Om Göran Leijonhufvud

Writer specialized on China. Published memoirs on 50 years in China (in Swedish; English edition forthcoming).

Taiwan: Både Kina och USA höjer tonläget

Min analys i KinaNytt i dag:

Frågan om Taiwans framtid får ny aktualitet. Detta sker i skuggan av toppmötet i morgon tisdag mellan Donald Trump och Kim Jong Un, och även i skuggan av den akuta handelstvisten mellan USA och Kina. Samtidigt ökar Kinas president Xi Jinping trycket mot Taiwan. Ön är självstyrande i praktiken, men Kina vill återförena Taiwan med fastlandet. Detta blir alltmer angeläget att döma av tongångarna från Peking, som faktiskt även berör svenska företag och myndigheter.

Kinakarta

En känslig invigning av ett uppgraderat amerikanskt regeringskontor i Taiwans huvudstad Taipei på tisdagen komplicerar frågan, som i värsta fall kan utvecklas till en regional krishärd.

Invigningen av American Institute i Taipei blir känslig eftersom regeringen i Peking ser Taiwan som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949. Då flydde det förlorande Nationalistpartiet (Kuomintang) till ön medan Kommunistpartiet grundade Folkrepubliken Kina på fastlandet.

Inofficiell ambassad

American Institute i Taipei har alltid har betraktats som en inofficiell ambassad. Där arbetar till exempel tjänstemän från amerikanska utrikesdepartementet. Med andra ord kan den nya, större och imposanta byggnaden ses som en manifestation av fortsatt amerikanskt stöd – eller till och med ökat intresse – för Taiwans de facto självstyre.

Ett tag ville Donald Trump skicka en hög företrädare för sin regering till ceremonin i Taipei. Uppgifter om detta utlöste skarpa varningar från inofficiella talesmän för regeringen i Peking. Nu verkar USA-presidenten ha tänkt om och skickar en lägre tjänsteman. Trump vill inte reta upp ”sin vän Xi Jinping” ytterligare i ett läge när han dels utmanar Kina i handelskonflikten, dels behöver Kinas stöd för att förmå Nordkorea att nedrusta sina kärnvapen.

Varma förespråkare

Samtidigt finns det några varma förespråkare för Taiwan i Donald Trumps administration, inte minst den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton. Presidenten själv stack förresten ut hakan redan på sin allra första dag i ämbetet. Då tog han nämligen emot ett gratulationssamtal från Taiwans president Tsai Ing-wen. Det var en form av officiell kontakt som Washington dittills noggrant avhållit sig ifrån för att inte störa Peking genom att ge mellanstatlig legitimitet åt regeringen i Taipei.

Tsai Ing-wen från Demokratiska folkpartiet DPP besegrade motkandidaten från Kuomintang i presidentvalet i januari 2016. DPP är ett parti som i princip förespråkar självständighet för Taiwan. Relationerna med Peking har försämrats sedan Tsai Ing-wen kom till makten, även om hon inte driver frågan om självständighet för närvarande. Hon försöker behålla det pragmatiska ekonomiska utbyte som växt fram med fastlandet de senaste årtiondena.

Men opinionen på Taiwan har svängt och stödet bland medborgarna för en formell självständighetsförklaring är nu mer än dubbelt så stort som för en återförening. Taiwanbornas aptit på att gå ihop med den kinesiska enpartistaten minskar när de ser hur Peking bland annat sviker löften om demokratiska val i Hongkong efter övergången till kinesiskt styre där.

Spela ut Taiwankortet

Att USA skulle kunna höja sin profil i Taiwanfrågan fick vi en indikation på i januari 2016. Den blivande nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton publicerade då ett debattinlägg i Wall Street Journal dagen efter att Tsai Ing-wen hade blivit vald. Där föreslog han att USA skulle hota med att uppgradera relationerna med Taiwan för att tvinga Kina att begränsa ”sin aggressivitet i Sydkinesiska sjön”. Washington kan ”spela ut Taiwankortet”, tyckte Bolton.

