Tre krisfrågor hotar Xi Jinpings dröm

Min analys publicerad i dag i KinaNytt (sctc.se):

Inför det kinesiska kommunistpartiets kongress, som öppnar på onsdag, lyfter Göran Leijonhufvud blicken från personfrågorna och maktkampen. Han granskar tre svåra långsiktiga frågor som den nyvalda ledningen måste börja ta itu med under den kommande femårsperioden.

Klassrum på landet

Skolorna i många byar saknar resurser att ens stimulera barnen på ett elementärt plan. Många av barnen hoppar av. Foto: REAP (Rural Education Action Program).

ANALYS  AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Vackert tal om nya djärva mål och en ny ledningsgrupp som ytterligare stärker partichefen Xi Jinpings grepp om makten. Det kan vi förvänta oss när hela ledarskiktet i Kinas kommunistparti samlas till kongress på onsdag i nästa vecka. Det är en händelse som bara inträffar vart femte år.

Säkert kommer Xi Jinping att återigen tala om ”den kinesiska drömmen” och målsättningen att uppnå ett ”rimligt välstånd” till år 2021, det vill säga hundraårsminnet av kommunistpartiets grundande. Men förr eller senare måste den nya ledningsgruppen också ta ställning till flera grundläggande problem, som framträder allt tydligare och som kan äventyra de vackra drömmarna.

Gapet mellan fattiga och rika fortsätter att vidgas på många olika sätt. Den underprivilegierade klassen kan bli ett sänke som förhindrar Kinas inträde bland höginkomstländerna. Xi Jinping har ju målsättningen att Kina ska vara ”en fullt utvecklad nation” 2049, det vill säga till hundraårsminnet av folkrepublikens grundande. De ökande klyftorna är också ett hot mot stabiliteten.

En annan riskfaktor på sikt är fastighetsmarknaden som kan krascha i en äventyrlig lånekarusell med skuldkvoter som vida överstiger vad vi såg i USA vid finanskrisen 2007.

Ytterligare en gammal surdeg är den djupt ingrodda korruptionen.

De bortglömda barnen

Jag börjar med ett perspektiv från den vidsträckta och ofta svårtillgängliga landsbygden. Där hejdas en stor andel av barnen i förskoleåldern tidigt i sin intellektuella utveckling. De får helt enkelt inte någon stimulans hemma på grund av fattigdomen.

Lite senare är de ljusår från den kvalificerade skolgång som de flesta stadsbarn får. En tredjedel av dessa barn går inte ens ut den fem- eller sexåriga grundskolan, trots att den obligatoriska skolgången är nio år. Allt detta framgår allt tydligare av en serie pågående kartläggningar som Kinas vetenskapsakademi gör tillsammans med utländska forskare.

Den amerikanska barnläkaren Mary Young har gjort flera liknande undersökningar i andra länder, oftast för världsbanken. Nu driver hon flera av fältstudierna i det kinesiska projektet. Och hon slår larm:

”Omkring 400 miljoner kineser i den generation som växer upp i dag riskerar att i praktiken vara ’förståndshandikappade’ (cognitively handicapped) när de ska ut på arbetsmarknaden. Det handlar definitivt om en enorm klyfta mellan stad och land”, säger Mary Young i en intervju med tidskriften Science.

Flera negativa faktorer samverkar för att hejda barnens utveckling i de fattiga hemmen. Förutom bristen på intellektuell stimulans redan på småbarnsstadiet är de ofta undernärda och har blodbrist och/eller inälvsmask. Många barn i fältstudierna visar sig också ha synfel. Situationen för nästan hälften av barnen är också svår därför att en eller båda av föräldrarna har lämnat hemmet och är migrantarbetare i städerna.

Fördröjd övergång

Att en så stor andel av befolkningen släpar efter kan fördröja Kinas övergång till att bli ett höginkomstland. Under de senaste 70 åren har bara 15 länder eller ekonomier lyckats ta klivet från medelinkomster till höginkomster, bland dem Sydkorea och Taiwan. En ekonomi med höga inkomster anses enligt världsbanken ha en årsinkomst per capita på minst 12 236 USA-dollar 2016.

I alla dessa 15 senaste exemplen på framgång hade tre fjärdedelar av den arbetsföra befolkningen gått ut gymnasiet när respektive ekonomi fortfarande var på stadiet av medelinkomster. Kina, som ju har den största befolkningen med 1,3 miljarder invånare, ligger långt ner bland de länder som aspirerar på att ta detta steg, påpekar ekonomen Scott Rozelle, en annan av forskarna i det kinesiska projektet.

