Taiwan: Både Kina och USA höjer tonläget

Min analys i KinaNytt i dag:

Frågan om Taiwans framtid får ny aktualitet. Detta sker i skuggan av toppmötet i morgon tisdag mellan Donald Trump och Kim Jong Un, och även i skuggan av den akuta handelstvisten mellan USA och Kina. Samtidigt ökar Kinas president Xi Jinping trycket mot Taiwan. Ön är självstyrande i praktiken, men Kina vill återförena Taiwan med fastlandet. Detta blir alltmer angeläget att döma av tongångarna från Peking, som faktiskt även berör svenska företag och myndigheter.

Kinakarta

En känslig invigning av ett uppgraderat amerikanskt regeringskontor i Taiwans huvudstad Taipei på tisdagen komplicerar frågan, som i värsta fall kan utvecklas till en regional krishärd.

Invigningen av American Institute i Taipei blir känslig eftersom regeringen i Peking ser Taiwan som en utbrytarprovins sedan slutet av inbördeskriget 1949. Då flydde det förlorande Nationalistpartiet (Kuomintang) till ön medan Kommunistpartiet grundade Folkrepubliken Kina på fastlandet.

Inofficiell ambassad

American Institute i Taipei har alltid har betraktats som en inofficiell ambassad. Där arbetar till exempel tjänstemän från amerikanska utrikesdepartementet. Med andra ord kan den nya, större och imposanta byggnaden ses som en manifestation av fortsatt amerikanskt stöd – eller till och med ökat intresse – för Taiwans de facto självstyre.

Ett tag ville Donald Trump skicka en hög företrädare för sin regering till ceremonin i Taipei. Uppgifter om detta utlöste skarpa varningar från inofficiella talesmän för regeringen i Peking. Nu verkar USA-presidenten ha tänkt om och skickar en lägre tjänsteman. Trump vill inte reta upp ”sin vän Xi Jinping” ytterligare i ett läge när han dels utmanar Kina i handelskonflikten, dels behöver Kinas stöd för att förmå Nordkorea att nedrusta sina kärnvapen.

Varma förespråkare

Samtidigt finns det några varma förespråkare för Taiwan i Donald Trumps administration, inte minst den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton. Presidenten själv stack förresten ut hakan redan på sin allra första dag i ämbetet. Då tog han nämligen emot ett gratulationssamtal från Taiwans president Tsai Ing-wen. Det var en form av officiell kontakt som Washington dittills noggrant avhållit sig ifrån för att inte störa Peking genom att ge mellanstatlig legitimitet åt regeringen i Taipei.

Tsai Ing-wen från Demokratiska folkpartiet DPP besegrade motkandidaten från Kuomintang i presidentvalet i januari 2016. DPP är ett parti som i princip förespråkar självständighet för Taiwan. Relationerna med Peking har försämrats sedan Tsai Ing-wen kom till makten, även om hon inte driver frågan om självständighet för närvarande. Hon försöker behålla det pragmatiska ekonomiska utbyte som växt fram med fastlandet de senaste årtiondena.

Men opinionen på Taiwan har svängt och stödet bland medborgarna för en formell självständighetsförklaring är nu mer än dubbelt så stort som för en återförening. Taiwanbornas aptit på att gå ihop med den kinesiska enpartistaten minskar när de ser hur Peking bland annat sviker löften om demokratiska val i Hongkong efter övergången till kinesiskt styre där.

Spela ut Taiwankortet

Att USA skulle kunna höja sin profil i Taiwanfrågan fick vi en indikation på i januari 2016. Den blivande nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton publicerade då ett debattinlägg i Wall Street Journal dagen efter att Tsai Ing-wen hade blivit vald. Där föreslog han att USA skulle hota med att uppgradera relationerna med Taiwan för att tvinga Kina att begränsa ”sin aggressivitet i Sydkinesiska sjön”. Washington kan ”spela ut Taiwankortet”, tyckte Bolton.

Donald Trump har hunnit godkänna vapenförsäljningar till Taiwan för motsvarande 11.5 miljarder kronor. Han har också skrivit under en lag som gör det möjligt för höga företrädare för administrationen att besöka ön. Tankesmedjor i Washington talar om ”en enorm goodwill gentemot Taiwan från den nuvarande administrationen”. De beskriver ”en genuin övertygelse” om att Taiwan är under väldigt tryck från Peking.

