Ny lag om Hongkong överskuggar viruskrisen på folkkongressen

Min analys för KinaNytt (Sweden-ChinaTrade Council) 22 maj 2020:

Nationell lagstiftning mot separatism och terrorism i Hongkong som kan utlösa en ny akut kris. Inget mål för tillväxten. Stor ökning av försvarsbudgeten trots djup ekonomisk svacka. Det är tre av nyheterna från öppningen av Kinas nationella folkkongress på fredagen. 

Det är i ett sällsynt komplicerat skede av Kinas moderna historia som kongressen har samlats för sin årliga session. Virusutbrottet i landet har sänkt ekonomin samtidigt som viruset har spritt sig över hela världen. Konfrontationen med USA trappas upp och både Hongkong och Taiwan är växande oroshärdar i Pekings ögon.

Osäkerheten om framtiden är så stor på grund av pandemin att regeringen för första gången sedan 1990 avstår från att sätta ett tillväxtmål för ekonomin. Det framhöll premiärminister Li Keqiang på fredagsmorgonen i sin årliga rapport om regeringens arbete.

Premiärminister Li Keqiang kom med bistra besked från regeringen.

I vanlig ordning kastade premiärministern några små köttben till utländska företag och investerare. Han talade om att ”alla bolag, kinesiska såväl som utländska, ska behandlas lika och kunna ägna sig åt rättvis konkurrens”. I ett dokument i tisdags lovade regeringen att öppna upp marknaden ”i en större skala, med en större bredd, och på ett djupare plan”. De utländska handelskamrarna i Peking har hört det förut och tycker att de fortfarande stöter på många hinder. 

Den nyhet som får mest vittgående internationella följdverkningar är att premiärministern bekräftade uppgifterna om att folkkongressen ska stifta en lag om ”nationell säkerhet” i Hongkong. Bakgrunden är att det prodemokratiska lägret i Hongkong sedan 2003 har lyckats fördröja sådan lokal lagstiftning med olika metoder. Nyligen ledde detta exempelvis till tumult i Hongkongs lagstiftande församling. 

Centralregeringen tar över i Hongkong

Nu tar alltså centralregeringen i Peking över uppgiften. Ingreppet betraktas som början på slutet på det relativa självstyre som Hongkong ska åtnjuta enligt territoriets egen grundlag. Hongkongbörsen stängde för dagen efter ett ras på 4.8 procent. Talespersoner för demokratiska partiet i Hongkong säger att ”principen om ’ett land två system’ är död och nu handlar det bara om Kina i Hongkong”. De talade också om ”den sorgligaste dagen i Hongkongs historia”. 

Fredagens besked innebär med all sannolikhet en ny het sommar när Hongkongbornas proteströrelse samlar ny kraft för att försöka försvara sina fri- och rättigheter. Det kan bli särskilt många gatuprotester inför valet till lagstiftande församlingen i september. Det blir även internationella konsekvenser. Exempelvis var USA:s president Donald Trump snabbt ute och varnade för ”en stark reaktion” om Kina gick vidare med lagen.

Premiärminister Li Keqiang sade att försvarsbudgeten ska öka med 6.2 procent i år. Det är i linje med höjningarna tidigare år, men ändå något som väckt en del uppmärksamhet med tanke på det ekonomiska läget. Militären har pläderat för en ökning, bland annat med hänvisning till spänningarna gentemot USA.

Akuta vardagsproblem

Mera akut för de kinesiska medborgarna är hur de är drabbade i sin vardagliga ekonomi. Mellan 70 och 130 miljoner av landets 1.4 miljarder invånare har blivit temporärt eller permanent arbetslösa, enligt olika utländska tankesmedjor. Det inkluderar många av de migrantarbetare från landsbygden som fram till årets början fyllde fabrikerna och byggarbetsplatserna i den heta tillväxtekonomin.   

Finansministern Liu Kun lovade nyligen att säkra sysselsättningen med en ”aktiv finanspolitik”. Regeringen har också lättat på vissa lånerestriktioner och ska ge ut nya statsobligationer. Skattelättnaderna från tidigare i år ska vara kvar till årets slut och låginkomsttagare får skjuta upp premierna för socialförsäkringen. Men många väntar på fler konkreta initiativ från myndigheterna.

Regeringen försöker gå en balansgång mellan stimulans och balans i ekonomin. Å ena sidan vill ledarna hjälpa folk att få en så stabil vardag att de kan öka sin konsumtion och därmed hjälpa tillväxten. Å andra sidan vill Peking inte skena iväg med ytterligare belåning. Statsskulden är hanterlig men företag, lokala regeringar och många medborgare är svårt skuldsatta. Maningar om sparsamhet för lokala myndigheter hör också till bilden.

Interna köpkraften viktig

Den interna köpkraften måste kanske ersätta stora delar av exporten. Detta för att få tillbaka tillväxten som backade med hela 6.8 procent under första kvartalet jämfört med samma period i fjol. Något liknande har inte hänt på årtionden. Prognoserna från bedömare landar på en tillväxt för helåret någonstans mellan 0 och 3 procent. 

Det är inte givet att alla Kinas handelspartners kommer tillbaka och återupprättar leveranskedjorna från före pandemin. Många utländska bolag verkar fundera på att skaffa leverantörer på närmare håll för att känna sig trygga.

Folkkongressen är två och en halv månad försenad på grund av pandemin som fortfarande präglar det stora mötet eftersom alla delegater bär munskydd. Sessionen är också förkortad och sker delvis per videolänk. Stämningen är ganska dämpad.

Nationella folkkongressen är Kinas motsvarighet till ett parlament. De 2 957 delegaterna är i realiteten handplockade av det styrande kommunistpartiet. Deras uppgift är att under några korta dagar godkänna vad partiledarna, särskilt president Xi Jinping, redan har bestämt. 

Karantän i Wuhan avvecklas, industrin drar sakta igång

Min artikel i dag i KinaNytt (Sweden-China Trade Council).

