Den outtröttliga Yeung Waiman glömmer inte. Jag minns hur arg hon var när jag träffade henne 2007, tio år efter att Kina tog över Hongkong från britterna. Hon var upprörd över att vi i omvärlden övergivit Hongkongborna och inte verkade bry oss om att försvara deras rättigheter längre.
Nu har det gått ett år har sedan Hongkongs makthavare avbröt de fredliga men omskakande massprotesterna. Tystnad råder. Har vi alla glömt de unga aktivisternas krav på allmän rösträtt? Har Hongkongborna själva glömt?
Nu är det den utmattade och försiktiga stämning som sänkt sig över staden som har fått Yeung Waiman att handla.
Hon är författare och hade inte en aning om hur man gör en dokumentärfilm. Fast det har hon snabbt lärt sig – så att vi inte ska glömma.
Hennes film”Umbrella City” följer alltså den så kallade paraplyrevolutionen 2014. Utan pengar till produktionen var Yeung Waiman hänvisad till att bygga på de korta videosnuttar som hon själv tog med sin vanliga kamera i fickformat för ett år sedan.
Hon tänkte ursprungligen bara ha dem som personliga minnen från de omtumlande månaderna. Ömsom rådde rena karnevalsstämningen, ömsom höll världen andan av rädsla för hårdare ingrepp från Peking än vad den lokala polisen svarade för.
Allt bottnade i kinesiska regeringens besked att den tänker urholka Hongkongbornas rättighet att från 2017 kunna välja sin regeringschef i direktval med allmän rösträtt.
Medborgarna visade då tydligt i flera marscher och i en folkomröstning på nätet att de står fast vid kravet på att kunna utse sin egen regering. Hundratals studenter följde upp genom att ockupera platsen framför regeringsbyggnaden i centrum.
Polisen svarade med att kasta en serie tårgasgranater, 87 stycken, mitt i folkmassan – scener som sociala medier spred nästan omedelbart. Studenterna hade paraplyer för att skydda sig mot den starka solen, men tvingades i stället försöka använda dem mot tårgasen. Därav namnet paraplyrevolten.
”Det var all tårgas mot fredliga demonstranter den dagen som gjorde att så väldigt många slöt upp bakom ungdomarna”, säger Yeung Waiman.
Efter ett par dagar hade över 100 000 personer ockuperat stora delar av regeringskvarteren och en viktig trafikled plus ett par andra områden. Till slut röjde polisen paraplystaden den 11 december i fjol och lyfte bort aktivisterna.
Rörelsen vann inga direkta framgångar annat än massor av sympati från de flesta håll. I dag slickar aktivisterna sina sår och försöker se längre fram. Valfrågan har kommit i bakgrunden, medan Pekings hantlangare skärper övervakningen av universiteten.
Men Leung Waimans dokumentär blir en påminnelse till ettårsdagen. I sin lilla lägenhet ett par kilometer från fjolårets händelser visar hon filmen för mig, medan rökelsen från det buddistiska templet intill tränger in genom de öppna fönstren.
”Umbrella City” berättar i ett effektivt tempo där de rörliga bilderna interfolieras med konstnären Fong Sos teckningar av människorna i rörelsen. Filmen är redan antagen till festivalen i Idyllwild utanför Los Angeles i januari. Den har också fått en utmärkelse av dokumentärsajten IndieFEST.
Den stora frågan är om arrangörerna av Hongkongs filmfestival i april nästa år vågar visa den.
Kina med Leijonhufvud 