Så försöker Kina söndra och härska i Sverige och Europa

Min artikel i Dagens Nyheter den 21 mars 2021

Se även rättelse efter artikeln

På bred front försöker Kina påverka opinionen i Sverige och knyta kontakter med nyckelpersoner från civilsamhället, forskarvärlden, medier, företag och utlandskineser. Taktiken är inte ny, men har trappats upp på senare år. Bakom står den så kallade Enhetsfronten, ett organ som är allt närmare knutet till det kinesiska Kommunistpartiet.

KINESISKA ENHETSFRONTENS BUDBÄRARE. Kinas förre vetenskapsminister Wan Gang (till höger) besökte Stockholm 2019 som företrädare för ett stödparti under Enhetsfronten. Han fick en dalahäst av Ye Peiquan, ledare för Sveriges Kinesiska Riksförbund och för flera andra grupper för kineser bosatta i Sverige.

”Enhetsfronten är ett magiskt vapen”, säger kinesiske presidenten Xi Jinping med ett citat från revolutionsledaren Mao Zedong. Nu vidgar han det.Sedan 2015 har Enhetsfronten växt till en global spelare i jakt på inflytande och mjuk makt. Syftet är att påverka folkopinionen i respektive land med Kommunistpartiets berättelse om att enpartistaten är klart mer effektiv än ”kaotiska” demokratier i väst.

Offensiven är mycket varierad. Ofta kontaktas nyckelpersoner via ”icke-statliga” eller ”privata” organisationer med ord som vänskap, fred, mellanfolkligt eller ekonomiskt utbyte i namnet. Men bakom står alltid Kommunistpartiet – inte så lätt att veta när resor och arvoden lockar. 

Den bilden förmedlar etikprofessorn Clive Hamilton och kinaforskaren Mareike Ohlberg övertygande och detaljrikt i boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” (Daidalos). Den som vill förstå Kommunistpartiets maktspel i världen bör läsa den.

Ett bra komplement är en rapport av Pär Nyrén på tankesmedjan Frivärld: ”Kinesiska Kommunistpartiets enhetsfront – och dess verksamhet i Sverige”. Jag går här vidare från den basen. 

Enhetsfronten fokuserar numera allt starkare på utlandskineserna som är cirka 60 miljoner över hela världen. Kommunistpartiet anser sig ha rätt vägleda dem, även om de saknar kinesiskt medborgarskap. De som  stöder Kommunistpartiet räknas som ”patrioter” och partiet försöker använda dem för påtryckningar i respektive land.

En organisation som varit särskilt aktiv i Sverige är Förbundet för främjandet av en fredlig kinesisk återförening(CCPPNR efter förbundets engelska namn).Huvudsyftet är att främja Taiwans återförening med fastlandet på Kommunistpartiets villkor. 

Svenska CCPPNR har särskilt stark kontroll över Sveriges Kinesiska Riksförbund,den största organisationen för kineser i vårt land. Kinas ambassadör Gui Congyou kallar riksförbundet för CCPPNR:s svenska ”ryggradskraft”. 

Båda grupperna samlas ibland för att studera linjetal av Xi Jinping. De har organiserat möten för Kinas rätt till nästan hela Sydkinesiska sjön och protesterat vid Japans ambassad i tvisten om en ögrupp. De har fördömt humorprogrammet ”Svenska Nyheter” och brännmärkt demokratirörelsen i Hongkong. 

Båda kontrolleras sedan länge av familjen Ye med företagaren Ye Peiquan som verkställande ordförande i Kinesiska Riksförbundet. Han  sitter dessutom i CCPPNR:s centralråd i Kina. 

Kinesiska Riksförbundets stadgar tillåter bidrag även från statliga myndigheter. På hemsidan för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) ser jag att förbundet sedan 2011 fått över 4,4 miljoner kronor. Merparten är ”bidrag för etniska organisationer” som även andra etniska föreningar får. Men pengarna till Kinesiska Riksförbundet har börjat ifrågasättas med tanke på förbindelserna med Enhetsfronten i Kina. 