Efter ett kvartal med det nya coronavirusets framfart säger Kinas regering att toppen i virusets spridning är passerad. Inga nya inhemska fall har rapporterats under flera dagar. Men i ekonomin sprider sig krisen fortfarande med rekordstora minus i tillväxtsiffrorna. Dock kan det kanske vända under andra kvartalet. En global återhämtning skulle kunna börja i Kina.

Politiskt har det varit en svår tid för president Xi Jinping, som på internet blivit anklagad för missgrepp i viruskrisens början.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD,goran.leijonhufvud@gmail.com

Än så länge är presidenten försiktig med att utropa en seger i kampanjen mot viruset som han kallar ett ”folkkrig”. Nyligen besökte han Wuhan, elvamiljonerstaden mitt i Kina där smittan först bröt ut. Där sträckte han sig så långt som att viruset ”i stort sett är under kontroll”. 

I dag tisdag kom nyheten att de nedstängda transporterna till och från Wuhan åter ska öppna den 8 april. Det betyder att karantänen som gällt för hela staden är på väg att avvecklas.

Människor utanför den svårast drabbade provinsen Hubei går gradvis tillbaka till sina jobb. Två tredjedelar av företagen i landet uppges vara igång igen. Även en del migrantarbetare från vissa delar av Hubei har fått återvända till jobben i södra Kina.

Den ekonomiska tillbakagången under januari-februari var rekordsdjup. Viktiga indikatorer som industriproduktionen, investeringarna och detaljhandeln visade tvåsiffriga ras. För hela första kvartalet kan den nationella tillväxten backa för första gången sedan 1992. Det tror landets ledande finanstidning Caixin.

Under första kvartalet har de dåliga lånen åter ökat i banksektorn. Samtidigt väntas nio miljoner kineser förlora sina jobb i år, enligt Economist Intelligence Unit.

Utsikter i Pärlflodsdeltat

Vad finns det då för utsikter i Pärlflodsdeltat att få upp kapaciteten i ”hela världens verkstad” igen? En fingervisning om dagsläget kan vara den undersökning som Amerikanska handelskammaren genomförde bland 237 medlemsföretag i södra Kina. Nästan vart tredje företag har brist på insatsvaror, vissa har helt slut. Vart fjärde har brist på arbetskraft. 

Men svenska bolag är åter nyfikna på möjligheterna att komma igång i Kina. Företagen tror nu att ekonomin kommer att lätta först i Kina. De söker underleverantörer som kan ersätta de som de har i andra länder där det står still. De är inte längre så intresserade av att minska sitt beroende av Kina, enligt Joakim Abeleen, Kinachef på Business Sweden, i en intervju med Dagens Industri. 

De senaste veckorna har Business Sweden i Kina fått många förfrågningar. ”Kina kan absolut bli dragloket ur krisen”, säger Joakim Abeleen till DI.

En aning optimism

De svenska företagen på plats i Kina visar en aning optimism i den nya enkät som Business Sweden och Svenska handelskammaren genomfört. Se gårdagens artikel i KinaNytt.

Den kinesiska regeringen har varit relativt återhållsam med stödpaket. Det är inte alls som under den globala finanskrisen 2008 då Peking gick ut med enorma belopp. Försiktigheten denna gång beror på att landets ekonomi är mycket mera skuldsatt idag. Viktigaste initiativet under coronakrisen är ändå ett extra finansiellt stöd till landets små och medelstora företag, som är de mest utsatta idag. En annan åtgärd är skatterabatter på 1 500 exportprodukter.

Den nationalistiska Global Times, som är det styrande kommunistpartiets engelskspråkiga tidning, försöker muntra upp utländska företag. Tidningen påminde om Kinas stora valutareserv och skrev:

”Vårt land kommer inte bara att skapa det bästa affärsklimatet i världen, utan också svara för ökat skydd av immateriella rättigheter. Utländska bolag, privata firmor och statsägda företag får samma villkor… Kinas tillväxtmål på sex procent för helåret 2020 ligger fast.” 

Regeringen klandras

Regeringen och Xi Jinping har fått klä skott för hanteringen av smittokrisen. Under några dygn svämmade kinesiska internet över av folklig indignation och krav på yttrandefrihet, något som inte hänt på många år. Det var efter att den unge läkaren och visselblåsaren Li Wenliang avlidit sedan han själv smittats av coronaviruset. Även några akademiker har riktat skarp kritik till högsta ort för mörkningen i början av virusutbrottet.   

Visselblåsaren Li Wenliang slog larm redan i december om det nya viruset men blev beordrad att hålla tyst. Därmed förlorade myndigheterna i Wuhan och hela Kina veckor i kampen mot corona. Hans yttrande om att ”det borde finnas mer än en röst som hörs i ett sunt samhälle” blev mycket citerat. 

Corona har även fått stora utrikespolitiska följder. Utöver handelskriget med USA ser vi nu ett hetsigt propagandakrig. Officiella talesmän i Peking sade häromdagen att utbrottet kan ha orsakats av USA:s militär. Amerikanska soldater som deltog i de internationella militära idrottsspelen i Wuhan i november 2019 kan avsiktligt eller oavsiktligt ha planterat viruset, heter det. 

Kina har ingen skuld till virusutbrottet, enligt utrikesministeriets nye talesman Zhao Lijian på twitter. Donald Trump i Vita huset svarar med att konsekvent kalla corona för ”det kinesiska viruset”. 

I en intressant vändning försökte Kinas ambassadör i USA lugna ner känslorna på båda sidor. I en intervju med nyhetssajten Axios sade ambassadör Cui Tiankai att diplomater inte borde spekulera i coronavirusets ursprung, det är ett jobb för vetenskapsmännen. Han nämnde inga namn men adressen till några av hans twittrande kolleger i det kinesiska utrikesministeriet var tydlig.   