Donald Trump har hunnit godkänna vapenförsäljningar till Taiwan för motsvarande 11.5 miljarder kronor. Han har också skrivit under en lag som gör det möjligt för höga företrädare för administrationen att besöka ön. Tankesmedjor i Washington talar om ”en enorm goodwill gentemot Taiwan från den nuvarande administrationen”. De beskriver ”en genuin övertygelse” om att Taiwan är under väldigt tryck från Peking.

På ett regionalt säkerhetsmöte i Singapore nyligen passade USA:s försvarsminister Jim Mattis på att kritisera Kinas ”expansiva verksamhet” i Sydkinesiska sjön. De kinesiska representanterna på mötet fick också höra Mattis utlova fortsatt amerikanskt stöd för Taiwan. Det ska ske genom att förse regimen där med ”försvarsvapen och nödvändiga insatser för att upprätthålla ett tillräckligt starkt självförsvar för ön”.

Upprätthålla dialog

För att sätta kraft bakom orden planerar Washington att som en markering snart sända ett örlogsfartyg genom Taiwansundet som skiljer ön från fastlandet, uppger nyhetsbyrån Reuters. Trots sådana signaler räknar både Washington och Peking med att den amerikanske försvarsministern ska genomföra ett planerat besök i Peking senare i år. Så båda sidor verkar ändå angelägna om att upprätthålla en dialog.

Det är dock tydligt att Xi Jinping prioriterar Taiwanfrågan mycket högre än sina företrädare och ökar trycket för återförena ön med folkrepubliken. Steg för steg har han höjt tonläget och uppmuntrat en nationalistisk propaganda med återföreningen med Taiwan som en höjdpunkt. Därmed bygger han upp förväntningarna bland medborgarna om att det är dags att skrida till verket.

Genom att Xi Jinping sett till att slopa begränsningarna i mandatperioderna för presidentposten kan det underlätta för honom att förr eller senare genomföra återföreningen.

Största militärövningen

Presidenten skulle tvinga fram ett övertagande genom exempelvis blockader, bojkotter och internetkampanjer – utan att enda skott avfyras. Den taiwanesiska ekonomin har blivit mycket beroende av utbytet med fastlandet. Men en regelrätt invasion är alltid ett alternativ som Pekings talesmän antyder.

I april i år genomförde Kina sin största marina militärövning någonsin och det var i närheten av Taiwan. Landets enda hangarfartyg deltog, dessutom ett 50-tal örlogsfartyg och 76 stridsplan. Manövern avslutades med övningar med skarp ammunition. Uppvisningen var säkert en reaktion på bland annat amerikanska kongressens godkännande i fjol av att amerikanska marinfartyg kan besöka taiwanesiska hamnar.

De allra flesta länder erkänner att Taiwan hör till Kina, däribland Sverige. Nu när Kinas globala makt ökar kan de flesta aktörer i omvärlden finna sig i fullbordat faktum – efter pliktskyldiga protester om återföreningen skett med tvångsmedel.

Svenska företag påverkas

Kina bevakar alltmer energiskt att utländska företag och myndigheter framställer Taiwan som en del av Kina. Annars hotar sanktioner. I företagens och myndigheternas dokument och webbprofiler måste det stå ”Taiwan, Kina”, ingenting annat. På kartor måste ön ha samma färg som Kina, Hongkong och Macao. Det får inte bara stå ”Taiwan”.

Såväl svenska Skatteverket som SAS har fått krypa till korset.

Kinas biopublik slukar patriotiska våldsfilmer

Unknown

Min senaste krönika i HD/Sydsvenskan:

När jag är i Kina har jag ofta en tv på i bakgrunden, en passiv lyssning som ändå underhåller min kinesiska. Kosten är ofta väldigt patriotisk med gamla filmer om kriget mot de japanska angriparna för cirka åttio år sedan, eller inbördeskriget som ledde till att kommunistpartiet fick makten 1949.

Det har inte kommit så många nya patriotiska filmer. Men nu händer det saker, med dunder och brak. I vår är actionrullen Operation Röda havet (Honghai xingdong)på väg mot nya rekord. Där sparar regissören Dante Lam varken på nationalistiska tongångar eller våldsamma specialeffekter.

