Kinesisk klappjakt över hela jordklotet – min analys

fugitive-c

Rättvisans långa arm har nått Li Huabo efter fyra år i landsflykt. Här återbördas han från Singapore till Peking i maj 2015. Han var nummer två bland de mest eftersökta avvikarna. Som chef på finansbyrån i ett sydkinesiskt län ska han ha förskingrat 98 miljoner yuan och spelat bort enorma belopp i Macao.Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Den kinesiska lagens långa arm blir allt längre. Ingen kinesisk medborgare som lämnat hemlandet går säker någonstans i världen. Kommunistpartiet jagar alla som är utpekade som brottslingar, regimkritiker eller aktivister för mänskliga rättigheter – någon gång med rena gangstermetoder.

Ett aktuellt exempel på hur kinesiska agenter av allt att döma har tagit lagen i egna händer är bortförandet av den kinesiskfödde svenske medborgaren Gui Minhai. Han försvann spårlöst från sin semesterbostad i Thailand i oktober i fjol. Han är känd för en serie böcker med sensationella påståenden om de kinesiska ledarna.

Först i januari kom bekräftelsen på att han förts till Kina och han tvingades paradera i tv-nyheterna med en omdiskuterad bekännelse för brott.

Vi har också sett många fall som visar att inte heller Hongkongbor går säkra på sitt eget territorium.

Kinesiska myndigheter samarbetar med Interpol i olika länder för att få misstänkta brottslingar utlämnade. Men dessutom händer det ofta att kinesiska agenter hämtar hem människor med sina egna metoder. En sådan här omfattande aktivitet utomlands utanför lagens råmärken är någonting nytt för Kina – men här har ju USA och Sovjetunionen/Ryssland gått före.

Det är särskilt president Xi Jinpings treåriga kampanj mot korruptionen som ligger bakom klappjakten utomlands. Projektet att återbörda landsflyktiga medborgare och tillgångar går numera under benämningen ”Himmelsnätet”. Det är ett nät som kastas allt vidare och som håvar in många eftersökta personer och dolda rikedomar från utlandet.

Under 2014 återbördades officiellt 680 flyktingar. Under 2015 blev siffran 1 023 personer och myndigheterna lyckades få tillbaka tre miljarder yuan (närmare fyra miljarder kronor) av kriminellt belastade pengar, enligt kommunistpartiets disciplinkommission.

”Det är första året som antalet återbördade brottsmisstänkta flyktingar överstiger antalet nya flyktingar”, sade Wu Yuliang, en ledande tjänsteman på kommissionen på en presskonferens i januari.

Partiet publicerade i april i fjol en särskild lista på de 100 mest eftersökta flyktingarna med detaljerade uppgifter om var och en. Men hundralistan är bara en liten andel av alla som vi söker utomlands, förklarade disciplinkommissionen utan att ange den totala siffran. Listan är nog framför allt ett grepp för att öka publiciteten.

De flesta i USA

Av personerna på listan ska 40 befinna sig i USA, 26 i Kanada och resten är fördelade på Hongkong, Thailand, Singapore, Australien och Nya Zeeland. Det är fråga om personer med hög profil, nästan hälften av dem var på chefsnivå inom statlig förvaltning eller olika bolag innan de lämnade landet. De allra flesta är anklagade för tagande av mutor, förskingring och andra ekobrott.

Under 2015 utlämnades 19 av dem till Kina, de flesta från USA. Vi får alltid se återvändarnas hemkomst  på tv-nyheterna, när de leds ner för någon flygplanstrappa mellan bastanta poliser – så att alla korrumperade ledare ska ta varning.

Men jakten försvåras av att Kina saknar utlämningsavtal med nästan alla de aktuella länderna. Många stater tvekar dessutom att lämna ut kinesiska brottslingar med tanke på dödsstraffen och bristerna i den partistyrda kinesiska rättvisan.

Ett svårlöst fall som frestar på relationerna med USA har kopplingar till det allra högsta ledarskiktet i Peking. Det gäller Ling Wancheng, yngste bror till förre presidenten Hu Jintaos närmaste rådgivare Ling Jihua, som utrensats på grund av korruption. Hans bror Ling Wancheng har flytt till USA.

Kina har i över ett halvår utan framgång försökt få de amerikanska myndigheterna att lämna ut honom. Enligt en nyhetsrapport har han lämnat över försvarshemligheter till Washington, men hans advokat dementerar detta.

Varning från Washington

Uppenbarligen är de kinesiska säkerhetsorganen frustrerade och försöker många gånger ta saken i egna händer. Washington har varnat Peking för att kinesiska agenter som uppträder under täckmantel i USA har gått för långt i sin klappjakt. Detta enligt en rapport i New York Times inför Xi Jinpings statsbesök i september i fjol.

