Nobelpriset perfekt för Kinas nationalistiska ledare

Ett Nobelpris till Kina! Om det är några som är fixerade vid vad en sådan global utmärkelse kan betyda så är det kineserna. I och med medicinpriset till Tu Youyou har Kina fått sitt första Nobelpris inom naturvetenskaperna – något som har en oerhörd symbolisk betydelse för många kineser.

Tu Youyou

Tu Youyou, medicinpristagare.

Det blir det slutgiltiga erkännandet av det självklara faktum att kineser är lika begåvade, duktiga och kreativa som alla andra i världen. Att kinesen för inte alltför länge sedan betraktades som undervärdig i andras ögon och som ”Asiens sjuke man” är ett arv som fortfarande sitter djupt.

Att Tu Youyous forskning dessutom framgångsrikt applicerat flertusenårig traditionell kinesisk örtmedicin passar bra in i president Xi Jinpings alltmer nationalistiska agenda.

Svenska akademiker som besöker Kina får ofta frågan från kinesiska kolleger hur de ska göra att för att få ett Nobelpris. Hur många timmar de än forskar varenda dag har det ännu inte blivit något genombrott hos prisjuryn. En av svenskarna svarade att de skulle gå hem tidigare och göra något annat, då kommer ofta de smarta lösningarna av sig själva.

Både vanliga kineser och regimen i Peking har lidit av en oförlöst Nobelmani. De pris som tillfalllit Kina har gått till ”fel” kines i ledningens ögon.

Som när Nobels fredspris 2010 gick till regimkritikern Liu Xiaobo – inte populärt i maktens korridorer. Som vedergällning fick Norges laxexport ruttna hos kinesiska tullen.

När Nobelpriset i litteratur år 2000 gick till den kinesiske författaren Gao Xingjian, blev ledarna i det enväldiga kommunistpartiet inte ett dugg glada heller. Gao Xingjian hade hunnit bli fransk medborgare och är persona non grata i Kina för sin kritiska hållning.

Men när litteraturpriset 2012 tilldelades Mo Yan blev det mera uppskattat i Peking.

Redan 1957 gick fysikpriset till en kines, Chen Ning Yang, men han hade lämnat Kina redan 1946, tre år innan Mao Zedong utropade folkrepubliken. Hans forskning var förlagd till USA, så Peking kunde inte ta åt sig äran. Han är en av flera etniska kineser från olika håll – utom från folkrepubliken – som hedrats med fysik- eller kemipriset.

I en intervju sade Chen Ning Yang att Kina är alltför fixerat vid Nobelprisen när ansvariga på alla nivåer kastar pengar på forskarna i stället för att ändra på utbildningssystemet.

“Vetgiriga och nyfikna tänkare stämplas som avvikande”,

förklarade Chen Ning Yang.

Nu kan folkrepublikens ledare och medborgare lätta på den tunga fixeringen vid Nobelpriset. När Tu Youyou får utmärkelsen för sitt banbrytande arbete med att ta fram ett nytt botemedel mot malaria, så är det resultatet av en bestämd satsning från landets politiska och vetenaskapliga ledning.

Forskningen har bedrivits inom de militära instutionerna. Förklaringen är enligt svenska malariaforskare att många vietnamesiska och kinesiska soldater under Vietnamkriget drabbades av malaria. Därför beordrade dåvarande ledaren Mao Zedong landets forskare att ta fram bättre mediciner.

Nobelpriset har en militär bakgrund, eftersom pengarna kommer från krutkungen Alfred Nobel. Och årets medicinpris går till vad som ursprungligen var militär forskning, men ändå en satsning som också kan bli till mänsklighetens fromma.

Om du vill fortsätta att följa min blogg, bläddra ner till ”Meta” i högra spalten och gå till ”Prenumerera” så får du mina inlägg i din mejlkorg.

Sverige utvisar kinesisk förläggare

Allas vår hackkyckling migrationsverket stoppar ett mycket värdefullt och ovanligt kulturutbyte på oklara grunder.