På ett regionalt säkerhetsmöte i Singapore nyligen passade USA:s försvarsminister Jim Mattis på att kritisera Kinas ”expansiva verksamhet” i Sydkinesiska sjön. De kinesiska representanterna på mötet fick också höra Mattis utlova fortsatt amerikanskt stöd för Taiwan. Det ska ske genom att förse regimen där med ”försvarsvapen och nödvändiga insatser för att upprätthålla ett tillräckligt starkt självförsvar för ön”.

Upprätthålla dialog

För att sätta kraft bakom orden planerar Washington att som en markering snart sända ett örlogsfartyg genom Taiwansundet som skiljer ön från fastlandet, uppger nyhetsbyrån Reuters. Trots sådana signaler räknar både Washington och Peking med att den amerikanske försvarsministern ska genomföra ett planerat besök i Peking senare i år. Så båda sidor verkar ändå angelägna om att upprätthålla en dialog.

Det är dock tydligt att Xi Jinping prioriterar Taiwanfrågan mycket högre än sina företrädare och ökar trycket för återförena ön med folkrepubliken. Steg för steg har han höjt tonläget och uppmuntrat en nationalistisk propaganda med återföreningen med Taiwan som en höjdpunkt. Därmed bygger han upp förväntningarna bland medborgarna om att det är dags att skrida till verket.

Genom att Xi Jinping sett till att slopa begränsningarna i mandatperioderna för presidentposten kan det underlätta för honom att förr eller senare genomföra återföreningen.

Största militärövningen

Presidenten skulle tvinga fram ett övertagande genom exempelvis blockader, bojkotter och internetkampanjer – utan att enda skott avfyras. Den taiwanesiska ekonomin har blivit mycket beroende av utbytet med fastlandet. Men en regelrätt invasion är alltid ett alternativ som Pekings talesmän antyder.

I april i år genomförde Kina sin största marina militärövning någonsin och det var i närheten av Taiwan. Landets enda hangarfartyg deltog, dessutom ett 50-tal örlogsfartyg och 76 stridsplan. Manövern avslutades med övningar med skarp ammunition. Uppvisningen var säkert en reaktion på bland annat amerikanska kongressens godkännande i fjol av att amerikanska marinfartyg kan besöka taiwanesiska hamnar.

De allra flesta länder erkänner att Taiwan hör till Kina, däribland Sverige. Nu när Kinas globala makt ökar kan de flesta aktörer i omvärlden finna sig i fullbordat faktum – efter pliktskyldiga protester om återföreningen skett med tvångsmedel.

Svenska företag påverkas

Kina bevakar alltmer energiskt att utländska företag och myndigheter framställer Taiwan som en del av Kina. Annars hotar sanktioner. I företagens och myndigheternas dokument och webbprofiler måste det stå ”Taiwan, Kina”, ingenting annat. På kartor måste ön ha samma färg som Kina, Hongkong och Macao. Det får inte bara stå ”Taiwan”.

Såväl svenska Skatteverket som SAS har fått krypa till korset.

Kinas biopublik slukar patriotiska våldsfilmer

Unknown

Min senaste krönika i HD/Sydsvenskan:

När jag är i Kina har jag ofta en tv på i bakgrunden, en passiv lyssning som ändå underhåller min kinesiska. Kosten är ofta väldigt patriotisk med gamla filmer om kriget mot de japanska angriparna för cirka åttio år sedan, eller inbördeskriget som ledde till att kommunistpartiet fick makten 1949.

Det har inte kommit så många nya patriotiska filmer. Men nu händer det saker, med dunder och brak. I vår är actionrullen Operation Röda havet (Honghai xingdong)på väg mot nya rekord. Där sparar regissören Dante Lam varken på nationalistiska tongångar eller våldsamma specialeffekter.

En våg av spänningsfilmer som underblåser chauvinistiska stämningar sköljer över landet. Och på sätt och vis är det Hollywoods fel. Kinesiska regeringen tillåter högst 34 utländska filmer per år på biograferna. För att få genomslag på världens största biomarknad väljer Hollywood att skicka actionrullar med våld och specialeffekter, Efter ett årtionde med det utbudet är den kinesiska publiken inskolad och landets filmare har blivit mästare på datoranimerade effekter.

Osannolika hjältedåd och skarpa stridsscener fanns redan i de gamla kinesiska krigsfilmerna. Men nu gillar biobesökarna i Kina den amerikanska berättarstilen. Därför uppmuntrar kommunistpartiets propagandamakare patriotiska filmer i denna genre.