En våg av spänningsfilmer som underblåser chauvinistiska stämningar sköljer över landet. Och på sätt och vis är det Hollywoods fel. Kinesiska regeringen tillåter högst 34 utländska filmer per år på biograferna. För att få genomslag på världens största biomarknad väljer Hollywood att skicka actionrullar med våld och specialeffekter, Efter ett årtionde med det utbudet är den kinesiska publiken inskolad och landets filmare har blivit mästare på datoranimerade effekter.

Osannolika hjältedåd och skarpa stridsscener fanns redan i de gamla kinesiska krigsfilmerna. Men nu gillar biobesökarna i Kina den amerikanska berättarstilen. Därför uppmuntrar kommunistpartiets propagandamakare patriotiska filmer i denna genre.

När Operation Röda havet nyligenhade premiär drog den in motsvarande 933 miljoner kronor första veckan på hemmaplan. Samtidigt nådde amerikanska Black Pantherbara 730 miljoner kronor över hela världen under premiärveckan.

Handlingen i Operation Röda havet är inspirerad av evakueringen av 600 kinesiska medborgare när inbördeskriget i Jemen bröt ut 2015. Filmen börjar med att en specialstyrka med kinesiska marinsoldater befriar ett kidnappat kinesiskt handelsfartyg. Därefter förflyttas vi till ett land kallat Yewaire där revolutionärt kaos råder och rebellerna tar en kinesiska som gisslan. Efter flera prövningar befriar specialstyrkan kvinnan – och avvärjer i förbifarten ett globalt kärnvapenhot från en terrorgrupp.

Handlingen är praktiskt taget en kopia av Kinas mest storsäljande film någonsin Vargkrigaren 2 (Zhan Lang 2), som drog in hela 7.5 miljarder kronor i fjol. Den slående likheten verkar varken bekymra publiken eller filmbolaget.

I Vargkrigaren 2 finns ett centralt replikskifte där den vite huvudskurken förklarar för den kinesiska hjälten Leng Feng att ”folk som du kommer alltid att vara underlägsna, du får bara vänja dig”. Leng Feng väser tillbaka: ”Det där är för fan historia”, och hugger ner den vite mannen.

En annan nyckelreplik lyder: ”Den som förolämpar kinesiska medborgare kommer att straffas hur långt bort målet än är.”

Den här filmoffensiven, stöttad av partiet, är så stark att kineser har fått lida när de har ifrågasatt innehållet på sociala medier. Den etablerade kritikern Yin Shanshan skrev att det är för mycket våld och att andra filmer uttrycker patriotiska känslor på ett bättre sätt. Sedan dess har hon haft svårt att bli publicerad, enligt China Film Insider.

Kinas president Xi Jinping och kommunistpartiet underblåser nationalismen som en enande faktor. Det finns också ett uppdämt revanschbehov. Att komma tillbaka efter gamla utländska förödmjukelser ligger som en underton i filmberättelserna. Och de flesta kineser är med på noterna.

Ny kinesisk vardag med ökad partikontroll

DSC00436

Polisens system med övervakningskameror kan känna igen enskilda ansikten i en folkmassa som denna. Foto: Göran Leijonhufvud

AV GÖRAN LEIJONHUFVUD

En ny och ännu mer kontrollerad vardag tar form i Kina för de enskilda medborgarna och för företagen. Några veckor efter nationella folkkongressen, ett halvår efter höstens partikongress, ökar kommunistpartiet sin närvaro överallt. Nu ser vi alltfler konkreta exempel.

Partiets utsända lägger sig i företagens strategiska beslut allt oftare och alltmer öppet, även hos de utländska. Samtidigt börjar ledarna bygga ett heltäckande system där medborgarna får poäng för goda gärningar och avdrag för dåliga. Poängen är tänkt att påverka deras framtid.

Ända sedan kinesisk-utländska samföretag tog sina första stapplande steg på 1980-talet har det funnits partikommittéer inom bolagen. De har ofta agerat mera som fackklubbar med en del sociala aktiviteter för de kinesiska anställda.