Jag vet att det varit ett par fall där kinesiska entreprenörer försökt skaffa svenska medborgarskap på tvivelaktiga grunder. Men nu stryper verket en viktig kulturgärning och stänger några fönster mot den nya stormakten, som vi bara behöver lära oss mer om.

Den kinesiske reklammannen Li Shaoying har sedan 2011 drivit ett förlag i Sverige som givit ut en av dagens stora kinesiska författare på svenska. Han har dessutom utvecklat ett unikt elevutbyte mellan skolor i Sverige och Kina.

Hans svenska förlag Jinring har koncentrerat sig på att ge ut Zhang Wei, en författare sprungen ur provinsen Shandongs rika berättartradition, precis som Nobelpristagaren Mo Yan. Flera kritiker anser att Zhang Wei faktiskt överskuggar Mo Yan.

Zhang Weis moderna klassiker Det gamla fartyget är en jordnära skildring av grymheterna under maoismen i en landsortsstad. Den ger klara insikter även om dagens samhälle.

Det gamla fartyget kunde komma ut 1987 då den kinesiska politiken var ovanligt öppen – elva år efter diktatorn Mao Zedongs död. Boken översattes till flera världsspråk, men saknades på svenska tills Zhang Wei gjorde något åt saken. Den svenska utgåvan kom 2013.

Den ambitiöse Li Shaoying har sedan givit ut ytterligare en roman av Zhang Wei på svenska, en färgstark och kritisk skildring av den kinesiska revolutionen. Och ännu en ska komma nu i juli.

Men immigrationsverkets beslut att utvisa Li Shaoying kan betyda slutet för förlaget. Det snåla svenska klimatet för översättningar av kinesisk och annan utomeuropeisk skönlitteratur blir då ännu bistrare.

Det var 2011 som Li Shaoying fick arbets- och uppehållstillstånd i Sverige för två år. Han sökte förlängning men fick avslag 2014. Motiveringen var framför allt att han inte hade svensk sjukförsäkring, trygghetsförsäkring, pensionsförsäkring och livförsäkring under hela tvåårsperioden.

Hans advokat förklarar att detta delvis berodde på att det tar lång tid för utländska medborgare att få svenskt personnummer, ett måste för sådana försäkringar. Advokaten säger att myndighetens krav i efterhand på vissa försäkringar “var oförutsägbart, saknar stöd i lagen och i Li Shaoyings fall omöjligt att uppfylla i praktiken.”

Li Shaoying överklagade men fick nyligen avslag i migrationsdomstolen. Nu har han knappt tre veckor på sig att lämna landet. Advokaten överväger att gå till Europadomstolen.

Jag kan bara hålla med Göran Malmqvist, sinolog och ledamot av Svenska Akademien när han säger att det är orimligt. “Här har vi någon som arbetar och betalar sin skatt.”

Jag fattar att migrationsverket dignar under bördan av flyktingvågen och drunknar bakom de snabbväxande högarna av asylansökningar. Men samtidigt ägnar sig verket åt dunkelt paragrafrytteri – till och med uppfinner paragrafer i ett enskilt ärende som detta. Jag tänker också på fallet med den koreanske pojken som skulle utvisas på helt felaktiga grunder i fjol.

Misstanken växer att myndigheten befarar en anstormning av kinesiska företagare som med hjälp av nyvunnet kapital vill etablera sig i Sverige. Ett tänkande som kan påminna om den gamla “gula faran”.

Mo Yan kallar censuren inspirerande

Mo Yan säger att censuren i Kina har inspirerat författarna. Fjolårets Nobelpristagare fick Bild mycket kritik för att han verkat inom det styrande kommunistpartiets ramar för litteraturen. Nu vill han beskriva censuren från en ny synvinkel.

Mo Yan pekar på 1980-talet, då han började som författare.

­”Det var en gyllene period för litteraturen, jag saknar den så mycket. På den tiden fanns det många tabun som författarna gärna utmanade. Deras iver inspirerade till kreativitet och fantasi”, säger han i en lång intervju med Hongkongtidningen South China Morning Post.