När Operation Röda havet nyligenhade premiär drog den in motsvarande 933 miljoner kronor första veckan på hemmaplan. Samtidigt nådde amerikanska Black Pantherbara 730 miljoner kronor över hela världen under premiärveckan.

Handlingen i Operation Röda havet är inspirerad av evakueringen av 600 kinesiska medborgare när inbördeskriget i Jemen bröt ut 2015. Filmen börjar med att en specialstyrka med kinesiska marinsoldater befriar ett kidnappat kinesiskt handelsfartyg. Därefter förflyttas vi till ett land kallat Yewaire där revolutionärt kaos råder och rebellerna tar en kinesiska som gisslan. Efter flera prövningar befriar specialstyrkan kvinnan – och avvärjer i förbifarten ett globalt kärnvapenhot från en terrorgrupp.

Handlingen är praktiskt taget en kopia av Kinas mest storsäljande film någonsin Vargkrigaren 2 (Zhan Lang 2), som drog in hela 7.5 miljarder kronor i fjol. Den slående likheten verkar varken bekymra publiken eller filmbolaget.

I Vargkrigaren 2 finns ett centralt replikskifte där den vite huvudskurken förklarar för den kinesiska hjälten Leng Feng att ”folk som du kommer alltid att vara underlägsna, du får bara vänja dig”. Leng Feng väser tillbaka: ”Det där är för fan historia”, och hugger ner den vite mannen.

En annan nyckelreplik lyder: ”Den som förolämpar kinesiska medborgare kommer att straffas hur långt bort målet än är.”

Den här filmoffensiven, stöttad av partiet, är så stark att kineser har fått lida när de har ifrågasatt innehållet på sociala medier. Den etablerade kritikern Yin Shanshan skrev att det är för mycket våld och att andra filmer uttrycker patriotiska känslor på ett bättre sätt. Sedan dess har hon haft svårt att bli publicerad, enligt China Film Insider.

Kinas president Xi Jinping och kommunistpartiet underblåser nationalismen som en enande faktor. Det finns också ett uppdämt revanschbehov. Att komma tillbaka efter gamla utländska förödmjukelser ligger som en underton i filmberättelserna. Och de flesta kineser är med på noterna.

USA-utbildad ekonomisk toppduo tar över i Kina

30ene_negocios_nota1

Liu He gjorde ett uppmärksammat framträdande på World Economic Forum i januari. Nu blir det han som ska styra Kinas ekonomi.

Kinas nationella folkkongress valde i måndags en ny centralbankschef, Yi Gang. Han utlovade omedelbart en serie nya marknadsekonomiska och finansiella öppningar de närmaste veckorna. Tillsammans med den nye vice premiärministern Liu He bildar Yi Gang en ekonomisk toppduo med gedigna utbildningar vid amerikanska universitet.

Liu He är redan informellt känd som president Xi Jinpings närmaste ekonomiske rådgivare. Nu får han också en formell position i regeringen och väntas ta över mycket av ansvaret för ekonomin från premiärminister Li Keqiang.

Den 60-årige Yi Gang är redan väl inskolad som vice centralbankschef under den mångårige chefen Zhou Xiaochuan. Han är redan en välkänd profil vid internationella finansmöten. Dessutom talar han flytande engelska och har en doktorsgrad i ekonomi från University of Illinois.

Liu He och Yi Gang är de första med långa akademiska erfarenheter utomlands som fått toppjobb inom regeringen.

Den 66-årige Liu He var en av stjärnattraktionerna vid Världsekonomiskt forum i Davos i januari. Där utlovade han reformer i den kinesiska ekonomin ”som kommer att överskrida omvärldens förväntningar”.

Sådana löften tas numera emot med en nypa salt av exempelvis europeiska och amerikanska handelskamrarna. De tycker att tillgången till den kinesiska marknaden många gånger har blivit svårare.

Fortsatt reformvilja

Men uppenbarligen finns ändå en fortsatt reformvilja bland krafterna i president Xi Jinpings omgivning. Även valet av Wang Qishan till vice president kan sägas bekräfta en sådan inriktning. Här har vi att göra med en person som från posten som chef för statliga China Construction Bank på 1990-talet blev känd som en finansiell problemlösare, trots att han satt på andra poster inom kommunistpartiet. Många svenska företagsledare och bankmän har träffat honom.