Nu är det nya tag. Kommunistpartiet går fram på bred front och propsar på ökat inflytande i företagen. Det gäller i första hand samföretagen mellan utländska och kinesiska partner, men även enstaka helägda utländska bolag har fått påhälsning. De kinesiska företagen möter också partiets ökade krav på insyn, både de statliga och privata.

Visst har partiets representanter tidigare kunnat komma med informella ”råd” till en utländsk vd. Men i dag möter många företagsledare krav på att de ska förbinda sig att först gå till partiet när de har nya planer eller ska fatta strategiska beslut. Det ska till och med skrivas in i bolagsordningarna.

Stor europeisk oro

När det kom in fler liknande rapporter reagerade Europeiska handelskammaren i Kina ”med stor oro”. Kammaren förklarade: ”Det är ett betydelsefullt avsteg från det juridiska ramverk för samföretag som förhandlats fram och som fungerat framgångsrikt för dem under årtionden.”

Ett annat exempel på partiets nya offensiv är att amerikanska motortillverkaren Cummins nyligen fick blankt nej till sitt val av chef för ett samföretag i Kina, rapporterar New York Times. Cummins samarbetar med lastbilsfabriken Dongfeng i Wuhan. Partiet verkar ha varit särskilt aktivt med att etablera sig kraftfullt i Dongfengs olika samföretag, som bland andra omfattar Honda, Peugeot Citroën och AB Volvo. Detta enligt en artikel redan för ett drygt år sedan från nyhetsbyrån Nya Kina.

En orsak till att partiet också skärper övervakningen av de inhemska storföretagen är att ledningen vill få ett grepp om hur dessa investerar utomlands. Vissa har skenat iväg med lånade pengar och hejdas nu i sin framfart. Partiet och regeringen går igenom storföretagen, både de privata och de statliga, och uppmanar många att dra ner på sina utländska innehav. Att styra upp den skenande kreditmarknaden och kapitalflykten är högsta prioritet i år.

Därför ställdes Wu Xiaohui, ägare till Anbang, ett av landets största försäkringsbolag, inför rätta nyligen. Han är åtalad för att han skaffat bolaget ett rörelsekapital på över 10 miljarder USA-dollar på olagliga vägar. Han hade också personligen förskingrat 1,6 miljarder USA-dollar.

Köpte Waldorf Astoria

Hans mest uppmärksammade investering är köpet av Hotel Waldorf Astoria i New York. Regeringen har tagit över försäkringsbolaget för att trygga försäkringstagarna.

Att Wu Xiaohui och andra högtflygande affärsmän nu grips och ställs inför rätta – trots ofta goda kontakter i ledarskiktet – visar hur allvarligt partitoppen ser på att det läcker kapital åt olika håll. Och ingen av dessa bolagschefer gick säker trots att de var baserade utanför Kina.

Ett exempel på det är Xiao Jianhua, ägare av finansgruppen Tomorrow. Han var baserad i Hongkong, men försvann i januari i fjol under mystiska omständigheter. Han väntas snart ställas inför rätta.

Magnaterna kallas ”stora krokodiler”. De motsvarar oligarkerna i Ryssland och har skapat sina stora förmögenheter och företag i en gråzon under övergången till marknadsekonomi.

Även vardagslivet övervakas

Det är inte bara företagen och magnaterna som blir alltmer kontrollerade. Även de enskilda medborgarna ska bli mer övervakade i många av vardagslivets aspekter. Ledningen säger att det gäller att öka stabiliteten i samhället i stort, särskilt inom ekonomin där många människor kunnat ta lån alltför lättvindigt.

Partiet har satt upp målet att till 2020 ska ett ”socialt kreditsystem” rullas ut. För att kontrollera att människor sköter sin privatekonomi ska myndigheterna bland annat samla in all information från betaltjänster på internet. De som sköter sig får belöningar i form av nedsatta energipriser för bostaden eller förmånliga banklån. De som slarvar med sin ekonomi kan förstås få svårt att få låna, men även till exempel nekas att köpa tåg- eller flygbiljetter. Deras chans till utbildning och tillgång till olika samhällstjänster kan också påverkas.