Agenterna från kinesiska säkerhetsministeriet hade använt ”olika kraftfulla metoder” för att pressa flyktingar i USA att återvända, enligt tidningens källor. Bland annat hade de kommit med hotelser mot släktingarna hemma  i Kina.

En kommentar från Nya Kina blev en sorts bekräftelse när nyhetsbyrån klagade på att USA ”tagit det beklagliga steget att beordra kinesisk rättsvårdande personal att omedelbart lämna landet”. Nya Kina ansåg att amerikanerna ”saknar uppriktighet” och undrade vilken sida USA stod på: de korrumperade avvikarna eller rättvisan.

Samtidigt sade en talesman för amerikanska utrikesministeriet att det är ett brott om någon annan än en diplomatisk tjänsteman uppträder som en agent för en utländsk makt utan att meddela statsåklagaren.

Det är ett rimligt antagande att Kina opererar på liknande sätt i andra länder dit kinesiska ekobrottslingar eller politiskt misshagliga personer tagit sin tillflykt.

Potentiella terrorister

En annan kategori som kinesiska agenter håller utkik på utomlands är potentiella terrorister, framför allt muslimska fundamentalister från Xinjiang, Kinas västligaste region.

Den nya lagen mot terrorism som kinesiska folkkongressen antog i december öppnar även för att kinesiska säkerhetsstyrkor kan sändas utanför landets gränser. Här är formuleringarna i lagen svepande, som i många fall, men från Kinas sida verkar det vara möjligt att skicka specialstyrkor utomlands både i akuta situationer och vid en allmän hotbild mot kinesiska medborgare.

Några kommentatorer ser detta som en ändring av landets utrikespolitik som tidigare understrukit principen om icke-inblandning.

I takt med att den kinesiska ekonomin expanderar får kinesiska bolag en närvaro i många länder, inklusive exempelvis oroshärdar i Mellanöstern. Kina blir på så sätt mer sårbart. Även den kinesiska militären utökar sin närvaro i flera länder, dels som deltagare i internationella fredsstyrkor, dels genom att skaffa baser som i östafrikanska Djibouti.

Kineser utomlands drabbades av två terrorhandlingar under tiden som kinesiska lagstiftare slutförde arbetet på den nya lagen mot terrorism. Båda angreppen var på olika sätt nya fenomen för Kina. Dels avrättades en kinesisk medborgare av islamiska staten IS i Syrien. Dels riktades ett bombattentat i Bangkok mot en plats som är populär bland kinesiska turister.

”Kränkning av folkrätten”

Bakom dådet i Bangkok stod av allt att döma uiguriska aktivister som är missnöjda med hur Kina behandlar denna folkgrupp i Xinjiang, men också upprörda över att Thailand i juli utlämnade ett hundratal uiguriska flyktingar till Kina. Den repatrieringen visar vilket inflytande Kina fått i Thailand, där militärregimen odlar kontakterna med Peking och verkar distansera sig från sin traditionella skyddsmakt USA.

De utlämnade uigurerna hade sökt sig till Thailand i hopp om att finna ett tredje land där de kunde söka asyl. FN:s flyktingkommissarie kallade deportationen ”en flagrant kränkning av folkrätten”.

Utlämningen och bombdådet visar att konflikten kring uigurernas ställning i Xinjiang spritt sig till utlandet – och därmed den uiguriska terrorismen. Det finns också uigurer som anslutit sig till IS i Syrien och Irak.

Kinas förhållande till Thailand leder över till de starka indikationerna på att kinesiska agenter spårat upp och fört tillbaka dissidenter och kritiska skribenter som uppehållit sig i Thailand. Troligen har de haft hjälp av den thailändska säkerhetstjänsten.

Försvunna regimkritiker

Det senaste kända exemplet på en kines som försvunnit i Thailand, verkar vara journalisten Li Xin. Till vänner och till journalister i Bangkok har han sagt att han flydde Kina sedan sedan myndigheterna hotat att åtala honom för spioneri om han inte tog på sig att vara angivare och rapportera om sina kolleger på sin arbetsplats, Nanfang Dushi Bao (Södra Metropolens Dagblad). Sedan han lämnade Kina har han dessutom berättat för media om hur censuren fungerar för pressen i Kina.

I ett sms till sin fru i Kina berättade Li Xin att han planerade att söka asyl i Thailand. Han försvann den 11 januari. Först i början av februari kunde han höra av sig till sin fru. Han berättade att han satt i kinesiskt polishäkte, men fick inte säga var. Samtidigt har thailändsk gränspolis ingen notering om att han lämnat landet. Med andra ord verkar han ha smugglats ut av kinesiska agenter.

