Nationalistisk Xi vill lugna omvärlden om Kinas roll

Xi Jinping  Med ett mycket nationalistiskt tal avslutade Kinas president Xi Jinping på tisdagsmorgonen den nationella folkkongressens årliga möte. Det blev en historisk session eftersom Xi Jinping lät genomföra en ändring i författningen så att han kan fortsätta som president på livstid eller så länge som han vill.

Hans ställning förstärktes också genom att flera av hans närmaste medarbetare valdes till nyckelposter i regeringen. (Se gårdagens artikel i KinaNytt.)

Folkkongressen är Kinas motsvarighet till ett parlament. Den sammanträder bara en gång om året, vanligen två veckor i mars. Av de 2 970 delegaterna var det bara två som röstade emot författningsändringen.

Xi Jinping använde starka ord om vad han kallade ”försök till separatism” ifråga om Taiwan eller Hongkong. ”Kinesiska folket delar en gemensam övertygelse om att det är absolut omöjligt att skilja en enda tum från vårt storartade land”, sade Xi Jinping och tillade senare att Kina var ”berett att utkämpa blodiga slag mot landets fiender”.

Hans kommentar kom bara några dagar efter att USA:s president Donald Trump med en ny lag öppnat för tätare kontakter för amerikanska tjänstemän och politiker med Taiwan. USA har inga formella förbindelser med Taiwan, medan Peking betraktar ön som en avvikande provins sedan slutet av inbördeskriget 1949.

Större roll i omvärlden

Presidenten återvände till sina löften om en pånyttfödelse för Kina som ska spela en större roll i omvärlden i en ny era. Han sade att Kinas uppgång och ökande globala närvaro inte ska uppfattas som ett hot mot något enda land. Det yttrandet kunde uppfattas som en anspelning på uppmärksamheten kring Kinas ambitiösa satsning på ”nya sidenvägar” med ett nätverk av infrastruktur som sträcker sig ut från Kina.

”Kina kommer aldrig att tillämpa en expansionistisk politik, utan ska fortsatta att ta en aktiv del i reformeringen av det globala styret och bidraga med ett kinesiskt synsätt för en säkrare, mer inkluderande och renare värld”, sade presidenten.

Löften till utländska företag

Efter Xi Jinpings tal följde den årliga presskonferensen med premiärminister Li Keqiang. Hans budskap var framför allt att alla tjänar på en öppen världshandel. Adressen till Donald Trump var tydlig. Ett handelskrig hotar mellan USA och Kina sedan Trump enligt de senaste uppgifterna planerar strafftullar på 60 miljarder dollar på kinesisk export av teknologi och konsumtionsvaror.

Premiärministern upprepade löftena om större öppenhet för utländska företag på den kinesiska marknaden, något som de utländska handelskamrarna länge pläderat för.

(Texten publicerad i KinaNytt i dag)

 

Kinesisk klappjakt över hela jordklotet – min analys

fugitive-c

Rättvisans långa arm har nått Li Huabo efter fyra år i landsflykt. Här återbördas han från Singapore till Peking i maj 2015. Han var nummer två bland de mest eftersökta avvikarna. Som chef på finansbyrån i ett sydkinesiskt län ska han ha förskingrat 98 miljoner yuan och spelat bort enorma belopp i Macao.Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Ett aktuellt exempel på hur kinesiska agenter av allt att döma har tagit lagen i egna händer är bortförandet av den kinesiskfödde svenske medborgaren Gui Minhai. Han försvann spårlöst från sin semesterbostad i Thailand i oktober i fjol. Han är känd för en serie böcker med sensationella påståenden om de kinesiska ledarna.

Först i januari kom bekräftelsen på att han förts till Kina och han tvingades paradera i tv-nyheterna med en omdiskuterad bekännelse för brott.

Vi har också sett många fall som visar att inte heller Hongkongbor går säkra på sitt eget territorium.

Kinesiska myndigheter samarbetar med Interpol i olika länder för att få misstänkta brottslingar utlämnade. Men dessutom händer det ofta att kinesiska agenter hämtar hem människor med sina egna metoder. En sådan här omfattande aktivitet utomlands utanför lagens råmärken är någonting nytt för Kina – men här har ju USA och Sovjetunionen/Ryssland gått före.