Ny upptrappning

I nästa upptrappning har Kina utvisat ett dussintal amerikanska korrespondenter, officiellt som vedergällning för restriktioner som Washington infört mot kinesiska medias representanter i USA. Tongångarna i Peking blir alltmer nationalistiska. 

Enligt utrikesministeriet i Peking borde omvärlden vara tacksam mot Kina som stängde ner hela städer och vidtog andra kraftiga åtgärder som gav andra länder tid att reagera.

Den kinesiska regeringen använder också coronas framfart till att bygga goodwill i omvärlden. Den har dirigerat olika former av akuthjälp till utvalda europeiska länder där Peking länge odlat kontakter och investerat som Italien, Serbien, Grekland, Polen och Irland.

Samtidigt har Global Times angripit Sverige för en ”ytterst oansvarig” linje i smittskyddsarbetet. Sverige har ”givit upp mot epidemin”, skriver tidningen. Kina har även haft starka synpunkter på andra länders smittskyddsarbete. 

PS. Kinesiska finanstidningen Caixin uppger att rapporteringen om inga nya coronafall under de senaste dagarna är något manipulerad. Om en person exempelvis testar positivt för viruset men inte har några tydliga symptom så kommer den personen inte in i statistiken.

Ödesdigert val på Taiwan utmanar Pekings planer

President Tsai Ing-wen på valmöte. Lyckas hon bli omvald idag?

Min artikel för KinaNytt (Sweden-China Trade Council):

Taiwan går till ett ödesdigert presidentval i dag (11 januari). Utgången riskerar att ytterligare öka spänningen mellan Peking och den lokala regeringen på Taiwan. Stabiliteten i regionen kan i värsta fall hotas och USA har redan en roll i händelseförloppet. Det kan också bli störningar i det omfattande ekonomiska utbytet mellan de båda sidorna av Taiwansundet.

Segertippad är den sittande presidenten Tsai Ingwen. Hon avvisade nyligen bryskt den kinesiske presidenten Xi Jinpings inbjudan till samtal om en återförening mellan Kina och Taiwan – ön som Peking räknar som en provins i Kina. men som i praktiken varit självstyrande i 70 år.

Vid slutet av inbördeskriget i Kina 1949 flydde det förlorande Nationalistpartiet KMT (kuomintang) till Taiwan. KMT styrde länge diktatoriskt men Taiwan har gradvis infört en fullvärdig och livfull demokrati. 

Presidenten Tsai Ingwen representerar Demokratiska progressiva partiet, DPP. Partiet är  KMTs mångåriga konkurrent. KMT och DPP har turats om vid makten i ett par årtionden. 

Kärnan i KMT är de fastlandskineser som flydde till ön 1949-50 och deras ättlingar. Trots sin gamla motsättning till det styrande Kommunistpartiet på fastlandet är KMT mera öppet för samarbete med Peking i dagens läge än vad DPP är.  

Stommen i DPP är den majoritet av befolkningen som funnits på ön i flera hundra år. Partiets yttersta målsättning är att göra Taiwan oberoende från Kina, medan regeringen i Peking alltså betraktar ön som en utbrytarprovins som någon dag måste återförenas med fastlandet.

Sätta fart

Xi Jinping vill på allvar sätta fart på den processen. I ett stort tal i januari 2018 erbjöd han Taiwan samtal om en lösning enligt samma modell som i princip gäller i Hongkong sedan 1997, nämligen ”ett land, två system”. Det betyder att Taiwan skulle återförenas med Kina och lyda under regeringen i Peking, men få behålla sitt nuvarande politiska och ekonomiska system, åtminstone under en övergångstid.

Tsai Ingwen har tackat bestämt nej. I ett mycket skarpt nyårstal den 1 januari i år tog hon återigen avstånd från förslaget. Hon hänvisade till det senaste halvårets sammanbrott i Hongkong ”där invånarna har visat att ett land, två system absolut inte fungerar… Det är ingenting för Taiwan”. Ju mer oron ökat i Hongkong, desto mer har Tsai Ingwens opinionssiffror stigit.

Samtidigt säger presidenten att hon ändå vill ha en dialog med Kina, men i så fall på jämlika villkor och med ömsesidig respekt. 

Handeln mellan fastlandet och Taiwan är betydande. Den svarar för cirka fem procent av Kinas utrikeshandel. Taiwan har en befolkning på 23,5 miljoner, men är ändå Kinas sjunde största handelspartner. Det finns närmare 100 000 taiwanesiska investeringsprojekt igång på fastlandet. Taiwan svarar för 3,7 procent av investeringarna utifrån. 

Svidande nederlag

Tsai Ingwen och DPP led ett svidande nederlag i lokalvalen på Taiwan för ett år sedan. Missnöjet handlade om hennes impopulära reformer på arbetsmarknaden och inom pensionssystemet. Hon tog direkt ansvar för nederlaget och avgick som partiordförande. 

Ändå har hon på ett år vänt på opinionssiffrorna genom att ta spjärn mot Xi Jinpings utspel och på vad hon kallar ”Pekings ökande diplomatiska offensiv mot Taiwan, de militära påtryckningarna, och annan inblandning och infiltration”. Hon målar också upp en bild av omfattande påverkan och desinformation från fastlandet på sociala medier, något som verkar oroa många väljare.

Hon framstår nu som den enda kandidat som står upp emot vad många uppfattar som hotet att sväljas av det kinesiska Kommunistpartiet, enligt valanalytiker i Taiwans huvudstad Taipei.

KMTs kandidat Han Kuo-yu hade en klar ledning i opinionen för ett år sedan. Han betraktades då som partiets räddare. Nu ligger han hela 20 procentenheter efter Tsai Ing-wen.  

Den sittande presidenten har också drivit en skicklig valkampanj på sociala medier och verkar ha sitt starkaste stöd i åldersgruppen 20-29 år, enligt de senaste undersökningarna. 

Hennes kampanj är rörlig, avspänd och ovanlig, medan KMT framstår som ett mera gammalmodigt parti.