Ännu ett uppmärksammat fall är utlämningen av dissidenterna Jiang Yefei och Dong Guanping till Kina i november. De båda hade fått flyktingstatus av FN:s flyktingkommission i Bangkok och hade just beviljats asyl i Kanada, men allt detta visade sig vara betydelselöst. Enligt nyhetsbyrån Nya Kina hade de repatrierats därför att de korsat gränsen till Thailand illegalt.

Även den svenske medborgaren Gui Minhai nåddes av den kinesiska regimens långa armar under en vistelse i Thailand. Vi vet att han skickade iväg några jobbmejl på morgonen den 17 oktober och gjorde i ordning sin box med mediciner för dagen och lämnade den framme i sin semesterbostad i Pattaya. Därpå gick han ut för att handla mat.

Tyst i tre månader

Allt tydde på att han tänkte ha en vanlig dag, ingenting tydde på att han skulle resa bort och han hade inte heller nämnt någonting sådant i ett telefonsamtal med sin dotter ett par dagar tidigare. Det finns för övrigt ingen notering hos thailändska passpolisen att han lämnat landet.

Under tre månader kom det inte ett livstecken från honom, trots upprepade förfrågningar från svenska UD. Men i januari dök Gui Minhai upp i ett långt inslag i Kinas statliga tv. Han sade då att han smitit från sitt straff för en trafikolycka i Kina 2003 där han hade kört ihjäl en ung flicka.

Det hör till saken att Gui Minhai länge varit en flitig bokförläggare och författare av kritiska, ofta spekulativa, böcker om det kinesiska ledarskiktet. Han är knuten till bokhandeln Causeway Bay Books i Hongkong som säljer många sådana volymer. Böckerna är mycket populära bland turister från Kinas fastland som passar på att köpa och läsa dem i Hongkong, eftersom de är svartlistade på fastlandet.

Efter ytterligare en lång tid i häkte utan några nyheter om honom uppgav kinesiska media att Gui Minhai är föremål för en brottsundersökning. Han är misstänkt för att ha distribuerat de förbjudna böckerna via postorder i Kina.

Ytterligare fyra medarbetare i Causeway Bay Books i Hongkong, i praktiken hela staben inklusive ägaren Lee Po, har sedan försvunnit under oklara omständigheter. Så småningom har de tagit kontakt med sina anhöriga i Hongkong, men på ett sätt som tyder på att de är frihetsberövade i Kina.

Brott mot Hongkongs grundlag

Lee Po uppges ha varit på väg att publicera en bok om kärleksaffärer som Xi Jinping ska ha haft. Det kan förklara varför han blivit bortförd. Men det ursäktar inte att agenter från Kina – vilket de flesta tror att det handlar om – kommer till Hongkong och bara kidnappar honom.

Lee Po har brittiskt pass och Gui Minhua har som sagt svenskt pass. Men så länge de inte formellt har avsagt sig sitt kinesiska medborgarskap, räknar Kina dem som kinesiska medborgare som kan lagföras i Kina. Det har den kinesiske utrikesministern Wang Yi deklarerat.

Ingreppen mot Causeway Bay Books är så flagranta att till och med Hongkongs annars så foglige regeringschef Leung Chun-ying kände sig tvungen att protestera. Han förklarade att tillvägagångssättet är ett brott mot Hongkongs grundlag och principen om “ett land, två system” som ska garantera ett oberoende rättssystem.

Han påpekade att det är bara de lagförande myndigheterna i Hongkong som har rätt att tillämpa lagarna och gripa misstänkta.

Kinas gangstermetoder får nu skrämseleffekter i Hongkong, där flera bokhandlar sorterar bort böcker som är förbjudna på Kinas fastland. Tillsammans med en utveckling där delar av dagspressen köps upp av Pekingvänliga magnater utgör de senaste aktionerna ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Hongkong.

Utplåna vid källan

Det är fullt möjligt att det blir fler ingrepp mot förläggare och publicister. Enligt Sunday Times i London har kommunistpartiet i ett internt dokument från april 2015 identifierat 14 förläggare och 21 publikationer som måltavlor i en plan för att ”utplåna de förbjudna böckerna vid källan i Hongkong”.

Skrämseltaktiken i Hongkong påverkar naturligtvis opinionen på Taiwan – just när en överväldigande majoriet av väljarna där fört ett Pekingkritiskt parti till makten. För Taiwanborna blir en anslutning till Kina under någon form av ”ett land, två system” allt mindre attraktivt.

Ledarna i Peking är mycket oroliga för att Hongkong ska förvandlas till en bas för ”subversiv” Kinafientlig verksamhet som ofta kan vara finansierad utifrån. De anser sig ha fått belägg för detta under de stora protesterna i Hongkong 2014, den så kallade paraplyrevolten eller Occupy Central. Då hade några av huvudpersonerna stöd från stiftelser kopplade till amerikanska utrikesdepartementet.