Med hårda nypor har Wang Qishan lett den omfattande kampanjen mot korruptionen som Xi Jinping dragit igång. Han är känd som viljestark, effektiv och kunnig, men som 69-åring föll han för åldersstrecket när kommunistpartiet utsåg nya ledare på sin kongress i fjol.

Nu gör han en väntad comeback eftersom Xi Jinping redan satt sig över de senaste årtiondenas praxis att inte välja ledare som blir över 70 år under mandatperioden. Tidigare under årets folkkongress såg Xi Jinping till att slopa regeln om att presidenten och vice presidenten inte fick sitta mer än två femårsperioder.

Som vice president väntas Wang Qishan få ett ansvar inom utrikespolitiken och kanske allra närmast i det hotande handelskriget med USA. Han kan även få en roll när det gäller Xi Jinpings globala satsning på infrastruktur över hela världen, alltså de så kallade nya sidenvägarna –ett megaprojekt som också är känt som One Road One Belt (OBOR) eller Belt and Road Initiative (BRI).

Kontinuitet och stabilitet

Presidenten kan alltså behålla sin nära vapendragare Wang Qishan trots att han saknar högre poster inom partiet. Överhuvudtaget är temat för de senaste dagarnas utnämningar kontinuitet och stabilitet.

Samtidigt är det formidabla utmaningar som ledarna inom ekonomi och finans står inför. Det handlar om en omställning till en lägre men stabil tillväxt, men även om akuta problem med skuldsättning och gråzoner i finanssektorn. På längre sikt finns strukturella problem med växande ekonomiska klyftor, en åldrande befolkning och lägre födelsetal som ger ett alltför litet tillskott i de arbetsföra åldrarna.

Nationella folkkongressen, som är Kinas motsvarighet till ett parlament, avslutar sin årliga två veckors session i morgon tisdag.

(Artikeln publicerades i KinaNytt den 19 mars.)

Nationalistisk Xi vill lugna omvärlden om Kinas roll

Xi Jinping  Med ett mycket nationalistiskt tal avslutade Kinas president Xi Jinping på tisdagsmorgonen den nationella folkkongressens årliga möte. Det blev en historisk session eftersom Xi Jinping lät genomföra en ändring i författningen så att han kan fortsätta som president på livstid eller så länge som han vill.

Hans ställning förstärktes också genom att flera av hans närmaste medarbetare valdes till nyckelposter i regeringen. (Se gårdagens artikel i KinaNytt.)

Folkkongressen är Kinas motsvarighet till ett parlament. Den sammanträder bara en gång om året, vanligen två veckor i mars. Av de 2 970 delegaterna var det bara två som röstade emot författningsändringen.

Xi Jinping använde starka ord om vad han kallade ”försök till separatism” ifråga om Taiwan eller Hongkong. ”Kinesiska folket delar en gemensam övertygelse om att det är absolut omöjligt att skilja en enda tum från vårt storartade land”, sade Xi Jinping och tillade senare att Kina var ”berett att utkämpa blodiga slag mot landets fiender”.

Hans kommentar kom bara några dagar efter att USA:s president Donald Trump med en ny lag öppnat för tätare kontakter för amerikanska tjänstemän och politiker med Taiwan. USA har inga formella förbindelser med Taiwan, medan Peking betraktar ön som en avvikande provins sedan slutet av inbördeskriget 1949.

Större roll i omvärlden

Presidenten återvände till sina löften om en pånyttfödelse för Kina som ska spela en större roll i omvärlden i en ny era. Han sade att Kinas uppgång och ökande globala närvaro inte ska uppfattas som ett hot mot något enda land. Det yttrandet kunde uppfattas som en anspelning på uppmärksamheten kring Kinas ambitiösa satsning på ”nya sidenvägar” med ett nätverk av infrastruktur som sträcker sig ut från Kina.

”Kina kommer aldrig att tillämpa en expansionistisk politik, utan ska fortsatta att ta en aktiv del i reformeringen av det globala styret och bidraga med ett kinesiskt synsätt för en säkrare, mer inkluderande och renare värld”, sade presidenten.

Löften till utländska företag

Efter Xi Jinpings tal följde den årliga presskonferensen med premiärminister Li Keqiang. Hans budskap var framför allt att alla tjänar på en öppen världshandel. Adressen till Donald Trump var tydlig. Ett handelskrig hotar mellan USA och Kina sedan Trump enligt de senaste uppgifterna planerar strafftullar på 60 miljarder dollar på kinesisk export av teknologi och konsumtionsvaror.