Det är särskilt president Xi Jinpings treåriga kampanj mot korruptionen som ligger bakom klappjakten utomlands. Projektet att återbörda landsflyktiga medborgare och tillgångar går numera under benämningen ”Himmelsnätet”. Det är ett nät som kastas allt vidare och som håvar in många eftersökta personer och dolda rikedomar från utlandet.

Under 2014 återbördades officiellt 680 flyktingar. Under 2015 blev siffran 1 023 personer och myndigheterna lyckades få tillbaka tre miljarder yuan (närmare fyra miljarder kronor) av kriminellt belastade pengar, enligt kommunistpartiets disciplinkommission.

”Det är första året som antalet återbördade brottsmisstänkta flyktingar överstiger antalet nya flyktingar”, sade Wu Yuliang, en ledande tjänsteman på kommissionen på en presskonferens i januari.

Partiet publicerade i april i fjol en särskild lista på de 100 mest eftersökta flyktingarna med detaljerade uppgifter om var och en. Men hundralistan är bara en liten andel av alla som vi söker utomlands, förklarade disciplinkommissionen utan att ange den totala siffran. Listan är nog framför allt ett grepp för att öka publiciteten.

De flesta i USA

Av personerna på listan ska 40 befinna sig i USA, 26 i Kanada och resten är fördelade på Hongkong, Thailand, Singapore, Australien och Nya Zeeland. Det är fråga om personer med hög profil, nästan hälften av dem var på chefsnivå inom statlig förvaltning eller olika bolag innan de lämnade landet. De allra flesta är anklagade för tagande av mutor, förskingring och andra ekobrott.

Under 2015 utlämnades 19 av dem till Kina, de flesta från USA. Vi får alltid se återvändarnas hemkomst  på tv-nyheterna, när de leds ner för någon flygplanstrappa mellan bastanta poliser – så att alla korrumperade ledare ska ta varning.

Men jakten försvåras av att Kina saknar utlämningsavtal med nästan alla de aktuella länderna. Många stater tvekar dessutom att lämna ut kinesiska brottslingar med tanke på dödsstraffen och bristerna i den partistyrda kinesiska rättvisan.

Ett svårlöst fall som frestar på relationerna med USA har kopplingar till det allra högsta ledarskiktet i Peking. Det gäller Ling Wancheng, yngste bror till förre presidenten Hu Jintaos närmaste rådgivare Ling Jihua, som utrensats på grund av korruption. Hans bror Ling Wancheng har flytt till USA.

Kina har i över ett halvår utan framgång försökt få de amerikanska myndigheterna att lämna ut honom. Enligt en nyhetsrapport har han lämnat över försvarshemligheter till Washington, men hans advokat dementerar detta.

Varning från Washington

Uppenbarligen är de kinesiska säkerhetsorganen frustrerade och försöker många gånger ta saken i egna händer. Washington har varnat Peking för att kinesiska agenter som uppträder under täckmantel i USA har gått för långt i sin klappjakt. Detta enligt en rapport i New York Times inför Xi Jinpings statsbesök i september i fjol.

Agenterna från kinesiska säkerhetsministeriet hade använt ”olika kraftfulla metoder” för att pressa flyktingar i USA att återvända, enligt tidningens källor. Bland annat hade de kommit med hotelser mot släktingarna hemma  i Kina.

En kommentar från Nya Kina blev en sorts bekräftelse när nyhetsbyrån klagade på att USA ”tagit det beklagliga steget att beordra kinesisk rättsvårdande personal att omedelbart lämna landet”. Nya Kina ansåg att amerikanerna ”saknar uppriktighet” och undrade vilken sida USA stod på: de korrumperade avvikarna eller rättvisan.

Samtidigt sade en talesman för amerikanska utrikesministeriet att det är ett brott om någon annan än en diplomatisk tjänsteman uppträder som en agent för en utländsk makt utan att meddela statsåklagaren.

Det är ett rimligt antagande att Kina opererar på liknande sätt i andra länder dit kinesiska ekobrottslingar eller politiskt misshagliga personer tagit sin tillflykt.

Potentiella terrorister

En annan kategori som kinesiska agenter håller utkik på utomlands är potentiella terrorister, framför allt muslimska fundamentalister från Xinjiang, Kinas västligaste region.