Här finns också en koppling till den svenske NGO-aktivisten Peter Dahlin som häktades i Peking i december. Den frivilligorganisation som han är ordförande för, Chinese Urgent Action Working Group, är registrerad i Hongkong men verkar inne i Kina och stödjer advokater som försvarar mänskliga rättigheter.

För regimen i Peking spelar det ingen roll att gruppen arbetar för de värden och rättigheter som finns inskrivna i den kinesiska författningen. De kinesiska ledarna ser i stället hotet utifrån som de tycker att många NGO med utländsk finansiering representerar.

Kritik och självkritik

Peter Dahlin släpptes av medicinska och diplomatiska skäl, men de kinesiska myndigheterna betraktar honom fortfarande som skyldig till ”olagliga aktiviteter som äventyrar Kinas säkerhet”. Innan han släpptes tvingades även han att schavottera i kinesisk tv och bekänna att han ”sårat det kinesiska folkets känslor”.

Regimens motiv är helt uppenbart att skrämma publicister,  aktivister och frivilliga organisationer för all verksamhet som kan vara politiskt känslig. ”Nacka tuppen för att skrämma apan” – så lyder ett vanligt kinesiskt ordspråk.

Sedan Xi Jinping tillträdde har myndigheterna upprepade gånger visat upp arresterade regimkritiker som ångerfulla botgörare på tv. Att göra offentlig ”kritik och självkritik” är egentligen en gammal praxis i den kommunistiska staten. Alla i den äldre generationen har erfarenhet av detta, antingen som bekännare av politiska misstag eller som beordrade åskådare, till exempel under kulturrevolutionen 1966-76. Även i dagens skolor får elever rutinmässigt göra offentlig självkritik för ganska små förseelser.

Många tv-tittare vet att människor i sådana situationer säger vad de tror att de som har makten vill höra, eller helt enkelt säger vad de blir förelagda att säga.

Det handlar mindre om vad som är sant eller falskt i dessa rituella bekännelser, det är mera en fråga om att visa vem som har makten och vem som måste underordna sig.

Ovanstående analys är publicerad i senaste numret av KnaNytt, organ för Sweden-China Trade Council.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Fria ordet hotas i Hongkong. Svensk kränkt, UD ligger lågt.

Gui Minhai

Svenske medborgaren Gui Minhua har varit försvunnen i tre månader.

Det fria ordet i Hongkong är mer hotat än någonsin sedan territoriet återgick till Kina 1997. Under mystiska omständigheter har fem medarbetare på en av stadens boklådor försvunnit de senaste veckorna. Bokhandeln är känd för sitt stora utbud av böcker som kritiskt granskar Kina.

Lee Bo, förläggare och ägare till den aktuella bokhandeln Causeway Bay Books, försvann alldeles före nyår. Ett övervakat telefonsamtal som han fick igenom tyder på att han sitter frihetsberövad i Kina.

De böcker som Lee Bo ger ut är ofta är det snabbproducerade biografier över kinesiska toppledare som bygger på rykten och sensationsmakeri. Målgruppen består inte minst av kinesiska turister som gärna köper skrifter som är förbjudna på fastlandet.

Lee Bo uppges till exempel ha varit på väg att publicera en bok om den kinesiska presidenten Xi Jinpings kärleksaffärer. Det kan förklara varför han blivit bortförd. Men det ursäktar inte att agenter från Kina – vilket alla tror att det handlar om – kommer till Hongkong och bara kidnappar bokhandelns medarbetare.

Detta är så flagranta missgrepp att till och med Hongkongs annars så foglige regeringschef Leung Chun-ying harklat sig och deklarerat att tillvägagångssättet är ett brott mot Hongkongs grundlag och principen om “ett land, två system”.

Han påpekar att det är bara de lagförande myndigheterna i Hongkong som har rätt att tillämpa lagarna och genomföra sådana aktioner.

Kinas gangstermetoder får nu skrämseleffekter i Hongkong. En av stadens större bokhandelskedjor, Page One, har tagit bort några volymer ur sitt sortiment därför att de är förbjudna på Kinas fastland.

Tillsammans med en utveckling där delar av dagspressen köps upp av Pekingvänliga magnater uitgör de senaste aktionerna ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Hongkong.

Det finns också en mycket allvarlig koppling till Sverige i detta fall. Det gäller den svenske medborgaren Gui Minhai, förläggare och författare som ingår i kretsen kring Causeway Bay Books. Han fördes bort av en okänd person den 15 oktober under en vistelse i Thailand. Enligt UD har Sveriges ambassader i Thailand och Kina “gjort förfrågningar” om Gui Minhai, som alltså är saknad sedan tre månader tillbaka.

När det gäller Lee Bo, som har ett brittiskt pass, har den brittiske utrikesministern protesterat öppet mot hans försvinnande. Sverige verkar i stället tro på tyst diplomati, väldigt tyst.