Samtidigt samlade 43 medlemmar av förbundet ihop 40 000 kronor till ansiktsmasker för intensivvården på Karolinska Institutet i början av pandemin i mars 2020.

Ye Peiquan har också varit aktiv i Nordic Zhigong Association som bildades 2017. Zhigong betyder ”främja rättvisa”. Föreningen vänder sig främst till kinesiska forskare i Norden och säger sig ha drygt 60 medlemmar. 

Föreningen står nära Zhigongpartiet i Peking som har en akademisk bas. När kommunisterna tog makten i Kina 1949 drog de snabbt in partiet under Enhetsfrontens paraply som en maktlös stödtrupp. Dock var partiets ordförande Wan Gang vetenskapsminister 2007-2018. När han besökte Norden sade han att den nordiska föreningen var “oskiljaktig från centralorganisationen”. 

Föreningen har blivit mindre aktiv under 2020. Men ordföranden Cao Yihai, cancerforskare på Karolinska Institutet, organiserade medlemmarna att ta fram behandlingar mot covid i Kina. Han blev själv hjälte i kinesisk press för en behandlingsmetod.

Ett påverkansförsök som mer eller mindre havererat är China-Sweden Business Council (CSBC) som plötsligt dök upp inför sin första konferens i Stockholm 2017. Namnet fick flera att tro att det var väletablerade Sweden-China Trade Council (SCTC) som stod bakom. SCTC är en fristående förening med 40 år på nacken och cirka 200 svenska medlemsföretag som tillverkar eller gör affärer i Kina, däribland flera börsjättar. 

Drivande i nya CSBC var Lydia Liu, ledamot i kommunfullmäktige i Nacka för Kristdemokraterna. Hon fick kinesiska ambassadens välsignelse. I augusti 2019 kom det ut att hon var en av grundarna av Belt and Road Institute Executive Group in Sweden (BRIX) som står nära Enhetsfronten i Peking. Då blev hon utesluten ur Kristdemokraterna och sedan har CSBC gått på sparlåga.

Det så kallade Bälte och Väg-initiativet är Xi Jinpings högprioriterade projekt för att bygga kinesisk infrastruktur längs moderna sidenvägar som strålar ut i hela världen. Bakom BRIX står Schillerinstitutet, startat av Europeiska Arbetarpartiet (EAP), en svensk ytterkantsgrupp, numera till höger. 

Kinesiske ambassadören kallar BRIX ”mina svenska vänner” och ger dem bidrag till event. En av grundarna är Lydia Liu. Gruppen vill ansluta Sverige till den ”gemensamma framtid” som Xi Jinping talar om. Ordförande i BRIX och Schillerinstitutet är civilekonomen Ulf Sandmark. 

Att kinesiska ambassaden väljer att omfamna Schillerinstitutet tyder på en brist på bättre ”vänner”. 

Svenska folkets misstro mot Kina har på senare år växt till att bli störst i Europa, enligt amerikanska Pew Research som mäter globala attityder. Enhetsfrontens aktörer har haft svårt att etablera Pekings narrativ hos svensk allmänhet, enligt Pär Nyrén. 

Till misslyckade påverkansinitiativ måste vi också räkna förra svenska ambassadören Anna Lindstedts försök att med hjälp av affärsmannen Kevin Liu övertala Angela Gui, dotter till fängslade svenske medborgaren Gui Minhai, att lägga ned sin öppna kamp för fadern. Agerandet från Kevin Liu bär Enhetsfrontens prägel.

Mönstret är att närma sig nyckelpersoner med förslag som ger vederbörande tillgång till personer eller miljöer i Kina. En ambassadör i Peking är mycket kringskuren, men Anna Lindstedt fick plötsligt kontakter på vardaglig nivå genom Kevin Liu. Hon var till och med bjuden på bröllopet för Lius son.

Däremot har regimen i Peking hittills lyckats bättre i kontakterna med svenska akademiker. Våra ledande universitet har flera samarbeten med kinesiska motparter. Nu leder det skärpta akademiska klimatet i Kina till känsliga gränsdragningar med risk för självcensur.

