Tre krisfrågor hotar Xi Jinpings dröm

Min analys publicerad i dag i KinaNytt (sctc.se):

Inför det kinesiska kommunistpartiets kongress, som öppnar på onsdag, lyfter Göran Leijonhufvud blicken från personfrågorna och maktkampen. Han granskar tre svåra långsiktiga frågor som den nyvalda ledningen måste börja ta itu med under den kommande femårsperioden.

Klassrum på landet

Skolorna i många byar saknar resurser att ens stimulera barnen på ett elementärt plan. Många av barnen hoppar av. Foto: REAP (Rural Education Action Program).

ANALYS  AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Vackert tal om nya djärva mål och en ny ledningsgrupp som ytterligare stärker partichefen Xi Jinpings grepp om makten. Det kan vi förvänta oss när hela ledarskiktet i Kinas kommunistparti samlas till kongress på onsdag i nästa vecka. Det är en händelse som bara inträffar vart femte år.

Säkert kommer Xi Jinping att återigen tala om ”den kinesiska drömmen” och målsättningen att uppnå ett ”rimligt välstånd” till år 2021, det vill säga hundraårsminnet av kommunistpartiets grundande. Men förr eller senare måste den nya ledningsgruppen också ta ställning till flera grundläggande problem, som framträder allt tydligare och som kan äventyra de vackra drömmarna.

Gapet mellan fattiga och rika fortsätter att vidgas på många olika sätt. Den underprivilegierade klassen kan bli ett sänke som förhindrar Kinas inträde bland höginkomstländerna. Xi Jinping har ju målsättningen att Kina ska vara ”en fullt utvecklad nation” 2049, det vill säga till hundraårsminnet av folkrepublikens grundande. De ökande klyftorna är också ett hot mot stabiliteten.

En annan riskfaktor på sikt är fastighetsmarknaden som kan krascha i en äventyrlig lånekarusell med skuldkvoter som vida överstiger vad vi såg i USA vid finanskrisen 2007.

Ytterligare en gammal surdeg är den djupt ingrodda korruptionen.

De bortglömda barnen

Jag börjar med ett perspektiv från den vidsträckta och ofta svårtillgängliga landsbygden. Där hejdas en stor andel av barnen i förskoleåldern tidigt i sin intellektuella utveckling. De får helt enkelt inte någon stimulans hemma på grund av fattigdomen.

Lite senare är de ljusår från den kvalificerade skolgång som de flesta stadsbarn får. En tredjedel av dessa barn går inte ens ut den fem- eller sexåriga grundskolan, trots att den obligatoriska skolgången är nio år. Allt detta framgår allt tydligare av en serie pågående kartläggningar som Kinas vetenskapsakademi gör tillsammans med utländska forskare.

Den amerikanska barnläkaren Mary Young har gjort flera liknande undersökningar i andra länder, oftast för världsbanken. Nu driver hon flera av fältstudierna i det kinesiska projektet. Och hon slår larm:

”Omkring 400 miljoner kineser i den generation som växer upp i dag riskerar att i praktiken vara ’förståndshandikappade’ (cognitively handicapped) när de ska ut på arbetsmarknaden. Det handlar definitivt om en enorm klyfta mellan stad och land”, säger Mary Young i en intervju med tidskriften Science.

Flera negativa faktorer samverkar för att hejda barnens utveckling i de fattiga hemmen. Förutom bristen på intellektuell stimulans redan på småbarnsstadiet är de ofta undernärda och har blodbrist och/eller inälvsmask. Många barn i fältstudierna visar sig också ha synfel. Situationen för nästan hälften av barnen är också svår därför att en eller båda av föräldrarna har lämnat hemmet och är migrantarbetare i städerna.

Fördröjd övergång

Att en så stor andel av befolkningen släpar efter kan fördröja Kinas övergång till att bli ett höginkomstland. Under de senaste 70 åren har bara 15 länder eller ekonomier lyckats ta klivet från medelinkomster till höginkomster, bland dem Sydkorea och Taiwan. En ekonomi med höga inkomster anses enligt världsbanken ha en årsinkomst per capita på minst 12 236 USA-dollar 2016.

I alla dessa 15 senaste exemplen på framgång hade tre fjärdedelar av den arbetsföra befolkningen gått ut gymnasiet när respektive ekonomi fortfarande var på stadiet av medelinkomster. Kina, som ju har den största befolkningen med 1,3 miljarder invånare, ligger långt ner bland de länder som aspirerar på att ta detta steg, påpekar ekonomen Scott Rozelle, en annan av forskarna i det kinesiska projektet.

Samtidigt som drömmen som sagt är att bli ”en fullt utvecklad nation” om drygt tre årtionden, kan analytiker ibland cyniskt undra om kommunistpartiet egentligen skulle kunna acceptera att ha en eftersläpande, politiskt omedveten och pacificerad underklass – i stället för en allt större utbildad medelklass som kan ställa frågor och resa krav.