Fortsatt kris och business as usual – min analys av Hongkong

HK Occupy Queensway

Foto: Pasu Au Yeung

Min analys av läget i Hongkong publiceras i nr 4:2014 av den utmärkta nättidskriften KinaNytt som ges ut av Sweden-China Trade Council.

Jag konstaterar att vi går mot en höst med fortsatt politisk spänning i Hongkong. Kraftmätningen ser ut att fortsätta mellan de uthålliga och fredliga paraplyprotesterna och den lokala regeringen, men på en mer lågintensiv nivå. Analysen fortsätter:

Men samtidigt återvände vardagen i och med att de 3 000 anställda vid regeringshögkvarteret kunde återgå till jobbet den 6 oktober. Det gångna veckoslutet präglades dock av nya motsättningar och nya protestaktioner i centrum, när försöken att få igång samtal mellan studenterna och den lokala regeringen bröt samman.

Vi kan vänta oss att aktionerna fortsätter till och från under hösten. Protesterna är fredliga och välordnade men många i omvärlden undrar hur länge Kinas ledare kan tolerera vad de uppfattar som störningar av ordningen. Hur länge kan Peking tillåta gatuaktioner med öppna krav på demokrati för staden?

Jag får frågor som denna: Kommer kommunistpartiets ledare att till slut kalla in trupper och slå ner studenternas uppror i Hongkong precis som de gjorde i Peking 1989?

Visst kan vi dra paralleller till demokrativåren i Peking för 25 år sedan, men det finns viktiga skillnader också. Denna gång gungar inte marken under fötterna på det kinesiska ledarskiktet så länge protesterna i Hongkong håller sig på nuvarande nivå.

Studenterna och gymnasieungdomarna ifrågasätter inte kommunistpartiets rätt att styra Kina. De ifrågasätter inte heller att Hongkong ska fortsätta att vara en del av Kina.

Dessutom gör den hårda censuren i landet att kunskapen bland gemene man om vad som händer i Hongkong är begränsad.

Umbrella revolution_2

Dolda motiv

Det kinesiska ledarskiktet i Peking har även dolda motiv för att inte låta konflikten gå till en dramatisk urladdning som skulle skada affärsklimatet i Hongkong och skrämma bort finansindustrin och kanske även stadens invånare. Många av ledarfamiljerna har nämligen betydande privata investeringar i staden. Det kan vara lägenheter, fastigheter eller bolag som de äger genom bulvaner och liknande. Många spelar också på börsen. Dessa familjer vill undvika ett ras för börsen eller fastighetsmarknaden.

Ytterligare en anledning för Kina att inte gå för hårt fram i Hongkong är att inte avskräcka folk på Taiwan från vad en återförening med fastlandet skulle innebära. Människor där är ändå redan väldigt skeptiska till ett samgående så länge kommunistpartiet styr.

Aktivisterna i Hongkong är väl medvetna om var gränserna går. Huvudområdet för deras protester vid regeringshögkvarteret ligger också alldeles intill kinesiska arméns högkvarter i staden. Även om de flesta inte ens var födda vid massakern på studenter och andra demonstranter i Peking den 4 juni 1989, så blir de påminda om riskerna med att driva sin aktion alltför långt.

I dagsläget är studenternas krav begränsade till att få samtal med lokalregeringen om demokratiska reformer. (I samtalen tänker de kräva att Hongkongborna ska ha) rätt att fritt nominera kandidater till valet av regeringschef. De vill också ha ett parlament där alla ledamöter är valda med allmän rösträtt.

Business as usual

Umbrella revolution_3De släppte tillfälligt kravet på att regeringschefen Leung Chun-ying ska avgå. Det gjorde de när han gick med på att öppna samtal med studenterna och utsåg sin närmaste medarbetare, den mera populära Carrie Lam, att möta studenterna. Men hon ställde in mötet när studenterna återupptog sin aktion för att öka trycket. Samtidigt säger Leung Chun-ying säger att chansen att Peking ska ändra sig i valfrågan är ”nästan noll”. Därför finns det ingen grund för samtal, enligt regeringschefen.

Kravet på att den alltmer impopuläre Leung Chun-ying ska avgå har återkommit. Varje regeringschef i Hongkong har en otacksam uppgift, eftersom de i praktiken är utsedda av centralregeringen i Peking även om de formellt är valda i en manipulerad ordning. Men Leung Chun-ying har ett ansvar eftersom han inte speglat djupet av missnöjet med valsystemet för sina uppdragsgivare. Å andra sidan faller ansvaret för den spända situationen minst lika tungt på Peking, eftersom ledarna skapat rutiner för att konsekvent utse svaga ja-sägare att sköta Hongkong.