Unga för självständighet

Bland de unga väljarna vill hälften ha ett självständigt Taiwan. I befolkningen som helhet nöjer sig 58 procent med status quo, alltså självständighet i praktiken. 90 procent avvisar ett land, två system.

Medan förhållandet till Kinas centralregering i Peking är alltmer ansträngt har relationerna med USA förbättrats med Donald Trump i Vita huset. ”Förbindelserna har aldrig varit så bra”, sade Tsai Ingwen på ett valmöte.

Trump har stiftat lagar som gör det möjligt att ha ett utbyte på högre nivå med civila och militära representanter för regeringen på Taiwan. Detta trots att USA erkänt att Peking har överhöghet över Taiwan i och med att Washington upprättade diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina år 1979.  

Ökad vapenförsäljningDonald Trump har också ökat försäljningen av vapen till Taiwan. Ytterst är syftet med dessa vapen att avskräcka Peking från angripa Taiwan med vapenmakt. Det strategiska spelet kring Taiwan drivs nu med allt högre insatser från Peking, Washington och Taipei

70 år. Paraden visade supermakten och Xi Jinpings roll

Xi Jinping inspekterade trupperna under den stora militärparaden i Peking på tisdagen. (Bilden från en tidigare parad.)

Min artikel i dagens KinaNytt (Sweden-China Trade Council):

Tydligare och mer kraftfullt än någonsin trädde Kina fram som den nya supermakten vid den stora paraden på tisdagens 70:e nationaldag för folkrepubliken. Samtidigt presenterade sig president Xi Jinping ännu mer eftertryckligt som den store ledaren jämbördig med Mao Zedong som var den som utropade folkrepubliken den 1 oktober 1949.

Av GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Paraden visade upp mer militär hårdvara och fler vapensystem än vid tidigare tillfällen. Den kinesiska militärens talesmän har gång på gång betonat att det handlar om vapen som landet självt utvecklat och att detta framför allt skett under Xi Jinpings ledarskap. 

Den militära delen av paraden tog över en timme och innehöll 580 aktiva vapensystem, enligt de militära talesmännen. De underströk också ”den politiska vikten av att militären lyssnar till kommunistpartiets ledarskap och visar orubblig lojalitet till kärnledaren Xi Jinping”. 

Bland nyheterna som visades upp fanns ett helt nytt avancerat jaktplan och olika drönare. Störst uppmärksamhet väckte den interkontinentala långdistansmissilen DF-17. Den har kapacitet att exempelvis nå mål i USA, en nation med vilken Kina har en strategisk rivalitet. Den yttrar sig bland annat akut i ett segdraget handelskrig och motsättningar kring inflytandet över Stilla havet och Indiska oceanen.

I ett tal på måndagskvällens mottagning för utländska diplomater, journalister och experter sade president Xi Jinping att ”ingen kraft i världen kan hindra det kinesiska folket och den kinesiska nationen att fortsätta avancera framåt” efter ”70 år av fenomenala framsteg” från fattigdom och förnedring. Samtidigt betonade han landets fredliga avsikter.

Tal från Himmelska fridens port

I ett kortare tal i dag från Himmelska fridens port i Peking gick Xi Jinping direkt från Mao Zedongs roll vid grundandet av folkrepubliken 1949 till sin egen period – alltså utan att nämna vare sig de stora ekonomiska bakslagen eller kulturrevolutionen under Mao. Han nämnde inte heller Deng Xiaopings roll för de ekonomiska reformerna som började 1978. Men i paraden bar deltagarna i alla fall fram tre stora porträtt av Mao Zedong, Deng Xiaoping och Xi Jinping.

Under måndagen ledde presidenten de högsta partiledarna i ett besök i Mao Zedongs mausoleum – som för att ytterligare understryka sin koppling till den forne ledaren. 

Oroligt i Hongkong

Medan paraden höll på att avvecklas i Peking samlades proteströrelsen i Hongkong till olika manifestationer mot Kinas ökande inflytande i staden. Aktivisterna har nekats tillstånd för samtliga planerade aktioner under nationaldagen men de tänker ändå manifestera på olika platser. Nya svåra sammanstötningar med polisen är att vänta. Protesterna har pågått sedan början av juni.

I sina båda tal sade Xi Jinping att centralregeringen ska upprätthålla principen om ”ett land två system” med en hög grad av autonomi i Hongkong och verka för långsiktig stabilitet där. 

Han gick aldrig in på de utländska företagen i Kina och deras villkor, inte heller de akuta problemen i världshandeln. Han nämnde inte heller avmattningen i den kinesiska ekonomin. Temat i hans tal och under paraden på 70-årsdagen var nationell enhet och ”den kinesiska drömmen att förverkliga nationens pånyttfödelse”.

Patriotiska appen kräver ständiga bevis på din lojalitet

Men nu har kinesiska hackare skapat en mjukvara som automatiskt samlar partipoäng, berättar Göran Leijonhufvud.

Min krönika i HD-Sydsvenskan i dag:

 

Xuexi Qiangguo

På Starka Kina-appen kan alla medlemmar i kommunistpartiet samla poäng genom att klicka på och läsa president Xi Jinpings fem punkter om att tala sanning.

Tänk dig att du är kamrat Ming, en tjänsteman i Shanghai på väg upp i hierarkin. Du är sedan länge med i kommunistiska partiet, en av över 90 miljoner medlemmar. Du har jobbat hårt för att få en hyfsat ansvarsfull post på en personalavdelning i förvaltningen. Ja, inte jobbat så hårt på själva arbetet kanske, men du har verkligen ägnat en massa tid och energi på relationer, på att få de rätta kontakterna.

Det har kostat tid och pengar, du har klappat hästens bak som vi säger i Kina, alltså smickrat och ställt dig in hos rätt personer. Kanske har du mutat och bjudit på fina måltider. Men du börjar närma dig, du kan snart räkna hem dina insatser om du blir en gao gan, en hög kader, en ledare med ett visst inflytande.