”De som vi kan lita på kan röra sig fritt under himlen, men det blir svårt för de misskrediterade att ta ett enda steg”, förklarade regeringen när planerna presenterades.

Poängsystem prövas

Regeringen prövar nu ett poängsystem i ett trettiotal städer över hela landet, bland annat i Rongcheng i provinsen Shandong. Där straffas du med fem poäng minus för en trafikförseelse. Men om du har en välskött rörelse eller gör ett hjältemodigt ingripande kan du få 30 pluspoäng.

Andra sätt att tjäna social kredit är att skänka till välgörenhet eller att jobba som frivillig i något av stadens projekt. En av de positiva effekterna i Rongcheng är att bilister numera stannar och släpper förbi fotgängare vid övergångsställen – något man ytterst sällan ser hända i andra städer.

En del rapporter har överdrivit hur stor förändring det sociala kreditsystemet egentligen innebär. Under folkrepublikens tid sedan 1949 har partiet alltid haft metoder för att övervaka individerna i vardagen, även om de har varierat från hårda till mjuka beroende på det politiska klimatet högst upp. Nu går Kina in i en strängare period igen.

En del kommentatorer pekar på den långa traditionen av social kontroll som började under Songdynastin på 1000-talet. Systemet innebar att grupper på mellan fem och tjugofem hushåll var ansvariga inför varandra och myndigheterna.

Mera högteknologiskt

I dag har makthavarna andra mera högteknologiska sätt att kontrollera medborgarna. Det kan vara att samla massvis med information om vad de köper på e-handelssajterna och hur de uppträder på sociala medier.

Det kan också vara avancerade övervakningskameror som kan känna igen enskilda ansikten. I början av april rapporterade polisen i staden Nanchang i sydvästra Kina att de gripit en efterspanad ekonomisk brottsling vid namn Ao. Polisens övervakningskameror hade känt igen honom i en folkmassa på 50 000 personer under en popkonsert med sångaren Jacky Cheung från Hongkong.

Den gripne trodde han skulle vara säker i en så stor folksamling, sade polisen. Men icke.

 

Texten publicerad i KinaNytt 2018-04-29

Besök i Nordkorea, tre generationer Kim

Min krönika i Sydsvenskan/HD den 10 mars

Ett toppmöte mellan Donald Trump och Kim Jong-un var det inte många som såg komma. Jag kommer att tänka på en frågestund med Nick Bonner, en engelsman med djupa erfarenheter av Nordkorea. Jag träffade honom nyligen på Utländska korrespondentklubben i Hongkong.

– Sanktioner är fel väg att gå med Nordkorea som redan  är världens mest isolerade land. Det leder bara till ännu värre isolering. Absolut hellre pröva dialog och utbyte, sade Bonner, en engelsman som arrangerat turistresor till Nordkorea i 25 år. Han har även bott periodvis i landet och gjort dokumentärfilmer. Men han är ingen medlöpare till regimen i ”arbetarnas paradis”.

Ja, sanktioner eller utbyte? Några tror att utan omvärldens sanktioner hade Kim Jong-un inte gått med på ett toppmöte.

Sverige satsade i alla fall helhjärtat på utbyte, när vi etablerade diplomatiska relationer med Pyongyang i april 1973. Jag var med när ambassadör Arne Björnberg överlämnade sina kreditivbrev till Kim Il-sung, grundaren av Kimdynastin i den socialistiska arvrepubliken, farfar till dagens ledare Kim Jong-un.

Som korrespondent baserad i Peking upplevde jag Pyongyang som en renare och snyggare stad – men nästan helt utan folkliv. De tjänstemän som jag mötte var mer öppna och direkta än kineserna på den tiden. De nordkoreanska politrukerna vågade till exempel fråga om jag hade några kassettband med västerländsk pop eller konstmusik med mig. Ett sådant intresse var nästan livsfarligt för en kines på den tiden.

Men på 1970-talet var det kommersiella skäl som gjorde att vi som första västland erkände Nordkorea. Näringslivet låg på eftersom nordkoreanerna var hyperintresserade av flera svenska produkter. Med hjälp av svenska statliga exportgarantier sålde Volvo tusen personbilar av modell 144 och både Asea och Atlas Copco gjorde storaffärer.