Hongkongs förste regeringschef sedan övergången 1997, Tung Chee-hwa, tvingades avgå i förtid sedan hans administration misslyckats med att hantera allmänna opinionen när Peking skulle införa säkerhetslagar i territoriet. En demonstration mot förslaget till säkerhetslagar den 1 juli 2003 samlade en halv miljon deltagare. Peking lät Tung Chee-hwa bära hundhuvudet och gav honom sparken. Kinas ledare skulle också kunna tröttna på Leung Chun-ying.

Sedan 1990-talet har Hongkongborna utvecklat en politisk protestkultur. De har varit tvungna eftersom varken de forna brittiska kolonialherrarna eller de nya herrarna i Peking har ansett dem vara mogna för full demokrati. De känner sig övergivna av båda.

Det blir alltmer uppenbart att den stora medelklassen tröttnat på att bli så styvmoderligt behandlad i politiken. Det riggade valsystemet ger människor bara ett begränsat inflytande. Det som återstår är då öppna gatuprotester. Demonstrationerna kan vara nog så militanta, men de är alltid disciplinerade och ofta präglade av god stämning. Det är inte något gatans parlament i dålig mening.

Demonstrera på söndag

Umbrella revolution_4De öppna protesterna och demonstrationerna har sedan några år utvecklats till ett fast inslag i Hongkongs politiska liv. Många använder söndagarna till att gå och demonstrera – i stället för att gå och titta på lägenheter för att hänga med på fastighetsmarknaden, en annan favoritsysselsättning.

Det mesta pekar på att Hongkong ändå kan återgå till ”business as usual” efter de senaste veckornas dramatik. Protesterna kommer att fortsätta, eftersom Peking inte tänker ge upp sin kontroll och styrning av valprocedurerna. Men de utomparlamentariska aktionerna lär hålla sig på en nivå som Hongkong egentligen vant sig vid sedan flera år. De hotar därmed inte stabiliteten för näringslivet och finansmarknaden.

Den tändande gnistan för de senaste protesterna var Pekings vägran att tillåta en demokratisk ordning 2017 då Hongkong ska välja ny regeringschef.

Grundlagen för Hong Kong, den så kallade basic law, kom till efter överläggningar mellan den brittiska kolonialmakten och Peking inför Hongkongs återgång till Kina 1997. Hittills har fyra val av regeringschef, chief executive, ägt rum.

Röstningen har skett i en särskild elektorsförsamling där Peking har kunnat styra urvalet av medlemmarna så att majoriteten lydigt kan bekräfta den favorit som centralregeringen utpekat på förhand.

Direktval möjligt 2017

Umbrella revolutionGrundlagens paragraf 45 säger att regeringschefen ska kunna väljas direkt i ett allmänt val av alla röstberättigade medborgare. Det står också att kandidaterna ska nomineras av en brett representativ kommitté som är utsedd i demokratisk ordning, alltså inte handplockad på det sätt som Peking vill fortsätta med.

Tidigare har Kina sagt att den allmänna rösträtten skulle kunna introduceras vid valet 2017. När de reformvänliga krafterna i Hongkong påminde om detta inledde Kinas representanter försiktiga konsultationer med de politiska partierna i territoriet.

Den kinesiska ledningens utslag kom den 31 augusti i år, formellt som ett uttalande av nationella folkkongressen i Peking. Kongressen sade visserligen ja till direktval av Hongkongs regeringschef med en man en röst, men lade till ett förbehåll som skjuter den demokratiska tanken i sank. Det får nämligen bara vara två eller tre kandidater och de måste vara ”patriotiska”, alltså godkända av Kinas ledare. Att vara ”patriotisk” betyder i klartext att kandidaterna måste stödja kommunistpartiets styre i Kina och att de inte får ifrågasätta att Hongkong hör till Kina.

För att säkerställa att kandidaterna blir patriotiska i Pekings ögon måste de godkännas av en tilltänkt nomineringskommittë som ska utses på samma sätt som den elektorsförsamling som hittills valt regeringscheferna. Denna kommitté kommer också att hämta sina medlemmar från elitgrupper som stöder regimen i Peking. Det handlar ofta om affärsmän och andra grupper som av kommersiella skäl vill hålla sig väl med den kinesiska ledningen.

Bojkott och veto

Efter utslaget i nationella folkkongressen har de olika demokratiska grupperingarna sagt att de tänker bojkotta de överläggningar som ska utforma valproceduren mera i detalj i parlamentet, den så kallade lagstiftande församlingen eller legislative council. Och när förslaget väl kommer upp till omröstning i början av nästa år tänker de rösta nej.

Ett förslag som rör bestämmelserna i grundlagen kräver två tredjedels majoritet för att bli verklighet. Det betyder att det demokratiska lägret kan stoppa förslaget. Tillsammans har dessa partier nämligen 27 mandat av 70 i lagstiftande församlingen. Med andra ord kommer denna fråga inte att lösas i brådrasket.