Överhettning i städerna

Samtidigt som miljoner och åter miljoner av Kinas byar hamnat på efterkälken präglas ekonomin i städerna av överhettning och de risker som detta medför. De snabbt stigande fastighetsvärdena oroar och leder till att skuldsättningen ökar. I de största städerna frestas många unga familjer skuldsätta sig högt över sina inkomster.

Traditionellt har kineserna haft ett högt banksparande, inte minst de senaste årtiondena när de tryggheten med pensioner och sjukvård börjat urholkas. I dag ser vi ett skifte. Unga familjer, som aldrig upplevt en nedgång i fastighetsvärdena, tvekar inte att skuldsätta sig kraftigt för att köpa sin bostad. Relationen mellan hushållens amorteringsskuld och disponibla inkomst är på god väg mot samma höga nivå som i USA före kraschen 2007.

Den snabba urbaniseringen och en expansiv kreditpolitik har underbyggt inflationen i fastighetsvärdena. Samtidigt tenderar även detta att öka klyftorna i samhället. Några få procent av befolkningen kan öka sina förmögenheter drastiskt genom spekulationer i fastigheter, medan flertalet som sagt lockas att skuldsätta sig.  Tydligen är det vanligt att unga bostadsköpare överdriver sina löner för att höja banklånen eller vänder sig till lånehajar för att få ekvationen att gå ihop på kort sikt.

Fastighetsvärdena i Kina kan ha passerat hela den övriga världens sammanlagda värden, enligt den oberoende ekonomen och kolumnisten Andy Xie.

Statsföretagens dåliga lån

Samtidigt fortsätter stora statliga företag att slentrianmässigt täcka sina förluster med nya lån tack vare sina nära band till de statliga bankernas lokalkontor. Det är även denna verksamhet som spär på farhågorna för en finansbubbla.

Dåliga lån skapar också överkapacitet i industrin, vilket sänker väret på vad arbetskraften producerar och minskar utrymmet för lönehöjningar.

Regeringen ingrep i fjol för att dämpa fastighetsmarknaden och kreditmarknaden. Det blev svårare att få bostadslån och kravet på kontantinsatserna höjdes. Samtidigt började myndigheterna strypa långivningen till de värsta syndarna bland statsföretagen. Men dessa ingrepp räcker inte för att lösa problemen på djupet och eliminera riskerna på längre sikt. Dessutom är både folk och företag bra på att hitta krypvägar. Exempelvis har billån och studielån letat sig in på fastighetsmarknaden.

Regeringen och kommunistpartiet fortsätter i stort sett att använda investeringar och krediter för att undvika social oro med konkurser och arbetslöshet. Ledordet är stabilitet och åtgärderna har ofta karaktär av brandkårsutryckningar.

Efterhängsen korruption

Ytterligare ett problem som envist dröjer sig kvar är korruptionen. Mycket av den kretsar kring markfrågor och bygglov som höga byråkrater och partiledare kontrollerar. En hel del rapporter tyder på att ledare och tjänstemän på olika nivåer blivit mer försiktiga sedan Xi Jinping 2013 drog igång sin intensiva kampanj mot mutor och fiffel. Kampanjen är också populär i breda lager, eftersom många medborgare tröttnat på att de ofta förväntas ge gåvor eller kontanter till ledare på alla nivåer samt till tjänstemän, poliser, lärare och läkare ­– för att nämna några.

Samtidigt anmäler sig ibland en misstanke om att ett huvudmotiv för Xi Jinping i denna klappjakt är att komma åt politiska motståndare eller rivaler på hög nivå. Ett aktuellt exempel är avsättningen av Sun Zhengcai, partichef i  metropolen Chongqing, bara några veckor före partikongressen. Han utpekas för ”allvarliga överträdelser mot partiets disciplin och regler”. Som medlem av partiets politbyrå är han en av de högsta ledarna någonsin som gripits för korruption och uteslutits ur partiet.

Maktkamp i repris

Sun Zhengcai var tippad att bli en av de allra högsta i nästa generation ledare. Men enligt vissa bedömare hade han alltför nära band till Hu Jintao, landets förre president, för att Xi Jinping skulle känna sig bekväm med honom.

Uteslutningen av Sun Zhengcai är en upprepning av den maktkamp som utspelades inför partikongressen 2012 då Chongqings partichef Bo Xilai, en utmanare till Xi Jinping, blev utesluten för att sedan dömas till livstids fängelse. Även då angavs korruption och brott mot partidisciplinen vara anledningen.

Om vi bortser från de politiska aspekterna på fallet Sun Zhengcai och bara tittar på korruptionen kring honom, så är det slående hur långt den tycks ha gått enligt partipressen. Han ska ha tagit emot ”enorma penningsummor” som tack för tjänsteutnämningar. Han har dessutom tvingat fram förmåner för sina släktingar i deras affärer och använt sin makt för att få sex, heter det.

