGO som är ganska typisk med en aktivitet som staten lämnar över till cvilisamhället. Men samtidigt kan centret få det svårt under de nya reglerna eftersom det har några utländska sponsorer.

Min analys för KinaNytt nr 3, 2015:

I skuggan av börsras, giftskandaler och militärparader riktar Kinas ledare ett dråpslag mot hundratusentals frivilliga organisationer i landet. Med nya hårda regler begränsar det styrande kommunistpartiet civilsamhället. Partiet ser ofta ett hot från utländska och inhemska fristående grupper, även när det bara handlar om välgörenhet.

Åtstramningen berör även utländska företag i Kina och påverkar det globala maktspelet. Fjolårets protestvåg i Hongkong är också en faktor.

Det handlar alltså om så kallade NGOs, non-governmental organizations, eller frivilligorganisationer med en svensk beteckning.

På försommaren lade regeringen fram ett reviderat lagförslag som reglerar utländska NGO. Lagen har varit i stöpsleven i flera år, men den nye presidenten och partichefen Xi Jinping har skyndat på arbetet.

Samtidigt har det styrande kommunistpartiet meddelat att alla inhemska frivilliga organisationer måste bilda particeller. Därmed tvingar partiet fram en direkt insyn i dessa grupper. Påbudet säger uttryckligen att avsikten är att ”kunna styra deras utveckling bättre”.

Den nya lagen ger polisen makt att detaljstyra frivilliga grupper och deras bidrag utifrån. Flera ser det som ett dråpslag som tvingar dem att slå igen, en chock för många engagerade och idealistiska unga människor.

Det finns över 500 000 registrerade inhemska NGO och uppskattningsvis ytterligare 1,5 miljon oregistrerade. Antalet har växt från praktiskt taget noll i början av 1980-talet.

Utländskt bistånd kanaliseras

Antalet utländska NGO som arbetar i Kina uppskattas till cirka 1 000 av samhällsvetenskapliga akademin i Peking. Det är till exempel stora hjälporganisationer och stiftelser som Rädda Barnen, Oxfam, Ford Foundation och BMW Foundation. I typfallet kanaliserar de bistånd till lokala frivilligorganisationer. Men även många mindre utländska grupper av gräsrotskaraktär finns i Kina.

Inhemska och utländska grupper fyller ofta ut den statliga och kommunala verksamheten och har dragit sitt strå till stacken i Kinas exceptionella tillväxt. De bidrar med pengar, kunskap och arbetsinsatser inom miljövård, sjukvård, barnhem, äldrevård, handikappvård, fattigdomsbekämpning, katastrofhjälp, utbildning och kultur. Ofta handlar det om saker som det allmänna inte riktigt orkar med.

Dessutom finns det en liten och sedan tidigare noga övervakad kategori av NGO som jobbar med frågor om social rättvisa och politiska reformer.

Svenska regeringens biståndsorgan Sida gav bidrag till många kinesiska NGO, allra mest inom miljövård, men hela biståndet till Kina är under avveckling sedan 2013.

NGO WebpageHeader-e

Brittiska hjälporganisationen Oxfam stöttar barn som är kvar hemma i byn när föräldrarna blir migrantarbetare i städerna.

Tolerans eller likgiltighet

”Övervakningen från partistaten av de utländska organisationerna, särskilt de som direkt eller indirekt förmedlar västerländska värden, har varierat från tolerans till misstänksamhet”, påpekar Stanley Lubman, amerikansk jurist sedan länge specialiserad på Kina.

Kontrollen har varit ojämn och någon fast praxis har aldrig utvecklats. En relativt stor andel har blivit tvungna att registrera sig som företag, till exempel svenska Rädda Barnen, andra har opererat i en gråzon.

Det nya lagförslaget gör det obligatoriskt med övervakning och närgången kontroll av samtliga utländska NGO. Redan innan förslaget kom rapporterade många grupper under det senaste året om allt fler påhälsningar från myndigheterna. Några uppger att deras utländska personal har blivit trakasserad, några funderar till och med på att dra sig ur landet.

Lagförslaget gick ut på öppen remiss på internet under en månad och kritiken lät inte vänta på sig. De europeiska och amerikanska handelskamrarna i Peking, liksom flera organisationer för mänskliga rättigheter, kom med skarpa synpunkter. Även en del kinesiska jurister och andra akademiker var kritiska.