Du går pliktskyldigt på particellens studiemöten på lördagarna när vanligt folk har ledigt. Du halvsover eller smygtittar i mobilen medan partisekreteraren entonigt läser högt ur Folkets Dagblad.

Så en dag i oktober 2012 får partiet en ny ledare, Xi Jinping. Du tänker inte så mycket på det, men efter några månader börjar du märka förändringar på de där lördagsmötena. Du får ett helt nytt studiematerial, ibland hela böcker med tal och uttalanden av den nye ledaren. Skrifterna har titlar som ”Xi Jinpings tänkande om socialismen med kinesiska förtecken för en ny era”. Du förväntas till och med läsa dem och kunna svara på frågor.

Du märker också snart nog att övervakningen mot korruption skärps och du håller igen med mutor. Bjuder du någon på en festmåltid håller du dig till de nya reglerna om att statstjänare som mest får bjuda på tre rätter. Om sedan restaurangen skulle hitta ovanligt stora serveringsfat är du inte den som tar fram måttbandet.

Men det som du, kamrat Ming, tycker blir alltmer knepigt är hur partiets nya ledning dagligen kräver nya och åter nya bevis på din lojalitet. Som partimedlem förväntas du ladda ner en ”patriotisk” app, som vissa kallar nationalistisk för att inte säga chauvinistisk.

Partiets propagandister lanserade applikationen i januari i år. De kallar den Xuexi Qiangguo, ordagrant ”lär dig det starka landet”, eller Starka landet-appen. Och du laddar snällt ner och förstår snart att ”själva kärnan” i det starka landets stora styrka är Xi Jinping såklart.

Du måste använda ditt riktiga namn och mobilnummer när du laddar ner appen. Det som gör dig otroligt stressad är att du sedan ska klicka på artiklar, skriva kommentarer, titta på videor och svara på frågor om partiets politik. Vareviga dag ska du vara aktiv där. Då samlar du ”studiepoäng” som påverkar din ställning inom partiet. Det påverkar hela ditt liv, som plötsligt blivit så inrutat.

Men häromdagen såg du en ljusning, en lockande utväg. Kinesiska internet befolkas av påfallande många innovatörer – än så länge i alla fall. Så det var väl inte mer än väntat att några skulle hacka sig in på Starka landet-appen och skapa en mjukvara som automatiskt samlar poäng åt dig så fort du loggar in. Du får till exempel en poäng var fjärde minut som du har en artikel uppe.

Kamrat Ming, med den automatiska mjukvaran blir du fri att använda tiden till vad du vill. Du blir frestad, du blir rent kallsvettig. Vågar du?

./.

Konstlivet i Kina – vem vågar sticka ut

Konstbranschen har exploderat i Kina. Och ju längre bort från Peking, desto större frihet har konstnärerna. Göran Leijonhufvud besöker sydkinesiska Shenzhen där konsten är vital – men ändå inte vågar konfrontera regimen.

Min essä i HDSydsvenskan 30 september 2018

zhou-li.jpg

Zhou Li, nyskapande konstnär i Shenzhen, har fått ett stort nationellt genombrott. Foto Göran Leijonhufvud.

Jakten på status känner inga gränser i Kina. Nya företagare bygger konsthallar på löpande band. Dessa penningstinna aktörer gör också raider på den globala konstmarknaden. De zoomar in på kända namn – och driver upp priserna. Under tiden skapar landets konstnärer nya kreativa centra när kulturklimatet blir snålare i huvudstaden Peking.

Många i den samtida konsten kände länge ett behov av att bearbeta Mao Zedongs era och excesserna under kulturrevolutionen 1966-76. Det var som en ihållande baksmälla. Motiven var ofta sarkastiska eller sorgsna kommentarer till personkulten under Mao, till rödgardisternas framfart eller till propagandans arbetar- och bondehjältar.

Numera har de flesta frigjort sig från den motivkretsen. De verkar i alla stilar och gör även abstrakta och postmodernistiska verk. Många säljer mycket bra utomlands.

Samtidigt möter konstnärerna en mer komplex och kravfylld politisk situation än på mycket länge. Xi Jinping, kommunistpartiets ledare och numera president på livstid, vill gärna styra kulturarbetarna in på ”sunda och patriotiska banor”. Det bidrar till att konstvärldens intresse flyttar söderut, nästan så långt bort som det går att komma från maktens Peking och partiets diktat.

Zhou Li är en av de senaste årens mest uppmärksammade kinesiska utövare. Hon är uppväxt och verksam i den speedade ekonomiska frizonen Shenzhen, där jag träffar henne. Hon målar schematiskt upp Kinas konstgeografi:

– Konstzonen 798 i Peking har blivit för kommersiell. I Shanghai händer det mycket och den lokala regeringen är engagerad. Men Shenzhen är mest spännande inom dagens kinesiska konst, här är det mest kreativt och man kan slappna av. Det är bättre gallerier och fler originella konstbutiker.

Det är en utveckling på ett kvarts sekel som hon sammanfattar.

Kinakonst_2

Konstområdet OCT-Loft i Shenzhen. Foto Göran Leijonhufvud.

I mitten av 1990-talet, när friheten ökade inom kulturlivet, började konstnärer flytta in i ett övergivet industriområde i Pekings utkanter. Området kallas 798 efter en av de nedlagda fabrikerna. Konstnärerna gillade den låga hyran och de fina ljusinsläppen i de gamla verkstäderna i Bauhausstil. De byggdes av det socialistiska broderlandet Östtyskland på 1950-talet.

Snart tillkom gallerier och stora konsthallar, kaféer och restauranger, kuriosabutiker och rockklubbar. Den spontana verksamheten störde makthavarna, men de övertalades att i stället se det som en tillgång, precis som andra världsstäder har liknande. Men för några år sedan hade nästan allt tippat över till en kommersiell röra för inhemska och utländska turister. Fastighetshajar kammade hem nya vinster och konstnärerna drog vidare till billigare platser längre ut i förorterna. Kvar finns ett fåtal förnämliga gallerier.