Det var bara det att nordkoreanerna inte kunde betala av på lånen. I dag är de fortfarande skyldiga svenska skattebetalare 3,6 miljarder kronor. Förhandlingarna går mer än trögt. Så var det med nyttan av utbyte den gången.

Efter att jag målat upp omfattningen av personkulten i landet efter mitt första besök, blev jag portförbjuden. Men när Interparlamentariska unionen i någon sorts förvissning om att utbyte är bra, förlade sin årliga konferens till Pyongyang 1991 var nordkoreanerna tvungna att ackreditera även mig.

Det starkaste minnet som dröjer kvar var hur en norsk parlamentariker greps och fick sitta i hårda förhör sedan han skrivit ”Jag hatar denne man” över en bild på ”den älskade ledaren Kim Il-sung” och lämnat den i papperskorgen på hotellrummet. Det var med nåd och näppe att han fick lämna landet.

När Sverige var EU:s ordförandeland 2001 kom Göran Persson till både Nord- och Sydkorea och förmedlade fredstrevare. I Pyongyang möttes han av utkommenderade skolbarn som viftade med pappersblommor. Under den korta tid jag kunde följa EU-delegationen på plats såg jag några Volvo 144 som fortfarande rullade, fortfarande obetalda.

Utöver frågan om försoning mellan de två koreanska staterna vill EU-delegationen också bland annat diskutera Nordkoreas kärnvapenprogram. Känns dagordningen igen inför toppmötet Trump-Kim? Göran Perssons och EU:s tappra försök ledde inte så långt den gången.

Om nu mötet mellan två av världspolitiken största egon verkligen blir av i april, så kanske det inte avgör frågan om sanktioner kontra utbyte/dialog. Det finns så mycket taktik och så mycket inrikespolitik inblandad på båda håll.

Ett är säkert, det nordkoreanska folket lider. Det är egentligen de vanliga nordkoreanerna som behöver en öppning. De har matbrist och behöver olja och kol, fast oftast är det makteliten som får glädje av nya försändelser först.

USA-utbildad ekonomisk toppduo tar över i Kina

30ene_negocios_nota1

Liu He gjorde ett uppmärksammat framträdande på World Economic Forum i januari. Nu blir det han som ska styra Kinas ekonomi.

Kinas nationella folkkongress valde i måndags en ny centralbankschef, Yi Gang. Han utlovade omedelbart en serie nya marknadsekonomiska och finansiella öppningar de närmaste veckorna. Tillsammans med den nye vice premiärministern Liu He bildar Yi Gang en ekonomisk toppduo med gedigna utbildningar vid amerikanska universitet.

Liu He är redan informellt känd som president Xi Jinpings närmaste ekonomiske rådgivare. Nu får han också en formell position i regeringen och väntas ta över mycket av ansvaret för ekonomin från premiärminister Li Keqiang.

Den 60-årige Yi Gang är redan väl inskolad som vice centralbankschef under den mångårige chefen Zhou Xiaochuan. Han är redan en välkänd profil vid internationella finansmöten. Dessutom talar han flytande engelska och har en doktorsgrad i ekonomi från University of Illinois.

Liu He och Yi Gang är de första med långa akademiska erfarenheter utomlands som fått toppjobb inom regeringen.

Den 66-årige Liu He var en av stjärnattraktionerna vid Världsekonomiskt forum i Davos i januari. Där utlovade han reformer i den kinesiska ekonomin ”som kommer att överskrida omvärldens förväntningar”.

Sådana löften tas numera emot med en nypa salt av exempelvis europeiska och amerikanska handelskamrarna. De tycker att tillgången till den kinesiska marknaden många gånger har blivit svårare.

Fortsatt reformvilja

Men uppenbarligen finns ändå en fortsatt reformvilja bland krafterna i president Xi Jinpings omgivning. Även valet av Wang Qishan till vice president kan sägas bekräfta en sådan inriktning. Här har vi att göra med en person som från posten som chef för statliga China Construction Bank på 1990-talet blev känd som en finansiell problemlösare, trots att han satt på andra poster inom kommunistpartiet. Många svenska företagsledare och bankmän har träffat honom.