De mest kritiserade punkterna

Här är några av de mest ifrågasatta punkterna och jag följer här i stort sett den europeiska handelskammarens framställning:

  • att nyckelbegrepp som ”NGO” och ”aktivitet” eller ”politisk aktivitet” är inte klart definierade.
  • att utländska NGO enligt förslaget ska stå under säkerhetsministeriets jurisdiktion förutom under de enheter där de redan är registrerade såsom ministerier och lokala myndigheter. Det vore bättre och naturligare att civilministeriet ska stå för övervakningen, tycker europeiska handelskammaren.
  • att NGO kan bli straffade för vagt definierade förseelser som ”undergrävande av statsmakten, störande av den etniska harmonin, ryktesspridning och andra situationer som äventyrar statens säkerhet eller skadar nationens intressen eller samhällets intressen”.
  • att polisen får extremt vidsträckta befogenheter för husrannsakan och beslag utan att behöva visa tillstånd. Likaså kan representanter för frivilliga grupper häktas utan arresteringsorder.
  • att organisationerna måste lämna utförliga och betungande rapporter om sina planer och aktiviteter. Byråkratin ökar kraftigt.
  • att storleken på kontor och antalet utländska anställda begränsas.
  • att inhemska NGO inte får ta emot bidrag från utlandet om inte bidragsgivaren registrerar sig i Kina och öppnar representationskontor.

Godtycklig tillämpning

Mest långtgående i sin kritik bland inhemska debattörer är professor Jia Xijin på Tsinghua-universitetets center för NGO-forskning:

”Lagens tillämpning verkar gränslös. Den kan tolkas enormt brett samtidigt som den gör det möjligt för de juridiska enheterna att agera godtyckligt.”

Europeiska handelskammaren framhäver vilken stor betydelse som utländska NGO har för medlemsföretagen i Kina, till exempel utländska branschorgan, universitet, vetenskapliga institut och miljögrupper, Det handlar om utbyte av information, forskning och marknadsutveckling.

Europeiska handelskammaren skriver också att utländska och inhemska NGO kan spela en roll för företagen i deras arbete för att vara goda och ansvarsfulla samhällsmedborgare – det som brukar kallas CSR, corporate social responsibility.

Samhällsvetenskapliga akademin i Peking är en av regeringens främsta tankesmedjor. Samtidigt har akademin många forskningsutbyten med utländska universitet, bland annat Stockholm. Men i fjol fick denna inflytelserika institution kritik i interna partidokument för att ha tillåtit ”infiltration från utländska krafter”, enligt Washington Posts källor.

Vad ligger bakom?

Vad ligger då bakom de skärpta villkoren för frivilligorganisationerna i Kina?

En viktig förklaring är partiledarnas fasa för en omvälvande utveckling som i länder som haft så kallade färgrevolutioner. Det är till exempel Ukraina, Georgien och Kirgizistan, där olika färger kom att spela en symbolisk och samlande roll för upprorsmakarna.

Andra länder med skräckexempel för Peking är Tunisien och Egypten, där jasminblomman blev den uppflammande demokratirörelsens symbol. Det ledde till att ”jasmin” snabbt blev ett förbjudet ord på kinesiska internet samtidigt som polisen gjorde räder i städernas blomsterbutiker.

Men även de senaste årtiondenas omvälvningar i Ryssland står på de kinesiska ledarna skräcklista. Den kinesiska partistatens kampanj för att kontrollera och begränsa civilsamhället verkar delvis vara inspirerad av den ryske presidenten Vladimir Putins ingrepp mot en rad fristående organisationer de senaste tre åren.

Följer Putins exempel

En kinesisk diplomat med inriktning på relationerna med Ryssland, Wang Haiyin, sade för ett år sedan att Kina borde följa Putins exempel och tvinga utländskt finansierade NGO att oavsett verksamhet registrera sig som ”utländska agenter”. Han tillade:

”Vi kan lära av Ryssland så att vi kan blockera vägen för infiltration av externa krafter och eliminera risken för en färgrevolution.”

Enligt de kinesiska ledarna är många utländska och inhemska NGO finansierade av utländska intressen som vill störta deras regim. De styrande i Peking anser att många frivilliga grupper använder så kallad mjuk makt för att störa stabiliteten.

Mjuk makt står då för förmågan åstadkomma politiska förändringar utan att tillgripa våld eller tvång. Ett sätt är att påverka civilsamhället genom organisationer som verkar för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Grupper med en sådan agenda är visserligen en mindre del av alla NGO, men för regimen är de tillräckligt många för att motivera ett hårdare regelverk för samtliga.

Paraplyrevolutionen

Ledarna i Peking tror dessutom att vissa grupper startar olika verksamheter i Kina som en täckmantel för underrättelseverksamhet för väst – och det kan vi inte utesluta.

Debattörer som sympatiserar med den kinesiska regeringen påpekar att exempelvis USA ger indirekt stöd till aktivistgrupper som arbetar för politiska reformer i många länder. De nämner till exempel den så kallade paraplyrevolutionen i Hongkong under hösten 2014.

Dessa debattörer uppger att männen bakom det folkliga upproret Occupy Central i själva verket har nära band med och finansiellt stöd från National Democratic Institute (NDI) i Washington. NDI är till formen en NGO, men finansieras av amerikanska utrikesdepartementet via National Endowment for Democracy (NED).

Ledaren för Occupy Central, juristprofessorn Benny Tai vid Hongkong University, ska sedan länge ha en sådan koppling. Även inflytelserika oppositionspolitiker i Hongkong som Martin Lee och Audrey Yu har gamla kontakter med de amerikanska regeringsstödda instituten.

Pengar från Washington

I maktens korridorer i Peking kopplar partitopparna samman sådan information med uppgifterna om vilken roll bakom kulisserna som National Endowment for Democracy och National Democratic Institute spelat i andra länder – tillsammans med andra västerländska NGO. Det handlar om upproren som störtat regimer och/eller ledare i exempelvis Ryssland, Ukraina, Tunisien och Egypten.

Pekingvänliga debattörer uppger också att flera separatistgrupper i den kinesiska regionen Xinjiang får pengar från National Endowment for Democracy, till exempel World Uighur Congress, Uighur American Association med flera. Det är grupper som utländska medier ofta vänder sig till för kommentarer när det händer något speciellt i Xinjiang.

Det återstår att se om president Xi Jinping ger nationella folkkongressen order om att ta lagen om frivilliga organisationer – eller om det blir en ny omarbetning som tar hänsyn till en del synpunkter som kommit fram. Men att klimatet för NGO blir kärvare är i alla fall uppenbart.

KinaNytt publiceras av Sweden-China TradeCouncil

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Börsraset – övervakarna fuskar själva

Den kinesiska aktiemarknaden har åkt upp och ner som en jojo. När det stora raset kom i augusti satte regimen till alla klutar för att hitta syndabockar. Detta i syfte att dölja vilken roll kommunistpartiet och myndigheterna spelat för att blåsa under en kraftig uppgång så att folk skulle tro att verkligt goda tider rådde.

Dussintals börsmäklare och andra spekulanter arresterades och släpades fram till tevekamerorna för att bekänna sína ”synder” – i ett mönster som kunde påminna om kampmötena under kulturrevolutionen 1966-76.

Ledningen för finansinspektionen uppmanade sina lokala avdelningar att arbeta hårdare för att avslöja överträdelser mot börsreglerna.

Nu kommer nyheten om att finansinspektionens vice ordförande Zhang Yujun (bilden) själv står under utredning för ”disciplinbrott”, något somZhang Yujun börsen brukar vara en omskrivning för korruption. Han har alltså missbrukat sin tjänsteställning. Ännu en gång får vi ett exempel på att var det än finns anledning att lyfta på locket inom förvaltningen eller partiet, så hittar undersökarna korruption och annat fiffel.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Peking eroderar maktdelning i Hongkong

“Hongkongs regeringschef står över den verkställande makten, över domstolarna och över den lagstiftande församlingen”, säger Kinas man i Hongkong.

Nervösa reaktioner har följt på uttalandet från Zhang Xiaoming, chef för den kinesiska regeringens förbindelsekontor i den forna brittiska kolonin, som Kina återtog 1997.

Så eroderar Peking bit efter bit av den autonomi som Hongkongborna blivit lovade. Valsystemet garanterar att territoriets regeringschef alltid är en Pekingvänlig nickedocka. En sådan funktionär ska alltså stå över alla andra institutioner i Hongkongs statsskick, tycker Kinas företrädare. Den usprungliga tanken om en maktdelning kan flyga och fara. Säkert har Pekingledarna tänkt så länge, nu säger de det offentligt.