Den nya lagen mot terrorism som kinesiska folkkongressen antog i december öppnar även för att kinesiska säkerhetsstyrkor kan sändas utanför landets gränser. Här är formuleringarna i lagen svepande, som i många fall, men från Kinas sida verkar det vara möjligt att skicka specialstyrkor utomlands både i akuta situationer och vid en allmän hotbild mot kinesiska medborgare.

Några kommentatorer ser detta som en ändring av landets utrikespolitik som tidigare understrukit principen om icke-inblandning.

I takt med att den kinesiska ekonomin expanderar får kinesiska bolag en närvaro i många länder, inklusive exempelvis oroshärdar i Mellanöstern. Kina blir på så sätt mer sårbart. Även den kinesiska militären utökar sin närvaro i flera länder, dels som deltagare i internationella fredsstyrkor, dels genom att skaffa baser som i östafrikanska Djibouti.

Kineser utomlands drabbades av två terrorhandlingar under tiden som kinesiska lagstiftare slutförde arbetet på den nya lagen mot terrorism. Båda angreppen var på olika sätt nya fenomen för Kina. Dels avrättades en kinesisk medborgare av islamiska staten IS i Syrien. Dels riktades ett bombattentat i Bangkok mot en plats som är populär bland kinesiska turister.

”Kränkning av folkrätten”

Bakom dådet i Bangkok stod av allt att döma uiguriska aktivister som är missnöjda med hur Kina behandlar denna folkgrupp i Xinjiang, men också upprörda över att Thailand i juli utlämnade ett hundratal uiguriska flyktingar till Kina. Den repatrieringen visar vilket inflytande Kina fått i Thailand, där militärregimen odlar kontakterna med Peking och verkar distansera sig från sin traditionella skyddsmakt USA.

De utlämnade uigurerna hade sökt sig till Thailand i hopp om att finna ett tredje land där de kunde söka asyl. FN:s flyktingkommissarie kallade deportationen ”en flagrant kränkning av folkrätten”.

Utlämningen och bombdådet visar att konflikten kring uigurernas ställning i Xinjiang spritt sig till utlandet – och därmed den uiguriska terrorismen. Det finns också uigurer som anslutit sig till IS i Syrien och Irak.

Kinas förhållande till Thailand leder över till de starka indikationerna på att kinesiska agenter spårat upp och fört tillbaka dissidenter och kritiska skribenter som uppehållit sig i Thailand. Troligen har de haft hjälp av den thailändska säkerhetstjänsten.

Försvunna regimkritiker

Det senaste kända exemplet på en kines som försvunnit i Thailand, verkar vara journalisten Li Xin. Till vänner och till journalister i Bangkok har han sagt att han flydde Kina sedan sedan myndigheterna hotat att åtala honom för spioneri om han inte tog på sig att vara angivare och rapportera om sina kolleger på sin arbetsplats, Nanfang Dushi Bao (Södra Metropolens Dagblad). Sedan han lämnade Kina har han dessutom berättat för media om hur censuren fungerar för pressen i Kina.

I ett sms till sin fru i Kina berättade Li Xin att han planerade att söka asyl i Thailand. Han försvann den 11 januari. Först i början av februari kunde han höra av sig till sin fru. Han berättade att han satt i kinesiskt polishäkte, men fick inte säga var. Samtidigt har thailändsk gränspolis ingen notering om att han lämnat landet. Med andra ord verkar han ha smugglats ut av kinesiska agenter.

Ännu ett uppmärksammat fall är utlämningen av dissidenterna Jiang Yefei och Dong Guanping till Kina i november. De båda hade fått flyktingstatus av FN:s flyktingkommission i Bangkok och hade just beviljats asyl i Kanada, men allt detta visade sig vara betydelselöst. Enligt nyhetsbyrån Nya Kina hade de repatrierats därför att de korsat gränsen till Thailand illegalt.

Även den svenske medborgaren Gui Minhai nåddes av den kinesiska regimens långa armar under en vistelse i Thailand. Vi vet att han skickade iväg några jobbmejl på morgonen den 17 oktober och gjorde i ordning sin box med mediciner för dagen och lämnade den framme i sin semesterbostad i Pattaya. Därpå gick han ut för att handla mat.