Premiärministern upprepade löftena om större öppenhet för utländska företag på den kinesiska marknaden, något som de utländska handelskamrarna länge pläderat för.

(Texten publicerad i KinaNytt i dag)

 

I år satsar Kina på miljön, skattelättnader och kamp mot fattigdom

Li Keqiang  En försiktig budget för ett år när tillväxten väntas minska en aning. Det är vad Kinas premiärminister Li Keqiang presenterade i sin årliga rapport till nationella folkkongress på måndagen. De satsningar som ändå planeras går till ingrepp mot föroreningar, till stora skattelättnader för företag och privatpersoner, och till bekämpning av fattigdom. Samtidigt ökar försvarsanslaget med 8.1 procent.

Målet för tillväxten i år blir ”ungefär 6.5 procent”, vilket är helt i linje med vad  utländska prognosmakare ser för Kinas ekonomi 2018. Li Keqiangs målsättning är samma som i fjol, men då rapporterade regeringen ändå till slut en tillväxt på 6.9 procent.

Nationella folkkongressen är Kinas lagstiftande organ och dess årliga möten inleds alltid med att premiärministern avlägger sin rapport om regeringens arbete och presenterar riktlinjerna för budgeten.

En huvudfråga vid årets möte blir den ändring i konstitutionen som blev känd för en vecka sedan. Den går ut på att slopa begränsningen för presidentens mandat på högst två femårsperioder. Det innebär att den sittande presidenten Xi Jinping kan bli kvar då länge som han vill. I sitt tal på måndagen nämnde inte Li Keqiang detta förslag, men han betonade flera gånger hur viktigt det är att följa kommunistpartiets och Xi Jimpings ”starka ledarskap”.

Samtidigt sade han att ”makten kan inte användas som man behagar, hur den tillämpas måste övervakas… Beslut måste fattas i en sund och demokratisk ordning på grundval av lagen, och innan vi fattar beslut i någon större allmän fråga, kommer vi att be om synpunkter, inklusive kritik, från alla håll”.

Li Keqiang lovar att Kina ska öppna för utländska investeringar inom telekom, hälsovård, utbildning och tillverkning av motorfordon som använder ny energi. Han aviserade också öppningar för utländsk konkurrens inom finanssektorn, till exempel vad gäller bankkort. Begränsningarna för utländskt ägande av banker, börsmäklarfirmor och fondmäklare ska avvecklas ”på ett ordnat sätt”.

Budgetunderskottet ska minska från 3.0 procent av BNP i fjol till 2.6 procent i år. Det ger svängrum för makroekonomisk kontroll, kommenterade premiärministern. Han fick applåder från de 2 970 delegaterna när han meddelade att Kina under året ska minska skatterna för företag och privatpersoner med 800 miljarder yuan (1 040 miljarder kronor).

Premiärministern anser att de finansiella risker som har stört både Kinas regering och utländska analytiker nu är under kontroll, men han lovar att regeringen ska fortsätta att slå ner på illegal bankverksamhet.

Tröskeln för den beskattningsbara inkomsten ska höjas. Medborgarna får också mer pengar i fickorna när mobilavgifterna för datatrafik sänks med minst 30 procent.

Li Keqiang sade att regeringen ska fortsätta att minska användningen av smutsigt kol. Han uppgav att luftföroreningarna i de mest drabbade områdena, inklusive Peking, gick ner med 30 procent i fjol. Konsumtionen av kol minskade med 8.1 procent medan användningen av rena alternativa energikällor ökade med 6.3 procent, sade premiärministern. Regeringen ska också se till att fortsätta banta kapaciteten för stålproduktion.

 

 

 

 

Xi Jinping kan bli president på livstid

Five year plan

Kinas president Xi Jinping kan stanna vid makten så länge han vill. Det är innebörden av ett omvälvande beslut som kommunistpartiets centralkommitté bekräftade idag måndag. Hittills har presidenten och vicepresidenten bara kunnat sitta högst två femårsperioder. Den reformen tillkom för nästan 30 år sedan för att minska risken för ett riskabelt envälde som under tidigare ledaren Mao Zedongs sista årtionden fram till hans död 1976.

Den 64-årige Xi Jinping har avverkat fem år som president och väntades bli omvald för att sitta till 2023. Men nu ser det alltså ut som om han ska kunna förlänga efter eget tycke. Han har redan samlat på sig mer makt än någon ledare sedan Mao Zedong. Utländska kommentatorer talar redan om Xi Jinping som ”den nye kejsaren”.