Niklas Swanström är chef på fristående tankesmedjan Institute for Security & Development Policy (ISDP) som är baserad i Stockholm. Han berättar att institutet har avslutat alla samarbeten i Kina: 

”Vi känner att den politiska situationen inte är acceptabel. Problemet för mig är inte det kinesiska folket eller Kina, utan politiken. Vi hoppas kunna samarbeta med kinesiska universitet och tankesmedjor i framtiden, dock utan påtryckningar från offentliga Kina.” 

För två år sedan visade en kartläggning från Australian Strategic and Policy Institute (ASPI) att Kinas militär skickar forskare med dold agenda till utländska universitet. Sverige är överrepresenterat vad gäller att ta emot sådana forskare. Samtidigt värvar Kina också forskare via hemliga kontor i Sverige och andra länder, enligt ASPI. 

Ett viktigt område där Kina faktiskt verkar äga frågorna är det ekonomiska utbytet. Ett exempel är Volvo Cars som har kinesiska ägare. Cirka 40 000 är anställda i Sverige plus alla som är sysselsatta hos underleverantörer. Handeln med Kina ökar stadigt och landet är vår största handelspartner i Asien. Ambassadör Gui Congyou hotar ofta med ekonomiska konsekvenser i skarpa lägen. Det gjorde han när vår kulturminister var med på en prisceremoni för Gui Minhai. Det gjorde han när vänortsutbytet mellan Göteborg och Shanghai var uppe till prövning för ett år sedan. Och det gjorde han när Post- och telestyrelsen på Säpos inrådan beslöt att av säkerhetsskäl stoppa kinesiska telekombolag i svenska 5G-nät. 

Ambassadörens utfall fick Ericssons vd Börje Ekholm att dra en lans för konkurrenten Huawei och hänvisa till principen om frihandel. I sms till handelsminister Anna Hallberg antydde han att Ericsson skulle kunna lämna Sverige. Koncernen har en position att försvara i Kina.   

Hoten från ambassadören kombineras med en mediekampanj från Peking där Sverige är särskilt utvalt som måltavla. Vi kan ha blivit ett testfall för Peking sedan konflikten kring Gui Minhai blossade upp. Hur mycket tål ett litet handelsberoende land som vårt av hotelser och anspänning? 

Kinesiska Kommunistpartiet är för sin del berett att kortsiktigt förlora nationell goodwill och förlora i ekonomisk krigföring. Siktet är inställt på år 2050 då landet ska vara den ledande världsmakten enligt Xi Jinping.   

Orkar vi stå emot, orkar vi vara vaksamma när kinesiska Kommunistpartiet försöker söndra och härska bland Europas länder?

Göran Leijonhufvud

Rättelse

I min artikel ”Så försöker Kina söndra och härska för att påverka den svenska opinionen” i DN 21/3 har jag gjort mig skyldig till ett allvarligt faktafel. Jag uppger där att Sveriges Kinesiska Riksförbund (SKR) sedan2011 fått över 4,4 miljoner kronor i bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). 

Men korrekt är att den andra rikstäckande organisationen för kineser i Sverige, nämligen Kinesiska Riksförbundet i Sverige (KRS), har fått detta belopp i årliga bidrag sedan 2011. Merparten är under rubriken ”bidrag för etniska organisationer”, något som många andra etniska grupper i Sverige också får.

Samtidigt har SKR fått 812 034 kronor i bidrag mellan 2011 och 2017. Och det är bidragen till SKR som har börjat ifrågasättas i svenska medier. Detta på grund av förbundets nära kopplingar till Kommunistpartiet och Enhetsfronten i Kina. 

Bidragen till KRS har inte ifrågasatts. Kinesiska Riksförbundet i Sverige betonar att förbundet är politiskt oberoende, demokratiskt, arbetar för den kinesiska kulturen och alltid i linje med grundvärderingarna i Sverige. KRS räknar sig som det större förbundet av de båda med 2 800 individuella medlemmar i 24 föreningar över hela landet.

Den stora likheten i de båda förbundens namn vilseledde mig, men det ursäktar inte faktafelet. 

Göran Leijonhufvud    

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s