Samtidigt som drömmen som sagt är att bli ”en fullt utvecklad nation” om drygt tre årtionden, kan analytiker ibland cyniskt undra om kommunistpartiet egentligen skulle kunna acceptera att ha en eftersläpande, politiskt omedveten och pacificerad underklass – i stället för en allt större utbildad medelklass som kan ställa frågor och resa krav.

Överhettning i städerna

Samtidigt som miljoner och åter miljoner av Kinas byar hamnat på efterkälken präglas ekonomin i städerna av överhettning och de risker som detta medför. De snabbt stigande fastighetsvärdena oroar och leder till att skuldsättningen ökar. I de största städerna frestas många unga familjer skuldsätta sig högt över sina inkomster.

Traditionellt har kineserna haft ett högt banksparande, inte minst de senaste årtiondena när de tryggheten med pensioner och sjukvård börjat urholkas. I dag ser vi ett skifte. Unga familjer, som aldrig upplevt en nedgång i fastighetsvärdena, tvekar inte att skuldsätta sig kraftigt för att köpa sin bostad. Relationen mellan hushållens amorteringsskuld och disponibla inkomst är på god väg mot samma höga nivå som i USA före kraschen 2007.

Den snabba urbaniseringen och en expansiv kreditpolitik har underbyggt inflationen i fastighetsvärdena. Samtidigt tenderar även detta att öka klyftorna i samhället. Några få procent av befolkningen kan öka sina förmögenheter drastiskt genom spekulationer i fastigheter, medan flertalet som sagt lockas att skuldsätta sig.  Tydligen är det vanligt att unga bostadsköpare överdriver sina löner för att höja banklånen eller vänder sig till lånehajar för att få ekvationen att gå ihop på kort sikt.

Fastighetsvärdena i Kina kan ha passerat hela den övriga världens sammanlagda värden, enligt den oberoende ekonomen och kolumnisten Andy Xie.

Statsföretagens dåliga lån

Samtidigt fortsätter stora statliga företag att slentrianmässigt täcka sina förluster med nya lån tack vare sina nära band till de statliga bankernas lokalkontor. Det är även denna verksamhet som spär på farhågorna för en finansbubbla.

Dåliga lån skapar också överkapacitet i industrin, vilket sänker väret på vad arbetskraften producerar och minskar utrymmet för lönehöjningar.

Regeringen ingrep i fjol för att dämpa fastighetsmarknaden och kreditmarknaden. Det blev svårare att få bostadslån och kravet på kontantinsatserna höjdes. Samtidigt började myndigheterna strypa långivningen till de värsta syndarna bland statsföretagen. Men dessa ingrepp räcker inte för att lösa problemen på djupet och eliminera riskerna på längre sikt. Dessutom är både folk och företag bra på att hitta krypvägar. Exempelvis har billån och studielån letat sig in på fastighetsmarknaden.

Regeringen och kommunistpartiet fortsätter i stort sett att använda investeringar och krediter för att undvika social oro med konkurser och arbetslöshet. Ledordet är stabilitet och åtgärderna har ofta karaktär av brandkårsutryckningar.

Efterhängsen korruption

Ytterligare ett problem som envist dröjer sig kvar är korruptionen. Mycket av den kretsar kring markfrågor och bygglov som höga byråkrater och partiledare kontrollerar. En hel del rapporter tyder på att ledare och tjänstemän på olika nivåer blivit mer försiktiga sedan Xi Jinping 2013 drog igång sin intensiva kampanj mot mutor och fiffel. Kampanjen är också populär i breda lager, eftersom många medborgare tröttnat på att de ofta förväntas ge gåvor eller kontanter till ledare på alla nivåer samt till tjänstemän, poliser, lärare och läkare ­– för att nämna några.

Samtidigt anmäler sig ibland en misstanke om att ett huvudmotiv för Xi Jinping i denna klappjakt är att komma åt politiska motståndare eller rivaler på hög nivå. Ett aktuellt exempel är avsättningen av Sun Zhengcai, partichef i  metropolen Chongqing, bara några veckor före partikongressen. Han utpekas för ”allvarliga överträdelser mot partiets disciplin och regler”. Som medlem av partiets politbyrå är han en av de högsta ledarna någonsin som gripits för korruption och uteslutits ur partiet.

Maktkamp i repris

Sun Zhengcai var tippad att bli en av de allra högsta i nästa generation ledare. Men enligt vissa bedömare hade han alltför nära band till Hu Jintao, landets förre president, för att Xi Jinping skulle känna sig bekväm med honom.