Idag hänger rivningshoten över en rad stora gallerier i ett av de områden dit konstlivet flyttade från 798. Nyligen jämnades multikonstnären Ai Weiweis studio med marken. Det är säkert ingen slump att han var bland de allra första som drabbades, eftersom han gjort sig känd som en envis regimkritiker i många av sina verk. Nu ska marken exploateras för nya spekulativa bostads- och kontorsområden. Pengarna styr – som i konstvärlden.

Medan 798 började tappa stilen tog finansmetropolen Shanghai plats i konstvärlden med initiativ från utövare, entreprenörer och myndigheter. Den tidigare nedgångna stadsdelen Xuhui har ambitioner att bli ”världens största kulturkluster”, varken mer eller mindre. På några få år har den ena privata konsthallen efter den andra poppat upp samtidigt som stadens styrande fortsätter att pumpa in pengar, även till konsertlokaler och olika museer.

En ytterlighet som konstentreprenör är onekligen före detta taxichauffören Liu Yiqian och hans maka Wang Wei i Shanghai. De har hittills öppnat tre konstmuseer, alla benämnda Long som betyder drake. Vad har då paret för princip för sitt globala konstsamlande?

– Om priset är högt måste det vara bra, har Liu Yiqian slagit fast. Hans nyrika skrytsamhet och PR-kupper skiljer ut honom från andra samlare som gärna intar en mer försiktig hållning. Han började sin bana med att tillverka enkla handväskor, startade sedan ett litet taxibolag och lyckades spekulera på börsen just när den steg som en raket. I dag är han stenrik på fastigheter och läkemedel.

De största kinesiska privatsamlarna har numera verk av en lång rad västerländska konstnärer i sina museer. Det är alltifrån Monet och van Gogh till Picasso, självfallet, och samtida namn som Anselm Kiefer, George Baselitz, Camille Henrot och Tatiana Trouvé.

Samlarna vill gärna visa sina verk, det är en trendig egotripp. Mycket ofta finns det en stark länk till fastighetsbranschen. Byggherrarna inkluderar gärna ett ”museum” i sina bygglovsansökningar. Kulturprojekt ger nämligen vissa skattelättnader.

Att köpa konst till hemmet har samtidigt blivit mondänt bland yngre hyfsat välbärgade kineser som putsar sitt personliga varumärke, på samma sätt som de utvidgar garderoben med märkeskläder.

Den unge miljardären Adrian Cheng, tredje generationen finansadel i Hongkong, har startat den ideella stiftelsen K11. Den stöder unga kinesiska konstnärer och ordnar utställningar tillsammans med västerländska konstinstitutioner som Centre Pompidou och Moma.

Även hans köpgallerior i många kinesiska städer heter K11 – och där är kopplingen mellan konst och hårdhudad business mest tydlig. K11 i Shanghai har lyxbutiker med de flesta internationella modemärkena, medan besökaren hittar konsthallen först tre våningar under jord i en anonym lokal med lågt i tak.

Adrian Cheng har sagt att varuhuskunderna kan tycka att det är skrämmande att gå in i en ”vit kub” som de flesta konsthallar är. ”Att tillgodogöra sig konst på det sättet är också främmande för kineser, så vi tar konsten till dem i en miljö som de redan känner till. Vi ser att konsumerar konst ungefär på samma sätt som varorna i gallerian. De tar gärna bilder och delar dem med sina vänner på sociala medier. Men de lär sig också en hel del.”

Kinakonst_1

I nya konstzonen i Shenzhen klättrar konstverken även utanpå husen. Foto Göran Leijonhufvud.

Den senaste fyrbåken på den kinesiska konstkartan är alltså Shenzhen, granne med Hongkong. Jag talar med kulturarbetare som beskriver klimatet där med det gamla talesättet om att ”himlen är hög och kejsaren långt borta”. Det är en påminnelse om hur författare och konstnärer även tidigare i historien sökt sig långt bort från huvudstaden när saker och ting blivit alltför kontrollerade där.

Zhou Li  är ett exempel på miljön i Shenzhen, där den konstnärliga och den teknologiska kreativiteten utvecklas parallellt – och ibland hand i hand som i några av Zhou Lis verk.

Med sina djärva offentliga verk och sina stora mättade dukar i akryl har Zhou Li, 49 år, fått ett brett genomslag på hemmaplan i Kina de senaste åren. Nästa år i april kan vi också se hennes verk på White Cube i London.

För 40 år sedan var Shenzhen en sömnig avkrok med 300 000 invånare, mest jordbrukare och fiskare. Den lilla staden var visserligen Kinas enda gränsstation mot Hongkong då, men det gick bara ett par tåg om dagen. När jag kom den vägen på 70-talet hade jag inte många medpassagerare.

I dag är Shenzhen en megastad med 20 miljoner människor, en magnet där unga människor från hela landet skapar sin egen framtid i landets första ekonomiska frizon. Det är den främsta symbolen för Kinas tillväxtunder. Först blev staden ”hela världens verkstad” med billig massproduktion. Nu är den en alltmer uppsnyggad metropol som bland annat är världsledande inom it-utveckling, såväl hårdvara som mjukvara, en utmanare till Silicon Valley.

Med uppgraderingen kommer konsten in. En växande högkonsumerande medelklass söker även kultur. Ett gammalt fabriksområde har blivit ett konstcentrum och en oas med högt renommé.

I detta nya livliga konstområde, kallat OCT-Loft, har Zhou Li sin ateljé högst upp i en före detta kontorsbyggnad. Hon öppnar den tunga höga ståldörren, väl tilltagen för att kunna få ut hennes tavlor som ofta mäter två gånger tre eller fyra meter.

Först vill hon visa sina skrivövningar, mest dikter ur Kinas äldre litterära skatt. Det är där hennes skapande börjar varje dag. De tunna rispapperen buktar sig när tuschen kommer på och efterhand ser de ut som en stapel av tunnbröd.

