”Helt galen jakt på det moderna”

Min artikel om arkitekten Wang Shu på Louisiana, införd 19 februari i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan:

En amatör i världsklass

wang-shu-portratt

Den kinesiske stjärnarkitekten Wang Shu är lagom vanvördig och verkar utanför det etablerade systemet. Samtidigt skördar han internationella utmärkelser. Han talar ofta om ”raseringen av kulturarvet” i Kina och om hur det styrande kommunistpartiet har hetsätit tillväxt i 30 år. Partiet har satt igång en rivningsvåg och tillåter statliga byggbolag och privata entreprenörer att förstöra stadsbilden med en enformig löpande band-arkitektur, menar han. Skyskraporna står på rad och i förorterna formerar identiskt likadana villor hela bataljoner.

Wang Shu är förtvivlad.

– 90 procent av den äldre bebyggelsen är borta. Det är en total kollaps och en helt galen jakt på det moderna, säger han då vi möts på Louisiana konstmuseum i Danmark.

– Hur kan en nation som värnat så mycket om naturen göra så här?

Han varnar även andra länder för att kinesiska företag kan komma att förstöra deras kulturarv. Hans egen skräckbild hämtad från verkligheten beskriver han som:

– Det finns 3 000 städer i Kina med över 500 000 invånare var. Och överallt ser det ut som i USA. Men det är tur att Kina är så stort. Jag kan trots allt hitta uppdragsgivare ute i provinserna som vågar satsa på oprövade former för byggnader och design.

Mycket av den trista stadsbilden skapas på stora, oftast statliga byråer som kan ha uppåt ett par tusen anställda. Wang Shu ställer sig alltså utanför detta.

Nu kan vi se hans prisade och omdiskuterade verk på Louisianas mycket välgjorda utställning. Den inleder museets serie om den skapande processen hos en rad yngre uppmärksammade arkitekter.

För Wang Shu står hoppet till landsbygden, men där har de lokala ledarna ofta sin egen dagordning för att slå mynt av marken, menar han. I bakgrunden bläddrar en skärm fram bilder från ett av hans pilotprojekt i en sydkinesisk by. Där blandar han varsamt in nya hus i den äldre bebyggelsen. Landsbygden måste inte urbaniseras arkitektoniskt, hävdar han bestämt.

Wang Shu by.jpg

Wang Shu har sin egen filosofi kring skapandet. Den utvecklar han i ett mångordigt manifest om ”Amatörarkitektur”. Han vill närma sig varje uppgift med ett öppet sinne, välja material och lösningar efter lokala förutsättningar.

– Precis som hantverkarna i byarna alltid har byggt utan ritningar och utan att ens ha hört talas om arkitekter.

Det är så han kommer fram till begreppet amatör och han använder det i namnet på den arkitektbyrå han startade för 20 år sedan tillsammans med sin fru Lu Wenyu i parets trånga lägenhet.

Den 53-årige Wang Shu är full av vad som ser ut som motsättningar, men som kanske inte är det. Han pläderar för en amatörisk arkitektur. Samtidigt finns det få som är så utbildade i ämnet som han. Förutom grundexamen har han flera års extra studier. Men redan på universitetet var han gossen Ruda.

– Jag gick inte på föreläsningarna utan hellre till biblioteket för att läsa. Jag gick ut på stan och reste på landsbygden och gjorde min egen forskning. Jag tittade på byggnader, på detaljer och tekniker. Jag lärde mig de naturliga materialens egenskaper av hantverkarna.

Wang Shu är också en traditionalist som kan uppfattas som en futurist. Han bottnar framför allt i det kinesiska landskapsmåleriet där berg och vatten harmonierar. Det är en konstform som alltid stått sig stark i hemstaden Hangzhou.

Han inspireras av dessa element i sina byggnader och förmedlar gärna perspektiv och skalförhållanden från naturen. Hans mest kända försök i den vägen är museet i Ningbo, en kompakt massa av sten och tegel som reser sig insprängd i stadens nya finansdistrikt. Stora delar av fasaden består av återanvända tegelstenar i olika nyanser av grått. De räddades från just de gamla kvarter som revs för att ge plats för finanspalatsen. Stenarna har pusslats ihop på samma sätt som lokala stenhuggare reparerat tyfonskadade hus i århundraden. Så bevarar Wang Shu spår av bykulturen – det är inte hållbarhetstanken som är primär.

wang-shu-ningbo-museum-6827

Museet i Ningbo bidrog starkt till att Wang Shu fick Pritzker-priset 2012, det finaste en arkitekt kan få. Han fick det trots att insidan av museet fått kritik för att vara svårnavigerad.

Wang Shu har nästan bara gjort signaturbyggnader, som museet och ett stort universitetsområde, där han i båda fallen strävar efter en bykänsla. Jag frågar om han kan omsätta sina ideal till att bygga billiga bostäder för medel- och låginkomsttagare i städerna, där priserna på mark och bostäder skjuter i höjden.

– Det måste i så fall bli på landsbygden. Det är så ont om mark i städerna.

Wang Shu är splittrad inför berömmelsen och vill behålla byrån liten.

– Framför allt vill jag påverka mina studenter med mina idéer.

Utställningen på Louisiana pågår till och med 30 april.

Göran Leijonhufvud är tidningens kulturkorrespondent i Peking och författare, senast till ”Pionjär och veteran. 50 år med Kina” (Albert Bonniers förlag)