Tyst i tre månader

Allt tydde på att han tänkte ha en vanlig dag, ingenting tydde på att han skulle resa bort och han hade inte heller nämnt någonting sådant i ett telefonsamtal med sin dotter ett par dagar tidigare. Det finns för övrigt ingen notering hos thailändska passpolisen att han lämnat landet.

Under tre månader kom det inte ett livstecken från honom, trots upprepade förfrågningar från svenska UD. Men i januari dök Gui Minhai upp i ett långt inslag i Kinas statliga tv. Han sade då att han smitit från sitt straff för en trafikolycka i Kina 2003 där han hade kört ihjäl en ung flicka.

Det hör till saken att Gui Minhai länge varit en flitig bokförläggare och författare av kritiska, ofta spekulativa, böcker om det kinesiska ledarskiktet. Han är knuten till bokhandeln Causeway Bay Books i Hongkong som säljer många sådana volymer. Böckerna är mycket populära bland turister från Kinas fastland som passar på att köpa och läsa dem i Hongkong, eftersom de är svartlistade på fastlandet.

Efter ytterligare en lång tid i häkte utan några nyheter om honom uppgav kinesiska media att Gui Minhai är föremål för en brottsundersökning. Han är misstänkt för att ha distribuerat de förbjudna böckerna via postorder i Kina.

Ytterligare fyra medarbetare i Causeway Bay Books i Hongkong, i praktiken hela staben inklusive ägaren Lee Po, har sedan försvunnit under oklara omständigheter. Så småningom har de tagit kontakt med sina anhöriga i Hongkong, men på ett sätt som tyder på att de är frihetsberövade i Kina.

Brott mot Hongkongs grundlag

Lee Po uppges ha varit på väg att publicera en bok om kärleksaffärer som Xi Jinping ska ha haft. Det kan förklara varför han blivit bortförd. Men det ursäktar inte att agenter från Kina – vilket de flesta tror att det handlar om – kommer till Hongkong och bara kidnappar honom.

Lee Po har brittiskt pass och Gui Minhua har som sagt svenskt pass. Men så länge de inte formellt har avsagt sig sitt kinesiska medborgarskap, räknar Kina dem som kinesiska medborgare som kan lagföras i Kina. Det har den kinesiske utrikesministern Wang Yi deklarerat.

Ingreppen mot Causeway Bay Books är så flagranta att till och med Hongkongs annars så foglige regeringschef Leung Chun-ying kände sig tvungen att protestera. Han förklarade att tillvägagångssättet är ett brott mot Hongkongs grundlag och principen om “ett land, två system” som ska garantera ett oberoende rättssystem.

Han påpekade att det är bara de lagförande myndigheterna i Hongkong som har rätt att tillämpa lagarna och gripa misstänkta.

Kinas gangstermetoder får nu skrämseleffekter i Hongkong, där flera bokhandlar sorterar bort böcker som är förbjudna på Kinas fastland. Tillsammans med en utveckling där delar av dagspressen köps upp av Pekingvänliga magnater utgör de senaste aktionerna ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Hongkong.

Utplåna vid källan

Det är fullt möjligt att det blir fler ingrepp mot förläggare och publicister. Enligt Sunday Times i London har kommunistpartiet i ett internt dokument från april 2015 identifierat 14 förläggare och 21 publikationer som måltavlor i en plan för att ”utplåna de förbjudna böckerna vid källan i Hongkong”.

Skrämseltaktiken i Hongkong påverkar naturligtvis opinionen på Taiwan – just när en överväldigande majoriet av väljarna där fört ett Pekingkritiskt parti till makten. För Taiwanborna blir en anslutning till Kina under någon form av ”ett land, två system” allt mindre attraktivt.

Ledarna i Peking är mycket oroliga för att Hongkong ska förvandlas till en bas för ”subversiv” Kinafientlig verksamhet som ofta kan vara finansierad utifrån. De anser sig ha fått belägg för detta under de stora protesterna i Hongkong 2014, den så kallade paraplyrevolten eller Occupy Central. Då hade några av huvudpersonerna stöd från stiftelser kopplade till amerikanska utrikesdepartementet.

Här finns också en koppling till den svenske NGO-aktivisten Peter Dahlin som häktades i Peking i december. Den frivilligorganisation som han är ordförande för, Chinese Urgent Action Working Group, är registrerad i Hongkong men verkar inne i Kina och stödjer advokater som försvarar mänskliga rättigheter.