Skillnaden mot Mao Zedong är att Xi Jinping styr över ett Kina som är ekonomiskt mycket starkare och som ökar sitt engagemang över hela jordklotet.

Det var kommunistpartiets centralkommitté som på måndagen gav det definitiva klartecknet till förändringen av Kinas konstitution, nämligen att begränsningen på två gånger fem år ska slopas. Det formella beslutet fattas sedan av nationella folkkongressen, som är landets motsvarighet till ett parlament. Folkkongressen samlas för sitt årliga möte om en vecka den 5 mars.

Xi Jinpings allt starkare ställning blir också tydlig när folkkongressen också ska fatta ett beslut om att inkludera hans ”tänkande om socialismen med kinesiska förtecken för en ny era” i författningen. Att presidenten ser till att slopa begränsningen av mandatperioderna kan eventuellt provocera andra grupperingar i högsta ledningen. Det var ändå den populäre reformarkitekten Deng Xiaoping som införde sådana regler i början av 1990-talet som ett steg bort från permanent enmansvälde.

Kritik och censur

Att Xi Jinping nu får ett obegränsat maktinnehav ledde genast till några kritiska synpunkter på sociala medier i Kina. innan censuren och partiets propagandister ingrep. Några inlägg på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter, gick ut på att Kina nu blir som Nordkorea. De plockades snabbt bort och sökordet ”mandatperiod” fungerar inte längre. I stället lade partiorgan som Global Times och Folkets Dagblad ut texter på sociala medier där olika röster stödde förändringarna i konstitutionen.

En reform som ytterligare skärper kontrollen och övervakningen i samhället står också på dagordningen. En särskild nationell kommission upprättas för att övervaka alla statsanställda. Det ska också finnas motsvarande kommissioner på längre nivåer, som provinser, städer och län. Dessa organ ska stå över domstolsväsendet. Därför krävs en ändring av författningen som folkkongressen väntas rösta om under årets möte.

Syftet med detta nya system är bland annat att formalisera kampanjen mot korruptionen som hittills legat under kommunistpartiets disciplinkommitté. Med andra ord blir det en sorts domstol direkt under presidenten. Det är Xi Jinping som står bakom den intensifierade jakten på korrupta ledare, ett initiativ som gjort honom populär hos många kineser. Samtidigt har klappjakten varit ett sätt för Xi Jinping att göra sig av med några rivaler.

Den som varit Xi Jinpings verktyg mot korruptionen, hans gamle vapendragare Wang Qishan, kan bli den nye vicepresidenten enligt många uppgifter. Det blir i så fall ockå en bekräftelse på att partiets informella men länge etablerade praxis om att åldersgränsen för personer i ledningen ska gå vid 70 år. Wang är redan 69.

Vad gäller ekonomin väntar observatörer på signaler under folkkongressen om vilken tillväxt regeringen vill sikta på. Det kan också bli personbyten på ledande poster för riksbanken People’s Bank of China och i organ som övervakar bankväsendet och försäkringsbranschen.

Xi Jinpings närmaste ekonomiska rådgivare Liu He kan få en särskild roll i den nya kommittén för översyn av finansväsendet. Oron för en finansbubbla kvarstår hos många och statsskulden är drygt 260 procent av bruttonationalprodukten, en hög siffra internationellt sett.

Texten är min analys i dag för KinaNytt (Sweden-China Trade Council, sctc.se)

Kina har en global strategi för att dominera världen

Min essä i Dagens Nyheter 2018-02-05

Kinas expansion i världen är ett radikalt brott mot landets tidigare defensiva politik. Nu har den nya stormakten kontroll över hamnar på fem kontinenter. Göran Leijonhufvud har kartlagt Pekings globala megaprojekt som kallas ”de nya sidenvägarna”.

Xi Trump

Kina utmanar USA:s ställning som den normativa makten i världen.

En brutal diktatur som uppträder i nyliberala kläder utomlands. Det är detta Kina som återigen kidnappar den svenske förläggaren Gui Minhai, som plötsligt presenterar grandiosa hamnplaner för Lysekil och erbjuder sig bygga snabbjärnväg mellan Stockholm och Oslo.

Hur ska vi möta denna hybrid? Det kinesiska kommunistpartiet har världsomspännande planer som utmanar västvärlden ekonomiskt, men även politiskt, militärt, kulturellt och moraliskt.