Med hårda nypor har Wang Qishan lett den omfattande kampanjen mot korruptionen som Xi Jinping dragit igång. Han är känd som viljestark, effektiv och kunnig, men som 69-åring föll han för åldersstrecket när kommunistpartiet utsåg nya ledare på sin kongress i fjol.

Nu gör han en väntad comeback eftersom Xi Jinping redan satt sig över de senaste årtiondenas praxis att inte välja ledare som blir över 70 år under mandatperioden. Tidigare under årets folkkongress såg Xi Jinping till att slopa regeln om att presidenten och vice presidenten inte fick sitta mer än två femårsperioder.

Som vice president väntas Wang Qishan få ett ansvar inom utrikespolitiken och kanske allra närmast i det hotande handelskriget med USA. Han kan även få en roll när det gäller Xi Jinpings globala satsning på infrastruktur över hela världen, alltså de så kallade nya sidenvägarna –ett megaprojekt som också är känt som One Road One Belt (OBOR) eller Belt and Road Initiative (BRI).

Kontinuitet och stabilitet

Presidenten kan alltså behålla sin nära vapendragare Wang Qishan trots att han saknar högre poster inom partiet. Överhuvudtaget är temat för de senaste dagarnas utnämningar kontinuitet och stabilitet.

Samtidigt är det formidabla utmaningar som ledarna inom ekonomi och finans står inför. Det handlar om en omställning till en lägre men stabil tillväxt, men även om akuta problem med skuldsättning och gråzoner i finanssektorn. På längre sikt finns strukturella problem med växande ekonomiska klyftor, en åldrande befolkning och lägre födelsetal som ger ett alltför litet tillskott i de arbetsföra åldrarna.

Nationella folkkongressen, som är Kinas motsvarighet till ett parlament, avslutar sin årliga två veckors session i morgon tisdag.

(Artikeln publicerades i KinaNytt den 19 mars.)

Nationalistisk Xi vill lugna omvärlden om Kinas roll

Xi Jinping  Med ett mycket nationalistiskt tal avslutade Kinas president Xi Jinping på tisdagsmorgonen den nationella folkkongressens årliga möte. Det blev en historisk session eftersom Xi Jinping lät genomföra en ändring i författningen så att han kan fortsätta som president på livstid eller så länge som han vill.

Hans ställning förstärktes också genom att flera av hans närmaste medarbetare valdes till nyckelposter i regeringen. (Se gårdagens artikel i KinaNytt.)

Folkkongressen är Kinas motsvarighet till ett parlament. Den sammanträder bara en gång om året, vanligen två veckor i mars. Av de 2 970 delegaterna var det bara två som röstade emot författningsändringen.

Xi Jinping använde starka ord om vad han kallade ”försök till separatism” ifråga om Taiwan eller Hongkong. ”Kinesiska folket delar en gemensam övertygelse om att det är absolut omöjligt att skilja en enda tum från vårt storartade land”, sade Xi Jinping och tillade senare att Kina var ”berett att utkämpa blodiga slag mot landets fiender”.

Hans kommentar kom bara några dagar efter att USA:s president Donald Trump med en ny lag öppnat för tätare kontakter för amerikanska tjänstemän och politiker med Taiwan. USA har inga formella förbindelser med Taiwan, medan Peking betraktar ön som en avvikande provins sedan slutet av inbördeskriget 1949.

Större roll i omvärlden

Presidenten återvände till sina löften om en pånyttfödelse för Kina som ska spela en större roll i omvärlden i en ny era. Han sade att Kinas uppgång och ökande globala närvaro inte ska uppfattas som ett hot mot något enda land. Det yttrandet kunde uppfattas som en anspelning på uppmärksamheten kring Kinas ambitiösa satsning på ”nya sidenvägar” med ett nätverk av infrastruktur som sträcker sig ut från Kina.

”Kina kommer aldrig att tillämpa en expansionistisk politik, utan ska fortsatta att ta en aktiv del i reformeringen av det globala styret och bidraga med ett kinesiskt synsätt för en säkrare, mer inkluderande och renare värld”, sade presidenten.