För regimen i Peking spelar det ingen roll att gruppen arbetar för de värden och rättigheter som finns inskrivna i den kinesiska författningen. De kinesiska ledarna ser i stället hotet utifrån som de tycker att många NGO med utländsk finansiering representerar.

Kritik och självkritik

Peter Dahlin släpptes av medicinska och diplomatiska skäl, men de kinesiska myndigheterna betraktar honom fortfarande som skyldig till ”olagliga aktiviteter som äventyrar Kinas säkerhet”. Innan han släpptes tvingades även han att schavottera i kinesisk tv och bekänna att han ”sårat det kinesiska folkets känslor”.

Regimens motiv är helt uppenbart att skrämma publicister,  aktivister och frivilliga organisationer för all verksamhet som kan vara politiskt känslig. ”Nacka tuppen för att skrämma apan” – så lyder ett vanligt kinesiskt ordspråk.

Sedan Xi Jinping tillträdde har myndigheterna upprepade gånger visat upp arresterade regimkritiker som ångerfulla botgörare på tv. Att göra offentlig ”kritik och självkritik” är egentligen en gammal praxis i den kommunistiska staten. Alla i den äldre generationen har erfarenhet av detta, antingen som bekännare av politiska misstag eller som beordrade åskådare, till exempel under kulturrevolutionen 1966-76. Även i dagens skolor får elever rutinmässigt göra offentlig självkritik för ganska små förseelser.

Många tv-tittare vet att människor i sådana situationer säger vad de tror att de som har makten vill höra, eller helt enkelt säger vad de blir förelagda att säga.

Det handlar mindre om vad som är sant eller falskt i dessa rituella bekännelser, det är mera en fråga om att visa vem som har makten och vem som måste underordna sig.

Ovanstående analys är publicerad i senaste numret av KnaNytt, organ för Sweden-China Trade Council.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Har vi glömt paraplyerna?

Umbrella revolution_7

Den outtröttliga Yeung Waiman glömmer inte. Jag minns hur arg hon var när jag träffade henne 2007, tio år efter att Kina tog över Hongkong från britterna. Hon var upprörd över att vi i omvärlden övergivit Hongkongborna och inte verkade bry oss om att försvara deras rättigheter längre.

Nu har det gått ett år har sedan Hongkongs makthavare avbröt de fredliga men omskakande massprotesterna. Tystnad råder. Har vi alla glömt de unga aktivisternas krav på allmän rösträtt? Har Hongkongborna själva glömt?

Nu är det den utmattade och försiktiga stämning som sänkt sig över staden som har fått Yeung Waiman att handla.

Hon är författare och hade inte en aning om hur man gör en dokumentärfilm. Fast det har hon snabbt lärt sig – så att vi inte ska glömma.

Hennes film”Umbrella City” följer alltså den så kallade paraplyrevolutionen 2014. Utan pengar till produktionen var Yeung Waiman hänvisad till att bygga på de korta videosnuttar som hon själv tog med sin vanliga kamera i fickformat för ett år sedan.

Hon tänkte ursprungligen bara ha dem som personliga minnen från de omtumlande månaderna. Ömsom rådde rena karnevalsstämningen, ömsom höll världen andan av rädsla för hårdare ingrepp från Peking än vad den lokala polisen svarade för.

Allt bottnade i kinesiska regeringens besked att den tänker urholka Hongkongbornas rättighet att från 2017 kunna välja sin regeringschef i direktval med allmän rösträtt.

Medborgarna visade då tydligt i flera marscher och i en folkomröstning på nätet att de står fast vid kravet på att kunna utse sin egen regering. Hundratals studenter följde upp genom att ockupera platsen framför regeringsbyggnaden i centrum.

Polisen svarade med att kasta en serie tårgasgranater, 87 stycken, mitt i folkmassan – scener som sociala medier spred nästan omedelbart. Studenterna hade paraplyer för att skydda sig mot den starka solen, men tvingades i stället försöka använda dem mot tårgasen. Därav namnet paraplyrevolten.

”Det var all tårgas mot fredliga demonstranter den dagen som gjorde att så väldigt många slöt upp bakom ungdomarna”, säger Yeung Waiman.

