Maktens klaner bakom kulisserna

Xi Jinping

Xi Jinping – en klanprodukt

I dag kommer Xi Jinping till Storbritannien på statsbesök. Därför skickar TT ut ett porträtt på den kinesiske presidenten. TT:s medarbetare David Henriksson intervjuade mig inför artikeln. Jag kom då in på hur ett litet antal familjer eller klaner utgör kärnan i kommunistpartiets ledarskikt bakom kulisserna.

Det är dessa klaner som har installerat sig i de gamla kejsarnas palats. Där samverkar de och bekämpar varandra, men alla vill till varje pris behålla maktinnehavet för partiet och sig själva i ledarskiktet.

David bad mig skissa på vilka familjer eller klaner det är som gäller. Listan är inte komplett eller färdig och jag tänker jobba mer på den. Synpunkter är välkomna.

Några av de viktiga klanerna med lång historia i kommunistpartiets ledande skikt:

Klanen Xi går tillbaka till Xi Zhongxun (1913-2002), pappa till Xi Jinping. Gick med i kommunistpartiet på 1920-talet, ledde gerillatrupper i röda armén, regeringens generalsekreterare 1953-65, illa ute under Maos kulturrevolution, nära rådgivare till Deng Xiaoping i de ekonomiska reformerna från 1978.

Klanen Bo går tillbaka till Bo Yibo (1908-2007) som har samma bakgrund som Xi Zhongxun, blev sedan folkrepublikens förste finansminister, var ille ute under kulturrevolutionen, men kom tillbaka och blev vice premiärminister. Hans andre son Bo Xilai utmanade Xi Jinping inför dennes makttillträde 2012. Även andra barn till Bo Yibo har haft höga poster.
Klanen Deng går tillbaka till Deng Xiaoping (1904-1997), som tidigt gick med i partiet och blev en viktig kugge under Mao på långa marschen, generalsekreterare i partiet från 1956, förföljd under kulturrevolutionen, i praktiken Kinas ledare från 1978 till sin död, genomförde de marknadsekonomiska reformerna och öppningen utåt, Före sin död hade Deng redan utpekat Hu Jintao som ny partichef 2002. Dengs barn har fortfarande visst inflytande.

Klanen Chen går tillbaka till Chen Yun (1905-1995), med i partiet sedan 1925 och verkade först som aktivist i arbetarrörelsen i Shanghai, var med på långa marschen, Var hela tiden på olika poster en av de tongivande för ekonomin i folkrepubliken, kritisk mot Maos äventyrliga ekonomiska politik. Ville på slutet dämpa Dengs marknadsekonomiska iver. Sonen Chen Yuan medlem av partiets centralkommitté och chef för utvecklingsbanken. Även andra ättlingar har haft höga poster.

Klanen Zhou-Li går tillbaka till Zhou Enlai (1898-1976), en av partiets grundare, tidigt nära Mao Zedong, ibland överordnad honom under inbördeskriget, med på långa marschen, premiärminister 1949 till sin död. Li Peng var Zhou Enlais adopterade son som också blev premiärminister. Li Peng har lyckats behålla några lojala i ledarskiktet med främsta agenda att rädda honom från att ställas till ansvar för massakern 1989.

Klanen Liu går tillbaka till Liu Shaoqi (1898-1969), medlem sedan 1921, facklig aktivist i städerna, med på långa marschen, folkrepublikens president 1958-68, dog av de svåra förföljelserna under kulturrevolutionen. Hans hustru Wang Guangmei blev inflytelserik efter kulturrevolutionen, liksom sonen Liu Yuan, som är general och anses stå Xi Jinping nära.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Kinesiska nationaldagar (5): De verkliga hjältarna glömdes bort 2009.

Bild 

Patriotismen satt i högsätet när Folkrepubliken Kina firade sitt 60-årsjubileum den 1 oktober 2009 med en spektakulär parad. Mästerregissören Zhang Yimou var åter inkallad – vem minns inte OS-invigningen året innan?

Jag hade upplevt paraderna 1984 och 1999 från första parkett, det vill säga från läktaren vid Himmelska fridens port. Nu kände jag att det räckte att se det på teve, Det var otroligt bökigt 1999 när vi måste vara på plats fem timmar i förväg och steg för steg slussas in genom säkerhetsspärrarna.

Jag hade inte heller någon ackreditering som journalist längre, utan var i Kina som forskare. Men jag upplevde att många Pekingbor kände verklig stolthet.

Andra som jag talade med tyckte att ledarna i stället borde fokusera på allvarliga gamla och nya utmaningar som arbetslöshet, växande inkomstklyftor, korruption och massiv miljöförstöring. Det var problem som presidenten Hu Jintao inte tog upp i sitt högtidstal.

Ytterligare andra Pekingbor struntade i alltsammans och utnyttjade de nya möjligheterna att vara turister i sitt eget land, gärna med egen bil. Huvudstaden var ovanligt tom på folk.

Sextio år tidigare var Kina fattigt och svagt. Asiens sjukling, sade man, landet kunde bli en tung börda för omvärlden. Nu var propagandans män ivriga att visa upp framstegen. Efter 30 svåra år följde 30 år av nästan oavbruten hög ekonomisk tillväxt. Utländska företag och investerare stod i kö.

Kinas prestige hade fått en rejäl knäck efter massakern på demonstranter i Peking den 4 juni 1989. Nu var den stigande igen.

Paraden visade också med eftertryck att det här var den nya militära stormakten. Nya missiler och vapensystem rullade förbi ledarna och de utländska militärattachéerna vid Himmelska fridens port.

Presidenten Hu Jintao såg spänd och allvarlig ut under hela paraden. Men han log brett när ett kompani med kvinnliga soldater i knäkorta kjolar taktfast defilerade förbi. Kinas kvinnor hyllades också när fem kvinnliga stridspiloter avslutade den militära flyguppvisningen.

Men bland ledarna uppe på Himmelska fridens port lyste kvinnorna som vanligt med sin frånvaro – med ett enda undantag, en före detta minister.

Ännu mer frånvarande var de som verkligen slitit mest för det ekonomiska undret, nämligen de cirka 200 miljonerna migrantarbetarna från landsbygden. Deras låga löner och långa arbetstider i fabrikerna och på byggena har varit en förutsättning för framstegen. De saknades helt i paradens tablåer som annars nogsamt hyllade alla sektorer i samhället.