I Lysekil drog sig de kinesiska bolagen ur efter att ha mött en lokal och nationell kritikstorm med oro för miljön och säkerhetspolitiska aspekter. Betrakta fallet som en förpostfäktning. Allt tyder på att Kina kommer med fler propåer för att bygga sitt globala nätverk av infrastruktur, ett megaprojekt som Peking lockande beskriver som ”nya sidenvägarna”. Dessa planer kan vara bra eller dåliga, men vi måste lära oss mer om dem.

Under de år som jag bevakat Kina har samhällsklimatet präglats av kraftiga pendelrörelser från spänt och slutet till relativt öppet — och tillbaka igen. Under mitt allra första besök i juni 1966 vände fokus totalt från försiktiga ekonomiska reformer till ”kulturrevolutionens” allt vildare politiska masskampanjer.

I mitten 1980-talet var det politiska klimatet som mest öppet och hoppingivande hittills. Men vid ett samtal med filmregissören Chen Kaige klappade han mig på armen och levererade ett talesätt på klassisk kinesiska: ”Kung Wen, den kultiverade, sörjde för de skriftlärde; Kung Wu, den krigiske, var mera sträng”. Det var hans sätt att säga att det absolut kunde vända igen. Citatet beskrev omkastningarna vid hovet på 1000-talet före vår tideräkning, men används fortfarande av intellektuella just på detta sätt.

Efter ytterligare ett par tvära kast sedan 1980-talet har vi i dag en sträng Kung Wu. Sedan Xi Jinping kom till makten 2012 har diktaturen snabbt hårdnat med klappjakt på oliktänkande, men även på fattiga migrantarbetare. Samtidigt styr enpartistaten åter mer över ekonomin efter en viss liberalisering.

Utrikes står dock regimen för en öppen ekonomisk offensiv, en globalisering med kinesiska förtecken. President Xi Jinping lanserade ”de nya sidenvägarna” 2013. Planerna kallas officiellt Belt and Road Initiative (BRI) eller yi dai, yi lu, ”ett bälte, en väg”.

Det omfattar flera bälten med vägar, järnvägar, fibernät och annan infrastruktur på land. De löper ut från Kina till Asien och Europa. Även sjöfartsleder ingår och därmed intresset för hamnar utomlands.

Kinas globala strategi är på ytan i första hand ekonomisk för att säkra energi, råvaror och handelsvägar. Tidigt ordnade Peking finansiering för ungefär 150 miljarder USA-dollar, cirka en och en halv gånger den svenska statsbudgeten, helt i klass med Världsbanken.

Det finns ingen officiell lista på delprojekt och belopp för BRI. Brittiska konsultfirman BMI Research har idogt samlat uppgifter från Asien, Afrika och Mellanöstern sedan Kinas investeringar började. Summan stannar på 1,8 biljoner (1 800 miljarder) USA-dollar. Andra källor uppger att Kina spenderar totalt ungefär 150 miljarder USA-dollar årligen i de 68 länder som redan omfattas av BRI.

Kina har projekt i vartenda afrikanskt land och passerade USA redan år 2011 som den största investeraren på kontinenten. Hemliga avtal stör många, men projekten skapar ändå viss goodwill på många håll.

Påfallande snabbt har Peking skaffat sig kontroll över hamnar på fem kontinenter. I september 2017 hade Kina enligt officiella uppgifter investeringar eller ägande i ett 40-tal hamnar i 34 länder och ännu fler var på gång, enligt Economist Intelligence Unit. I ytterligare 22 hamnar har Kina tagit över driften utan att äga. Samtidigt överglänser containertrafiken på kinesiska kölar alla andra länders.

Det är särskilt längs de stora handelslederna som Kinabolag tagit över hamnar som Euromax i Nederländerna, Pireus i Grekland och Said i Egypten. Det var ett Grekland i akut finanskris som tvingades sälja Pireus till kinesiska jätten Cosco.

Närmare oss siktar Kina in sig på att bygga eller kontrollera hamnar i norska Kirkenes, litauiska Klaipeda, ryska Arkhangelsk och en djuphamn på norra Island.

Huvudsyftet är alltså att trygga farlederna för Kinas export och import. Landet är ju världens största exportör och näst största importör. Men de nya hamnarna underlättar också för kinesiska flottan att operera långt från hemmakusten.