Uteslutningen av Sun Zhengcai är en upprepning av den maktkamp som utspelades inför partikongressen 2012 då Chongqings partichef Bo Xilai, en utmanare till Xi Jinping, blev utesluten för att sedan dömas till livstids fängelse. Även då angavs korruption och brott mot partidisciplinen vara anledningen.

Om vi bortser från de politiska aspekterna på fallet Sun Zhengcai och bara tittar på korruptionen kring honom, så är det slående hur långt den tycks ha gått enligt partipressen. Han ska ha tagit emot ”enorma penningsummor” som tack för tjänsteutnämningar. Han har dessutom tvingat fram förmåner för sina släktingar i deras affärer och använt sin makt för att få sex, heter det.

De allra flesta i den lokala partiledningen i Chongqing förhörs nu såsom misstänkta för liknande förseelser. Efter fem års kraftfull kampanj visar sig alltså en sådan omfattande röta när partiet lyfter på locket på en plats som man skulle tro hade blivit upprensad efter Bo Xilais fall.

I helgen kom också nyheten att Wu Aiying, landets justitieminister intill februari i år, uteslutits ur partiet för korruption bara dagar före partikongressen.

Surdegar att bearbeta

Med andra ord verkar alltså korruptionen fortfarande vara ingrodd och utbredd, verkligen en integrerad del av dagens kinesiska samhälle, ett fenomen med djupa historiska rötter. Lika efterhängsna problem är de ökande ekonomiska och sociala klyftorna samt den alltför generösa kreditgivningen som befäster ett system som kan sluta i en krasch. Allting är alltså surdegar som den nyvalda partiledningen måste börja bearbeta under sin nya femårsperiod.

Som för att bättra på partimedlemmarnas rykte för korruption och utsvävningar meddelade en talesman för centralkommittén att vid årets kongress blir det ingen lyxmat som förr. Borta är rätter med jätteräka och sjögurka, borta är fruktkorgarna på rummen. Även andra privilegier som gratis klippning under kongressen försvinner denna gång.

 

Självmordsvåg bland äldre i byarna

De äldre på landsbygden är de bortglömda förlorarna i rusningen efter ”den kinesiska drömmen”. En våg av självmord i denna grupp de senaste åren är ett av tecknen på att deras liv har försämrats.

”Den kinesiska drömmen” är president Xi Jinpings målsättning om att kineserna ska få njuta ”en rimlig välfärd” vid år 2021 – det vill säga till kommunistpartiets hundraårsdag. Och till år 2049 ska Kina var en fullt utvecklad nation i bästa harmoni.

En vän i vetenskapsvärlden skickar mig ett klipp ur tidskriften Science för den 15 april i år. Där kartlägger journalisten Kathleen McLaughlin vad som händer de äldre i byarna.

Det är den snabba urbaniseringen som i slutändan drabbar de gamla. Numera bor över halva befolkningen i städer. Inflyttningen av migrantarbetare från landsbygden bryter upp familjerna. Ofta tvingas båda makarna i ett hushåll söka jobb i städerna. Ibland tar de med sig barnen, ibland inte, men kvar blir den äldre generationen.

Det gamla idealet där de äldre kan lita på att bli omhändertagna på sin ålders höst urholkas alltmer i den kinesiska formen av marknadsekonomi – samtidigt som centralregeringen lämnat alltmer av ansvaret för välfärden på lokalsamhället.

Många äldre som lever kvar i byarna är ensamma med knappa resurser och blir deprimerade. Flera ser bara sina barn och barnbarn några få dagar kring kinesiska nyåret.

Medan självmordsfrekvensen totalt sett minskar i Kina, ökar den kraftigt bland de äldre i städerna och dramatiskt på landsbygden.

I många länder är självmorden mest vanliga bland dem som är över 70 år. Frekvensen kan ligga kring 15 per 100,000 invånare.

I Kina har denna frekvens bland 70-åringar och äldre ökat från 13.4 per 100,000 under 1990-talet till 33.8 i städerna och så många som 47 på landsbygden under 2000-talets första årtionde.

”Det är ingenting annat än en nationell hälsokris”, säger sociologen Liu Yanwu vid universitetet i Wuhan.

