Ovanlig utställning i Peking

Jonathan Leijonhufvud är arkitekturfotograf med Peking som bas, men med uppdrag över hela världen. Nu visar han bredden i sitt konstfoto med olika tekniker och med nedslag i Kina, Hongkong, Japan, USA och Sverige. Jag tycker att han till exempel får hela kvarter eller halvgamla byggnader att tala och sätta fantasin i rörelse. Vad händer därinne, vilka liv lever människorna där? Han har också helt andra typer av motiv. Stolt klappar fadershjärtat.

雷坛坛_风暴_港湾_摄影展

Datum:  5 Mars, 2016 – 24 April, 2016 (stängt måndagar och tisdagar)
Tider:  11.00 – 18.00
Plats:  Xiaoshiguan
Address:  Sanlitun Diplomatic Compound, Building 10, Gate 2, Apartment 31
Sanlitun Dong San Jie, Chaoyang Qu, Beijing, China

Konfucius, the comeback kid

CdmBImoUIAEo8TsDagens internetfynd. Kinesiska studenter i militäruniform reciterar Konfucius vid avtäckningen av en hög staty som föreställer den antike tänkaren, bakom det röda täcket. Bilden är tagen ur dagstidningen Guangming i Peking, en av alla tidningar som kontrolleras av kommunistpartiet. 

Kinas president Xi Jinping sägs ofta gå tillbaka till Mao Zedong som ledde landet till sin död 1976. Och det stämmer, men bara delvis. Xi Jinping gör så bland annat med maoistiska fraser och med en politik mot kulturarbetare och media som alltmer påminner om kulturrevolutionen 1966-76.

Men under Mao och kulturrevolutionen blev Konfucius själva symbolen för en reaktionär linje och hånades friskt. Det hindrar inte att dagens ledare i sin patriotiska glöd och sin brist på ideologiskt tänkande allt oftare framhåller Konfucius som ett rättesnöre, inte minst de konfucianska ideal om lydnad mot överheten som utvecklades under ett par tusen år före folkrepubliken.

Kinesisk klappjakt över hela jordklotet – min analys

fugitive-c

Rättvisans långa arm har nått Li Huabo efter fyra år i landsflykt. Här återbördas han från Singapore till Peking i maj 2015. Han var nummer två bland de mest eftersökta avvikarna. Som chef på finansbyrån i ett sydkinesiskt län ska han ha förskingrat 98 miljoner yuan och spelat bort enorma belopp i Macao.Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Ett aktuellt exempel på hur kinesiska agenter av allt att döma har tagit lagen i egna händer är bortförandet av den kinesiskfödde svenske medborgaren Gui Minhai. Han försvann spårlöst från sin semesterbostad i Thailand i oktober i fjol. Han är känd för en serie böcker med sensationella påståenden om de kinesiska ledarna.

Först i januari kom bekräftelsen på att han förts till Kina och han tvingades paradera i tv-nyheterna med en omdiskuterad bekännelse för brott.

Vi har också sett många fall som visar att inte heller Hongkongbor går säkra på sitt eget territorium.

Kinesiska myndigheter samarbetar med Interpol i olika länder för att få misstänkta brottslingar utlämnade. Men dessutom händer det ofta att kinesiska agenter hämtar hem människor med sina egna metoder. En sådan här omfattande aktivitet utomlands utanför lagens råmärken är någonting nytt för Kina – men här har ju USA och Sovjetunionen/Ryssland gått före.

Det är särskilt president Xi Jinpings treåriga kampanj mot korruptionen som ligger bakom klappjakten utomlands. Projektet att återbörda landsflyktiga medborgare och tillgångar går numera under benämningen ”Himmelsnätet”. Det är ett nät som kastas allt vidare och som håvar in många eftersökta personer och dolda rikedomar från utlandet.

Under 2014 återbördades officiellt 680 flyktingar. Under 2015 blev siffran 1 023 personer och myndigheterna lyckades få tillbaka tre miljarder yuan (närmare fyra miljarder kronor) av kriminellt belastade pengar, enligt kommunistpartiets disciplinkommission.

”Det är första året som antalet återbördade brottsmisstänkta flyktingar överstiger antalet nya flyktingar”, sade Wu Yuliang, en ledande tjänsteman på kommissionen på en presskonferens i januari.

Partiet publicerade i april i fjol en särskild lista på de 100 mest eftersökta flyktingarna med detaljerade uppgifter om var och en. Men hundralistan är bara en liten andel av alla som vi söker utomlands, förklarade disciplinkommissionen utan att ange den totala siffran. Listan är nog framför allt ett grepp för att öka publiciteten.