De allra flesta i den lokala partiledningen i Chongqing förhörs nu såsom misstänkta för liknande förseelser. Efter fem års kraftfull kampanj visar sig alltså en sådan omfattande röta när partiet lyfter på locket på en plats som man skulle tro hade blivit upprensad efter Bo Xilais fall.

I helgen kom också nyheten att Wu Aiying, landets justitieminister intill februari i år, uteslutits ur partiet för korruption bara dagar före partikongressen.

Surdegar att bearbeta

Med andra ord verkar alltså korruptionen fortfarande vara ingrodd och utbredd, verkligen en integrerad del av dagens kinesiska samhälle, ett fenomen med djupa historiska rötter. Lika efterhängsna problem är de ökande ekonomiska och sociala klyftorna samt den alltför generösa kreditgivningen som befäster ett system som kan sluta i en krasch. Allting är alltså surdegar som den nyvalda partiledningen måste börja bearbeta under sin nya femårsperiod.

Som för att bättra på partimedlemmarnas rykte för korruption och utsvävningar meddelade en talesman för centralkommittén att vid årets kongress blir det ingen lyxmat som förr. Borta är rätter med jätteräka och sjögurka, borta är fruktkorgarna på rummen. Även andra privilegier som gratis klippning under kongressen försvinner denna gång.

 

Klart för partikongress och Xi stärker sitt grepp.

Min analys i dag för KinaNytt (Sweden-China Trade Council):

Den kinesiska partikongressen samlas den 18 oktober. Sent på torsdagskvällen kom beskedet om kommunistpartiets viktigaste möte på fem år. Räkna med att kongressen dominerar även all annan verksamhet i höst. Den påverkar även utländska kontakter och företag.

Det blir en tröghet i hela systemet, skärpt säkerhet och kontroll. Det kan även bli krångligare med visum tills allt gradvis blir mera normalt efter kongressen.

220px-18th_National_Congress_of_the_Communist_Party_of_China

Så här såg det ut på partikongressen för fem år sedan.

Att den allra högsta ledningen nu spikat ett startdatum för partikongressen tyder på att de viktigaste förberedelserna är klara. Allra viktigast är vilka som ska bilda den allra innersta maktkärnan, nämligen politbyråns ständiga utskott.

Detta utskott har hittills varierat mellan fem och nio medlemmar. Men något definitivt besked om hur många och vilka det blir får vi inte veta förrän på kongressens sista dag.

President Xi Jinping vill rensa så att hans egna män – för det brukar bara vara just män – dominerar närmast totalt. Under sina fem år som partiledare har han steg för steg placerat sina anhängare på nyckelposter inom partiet, statsapparaten och försvarsmakten.

Xi Jinping har skaffat sig ett starkare grepp om makten än vad någon av hans företrädare haft de senaste drygt 20 åren. Han har drastiskt skärpt kontrollen över medierna, civilsamhället och oliktänkande.

 

Han har bland annat använt sin kampanj mot korruptionen – en populär åtgärd i breda folklager – som ett verktyg för att komma åt sina politiska motståndare.

 

En intressant fråga på kongressen blir om han vågar gå vidare med de planer som har antytts om att han skulle söka en tredje period som partichef. Därmed skulle han sätta sig över den informella regel som partiet tillämpat sedan diktatorn Mao Zedongs död 1976, nämligen att ingen ska sitta i ständiga utskottet mer än två femårsperioder.

En del av hans anhängare har försiktigt börjat prata om att det är speciella tider som råder och därför behöver landet särskilda arrangemang för en särskilt stark ledare.

Partichefens medarbetare har byggt upp något av en personkult med hyllningar som ibland närmat sig kulten av Mao Zedong under den så kallade kulturrevolutionen 1966-76. En av Xi Jinpings närmaste män, Cai Qi, sade nyligen:

”Alla tjänstemän måste dyrka samlingen med Xi Jinpings tal som den viktigaste boken på sina skrivbord, den viktigaste referensen och den viktigaste källan till slagord.”

Xi Jinping utnämndes i fjol av  partiets centralkommitté officiellt som ”kärnan” i ledarskapet. På sistone har partipressen börjat kalla honom ”den store ledaren” och antytt att hans ”tänkande” ska skrivas in i partistadgan på nivå med marxismen-leninismen, Mao Zedongs tänkande och Deng Xiaopings teorier.

I torsdagens kommuniké var den typen av ordval mera dämpat och betydelsen av att följa ”particentralen” betonades lika mycket som den enskilda ledarens vikt. En del analytiker ser detta som ett tecken på ett visst motstånd mot Xi Jinpings mest långtgående maktambitioner.

Partikongressen brukar vara i tio dagar och väntas vara avklarad i god tid före USA-presidenten Donald Trumps väntade besök senare på hösten.

Kongressen väntas fortsätta att stärka partiets närvaro och inflytande i näringslivet, inom akademin och på internet.