Efter ett par dagar hade över 100 000 personer ockuperat stora delar av regeringskvarteren och en viktig trafikled plus ett par andra områden. Till slut röjde polisen paraplystaden den 11 december i fjol och lyfte bort aktivisterna.

Rörelsen vann inga direkta framgångar annat än massor av sympati från de flesta håll. I dag slickar aktivisterna sina sår och försöker se längre fram. Valfrågan har kommit i bakgrunden, medan Pekings hantlangare skärper övervakningen av universiteten.

Men Leung Waimans dokumentär blir en påminnelse till ettårsdagen. I sin lilla lägenhet ett par kilometer från fjolårets händelser visar hon filmen för mig, medan rökelsen från det buddistiska templet intill tränger in genom de öppna fönstren.

”Umbrella City” berättar i ett effektivt tempo där de rörliga bilderna interfolieras med konstnären Fong Sos teckningar av människorna i rörelsen. Filmen är redan antagen till festivalen i Idyllwild utanför Los Angeles i januari. Den har också fått en utmärkelse av dokumentärsajten IndieFEST.

Den stora frågan är om arrangörerna av Hongkongs filmfestival i april nästa år vågar visa den.

Kinesisk jätte köper South China Morning Post

Jack Ma

Jack Ma.

Den kinesiska internetjätten Alibaba köper South China Morning Post, den engelskspråkiga och Hongkongbaserade dagstidningen som är världsledande när det gäller bevakning av Kina. Tidningen bekräftade på fredagskvällen nyheten om köpet.

Alibaba är dominerande inom den snabbt växande kinesiska e-handeln, men har på sistone visat en glupande aptit inom medievärlden. Grundaren Jack Ma startade till exempel ett bolag för film och teveproduktion i fjol.

Jack Ma uppges också kasta lystna blickar på Hollywood. Han pekas ut som en möjlig köpare av en andel av Viacoms Paramount Pictures. Det är bolaget bakom Jack Mas favoritfilmer Gudfadern och Forrest Gump.

I Hongkong reagerar många med viss oro på beskedet att Alibaba tar över klassiska South China Morning Post. Jack Ma anses stå den kinesiska regimen nära och det finns farhågor om att tidningen inte ska kunna upprätthålla sin oberoende hällning gentemot Peking.

Sådana farhågor fanns redan 1993 när den malaysiske magnaten Robert Kuok köpte tidningen. Många anser att tidningen inte varit lika vass sedan dess, men den är ändå forum för många kritiska infallsvinklar på utvecklingen i Kina.

Ett test var hur redaktionen följde gatuprotesterna i Hongkong för ett år sedan. Det var en mycket bred bevakning och makthavarna i Peking var säkert missnöjda.

Talesmän för Alibaba säger att de garanterar tidningens redaktionella oberoende, annars kan de inte behålla läsarnas förtroende. Joseph Tsai, vice ordförande för Alibabagruppen, säger att det blir en stark kombination av Alibabas tekniska briljans inom moderna media och South China Morning Posts globala rykte för “objektiv och nyanserad rapportering”.

Jack Ma (Ma Yun) var en frilansande engelsklärare I Hangzhou när han 1999 var med och grundade Alibaba. Genom sina kontakter med utländska vänner som han tränat sin engelska på förstod han möjligheterna med internet. Affärsidén i början var att hjälpa kinesiska små och medelstora bolag att sälja utomlands.

I dag är Jack Ma den rikaste personen i Kina och en av de rikaste i världen, enligt Forbes. Som en bekräftelse på det har han köpt en av Hongkongs två dyraste villor. Priset var motsvarande nästan 2 miljarder kronor för cirka 900 kvadratmeter.

Alibaba är Kinas största internetföretag och listades på New Yorkbörsen i september 2014. Det blev den största börsintroduktionen någonsin i USA.

HK Jack Mas hus Jack Mas rekorddyra villa i Hongkong.

30 år av heta fotbollskänslor Kina-Hongkong

Kinas landslag i fotboll har spelat två förnedrande VM-kvalmatcher mot Hongkong. Båda slutade 0-0. En seger hade behövts för att Kina skulle gå vidare från kvalgruppen.