Men han säger också:

”Jag säger inte att dessa tabun gav upphov till bra litteratur, nej så menar jag inte. Jag bara ger en sann bild av den perioden.”

Författare ska inte undvika sociala problem, enligt Mo Yan.

Samtidigt tycker han att varje författare har rätt att välja de ämnen som han eller hon känner sig bekväm med.

Ai Weiwei och Mo Yan – så olika

Konstnären Ai Weiwei, som lever ständigt övervakad av myndigheterna i Peking, fortsätter att försvara sin rätt att tala i politiska och sociala frågor, nu senast i ett samtal med Spiegel Online.

”Jag skulle känna mig obekväm om jag måste ignorera orättvisor”, säger Ai Weiwei.

Han har varit mycket aktiv på sistone och förbereder bland annat sitt bidrag till en utställning i Hongkong. Det blir en sorts kommentar till den kinesiska mjölkskandalen 2008. Mjölk från många leverantörer hade den farliga kemiska tillsatsen melamin, som gjorde så att proteinhalten verkade höjas.

Denna skandal har lett till att fastlandskineser än i dag åker till Hongkong för att hamstra säkrare mjölkpulver. Affärerna tvingas ransonera varan.

Klarspråk från Mo Yan

Till skillnad från Ai Weiwei hoppas Mo Yan, fjolårets Nobelpristagare i litteratur, bara kunna dra sig undan alla politiska och sociala kommentarer. På ett kinesiskt-australiskt litterärt forum i Peking sade han att det är dags att återgå skrivbordet och göra ett bra jobb. Han hoppas att folk ska sluta bry sig om honom när väl årets Nobelpristagare är utsedd.

”Eftersom prispengarna inte kommer från skattebetalarnas fickor, så har jag inga förpliktelser. Jag hatar partipolitik och hur folk gaddar ihop sig på ideologiska grundvalar.”

”Jag vill komma och gå som jag vill, det tillåter mig att se saker och ting från sidan med en klar blick och på så sätt skaffa mig insikter om världen och den mänskliga tillvaron. Jag har varken kapacitet eller intresse för att bli politiker. Jag vill bara skriva i lugn och ro, och arbeta med välgörenhet i tysthet.”

Länkar:

http://www.spiegel.de/international/world/spiegel-interview-with-chinese-artist-ai-weiwei-a-898533.html

http://www.tealeafnation.com/2013/05/i-just-want-to-write-chinese-nobel-laureate-asks-china-and-world-to-leave-him-alone/

Två bra vägar till Kinas spännande författare

Kinesisk litteratur upplever fortfarande i stort sett ett töväder som varat sedan 1978 – även om det finns oroande tecken på angrepp mot yttrandefriheten i början av den nyvalde partichefen och presidenten Xi Jinpings regim.

Bild

Nu finns det en utmärkt svensk översikt av denna period, nämligen Nutida kinesisk litteratur – jakten efter det moderna (Carlssons) av Kerstin Johansson. Det finns så mycket mer än fjolårets Nobelpristagare Mo Yan, som också får en presentation i boken.

Kerstin Johansson presenterar flera aktuella författarskap i en mångfald genrer. Hon gör det översiktligt och lättillgängligt. Hon är dessutom bra på att sätta in författarna i ett samhälleligt och historiskt sammanhang.

Kerstin Johansson arbetar till vardags som bibliotekarie i Helsingborg, men har följt kinesisk litteratur i många år och har doktorerat i ämnet. Hon skriver regelbundet i Helsingborgs Dagblad. (Här anmäler jag jäv eftersom jag ofta gör det också!)

Bild

Ett annat mycket bra sätt att bli uppdaterad om den litterära scenen i Kina är att följa den livaktiga blogg som Anna Gustafsson Chen skriver: http://baodaobooks.blogspot.se/

Anna Gustafsson Chen är mest känd som Mo Yans översättare i Sverige. Hennes senaste fina översättning är Tio ord om Kina (Natur & Kultur) av Yu Hua.