De flesta i USA

Av personerna på listan ska 40 befinna sig i USA, 26 i Kanada och resten är fördelade på Hongkong, Thailand, Singapore, Australien och Nya Zeeland. Det är fråga om personer med hög profil, nästan hälften av dem var på chefsnivå inom statlig förvaltning eller olika bolag innan de lämnade landet. De allra flesta är anklagade för tagande av mutor, förskingring och andra ekobrott.

Under 2015 utlämnades 19 av dem till Kina, de flesta från USA. Vi får alltid se återvändarnas hemkomst  på tv-nyheterna, när de leds ner för någon flygplanstrappa mellan bastanta poliser – så att alla korrumperade ledare ska ta varning.

Men jakten försvåras av att Kina saknar utlämningsavtal med nästan alla de aktuella länderna. Många stater tvekar dessutom att lämna ut kinesiska brottslingar med tanke på dödsstraffen och bristerna i den partistyrda kinesiska rättvisan.

Ett svårlöst fall som frestar på relationerna med USA har kopplingar till det allra högsta ledarskiktet i Peking. Det gäller Ling Wancheng, yngste bror till förre presidenten Hu Jintaos närmaste rådgivare Ling Jihua, som utrensats på grund av korruption. Hans bror Ling Wancheng har flytt till USA.

Kina har i över ett halvår utan framgång försökt få de amerikanska myndigheterna att lämna ut honom. Enligt en nyhetsrapport har han lämnat över försvarshemligheter till Washington, men hans advokat dementerar detta.

Varning från Washington

Uppenbarligen är de kinesiska säkerhetsorganen frustrerade och försöker många gånger ta saken i egna händer. Washington har varnat Peking för att kinesiska agenter som uppträder under täckmantel i USA har gått för långt i sin klappjakt. Detta enligt en rapport i New York Times inför Xi Jinpings statsbesök i september i fjol.

Agenterna från kinesiska säkerhetsministeriet hade använt ”olika kraftfulla metoder” för att pressa flyktingar i USA att återvända, enligt tidningens källor. Bland annat hade de kommit med hotelser mot släktingarna hemma  i Kina.

En kommentar från Nya Kina blev en sorts bekräftelse när nyhetsbyrån klagade på att USA ”tagit det beklagliga steget att beordra kinesisk rättsvårdande personal att omedelbart lämna landet”. Nya Kina ansåg att amerikanerna ”saknar uppriktighet” och undrade vilken sida USA stod på: de korrumperade avvikarna eller rättvisan.

Samtidigt sade en talesman för amerikanska utrikesministeriet att det är ett brott om någon annan än en diplomatisk tjänsteman uppträder som en agent för en utländsk makt utan att meddela statsåklagaren.

Det är ett rimligt antagande att Kina opererar på liknande sätt i andra länder dit kinesiska ekobrottslingar eller politiskt misshagliga personer tagit sin tillflykt.

Potentiella terrorister

En annan kategori som kinesiska agenter håller utkik på utomlands är potentiella terrorister, framför allt muslimska fundamentalister från Xinjiang, Kinas västligaste region.

Den nya lagen mot terrorism som kinesiska folkkongressen antog i december öppnar även för att kinesiska säkerhetsstyrkor kan sändas utanför landets gränser. Här är formuleringarna i lagen svepande, som i många fall, men från Kinas sida verkar det vara möjligt att skicka specialstyrkor utomlands både i akuta situationer och vid en allmän hotbild mot kinesiska medborgare.

Några kommentatorer ser detta som en ändring av landets utrikespolitik som tidigare understrukit principen om icke-inblandning.

I takt med att den kinesiska ekonomin expanderar får kinesiska bolag en närvaro i många länder, inklusive exempelvis oroshärdar i Mellanöstern. Kina blir på så sätt mer sårbart. Även den kinesiska militären utökar sin närvaro i flera länder, dels som deltagare i internationella fredsstyrkor, dels genom att skaffa baser som i östafrikanska Djibouti.

Kineser utomlands drabbades av två terrorhandlingar under tiden som kinesiska lagstiftare slutförde arbetet på den nya lagen mot terrorism. Båda angreppen var på olika sätt nya fenomen för Kina. Dels avrättades en kinesisk medborgare av islamiska staten IS i Syrien. Dels riktades ett bombattentat i Bangkok mot en plats som är populär bland kinesiska turister.

”Kränkning av folkrätten”

Bakom dådet i Bangkok stod av allt att döma uiguriska aktivister som är missnöjda med hur Kina behandlar denna folkgrupp i Xinjiang, men också upprörda över att Thailand i juli utlämnade ett hundratal uiguriska flyktingar till Kina. Den repatrieringen visar vilket inflytande Kina fått i Thailand, där militärregimen odlar kontakterna med Peking och verkar distansera sig från sin traditionella skyddsmakt USA.

De utlämnade uigurerna hade sökt sig till Thailand i hopp om att finna ett tredje land där de kunde söka asyl. FN:s flyktingkommissarie kallade deportationen ”en flagrant kränkning av folkrätten”.

Utlämningen och bombdådet visar att konflikten kring uigurernas ställning i Xinjiang spritt sig till utlandet – och därmed den uiguriska terrorismen. Det finns också uigurer som anslutit sig till IS i Syrien och Irak.

Kinas förhållande till Thailand leder över till de starka indikationerna på att kinesiska agenter spårat upp och fört tillbaka dissidenter och kritiska skribenter som uppehållit sig i Thailand. Troligen har de haft hjälp av den thailändska säkerhetstjänsten.

Försvunna regimkritiker

Det senaste kända exemplet på en kines som försvunnit i Thailand, verkar vara journalisten Li Xin. Till vänner och till journalister i Bangkok har han sagt att han flydde Kina sedan sedan myndigheterna hotat att åtala honom för spioneri om han inte tog på sig att vara angivare och rapportera om sina kolleger på sin arbetsplats, Nanfang Dushi Bao (Södra Metropolens Dagblad). Sedan han lämnade Kina har han dessutom berättat för media om hur censuren fungerar för pressen i Kina.

I ett sms till sin fru i Kina berättade Li Xin att han planerade att söka asyl i Thailand. Han försvann den 11 januari. Först i början av februari kunde han höra av sig till sin fru. Han berättade att han satt i kinesiskt polishäkte, men fick inte säga var. Samtidigt har thailändsk gränspolis ingen notering om att han lämnat landet. Med andra ord verkar han ha smugglats ut av kinesiska agenter.

Ännu ett uppmärksammat fall är utlämningen av dissidenterna Jiang Yefei och Dong Guanping till Kina i november. De båda hade fått flyktingstatus av FN:s flyktingkommission i Bangkok och hade just beviljats asyl i Kanada, men allt detta visade sig vara betydelselöst. Enligt nyhetsbyrån Nya Kina hade de repatrierats därför att de korsat gränsen till Thailand illegalt.

Även den svenske medborgaren Gui Minhai nåddes av den kinesiska regimens långa armar under en vistelse i Thailand. Vi vet att han skickade iväg några jobbmejl på morgonen den 17 oktober och gjorde i ordning sin box med mediciner för dagen och lämnade den framme i sin semesterbostad i Pattaya. Därpå gick han ut för att handla mat.

Tyst i tre månader

Allt tydde på att han tänkte ha en vanlig dag, ingenting tydde på att han skulle resa bort och han hade inte heller nämnt någonting sådant i ett telefonsamtal med sin dotter ett par dagar tidigare. Det finns för övrigt ingen notering hos thailändska passpolisen att han lämnat landet.

Under tre månader kom det inte ett livstecken från honom, trots upprepade förfrågningar från svenska UD. Men i januari dök Gui Minhai upp i ett långt inslag i Kinas statliga tv. Han sade då att han smitit från sitt straff för en trafikolycka i Kina 2003 där han hade kört ihjäl en ung flicka.

Det hör till saken att Gui Minhai länge varit en flitig bokförläggare och författare av kritiska, ofta spekulativa, böcker om det kinesiska ledarskiktet. Han är knuten till bokhandeln Causeway Bay Books i Hongkong som säljer många sådana volymer. Böckerna är mycket populära bland turister från Kinas fastland som passar på att köpa och läsa dem i Hongkong, eftersom de är svartlistade på fastlandet.

Efter ytterligare en lång tid i häkte utan några nyheter om honom uppgav kinesiska media att Gui Minhai är föremål för en brottsundersökning. Han är misstänkt för att ha distribuerat de förbjudna böckerna via postorder i Kina.

Ytterligare fyra medarbetare i Causeway Bay Books i Hongkong, i praktiken hela staben inklusive ägaren Lee Po, har sedan försvunnit under oklara omständigheter. Så småningom har de tagit kontakt med sina anhöriga i Hongkong, men på ett sätt som tyder på att de är frihetsberövade i Kina.

Brott mot Hongkongs grundlag

Lee Po uppges ha varit på väg att publicera en bok om kärleksaffärer som Xi Jinping ska ha haft. Det kan förklara varför han blivit bortförd. Men det ursäktar inte att agenter från Kina – vilket de flesta tror att det handlar om – kommer till Hongkong och bara kidnappar honom.

Lee Po har brittiskt pass och Gui Minhua har som sagt svenskt pass. Men så länge de inte formellt har avsagt sig sitt kinesiska medborgarskap, räknar Kina dem som kinesiska medborgare som kan lagföras i Kina. Det har den kinesiske utrikesministern Wang Yi deklarerat.

Ingreppen mot Causeway Bay Books är så flagranta att till och med Hongkongs annars så foglige regeringschef Leung Chun-ying kände sig tvungen att protestera. Han förklarade att tillvägagångssättet är ett brott mot Hongkongs grundlag och principen om “ett land, två system” som ska garantera ett oberoende rättssystem.

Han påpekade att det är bara de lagförande myndigheterna i Hongkong som har rätt att tillämpa lagarna och gripa misstänkta.

Kinas gangstermetoder får nu skrämseleffekter i Hongkong, där flera bokhandlar sorterar bort böcker som är förbjudna på Kinas fastland. Tillsammans med en utveckling där delar av dagspressen köps upp av Pekingvänliga magnater utgör de senaste aktionerna ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Hongkong.

Utplåna vid källan

Det är fullt möjligt att det blir fler ingrepp mot förläggare och publicister. Enligt Sunday Times i London har kommunistpartiet i ett internt dokument från april 2015 identifierat 14 förläggare och 21 publikationer som måltavlor i en plan för att ”utplåna de förbjudna böckerna vid källan i Hongkong”.

Skrämseltaktiken i Hongkong påverkar naturligtvis opinionen på Taiwan – just när en överväldigande majoriet av väljarna där fört ett Pekingkritiskt parti till makten. För Taiwanborna blir en anslutning till Kina under någon form av ”ett land, två system” allt mindre attraktivt.

Ledarna i Peking är mycket oroliga för att Hongkong ska förvandlas till en bas för ”subversiv” Kinafientlig verksamhet som ofta kan vara finansierad utifrån. De anser sig ha fått belägg för detta under de stora protesterna i Hongkong 2014, den så kallade paraplyrevolten eller Occupy Central. Då hade några av huvudpersonerna stöd från stiftelser kopplade till amerikanska utrikesdepartementet.

Här finns också en koppling till den svenske NGO-aktivisten Peter Dahlin som häktades i Peking i december. Den frivilligorganisation som han är ordförande för, Chinese Urgent Action Working Group, är registrerad i Hongkong men verkar inne i Kina och stödjer advokater som försvarar mänskliga rättigheter.

För regimen i Peking spelar det ingen roll att gruppen arbetar för de värden och rättigheter som finns inskrivna i den kinesiska författningen. De kinesiska ledarna ser i stället hotet utifrån som de tycker att många NGO med utländsk finansiering representerar.

Kritik och självkritik

Peter Dahlin släpptes av medicinska och diplomatiska skäl, men de kinesiska myndigheterna betraktar honom fortfarande som skyldig till ”olagliga aktiviteter som äventyrar Kinas säkerhet”. Innan han släpptes tvingades även han att schavottera i kinesisk tv och bekänna att han ”sårat det kinesiska folkets känslor”.

Regimens motiv är helt uppenbart att skrämma publicister,  aktivister och frivilliga organisationer för all verksamhet som kan vara politiskt känslig. ”Nacka tuppen för att skrämma apan” – så lyder ett vanligt kinesiskt ordspråk.

Sedan Xi Jinping tillträdde har myndigheterna upprepade gånger visat upp arresterade regimkritiker som ångerfulla botgörare på tv. Att göra offentlig ”kritik och självkritik” är egentligen en gammal praxis i den kommunistiska staten. Alla i den äldre generationen har erfarenhet av detta, antingen som bekännare av politiska misstag eller som beordrade åskådare, till exempel under kulturrevolutionen 1966-76. Även i dagens skolor får elever rutinmässigt göra offentlig självkritik för ganska små förseelser.

Många tv-tittare vet att människor i sådana situationer säger vad de tror att de som har makten vill höra, eller helt enkelt säger vad de blir förelagda att säga.

Det handlar mindre om vad som är sant eller falskt i dessa rituella bekännelser, det är mera en fråga om att visa vem som har makten och vem som måste underordna sig.

Ovanstående analys är publicerad i senaste numret av KnaNytt, organ för Sweden-China Trade Council.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.