Den senaste matchen spelades i Hongkong och när Kinas nationalsång spelades buade flera av Hongkongborna i publiken. Det var ett uttryck för stigande spänningar mellan många Hongkongbor och fastlandskineserna. Det speglar också ett missnöje med centralregeringen i Peking.

Kinesiska fotbollsförbundet genomgår räfst och rättarting för att laget svikit anhängarnas förväntningar. Samtidigt säger Fifa, alltså internationella fotbollsförbundet, att Hongkong troligen får böta för protesterna under Kinas nationalsång.

Det är långtifrån första g¨ngen som matcherna mellan Kina och Hongkong omges av spänningar. Jag har ett särskilt pregnant minne från kravallerna 1985 – för 30 år sedan. Det berättar jag om i mina Kinamemoarer “Pionjär och veteran. 50 år med Kina”. Här följer ett utdrag:

”Pinsamt! Man tror inte att det är sant!”

    Det var på kvällen söndagen den 19 maj 1985. Jag satt med fyra medelålders kulturarbetare i en lägenhet i ett hyreshus i västra Peking. Stämningen pendlade från bekymmersam till uppsluppen till betryckt. Först var gasen till lågan i köket slut. Men värden lyckades låna en gasoltub av grannen, och med gemensamma krafter kunde hans vänner tillaga en måltid med grönsaker, rökt bönmassa och riktigt magert fläskkött.

     Samtalet kretsade kring svängningarna i Kinas utveckling och det historiska arvet.

    ”Vi kineser vacklar fram”, vräkte en av dem ur sig, en storväxt man med håret på ända, som hämtad ur en rövarroman från Mingdynastin. Han älskar att göra tillspetsade uttalanden, som inte alltid är helt genomtänkta, men som alltid sätter våra tankar i rörelse.

    ”Först hade vi inbördeskrig, sedan hade vi kulturrevolution och nu har vi inbördeskrig igen, med marknadsekonomin”, fortsatte han.

    Medan vi lät detta sjunka in gick den yngste i sällskapet fram och slog på teven. Det var direktsändning från VM-kvalet i fotboll, Kina mot Hongkong. Kinesiska landslaget behövde bara spela oavgjort för att vinna kvalgruppen och gå vidare till slutspelet i Mexiko.

    Samtalet fortsatte, men efter en timmes spel var alla i rummet helt uppslukade av matchen. Kina låg under med 1–2, men pressade hela tiden frenetiskt. Från treven hörde vi hur publiken på Arbetarstadion buade och visslade åt landslagets missar.

    Stämningen på läktarna blev alltmer uppjagad och matchen slutade i en enda röra utan att Kina lyckades kvittera. Hongkong vann med 2–1.

    ”Pinsamt! Otroligt att förlora mot Hongkong! Det är som att få stryk av ett litet stadslag”, sade en av dessa kinesiska kulturarbetare. Han var varken sportfåne eller påtagligt fosterländsk. Men även han tyckte att det kändes som en förödmjukelse att det stora Kina med över en miljard människor fick stryk av lilla Hongkong, som då hade sex miljoner invånare.

    Och borta på Arbetarstadion i anda änden av staden var det massor av känslor som exploderade för den unga publiken. Under 90 minuters kravaller hann de besvikna åskådarna kasta in 2 800 läskflaskor på planen, slå in rutorna på elva bussar, vända upp och ner på två taxibilar, gå illa åt ytterligare tolv motorfordon, klå upp trettio poliser, allvarligt skada fyra åskådare som försökte ingripa, med mera, med mera. Den breda gatan utanför stadion var helt täckt av glassplitter efteråt.

    Ungdomarna vände sig speciellt mot alla som såg ut att komma från Hongkong. De riktade också in sig på alla utländska bilar som råkade passera. De var lätta att identifiera på nummerplåtarna. En intet ont anande korrespondent från sovjetiska Tass på väg hem från en filmvisning på sin ambassad fick två rutor inslagna av tegelstenar. Angriparna brydde sig inte om att hans lilla dotter satt vettskrämd i baksätet.

    Kravallerna handlade säkert inte bara om fientlighet mot utlänningar eller att bli förnedrad av lilla Hongkong. Många tog nog chansen att lätta på trycket och ge uttryck för spänningar i detta kontrollerade samhälle, medvetet eller omedvetet. Men upploppet visade också på viktiga kinesiska attityder till omvärlden.

