Mycket Kina per krona

leijonhufvud_pionjarochveteran

Min bok ”Pionjär och veteran. 50 år med Kina” från 2014 går på rean för 99 kronor. Passa på om du inte redan har den. Per krona får du nästan nio sidor erfarenheter från ett halvt sekel i Kina. I år är det 50 år sedan jag kom till Peking, rakt in i utbrottet av den omskakande kulturrevolutionen.

Några recensionsklipp:

“Boken är en läsupplevelse, personlig och spänstig i förflyttningarna mellan hierarkiernas skilda skikt. För den som intresserar sig för utvecklingen i Kina, som fascineras eller skräms, är Pionjär och veteran en guldgruva.” Göteborgs-Posten

“En rik Kinaskildring som vinner i längden.” Dagens Nyheter

“Innehållet är finstrimlat och välblandat som i en kinesisk husmansrätt.” Helsingborgs Dagblad

“Både en personlig memoar över det som varit, och en oavbruten samtidshistorisk uppdatering av ett land som både rör sig allt snabbare och blir allt mer oöverskådligt.” Aftonbladet

 

Xi Jinping tar ett hårt grepp om media

Xi Jinping skärper tonen mot media och kräver att de ska bli ännu mer partitrogna. Samtidigt har den kinesiska regeringen kommit med nya regler som skulle kunna i praktiken stoppa all utländska nyhetsförmedling i landet. I stället för att fortsätta att öppna upp, stänger Kina återigen.

På grund av tidsbrist hänvisar jag till Jojje Olssons sammanfattning av denna mycket viktiga utveckling:

http://inbeijing.se/bulletin/2016/02/22/nya-direktiv-och-forbud-for-media-i-kina/

 

Soldater eller apor i nyårsgalan?

644x322(ByContainerAndImageFill_CutTopBottom_Transparent_True_False_Undefined)

Inte alla nyårsfirare uppskattar en repris på den stora militärparaden.

Min krönika i dagens Helsingborgs Dagblad:

Fler apor och färre soldater. Det verkar vara ett allmänt önskemål inför världens största tv-show, nämligen nyårsgalan på Kinas stora statliga nationella tv-kanal. Den brukar attrahera 700 miljoner tittare.

Vid midnatt natten till måndag övergår Getens år till Apans år i den kinesiska kalendern. Nyårsgalan på tv pågår som en maraton inför tolvslaget.

När jag säger 700 miljoner tittare är det en sanning med modifikation. I televisionens barndom i Kina på 1980-talet var tittarna trollbundna av showen. Men i dag är det alltmer så att några hundra miljoner familjer bara har föreställningen som bakgrundsunderhållning med de äter och umgås. Så säger i alla flera av mina vänner i Peking.

Samtidigt engagerar ändå nyårsgalan fortfarande. Den har blivit ett fast fenomen som många yngre och medelålders älskar att hata. Den grova politiska propagandan, de stela leendena, de överarbetade frisyrerna och kläderna, de sökta skämten och den föråldrade musiken – det är sådant som ger många ett adrenalinpåslag och leder till många sarkastiska inlägg på internet.

De senaste två åren har producenterna insett att de riskerar att tappa den yngre publiken. De har sprängt in lite folk i modekläder och ett par harmlösa popgrupper.

I år gick många skribenter på sociala medier i taket när de fick veta att ett viktigt inslag blir att återskapa militärparaden den 3 september i fjol. Det var då som Kina firade 70-årsdagen av segern över Japan i andra världskriget.

Paraden var något av en nationalistisk orgie där inte minst landets nya fina vapen visades upp. Men den hör inte hemma i nyårsgalan, enligt många inlägg på Weibo, den kinesiska  motsvarigheten till Twitter.

Däremot finns det en stark opinion för att visa Apkungen, den gamla skojfriska berättelsen om en apa som följde med en munk på en äventyrlig färd från Kina till Indien för att hämta heliga buddistiska skrifter.

Och nyårsgalans hatälskande publik vill då absolut se sin särskilda favoritskådespelare Zhang Jinlai i rollen som Apkungen i årets show. Men det verkar inte som om de får sin vilja igenom.

Enligt kinesiska medier som följt frågan dag för dag på Weibo hotar ”miljoner tittare” att bojkotta galan sedan de sett en bild som deras favorit själv lagt ut på sajten. Bilden visar när han repeterar för en annan show än galan. Folkstormen växte till en orkan och statliga tevebolaget tvingades stänga av sin kommentarfunktion på Weibo.

Ingen har förklarat varför Zhang Jinlai inte bjöds in till nyårsgalan. Under tiden twittrar tittarna sådant som:

”Varför ska vi se på en militärparad när vi vill se apor?”

Eller: ”Allt jag vill se är Apkungen!”

Människor födda i Apans tecken – vart tolfte år – anses vara särskilt intelligenta och kluriga. Kan de trots allt få sista ordet på Nyårsgalan?

            Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Rapplåt och Beethoven säljer Xi Jinping

Rapplåt om Xi pol

Rapparna som diggar Xi Jinpings ”fyra allsidiga”.

Nu tar de nya tag, propagandamakarna hos kommunistpartiet. Motvilligt har de efter evigheter övergivit den gamle, trygge, träige soldathjälten Lei Feng från 1960-talet när det gäller att appellera till ungdomen.

Nyligen gav de sig i lag med en amerikansk reklambyrå och sålde in trettonde femårsplanen med en animerad video och sång. På engelska. För de breda massorna utomlands får man förmoda. Den var kanske lite väl hurtig, men onekligen ett nytt grepp.

 

Nu kommer uppföljaren. Rapplåten om president Xi Jinpings ideologiska motto om ”de fyra allsidiga”. Den energiska rappen är förpackad som en tecknad video i samma stil som försöksballongen om femårsplanen.

”De fyra allsidiga” är målet att bygga ett rimligt välmående samhälle; med reformer som kraftkälla; med lagen som garanti; och med partibygget som nyckeln. Varje ny kinesisk ledare förväntas formulera ett ideologiskt motto. Xis företrädare Hu Jintao valde ”det harmoniska samhället” och Jiang Zemin hade ”de tre representativa”.

Allra sist i videon frågar den lilla flicka, som så att säga är undervisingsobjektet, om det var allt? Då stämmer kören upp en ny refräng som upprepas fyra gånger:

Med de fyra allsidiga, då är vår kinesiska dröm väldigt nära!

Men nu är det inte rapp längre utan en väldigt välbekant och inte precis ny låt – Beethovens musik till ”Ode till glädjen”, den magnifika slutkören i hans nionde symfoni. Jag undrar om de amerikanska reklammakarna och de kinesiska propagandamakarna har en susning om att just detta Beethovens mästerstycke är EU:s officiella hymn sedan 1985.

Fast detta är ju ännu ett exempel på hur ogenerat kineserna kan blanda stilar och uttryck, just den fräcka eklektiska inställning som jag älskar.

Och samtidigt förflyttas jag till Peking 1974, då jag upplevde en främlingfientlig kampanj under kulturrevolutionen.  Kampanjen hade bland annat Beethovens ”borgerliga musik” som ett ofta använt slagträ mot oss utlänningar.

HÄR är länken till rappvideon. Den hackade lite när jag laddade ner, men det är absolut värt ett försök.

 

 

Viktig NGO för Kinas kvinnor tvingas stänga

Gul Jianmei

Gul Jianmei får inte fortsätta.

Ännu ett trist besked från Peking. Ännu en begränsning av civilsamhället. Ännu ett exempel på grovt hyckleri från president Xi Jinpings sida.

Myndigheterna (= kommunistpartiet) har tvingat en viktig frivilligorganisation för kvinnor att stänga. Det gäller Beijing Zhongze Women’s Legal Counselling and Service Centre.

Gruppen har gjort stora insatser för tiotusentals utsatta kvinnor som fått sina rättigheter kränkta.

Ofta är det migrantarbetare som fått stöd, men i många fall har gruppen också hjälpt kvinnor som blivit misshandlade av sin partner.

Organisationen bildades av advokaten Guo Jianmei i samband med FN:s kvinnokonferens i Peking 1995. Bland dem som uppmärksammat gruppens arbete finns tidigare amerikanska utrikesministrar som Madeleine Albright och Hillary Clinton.

Varken Zhongze eller myndigheterna har lämnat någon förlaring till den plötsliga stängningen, men på sistone har i synnerhet många NGO med utländska band råkat illa ut. En annan kategori som fått stora problem är advokater som arbetar för att skydda de mänskliga rättigheterna. Flera av dem har arresterats de senaste månaderna. Zhongze kombinerar båda dessa faktorer som partiet finner störande.

Zhongze har sökt men inte fått något statligt stöd och har varit beroende av utländska bidrag. Ford Foundation är den största bidragsgivaren.

För bara fyra månader sedan stod Xi Jinping inför ett stort FN-möte om kvinnors rättigheter och skröt om Kinas framsteg på detta område.