Kallduschen från Peking, det vill säga folkkongressens nej till ett fullt demokratiskt val, uppfattas som ett löftesbrott av de prodemokratiska krafterna i Hongkong. Studenterna bojkottade därför undervisningen under en vecka i protest och en grupp avslutade strejken med att ockupera den lilla öppna platsen framför regeringskansliet den 26 september.

Polisen försökte köra bort ockupanterna med stora mängder av pepparsprej och tårgas. Det är slutet på regnperioden i Hongkong så studenterna hade med sig paraplyer, som de använde för att försöka försvara sig mot sprejen och gasen. Det hjälpte litegrann och de flesta bet sig fast på platsen. Sedan dess är paraplyet en symbol för kampen mot myndigheterna och för demokrati.

Tårgas provocerade

Umbrella revolution_6Polisens hårda metoder provocerade många. Människor som inte hade tänkt sig att gå ut sätta sig på gatorna, kom också med i protesterna. Den reaktionen spädde på antalet deltagare rejält.

Studenternas ockupation var oväntad. Hongkong inväntade snarare en trolig aktion på Kinas nationaldag den 1 oktober från en rörelse kallad Occupy Central som startats av några akademiker för att driva fram demokratiska reformer och markera missnöje med den lokala förvaltningen. Gruppen har nära band till de prodemokratiska partierna i parlamentet. Men studenterna förekom Occupy Central som bara hade att haka på.

Det var de unga studentledarna som blev drivkraften i ockupationerna av olika platser i Hongkong. Vi har få se en ny generation träda fram och skaffa sig en identitet i det civilsamhälle som är så starkt i Hongkong, men som inte tillåts växa i Kina.

Detta civilsamhälle yttrade sig bland annat i den disciplin som aktivisterna visade. De städade regelbundet efter sig och sopsorterade.

Stödet för studenterna ökade. Men långtifrån alla Hongkongbor var med på noterna. Samtidigt har ju aktionerna varit olagliga och många medborgare tröttnade efter några dagar på att finna spärrar, ockupanter och poliser i sin väg. I stadsdelen Mongkok gick några av invånarna handgripligt tillväga mot ockupanterna.

Inhyrda provokatörer

Umbrella revolution_7Polisen uppgav sedan att bland de arresterade bråkmakarna hade de identifierat kända medlemmar av de så kallade triaderna, det vill säga maffian. Det prodemokratiska lägret tvekade inte om att anklaga regeringschefen för att ha uppmuntrat triaderna att ställa till bråk så att polisen fick en anledning att köra bort de unga aktivisterna. Triadmedlemmarna ska ha fått 500 Hongkongdollar (nästan 500 kronor) per man för sin insats, enligt en uppgift som South China Morning Post vidarebefordrade.

Metoden att använda sig av provokatörer kan för övrigt vara hämtad från de kinesiska myndigheternas taktik under protestvåren 1989.

Bland de missnöjda i Mongkok fanns också flera små butiksägare, som är beroende av turister för sin försörjning och nu fick ett stor ekonomiskt avbräck, särskilt eftersom de sett fram emot ett ökat antal besökare från fastlandet i samband med ledigheten kring nationaldagen. Nu blev det i stället så att de kinesiska myndigheterna stoppade gruppresorna till Hongkong tills vidare.

Så Hongkong är splittrat mitt i det stora stödet för de utomparlamentariska aktionerna mot Pekings manipulativa tolkningar av grundlagen.

Xi Jinpings villkor

Det är utan tvekan den kinesiske presidenten Xi Jinping som dikterat de hårda villkoren. Sedan han övertog makten för två år sedan har han försökt dämpa alla ansatser till en diskussion om politiska reformer på hemmaplan. Han fruktar att direktval av ledare i Hongkong skulle öka aptiten bland människor i Kina på en liknande reform, det vill säga att alla kineser skulle få vara med och välja landets president. Men i dag känns det som om regimen i Peking är ljusår ifrån någonting sådant.

Xi Jinping har höjt Kinas profil i regionen och lagt kraft bakom landets territoriella krav i Sydkinesiska sjön med militära aktioner. Han har en mer självsäker framtoning än sina företrädare. Han verkar inte bry sig om att han utlöst bred internationell kritik för den parodi på val som den kinesiska regeringen erbjuder Hongkong. Huvudsaken för ledarna i Peking är att vad som händer i den forna brittiska kolonin inte får påverka stabiliteten eller status quo i Kina.

De styrande i Peking har aldrig riktigt förstått sig på Hongkong. Både praktiskt och mentalt betraktar de denna metropol närmast som ett annat land. Yan Xuetong, tongivande utrikespolitisk expert i Peking, har sagt att ”Hongkong har bara återvänt till namnet, inte i realiteten”.

När situationen i Hongkong började bli riktigt tillspetsad visade Xi Jinping vilka hans regim helst pratar med. Han bjöd in en delegation av 70 ledande affärsmän som snällt kom när husbonden kallade. Mötet den 22 september hölls bakom stängda dörrar. De tongivande i delegationen, de som nämndes först i rangordningen, var i stort hela samlingen av sju fastighetsoligarker som dominerar och gemensamt kontrollerar marknaden i Hongkong – en ordning som andra, mindre affärsmän börjat klaga på alltmer.

Den kinesiske presidenten bjöd inte några ledamöter från parlamentet eller några representanter från andra sektorer i samhället till samtal.

Penningtvätt och investeringar

Umbrella revolution_8Hongkong är formellt en del av Kina, men räknas som en ”särskild administrativ region” med en egen ekonomi och egna juridiska regler baserade på brittisk rättstradition. Därför är den mycket populär bland fastlandskineser som behöver tvätta pengar eller vill investera i fastigheter.

De driver upp hyrorna och fastighetspriserna till en nivå som är mycket smärtsam för Hongkongborna. Detta samverkar med den globala finansindustrins återkomst, som gör att utländska börs- och fondmäklare åter slår sig ned i detta finanscentrum. Även de är beredda att betala fantasipriser på bostadsmarknaden.

Hyreshöjningarna tvingar vanliga butiksägare i konkurs, det vill säga de som inte lever på att sälja handväskor eller juveler till nyrika besökare från Kina. Många människor tvingas flytta allt längre bort från centrum. Till och med på en mindre ö som Lamma, som bara har färjeförbindelse med Hongkongön, kostar en lägenhet på knappt 50 kvadratmeter motsvarande 16 000 kronor i hyra per månad.

Lokalbefolkningen börjar se snett på fastlandskineserna som kommer med resväskor fyllda med kontanter och förvrider vardagen för dem. Det borde ju vara trevligt att nytt kapital strömmar in, men effekterna börjar dra åt fel håll. Samtidigt finns det även en legal invandring av cirka 50 00 fastlandskineser per år.

           ”Gräshoppor” norrifrån

Umbrella revolution_9Många Hongkongbors irritation över besökarna och inflyttarna norrifrån verkar ligga alldeles under ytan – och med jämna mellanrum kokar den över. Några Hongkongbor bildade en grupp på Facebook och bekostade en helsidesannons i dagspressen. Annonserna visade fastlandskineserna som en svärm gräshoppor som lade beslag på territoriets godbitar.

Häftiga gräl mellan lokalbefolkningen och besökare från fastlandet har hamnat på internet och genererat ytterligare skällsord mot besökarna. En professor i litteratur vid Pekinguniversitetet, Kong Qingdong, slog tillbaka och sade: ”Hongkongborna ska inte säga något, de är inte kineser, de var ju hundar åt de brittiska kolonialherrarna för inte så länge sedan – de är hundar, inte människor!”

Återföreningen mellan Kina och Hongkong har hittills misslyckats i det mellanmänskliga umgänget och i de politiska kontakterna. Hongkongborna försöker etablera någonting mera stabilt, en mera förutsägbar vanlig tillvaro, men har svårt att få gehör för sina krav på fulla politiska rättigheter. Uppgörelsen mellan Peking och London om ”ett land, två system” gäller bara i femtio år till 2047. Med andra ord är det mycket som fortfarande är diffust för Hongkongborna och de söker fortfarande sin identitet.

Tankeställare

Det är en tankeställare för mig när jag med jämna mellanrum träffar vanliga Hongkongbor som tycker att det var bättre under britternas tid, särskilt under den siste guvernören Chris Patten. De tycker att han stod upp för dem bättre än vad någon av de infödda regeringscheferna har gjort. De senare har i stället ängsligt försökt tolka hur Peking skulle vilja ha det.

Men väldigt få vill på allvar att återföreningen med Kina ska upphöra. Ändå försöker de partikontrollerade medierna i Kina inför hemmaopinionen spela upp ett yttre hot i Hongkong. De tolkar de utländska sympatiyttringarna för det demokratiska lägret som ”försök att underminera stabiliteten i territoriet”.

Det politiska samarbetet med Peking krisar således. Däremot rullar det ekonomiska utbytet mellan Hongkong och fastlandet på bra. Den lokala regeringen har ibland försökt skapa en ny identitet med olika projekt för ett kunskapssamhälle eller en it-ekonomi. Men i längden klarar sig Hongkong bra på att fortsätta med det som gått bäst: att hantera andras idéer, organisera produktionen på andra sidan gränsen i Kina, sy ihop finansieringen och ta hand om exporten av produkterna.

Umbrella revolution_5

Vinjettbilderna från paraplyprotesterna har jag hämtat från hemsidan news.artnet.com. Där kan du se vilka konstnärerna är.