    Ledarna kallade ungdomarnas uppträdande ”skamligt” och sade att det skadade landets anseende. Men samma ledare gick en balansgång, för de hade också uppmuntrat de unga att känna stolthet över Kinas idrottsliga framgångar. Det var uppenbart att ledarna såg idrotten som ett medel för att få ungdomen att sluta upp kring Kina och målsättningarna med moderniseringen. De hade sagt att Kina skulle vara på toppen i alla idrotter år 2000.

    En vanlig kommentar i den kinesiska pressen, när Kina vann någon stor seger, var att ”Asiens sjuke man har rest sig”. Det betydde mycket för ett land som varit så fattigt och förbisett att ha framgångar utomlands.

    Omvänt kände sig spelarna i fotbollslaget tvungna att offentligt be ”hela nationen” om ursäkt för att de spelat dåligt. ”Vi har inte lyckats leva upp till partiets och massornas förväntningar över hela landet och vi har svikit vårt folk.”

    Ungdomarna räknade sig också som ättlingar till ”den gule kejsaren”, kinesernas mytiske anfader. De blev en del av det stora jordbrukarlandets självtillräcklighet. Bara namnet för Kina, Zhongguo, som kan uttydas som Mittens rike, ger dem en sådan känsla. Visserligen betydde namnet ursprungligen ”de centrala rikena” och uppstod när några av de mindre kinesiska feodalstaterna slog sig samman 680 år före vår tideräkning. Men den bakgrunden är inte aktuell för de unga kineserna i dag.

    När man är i Kina är det lätt att känna att man är i världens centrum. Landet är så stort och det är så många människor. Den kinesiska verkligheten är så påträngande och total. Kinesernas känsla av överlägsenhet måste bottna i den geografiska situationen och den enhetliga kulturen.

Peking eroderar maktdelning i Hongkong

“Hongkongs regeringschef står över den verkställande makten, över domstolarna och över den lagstiftande församlingen”, säger Kinas man i Hongkong.

Nervösa reaktioner har följt på uttalandet från Zhang Xiaoming, chef för den kinesiska regeringens förbindelsekontor i den forna brittiska kolonin, som Kina återtog 1997.

Så eroderar Peking bit efter bit av den autonomi som Hongkongborna blivit lovade. Valsystemet garanterar att territoriets regeringschef alltid är en Pekingvänlig nickedocka. En sådan funktionär ska alltså stå över alla andra institutioner i Hongkongs statsskick, tycker Kinas företrädare. Den usprungliga tanken om en maktdelning kan flyga och fara. Säkert har Pekingledarna tänkt så länge, nu säger de det offentligt.

Kinas pressfrihet i botten

I dag släppte Reportrar utan gränser sin ranking gällande global pressfrihet för 2015. På grund av tidsbrist använder jag Jojje Olssons sammanfattning på bloggen InBeijing:

Av 180 länder kom Kina på plats 176 – bakom länder som Iran, Sudan och Somalia.

Kina är också det land i världen där flest journalister sitter i fängelse; 44 av de 221 reportrar som satt bakom galler vid årsskiftet gjorde så i Kina enligt Committee to Protect Journalists.

Nya presidenten Xi Jinping har sedan slutet av 2012 tuffat till kontrollen av såväl media som internet. Bland annat har Gmail blockerats helt, och alla Kinas journalister tvingas ta obligatoriska lektioner i marxistiskt tänkande.

Noterbart är också att Hongkong har sjunkit på listan över pressfrihet, från plats 61 i fjol till plats nummer 70 i år. Det beror bland annat på fastlandskinas ökade inflytande över Hongkongs mediasektor och förföljelser av journalister som rapporterade under Occupy Central.

Taiwan ligger något bättre till på 51:a plats.

Avslutar nedan med en lista över de tio bäst respektive sämst placerade i årets ranking från Reportrar utan gränser:

  1. Finland
  2. Norge
  3. Danmark
  4. Holland
  5. Sverige
  6. Nya Zeeland
  7. Österrike
  8. Kanada
  9. Jamaica
  10. Estland

(…)

  1. Djibouti
  2. Laos
  3. Somalia
  4. Iran
  5. Sudan
  6. Vietnam
  7. Kina
  8. Syrien
  9. Turkmenistan
  10. Nordkorea
  11. Eritrea