På senare år ser vi en kraftig upprustning av Kinas marina styrkor som naggar USA:s herravälde över haven i kanten. En tidigare amerikansk amiral och auktoritet på globala marinfrågor, Michael McDevitt, sammanfattar i Financial Times bilden av Kina på världshaven:

”När det gäller Kina, så omfattar marin makt mycket mer än flottstyrkor. Ekvationen inkluderar ett stort och effektivt kustförsvar, en handelsflotta i världsklass, en globalt erkänd kapacitet i varvsindustrin och en möjlighet att skörda och utvinna ekonomiskt viktiga havsresurser, inte minst fiske.”

Förutom att bygga infrastruktur för ekonomisk integration går det att se flera sekundära motiv för BRI-satsningen, enligt olika forskningsrapporter (Utrikespolitiska Institutet, paper 1, 2017; ChinaFile Dec 13, 2017). Bland motiven nämner de att använda landets stora valutareserv, skapa nya marknader för kinesiska företag inom snabbjärnvägar, exportera den kinesiska industrins överkapacitet, sysselsätta kinesisk arbetskraft utomlands och upprätthålla Kinas tillväxt.

Bland strategiska politiska syften finns en önskan att stabilisera de centralasiatiska grannländerna. Ett annat är att stärka Kinas hand i konflikten kring de omtvistade områdena i Sydkinesiska sjön. Xi Jinping säger hoppfullt till grannländerna att ”ekonomiskt samarbete kan leda till en samsyn och till gemensamma normer”.

Bakom sådana ord ligger egentligen den gamla tanken att Kina med sitt lysande exempel ska vinna över grannländerna så att de ser Peking som världens centrum. Landets bistånd i regionen ackompanjeras av förväntningar om lojalitet. Samtidigt anlägger Kina militärbaser på nybyggda öar långt söderut i Sydkinesiska sjön. Det är ”piska och morot” för att få regionen att acceptera Kina som garanten för säkerhet och stabilitet — i stället för USA som hittills. ”Asien för asiaterna”, som Xi Jinping säger.

I förlängningen har han och hans uttolkare öppet börjat tala om Kinas moraliska mission i världen. William Callahan, professor vid London School of Economics, skriver att Kinas ledare hoppas att BRI med nya konkreta förbindelser ska ”anpassa Asien och Europa till en världsordning där Kina är den högsta normativa makten” (China and Nordic Diplomacy, Routledge 2017).

Wang Yiwei är en akademiker i Shanghai som fått förtroendet att sprida Xi Jinpings visioner. Han skriver  att ”framgången med BRI kommer att visa att Kina inte längre ’underordnar sig’ globaliseringen, utan är proaktivt med att skapa nya standarder för globalisering”

Oblyga hyllningar till Xi Jinping präglade kinesiska kommunistpartiets kongress i oktober i fjol. Utrikesminister Wang Yi kallade sin boss en ”diplomatisk pionjär vars ideologi överträffar 300 år av västerländsk teori om internationella relationer”. Samtidigt fastslog den officiella nyhetsbyrån Nya Kina att det kinesiska systemet garanterar politisk stabilitet medan ”kriser och kaos dränker den västerländska liberala demokratin”.

Kinas globala offensiv är ett radikalt brott mot den försiktiga hållning Peking länge intagit i omvärlden. Det finns ett element av revanschbegär eftersom ledarna gärna talar om att komma tillbaka efter gamla förödmjukelser från utländska makter under nästan två århundraden.

De projekt som Kina planerar är också öppna för utländska investerare. Men många bolag undrar vilken chans de har mot kinesiska statsföretag. Hittills är de utländska insatserna små, även om Peking talar om ”win-win”.

Ändå har kineserna fått problem när de gått alltför hastigt fram med BRI-projekt i några länder som Pakistan och Tanzania. Kina kritiseras också för att ge frikostiga lån för projekt i fattiga länder som hamnar i skuldfällor och tvingas lämna över ägandet till kinesiska bolag.

Vad gäller Europa skriver William Callahan att ”förut brukade vi fråga hur Kina passar in i EU:s politik, nu får vi fråga hur Europa passar in i Kinas planer”. Han anser att om vi européer vill bejaka de kinesiska inviterna måste vi fortsatt stå för ”multilateralism, transparens, ansvar och rättssamhälle i en öppen och regelstyrd världsordning”.

Lite som opinionen i Lysekil då.

Göran Leijonhufvud är journalist och forskare, tidigare Dagens Nyheters korrespondent i Kina.

Research: Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist