Glupande aptit när kineserna filmar utomlands

Efter århundraden av isolering har kineserna en glupande aptit på omvärlden och det märks sannerligen på de filmer som Kina gör. Receptet är att proppa in en massa scener som är inspelade framför utländska sevärdheter – och den stora publiken kommer.Ki film bara du

Hundratjugofem (125) miljoner kineser reste utomlands i fjol, de allra flesta som turister. När allt detta resande började – för inte alltför länge sedan – försvann mina vänner i Peking periodvis på gruppresor och kom hem med bildserier på sig själva framför Asiens och Europas mest berömda byggnadsminnen.

Något av samma koncept har den kinesiska filmindustrin alltså anammat. På en flygning mellan Peking och Hongkong såg jag häromdagen ”Vilsen i Bangkok”, som blev 2012 års storsäljare på kinesiska biografer.

Där går storyn ut på att en troskyldig kinesisk kille ska beta av sin lista med alla de välkända templen och alla de ökända upplevelserna. Av bara farten vädrar berättelsen också många kulturella fördomar om thailändarna.

Fjolårets uppföljare ”Vilsen i Hongkong” gick ännu bättre. En säker kassako för kinesiska biografer är också ”Från Vegas till Macao” med ett liknande enkelt recept, som redan resulterat i tre filmer.

Nu går dessa filmmoguler vidare och mutar in Europa. Fjolåret gav oss följdriktigt ”Semester i Paris”, men också ”Bara du”, en romantisk komedi med förvecklingar som sträcker sig över stora delar av Italien.

Kontrahenterna dricker ofantligt många espresso på just sådana gatuserveringar där berömdheter som domen i Milano, La Scala-operan, katedralen i Lucca, och Palazzo Vecchio i Florens råkar finnas i bakgrunden och konkurrerar om huvudrollerna.

Jag måste dock erkänna att ”Bara du” är gjord med ett elegant och finurligt handlag och att manuset också säger något nytt om dagens värderingar i Kina för mera lösa parrelationer.

Däremot är nivån i ”Vilsen”-filmerna helt och hållet buskis som vida överträffar Åsa-Nisse och Police Academy. Men jag noterade att många av mina kinesiska medresenärer på flygningen till Hongkong också passade på att se ”Vilsen i Bangkok”, bland annat en pappa vars son var uppslukad av Disney på som lilla padda.

Samtidigt visar Hollywood en glupande aptit på Kina, men från en annan utgångspunkt. Det handlar inte om att göra pikanta filmer med utländska scenerier för hemmapubliken. Nej, det gäller att vinna den kinesiska biopubliken, som beräknas bli den största i världen 2017. Dessutom vill Hollywood få in rika kinesiska företag som sponsorer via produktplaceringar.

Ett allt vanligare sätt att nå biobesökarna i Kina är att kasta in kinesiska stjärnor i hyfsat stora biroller i de amerikanska filmerna. Därför har vi fått se den mest populära skåderspelerskan Fan Bingbing i ”X-men, days of future past” och ”Iron Man 3”. I den senare finns dessutom flera scener inspelade i Kina. Även senaste ”Star Wars” ville ha ett kinesiskt ansikte och det blev Jiang Wen, som är en av de mest profilerade manliga skådespelarna.

Jag skulle kunna ta detta till ytterligare en nivå, för samtidigt börjar nämligen kinesiska bolag köpa in sig i Hollywood. Men det är en historia i sig.

(Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 19 januari 2016)

 

Fria ordet hotas i Hongkong. Svensk kränkt, UD ligger lågt.

Gui Minhai

Svenske medborgaren Gui Minhua har varit försvunnen i tre månader.

Det fria ordet i Hongkong är mer hotat än någonsin sedan territoriet återgick till Kina 1997. Under mystiska omständigheter har fem medarbetare på en av stadens boklådor försvunnit de senaste veckorna. Bokhandeln är känd för sitt stora utbud av böcker som kritiskt granskar Kina.

Lee Bo, förläggare och ägare till den aktuella bokhandeln Causeway Bay Books, försvann alldeles före nyår. Ett övervakat telefonsamtal som han fick igenom tyder på att han sitter frihetsberövad i Kina.

De böcker som Lee Bo ger ut är ofta är det snabbproducerade biografier över kinesiska toppledare som bygger på rykten och sensationsmakeri. Målgruppen består inte minst av kinesiska turister som gärna köper skrifter som är förbjudna på fastlandet.

Lee Bo uppges till exempel ha varit på väg att publicera en bok om den kinesiska presidenten Xi Jinpings kärleksaffärer. Det kan förklara varför han blivit bortförd. Men det ursäktar inte att agenter från Kina – vilket alla tror att det handlar om – kommer till Hongkong och bara kidnappar bokhandelns medarbetare.

Detta är så flagranta missgrepp att till och med Hongkongs annars så foglige regeringschef Leung Chun-ying harklat sig och deklarerat att tillvägagångssättet är ett brott mot Hongkongs grundlag och principen om “ett land, två system”.

Han påpekar att det är bara de lagförande myndigheterna i Hongkong som har rätt att tillämpa lagarna och genomföra sådana aktioner.

Kinas gangstermetoder får nu skrämseleffekter i Hongkong. En av stadens större bokhandelskedjor, Page One, har tagit bort några volymer ur sitt sortiment därför att de är förbjudna på Kinas fastland.

Tillsammans med en utveckling där delar av dagspressen köps upp av Pekingvänliga magnater uitgör de senaste aktionerna ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Hongkong.

Det finns också en mycket allvarlig koppling till Sverige i detta fall. Det gäller den svenske medborgaren Gui Minhai, förläggare och författare som ingår i kretsen kring Causeway Bay Books. Han fördes bort av en okänd person den 15 oktober under en vistelse i Thailand. Enligt UD har Sveriges ambassader i Thailand och Kina “gjort förfrågningar” om Gui Minhai, som alltså är saknad sedan tre månader tillbaka.

När det gäller Lee Bo, som har ett brittiskt pass, har den brittiske utrikesministern protesterat öppet mot hans försvinnande. Sverige verkar i stället tro på tyst diplomati, väldigt tyst.