– Kalligrafin är ett sätt att meditera och samla tankarna innan jag börjar måla, säger Zhou Li.

Man kan också se hennes övningar med skönskriften som en ritualiserad kleinkunst jämfört med de djärva stora dragen på tavlorna. Ändå handlar båda om penslars flykt.

Det slumpar sig så att under mitt besök har Hive, den ledande konsthallen i området, utställningar av två konstnärer som laborerar med varianter av kinesisk skrift – hos Li Ping som abstrakta mönster, hos Wang Dongling som skrivtecken på stammarna i en skog av bambu, en mäktig installation.

Kinakonst_5

Klassiska dikter om bambu pryder stammarna Wang Donglings bambuskog. Foto Göran Leijonhufvud.

Zhou Li inspireras av buddismen:

– Allt liv återföds på något sätt, vi måste respektera livet, det är en cirkel, en generation följer en annan, lite som reinkarnationen.

Det är logiskt att hon är fascinerad av fjärilar, av kretsloppet från till larv till puppa till fjäril till ägg. Den förtjusningen är uppenbar i hennes 21 meter höga skulptur som möter besökaren i ankomsthallen på flygplatsen i Shenzhen. Där är fjärilarna omgivna av tunna trådar i en legering av titan och aluminium, en skimrande buske som reser sig mot byggnadens höga tak.

Det är hennes genombrottsverk. Men på sistone har hon blivit lika omtalad för tavlorna i akryl som fångat publiken på ledande konsthallar i Peking, Shanghai och Shenzhen. Där dansar cirklar och linjer över en bemängd enfärgad bakgrund.

Zhou Li berättar att hennes far är konstnär. Hon brukade följa pappan när han målade. Som lokal kulturtjänsteman föll det ofta på honom att göra propagandabilder. Några framhävde självaste Mao Zedong, den forne diktatorn, såsom den röda solen i folkets hjärtan. Det var under kulturrevolutionen 1966-76. Men efter pensioneringen har han kunnat blomma ut i sitt eget måleri.

Samtidigt, efter en lång period med ökande konstnärlig frihet, är kulturklimatet mera osäkert i dag. Och bildgenren med ledarkult har kommit tillbaka under Xi Jinping. Många trodde den tiden var förbi.

När presidenten 2014 höll ett tal till kulturarbetarna skapade det oro hos målgruppen. Starkt förenklat sade han åt dem att ta en ”marxistiskt ståndpunkt” och ”låta folket vara riktmärket för den konstnärliga estetiken”.

Bland kulturarbetarna har konstnärerna haft den största friheten sedan de ekonomiska reformerna startade kring 1980 och landet öppnade sig. Även om konstlivet är vitalt och lockar alltfler intresserade är det en förhållandevis liten värld. Kommunistpartiet upplever inget hot mot sitt maktinnehav  från gallerierna eller de små konstnärskolonierna.

Det är en helt annan sak med dem som sysslar med det skrivna ordet. Författare, journalister, bloggare eller mikrobloggare är mycket mera påpassade. De som är samhällskritiska inte bara censureras, de fängslas i hundratal.

Skulptören och fotografen Liu Bolin gör brett samhällskommenterande verk. Han sade nyligen i en intervju i Forbes: ”Så länge vi inte riktar oss mot regeringen direkt, kan vi skapa och uttrycka oss. Jag väljer olika flexibla sätt för att undvika konfrontation.”

Däremot har Ai Weiwei gjort installationer som mera direkt kastar en skugga över högsta ledningen i Peking. 2009 fick han sitta 81 dagar i isoleringscell och misshandlades svårt. Det är en av anledningarna till att han gått i exil.

Zhou Li säger att för att lyckas som konstnär i Kina behöver man tre saker: arbeta hårt, ha talang och ha lite tur.

– Men det finns inte så många talanger som kan tänka djupt. De uppmuntras inte till det i skolan.

Hon ser inte någon skillnad i hur hon och hennes kolleger kan jobba efter Xi Jinpings tal för fyra år sedan. Men Zhou Li säger åt sina elever på konsthögskolan i Kanton:

– Blanda er inte för mycket i politiken. Den som gör det blir skör som ett ägg. Försök inte använda politiken för att bli berömd.

 

Sommarens händelser i Kina – stimulanspaket och familjeplanering

Mitt senaste bidrag till KinaNytt (Swedish-China Trade Council), något förkortat.

Utländska investerare får lättnader i Kina. Samtidigt prioriterar Peking ett stimulanspaket när ekonomin börjar hacka och fullskaligt handelskrig hotar. Det har varit en händelserik sommar i Kina medan Sverige tog semester.

Genom att renovera kåkstäder och slumkvarter i storstädernas utkanter vill Peking stimulera ekonomin. (Foto författaren)

Göran Leijonhufvud uppdaterar KinaNytts läsare med några av nyheterna. De handlar också om ett kinesiskt diplomatiskt genombrott kring Sydkinesiska sjön, en ökad spänning kring Taiwan och en provins som kräver att familjeplaneringen avskaffas helt.l

Stimulanspaket med riskabla lån

Kinas regering lanserar vad som i praktiken blir ett nytt stimulanspaket i ett nytt svåröverskådligt läge. Peking tidigarelägger sina planer för mängder av lokala projekt inom infrastrukturen. Det gäller till exempel vägbyggen och sanering av slumområden i städerna.

Ställd inför sjunkande produktionssiffror, trög konsumtion och risken för ett fullskaligt handelskrig väljer president Xi Jinping som alltid att trygga tillväxten på kort och medellång sikt. Han vill framför allt bevara stabiliteten och undvika social oro. Kommunistpartiets starkaste kort är fortfarande att leverera tillväxt för en växande medelklass. Att kickstarta alla lokala projekt med ny belåning sker på bekostnad av mera långsiktiga reformer i den tröga statliga sektorn.