Analys: Kejsarens gamla kläder

Kinas nye ledare Xi Jinping använder sig mer och mer av både Mao Zedong och Konfucius för att få ut sitt budskap om att landet behöver en stark ledare. Här följer min senaste analys för KinaNytt, organ för Sweden-China Trade Council. Detta är en uppdaterad och väsentligt utökad version av ett inlägg som jag publicerade den 10 december på denna blogg.

Ett halvsekel efter ”Maos lilla röda” kommer ”Xis stora gula”. De hängivna hyllningarna till den kinesiske presidenten Xi Jinping börjar påminna om personkulten kring den forne ledaren Mao Zedong på 1960-talet. I både fallen är det deras citat, tal och skrifter som tilldelas närmast magiska krafter.

Xi Jinping fortsätter att mycket systematiskt stärka sin ställning. Efter två år vid makten börjar det också klarna var han hämtar sin inspiration. Han går enbart till de kinesiska källorna och lånar friskt från gamla mästare som Konfucius och Mencius, men också från nutida giganter som Mao Zedong och Deng Xiaoping.

När Xi Jinping citerar så flitigt ur skrifternas moralregler är det en strategi för att förbättra det styrande kommunistpartiets inte alltför goda rykte. Han hakar på de nostalgiska känslor för det förflutna, för det gamla Kina, som många invånare hyser i dag.

Samtidigt har han organisatoriskt stärkt sitt grepp om makten. Ingen av Xi Jinpings föregångare de senaste 30 åren har så snabbt konsoliderat sin ställning. Han har använt en intensiv kampanj mot korruptionen för att bland annat oskadliggöra en huvudmotståndare som den uppåtgående Bo Xilai. Det är inte första gången som en maktkamp slutar med att segraren lyckas fälla en rival genom att leta upp mutor eller andra oegentligheter hos denne eller i dennes närhet – så pass utbredd är korruptionen.

Säkerhetschef arresterad

Den allt skarpare utmaningen från Bo Xilai inför partikongressen 2012 kan mycket väl ha ökat Xi Jinpings vaksamma inställning. Han fortsatte med att rikta missankar om korruption mot den förre säkerhetschefen Zhou Yongkang och hela dennes stora och välplacerade nätverk inom den vidsträckta säkerhetsapparaten och inom oljeindustrin.

Den 7 december i fjol kom det definitiva beskedet om att Zhou Yongkang hade arresterats som misstänkt för korruption och för att ha läckt statshemligheter. Han blev också utesluten ur partiet, där han intill för två år sedan var medlem av den allra innersta maktkärnan, nämligen politbyråns ständiga utskott.

Det har aldrig hänt förut att någon som haft en så hög ställning har fallit offer för en kampanj mot korruptionen. I vanliga fall brukar det stanna vid att partiet symboliskt sätter dit någon av rangen vice minister eller liknande som högst.

Var så säker att andra eventuella utmanare till Xi Jinping noterar att den nye bossen har hårda nypor. Bland gräsrötterna kan han få poäng för ingreppet mot Zhou Yongkang. Presidenten har visat att kampanjen denna gång inte bara riktas mot ”flugorna” utan också mot ”tigrarna”, som kineserna säger – alltså inte bara möt lägre kadrer utan också mot verkliga höjdare. Samtidigt förblir andra medborgare cyniska och tvivlar på att några högprofilerade offer för kampanjen räcker för att komma åt korruptionen i grunden.

Tre plus två nyckelposter

I likhet med sina företrädare sitter Xi Jinping på tre nyckelposter, nämligen som det styrande kommunistpartiets ledare, som landets president och som överbefälhavare. Men han har dessutom placerat sig själv på nya strategiska poster, till exempel som ordförande i en särskild kommission för den inre säkerheten och som ordförande i en ny kommitté för övervakning av internet.

Man kan i och för sig fundera en stund över om det tyder på styrka eller svaghet att sätta sig på så många stolar. Helt klart visar det i alla fall på ett starkt kontrollbehov.

Fokuset på säkerhetsfrågor blev också tydligt vid mötet med partiets politbyrå i januari. ”Kina står inför säkerhetsrisker utan motstycke”, hette det i kommunikén efter mötet som också menade att ”riskerna är svåra att förutsäga”. Vi väntar på preciseringar, men det handlar säkert om ”separatister” i Xinjiang och om ”politisk liberalisering” från väst, bland annat.

I samband med sin upphöjelse till partichef 2012 höll Xi Jinping ett internt tal. Delar av innehållet har läckt ut och han ska ha förklarat att Sovjetunionens sammanbrott berodde på att det inte fanns en stark ledare som var ”man nog att stå emot flodvågen”.

I dagens läge jämför många Xi Jinping med Vladimir Putin, kollegan i Kreml. Den kinesiske ledaren har sagt att han inte har något emot sådana paralleller. De båda har närmat sig varandra. En rysk-kinesisk allians får naturligtvis stora geopolitiska konsekvenser.

Ny personkult

Samtidigt drar sig Xi Jinping inte för att bygga upp en kult kring sin egen person, en kult som för tankarna till Mao Zedong som var partiets ledare under folkrepubilkens första tre årtionden. Och när det gäller konst, film och litteratur kommer han med uttalanden och initiativ som också påminner om Maos kulturrevolutionära tid.

I ett tal till kulturarbetarna i oktober angrep han de frodigt experimenterade konstnärerna och författarna för att vara ”vulgära” och plagiera varandra. Han sade att de måste genomföra partiets politik inom kulturen och ”inte förlora sig själva i marknadsekonomin”. De måste vara klara över vilka de ska betjäna, nämligen folket och socialismen.

Med sådana yttranden föll han tillbaka på Mao Zedongs tal om litteraturen och konsten i Yan’an 1942, ett anförande som blev en tvångströja för kulturlivet i nästan 40 år.

Xi Jinping beordrade kulturutövarna:

”Använd ljus för att skingra mörker och godhet för att besegra fulhet. Låt människor se det goda, känna hopp och ha drömmar.”

Slår hårt

Xi Jinping slår hårt mot intellektuella och jurister som pläderar för ökad politisk öppenhet inom partistaten eller diskuterar mänskliga rättigheter. Under de senaste två åren har hundratals aktivister åkt in och ut ur arresten. Många får fängelsedomar. Enligt en sammanställning av Reportrar utan gränser i september 2014 sitter minst 30 journalister och 72 bloggare i fängelse. Många tvingas paradera inför tevekamerorna med framtvingade ”bekännelser”.

Inom ekonomin är det ändå Deng Xiaoping som är den nye ledarens stora förebild. Därför är Kina fortfarande en marknadsekonomi öppen för utländska investeringar – men samtidigt behåller partiet ett starkt statligt ägande inom nyckelsektorer.

Den speciella kombinationen av enpartidiktatur med en öppen ekonomi verkar mer cementerad än någonsin.

Presidenten är definitivt mera realist inom ekonomin än vad den äventyrlige Mao Zedong var. Xi Jinping har nyktert talat om för allmänheten att det gäller att hålla huvudet kallt och vänja sig vid att tillväxten kommer att bli svagare än under de flesta åren sedan början av 1980-talet.

Tvåtusenåriga förebilder

Tydligen är det också gamle Konfucius som ska säkra makten för Kinas president Xi Jinping. Han hänvisar allt oftare till den antike lärofadern. Att Konfucius är en mer än tvåtusen år gammal förebild är inget problem. För många kineser är den äldre historien fortfarande levande.

Vi har i några år sett tecknen mångfaldigas på att Konfucius gjort en storartad comeback – efter att ha fördömts under den så kallade kulturrevolutionen 1966-76. Då såg vi affischer på den gamle mästaren som en ömklig figur nedtryckt av en samling ilskna arbetare, bönder och soldater.

Trots lärofaderns gradvisa återkomst som föredöme, hajade vi ändå till i januari 2011 när han dök upp som en jättelik staty nära den revolutionäre ledaren Mao Zedongs porträtt på Himmelska fridens port i Peking. Må vara att statyn försvann lika plötsligt och något mystiskt en natt i april samma år, men det råder ingen tvekan om att landets nuvarande ledare hyllar honom mer och mer.

Frånsett nostalgin för det förflutna tar dagens makthavare fasta på de krav på lojalitet och lydnad mot makthavarna som är ett viktigt drag i konfucianismen. ”I vår långa tradition kan vi finna viktig kunskap om konsten att regera och bli visa styresmän”, sade Xi Jinping nyligen.

Polstjärnan

Därför citerade han med förtjusning Konfucius’ råd till antikens kungar: ”Den som regerar med god moral är som polstjärnan. Den behåller sin position och alla övriga stjärnor betygar sin vördnad.”

Trots att det är kommunistpartiet som styr, är socialismen alltså mer eller mindre avskaffad till förmån för dagens system med en sorts statskapitalism och ganska vilda marknadskrafter. Det finns inget ideologiskt innehåll kvar. Då hänvisar Xi Jinping i stället till ”de kinesiska kärnvärdena” från Konfucius’ tid.

Han avvisar i klartext västerländska påfund som parlamentarisk demokrati med flera partier verksamma. Han säger att västerlandet är inne i en förtroendekris, medan det kinesiska kommunistpartiet är ”den lojala arvtagaren till och förespråkaren för Kinas traditionella kultur”.

Och när Xi Jinping på sistone talat om att göra Kina till ett lagstyrt samhälle menar han inte ett rättssamhälle i vår mening. Nej, han hänvisar i stället 23 århundraden bakåt till den tid då de så kallade legalisterna rådde makthavarna att säkra sitt envälde med hårda och tydliga regler om lydnad och makthierarkier.

Blandar och ger

Dagens kejsare Xi Jinping lyckas kombinera de antika lärofäderna även med hänvisningar till sin grymme föregångare som partichef, Mao Zedong, när han tycker det är lämpligt. Dessutom visar han sig som sagt vara en varm anhängare av Deng Xiaopings marknadsekonomiska reformer.

Han blandar och ger lite som det passar efter situationen och för att hålla olika fraktioner lugna. Men liksom för tidigare ledare gäller det främst att behålla partiets maktinnehav – med sig själv som enväldig överdomare.

Presidentens anhängare och uttolkare lanserar honom alltmer som den tredje store ledaren under folkrepublikens tid sedan 1949 – alltså först Mao, sedan Deng, och nu Xi. De närmast föregående ledarna Jiang Zemin och Hu Jintao ses som ganska svaga kort.

Med den alltmer intensiva publiciteten kring personen Xi Jinping och hans tankar kastas vi 50 år tillbaka i tiden till kulten av Mao Zedong. Presidenten kallas ofta ”Xi Dada” eller ”storpappa Xi” och han dyker upp i marknadsstånden både som gummidocka och som klistermärke. Ett talande exempel är de hjärtformade dubbelsidiga amuletterna med Xi på den ena sidan och Mao på den andra.

Hänförelse

Flera samlingar med citat, artiklar och tal av presidenten har sett dagens ljus. Den senaste boken i denna genre har titeln ”Hänförelsen med Xi Jinpings ord” och är utgiven av ett akademiskt förlag i Shanghai. Förordet förklarar att ”president Xi ofta använder metaforer och berättelser som ett sätt att förklara djupa sanningar. President Xis språk innehåller stor visdom i sin enkelhet och har en genomträngande kraft som direkt berör människorna i deras hjärtan.”

Tankarna går till ”Maos lilla röda”, citatsamlingen som varenda kines bar omkring på under kulturrevolutionen. Men omslaget är inte rött utan gult – som var kejsarnas färg. Slump eller inte?

Högt spel för Xi Jinping

PEKING. Kinas nye president Xi Jinping spelar ett högt spel. Han struntar i traditionella råd om att växa in i jobbet först, att inte visa sina kort för tidigt. I stället vill han få folk att drömma ”den kinesiska drömmen”. Xi Jinping förespeglar återvunnen storhet för fosterlandet och om privat välfärd med utbyggd samhällsservice för medborgarna – som i sitt tal häromdagen vid nationella folkkongressen.

Han gör så samtidigt som Kinas ekonomi går in i ett komplicerat skede. Det börjar råda brist på arbetskraft i vissa sektorer och på vissa platser. Det är inte längre självklart att det finns en reservarmé av migrantarbetare som accepterar låga löner. Arbetsgivarna har tvingats höja lönerna. Det driver på inflationen och många av mina vänner i Peking börjar knorra över de höjda priserna.

Genom att höja förväntningarna så snabbt, riskerar den nye ledaren att möta människors besvikelse lite längre fram.

Ett annat dominerande tema hos Xi Jinping är kampen mot korruptionen. Där hyser medborgarna redan en stor skepsis för att inte säga cynism. Under alla år har de hört så många tal om att ta itu på skarpen med ekonomisk brottslighet och bestickning bland byråkraterna – utan bestående resultat.

Folk får intrycket att ledare på högre nivåer sitter ganska säkert i sadeln även om de missbrukar sin makt. Vad sänder det till exempel för signaler när den avgående presidenten Hu Jintaos närmaste man Ling Jihua nyligen belönades med ett hedersuppdrag som nationell rådgivare, trots att en fruktansvärd olyckshändelse visat att familjen hade tillgångar som inte var förenliga med en tjänstemannalön. Sonen hade nämligen en Ferrari värd sex miljoner kronor – som han dessvärre körde så vårdslöst att han och två passagerare omkom.