Löften till utländska företag

Efter Xi Jinpings tal följde den årliga presskonferensen med premiärminister Li Keqiang. Hans budskap var framför allt att alla tjänar på en öppen världshandel. Adressen till Donald Trump var tydlig. Ett handelskrig hotar mellan USA och Kina sedan Trump enligt de senaste uppgifterna planerar strafftullar på 60 miljarder dollar på kinesisk export av teknologi och konsumtionsvaror.

Premiärministern upprepade löftena om större öppenhet för utländska företag på den kinesiska marknaden, något som de utländska handelskamrarna länge pläderat för.

(Texten publicerad i KinaNytt i dag)

 

I år satsar Kina på miljön, skattelättnader och kamp mot fattigdom

Li Keqiang  En försiktig budget för ett år när tillväxten väntas minska en aning. Det är vad Kinas premiärminister Li Keqiang presenterade i sin årliga rapport till nationella folkkongress på måndagen. De satsningar som ändå planeras går till ingrepp mot föroreningar, till stora skattelättnader för företag och privatpersoner, och till bekämpning av fattigdom. Samtidigt ökar försvarsanslaget med 8.1 procent.

Målet för tillväxten i år blir ”ungefär 6.5 procent”, vilket är helt i linje med vad  utländska prognosmakare ser för Kinas ekonomi 2018. Li Keqiangs målsättning är samma som i fjol, men då rapporterade regeringen ändå till slut en tillväxt på 6.9 procent.

Nationella folkkongressen är Kinas lagstiftande organ och dess årliga möten inleds alltid med att premiärministern avlägger sin rapport om regeringens arbete och presenterar riktlinjerna för budgeten.

En huvudfråga vid årets möte blir den ändring i konstitutionen som blev känd för en vecka sedan. Den går ut på att slopa begränsningen för presidentens mandat på högst två femårsperioder. Det innebär att den sittande presidenten Xi Jinping kan bli kvar då länge som han vill. I sitt tal på måndagen nämnde inte Li Keqiang detta förslag, men han betonade flera gånger hur viktigt det är att följa kommunistpartiets och Xi Jimpings ”starka ledarskap”.

Samtidigt sade han att ”makten kan inte användas som man behagar, hur den tillämpas måste övervakas… Beslut måste fattas i en sund och demokratisk ordning på grundval av lagen, och innan vi fattar beslut i någon större allmän fråga, kommer vi att be om synpunkter, inklusive kritik, från alla håll”.

Li Keqiang lovar att Kina ska öppna för utländska investeringar inom telekom, hälsovård, utbildning och tillverkning av motorfordon som använder ny energi. Han aviserade också öppningar för utländsk konkurrens inom finanssektorn, till exempel vad gäller bankkort. Begränsningarna för utländskt ägande av banker, börsmäklarfirmor och fondmäklare ska avvecklas ”på ett ordnat sätt”.

Budgetunderskottet ska minska från 3.0 procent av BNP i fjol till 2.6 procent i år. Det ger svängrum för makroekonomisk kontroll, kommenterade premiärministern. Han fick applåder från de 2 970 delegaterna när han meddelade att Kina under året ska minska skatterna för företag och privatpersoner med 800 miljarder yuan (1 040 miljarder kronor).

Premiärministern anser att de finansiella risker som har stört både Kinas regering och utländska analytiker nu är under kontroll, men han lovar att regeringen ska fortsätta att slå ner på illegal bankverksamhet.

Tröskeln för den beskattningsbara inkomsten ska höjas. Medborgarna får också mer pengar i fickorna när mobilavgifterna för datatrafik sänks med minst 30 procent.

Li Keqiang sade att regeringen ska fortsätta att minska användningen av smutsigt kol. Han uppgav att luftföroreningarna i de mest drabbade områdena, inklusive Peking, gick ner med 30 procent i fjol. Konsumtionen av kol minskade med 8.1 procent medan användningen av rena alternativa energikällor ökade med 6.3 procent, sade premiärministern. Regeringen ska också se till att fortsätta banta kapaciteten för stålproduktion.