Sammanlagt blir upplåningen för de aktuella  lokala projekten 1,35 biljoner yuan, motsvarande 1,8 biljoner kronor, nästan dubbelt så mycket som hela den svenska statsbudgeten för 2018. Projekten ska finansieras med lokala obligationslån som ska tas upp i år. Centralregeringen har satt korta tidsfrister under hösten för att lånen ska vara klara.

Samtidigt är ju Xi Jinping och hans regering sedan länge inriktade på att minska låneskulderna inom landet totalt sett. Hur ekvationen ska gå ihop återstår att se. Men de lokala obligationslånen ska betalas tillbaka med vinster från projekten. De ska alltså inte belasta statsbudgeten. Det är dock oklart hur stora vinster de aktuella projekten egentligen kan ge.

För att öka stimulansen har centralregeringen dessutom börjat ge klartecken för att återuppta utbyggnaden av lokaltrafiken i vissa större städer, projekt som tidigare tvingats in i malpåse för att minska skuldberget.

Öppningar för utländska investeringar

Sedan sitt framträdande på Världsekonomiskt form i Davos i januari 2017 har Xi Jinping flera gånger talat om olika lättnader för utländska företag, men utan att bli konkret. Nu ser vi några exempel på handling.

Från och med slutet av juli har några viktiga sektorer öppnats mer för utländska investeringar. Det gäller lättnader inom finansiella tjänster, fordonstillverkning, järnvägar, sjöfart, transporter, energi och gruvor.

Bland annat sänker handelsministeriet (Mofcom) gränsen för hur mycket en utländsk investerare måste äga i ett börsnoterat kinesiskt företag för att ta en ”strategisk andel”. Gränsen sänks från 100 miljoner till 50 miljoner USA-dollar. Tiden för hur länge aktierna måste behållas sänks från tre till ett år. Med andra ord hoppas Peking stimulera intresset för de kinesiska börserna.

Samtidigt kommer nya regler om striktare nationell säkerhetsprövning när utländska bolag vill köpa sådana ”strategiska” andelar. Den skärpningen kommer efter att både USA, Tyskland och Storbritannien bestämt sig för att förstärka kontrollen av utländska (läs: kinesiska) förvärv och fusioner.

Schackdrag kring Sydkinesiska sjön

Kina verkar ha lyckats med att tillfälligt tysta mycket av kritiken från grannländerna mot landets militarisering av Sydkinesiska sjön. Vid ett toppmöte i början av augusti mellan Kina och Asean, de sydostasiatiska ländernas organisation, enades parterna om ett utkast till en uppförandekod för länderna kring Sydkinesiska sjön.

Den kinesiska delegationen hade formulerat viktiga delar av texten, särskilt förslaget att parterna ska informera varandra om större militära aktiviteter i regionen och ”inte hålla gemensamma militära övningar med länder utanför regionen, såvida inte berörda parter har informerats och förklarat sig inte ha några invändningar”.

Konkret kan detta tolkas som att exempelvis Kina skaffar sig vetorätt mot manövrer som inkluderar den amerikanska marinen. Kinas statliga massmedier hyllade dokumentet och beskrev det som en varning mot ”utländsk inblandning”.

Nu är texten från mötet bara ett utkast för fortsatta samtal om en uppförandekod. Flera länder i Sydostasien har sedan kalla kriget byggt sin trygghet på militärt samarbete med USA. Många kommentatorer har svårt att tro att de inom en nära framtid skulle klippa det bandet, trots att Donald Trump i Vita huset är måttligt intresserad av denna typ av engagemang.

Än så länge hävdar amerikanska flottan sin rätt att segla i Sydkinesiska sjön som ett internationellt hav. Det gäller även i Taiwansundet mellan Kinas fastland och ön Taiwan där två amerikanska jagare passerade i början av juli. Det var också en markering av att USA höjt sin profil i Taiwanfrågan under Donald Trump.

Taiwan är självstyrande i praktiken samtidigt som Kina betraktar ön som en utbrytarprovins. Xi Jinping har satt återföreningen högt upp på sin dagordning. Efter jagarnas passage anklagade Peking omedelbart USA för att ”öka spänningarna i Taiwansundet”. Bland Trumps rådgivare finns några som anser att Taiwan är under väldigt tryck från Peking och därför bör få fortsätta att köpa amerikanska vapen.

Het debatt om familjeplaneringen

I juli blev familjeplanering åter ett stort samtalsämne. Ledarna i den fattiga provinsen Shaanxi i nordväst uppmanade centralregeringen att helt slopa alla begränsningar i antalet barn per familj. Det var första gången en provinsregering ställde sig bakom en åsikt som flera kinesiska forskare framfört på sistone.

Från slutet av 1970-talet tillämpade Kina en mycket strikt familjeplanering. Med vissa undantag var regeln ett barn per familj, en mycket impopulär politik.

För tre år sedan ändrades detta till två barn per familj. Bakom den reformen ligger en oro för en kraftig obalans när andelen äldre ökar kraftigt. Redan i dag är det förhållandevis färre människor i arbetsför ålder som kan försörja de äldre.

Efter tre år med den nya regeln visar det sig att många par trots allt nöjer sig med ett barn, särskilt medelklassen i städerna. Det är dyrt med barn i dagens ekonomi och många som växt upp som endabarn måste ensamma ta hand om sina föräldrar och svärföräldrar.

Det är bakgrunden till varför de lokala ledarna i den fattiga provinsen Shaanxi vill låta  familjerna ha så många barn som de vill. Andra, mest ekonomer, som yttrat sig under sommaren diskussioner vill se extra förmåner för de par som skaffar barn.

Det verkar som om kommunistpartiet och regeringen har vaknat för sent i denna fråga. Nu måste de slopa alla begränsningar för att öka nativiteten. Och även om så sker är huvudtrenden att befolkningspyramiden blir ännu mer topptung, det vill säga flera äldre.